Skojaba!

Vi var nyss på Max och åt. Och då råkade jag ge ett nyårslöfte:

Jag ska vara nykter dom två första veckorna i januari. Vi får väl se hur det går.

Och några fler citat till Sivans mama:

Sivan: "Men ge mig en kudde innan jag kräks!" Hon kräktes ändå. 3 gånger.

Sonja: "Är glasögonen trasiga?"
Sivan: "Ja, glaset ramlade ur förut.."
Sonja: "Då får du gå till farbrorn"
Sivan: "Ja-a" Tror vi menade optikern.


Gott Nytt År dårå!

Gott nytt år?

Folk envisas ju med att fortsätta det här med nyårslöften. Inte jag. Jag tänker inte lova nånting. Jag tänker inte ens lova att inte lova nåt.

Ikväll blir det iförrgår all over again!

Till Sivans mama

Systrarna fick en bok av Sivans mama där vi skulle skriva ner allt dumt vi säger. Men eftersom vi bor här och hon bor där kan hon ju aldrig läsa i den. Så jag skriver in citaten här istället, så kan hon följa med i alla dumheter. Sivans mama: Observera att alla citat är helt tagna ur sina sammanhang och alltså inte har någon som helst röd tråd. Alla ni andra tycker förmodligen att det här är extremt tråkiga citat, och kan sluta läsa nu om nu inte har lust att slösa bort X antal minuter av era liv på att läsa om våra.

Mr Stiff: "Det är alltid jag som blir nykter först!" So not true! Och i nästa sekund. "Jag är blöt på benet!"

Yoka: "Jag förlägger luggen hela tiden!" Besvärligt det där..

Yoka: "Aaaah! L! SUG PÅ BENET!" Sivan råkade spilla sprit på benet och inget får ju gå till spillo!

Sivan: "Ja, så då är jag ännu jättefull än när jag är jättefull!" Exakt så är det. Igår var hon verkligen ännu jättefull än när hon är jättefull.

Sivan: "Jag är så snooorig!"
L: "Det finns botemedel mot sånt där!" Tur doktor L är med oss..

L: "Var har du gömt snoppen?"
Y: "I rumpan!" Don´t ask...

U: "Jag önskar jag hade 100 liter av världens vatten..." U lämnade Fylleskogen och vaknade i Bakisbyn...

Systrarna och L har planer på att försökta förgifta en människa i vår närhet (kanske inte så seriösa, men ändå) L: "Var köper man mjältbrand?" Så kom hon på att hon kunde googla mjältbrand men blev besviken när hon inte hittade nåt använbart "Men kan dom inte ha förgiftning for dummies?!"

L: "Det krävs inte fancy för att vara mycket i Ullånger!" Alla orden som skulle vara med kom med, men i felordning. Detta angående hennes möte med Marie Picasso på OK i Ullånger.

L: "Tycker du om Tequila?"
Sonja: "Näe, men jag dricker det gärna" Ja, är det NÅN som verkligen tycker om Tequila? Nä. Precis.

Alvedon/Ipren/Magnecyl - give it to me!

Vars faen ska jag börja? Man kan väl säga att galenskapen började när L sa "Får man elda på katten?". Sen bar det av till Fylleskogen. Herregud. Sweet lord. MY GOD. Vad fulla alla blev. Eller iallafall jag (en stund), Sivan och U. Vi SingStar:ade, tequilade, snapsade och groggade. Det hela slutade med att Sivan låg på golvet inne på min toalett i mindre påklätt tillstånd och påstod att hon skulle kräkas. Detta var cirka 03.30.

Det finns så många sjuka, konstiga, störda citat från kvällen men jag är fortfarande full och min hjärna fungerar icke som den bör.

Avslutar det här inlägget med ett citat från Yoka som hon precis kläckte ur sig:"Vad mina bröst känns små när man har kännt på Sivans!"

Imorgon är det fest!

Jag måste ha retat Gudarna del 2

Fick precis reda på att stället vi ska till på Nyårsafton tydligen tycker att styrdans är det rätta sättet att dansa in det nya året. Vad är det för fel på att headbanga och skutta lite?!

Våga vägra stuffa säger jag bara.

Poor, poor grannar

Så har sällskapet anlänt. Fest med 6 av mina närmsta vänner. Kylskåpet består av 2/3 alkohol och if you do the math så hajar man att det kommer sluta i smärre fylleslag. Och SingStar.

Och vad är det med katten? Hon doppar tassen i vattenskålen, och så går hon till mitt fönster och krafsar på det så det blir alldeles blött och smutsigt. Tydligt att hon inte vet hon satans tråkigt det är att putsa fönster.

Jamenskåldårå!

Möblera om?

Jamen God Jul på er då, hoppas ni inte fick en lika ful glasfigur i julklapp av farfar som jag fick. Systrarna firade julafton med varsin familj, men spenderade natten mot annandagen i samma säng. Även L gjorde oss sällskap. Behöver jag tillägga att vi var fulla som ägg alla tre? Kvällen bestod av sprit, hångel och mat. Juldagen -07 kan väl sammanfattas med ett citat från L: "Bara jag hittar fett, ost och skåra så är jag nöjd!"

Systrarna är alltså återigen hemma i lägenheten och gav sig igår kväll/natt i kast med att möblera om då Sivans mama varit göllig och köpt en ny tv till Sivan i julklapp. Det hela slutade med att vi numera enbart har två fåtöljer och en jävla massa fotpallar att sitta på. Men en stor tvn och en fin tv-bänk.

Imorgon är det fest!

Jäkla Siv

Innan jag flyttade ihop med Siv var jag en människa som alltid kom i tid, som alltid var klar en timme innan det var dags för what ever. Nu, snart två år, boendes med Siv har jag blivit världens jävla tidsoptimist. Och det är hennes fel. Jag är alltid försenad. Jämt. Ständigt.

Klockan sex ska jag ha packat, städat och diskat. Jamenellerhuuur. Här sitter jag och bloggar.

Otacksamma och ouppfostrade!

Så här i juletider får ju dom flesta en julklapp från företaget man jobbar åt. Jag fick en julklapp från min städfirma, inget jag önskade mig men jag tackade och var glad över att dom överhuvudtaget kom ihåg mig. Däremot fick dom anställda på stället där jag städar fyra julklappar. Dom hade dessutom möjlighet att välja vad dom ville ha. Dessutom ställdes det ut skålar med maaassor av godis och dom fick äta frukt tills dom kräktes. Företaget bjöd dessutom på julbord (värde ca 600 spänn per person) och dom bjöds på luciafika och igår bjöds det på skinkmacka i matsalen. Till den gratis mackan drack dom gratis kaffe (som alltid är gratis).

"Alltså, det är ju värdelöst att man inte kan få den där morgonrocken i en annan färg än blå!"

"Vadå?! Ska ni inte fylla på godisskålarna?!"

"Herregud, frukten är ju dålig!"

"Sillen var äcklig och köttbullarna var så små att man inte ens såg dom!"

"Lussebullarna var så torra..."

"Skinkan var ju ingen höjdare direkt.."

Seriöst!? Vad är det frågan om? Inte konstigt att det går utför för oss när folk inte har vett att vara tacksamma när dom översköljs av gratis saker och mat. Jag har inte hört många som varit nöjda och glada över allt dom fått från företaget - bara gnäll! Som om dom är tvingade att äta gratis frukt, godis, macka, julbord m. m.

Skärp er. För faen.

Sweet, sweet ledighet!

Japp. 11 dagar. Elva dagar. ELVA! På elva dagar behöver jag bara städa en enda toalett! Min egen.

Nu ska jag kela med kudden och älska who ever som kom på det här med almanackor, datum, veckor.. ja, helt enkelt älska den som la julafton på en måndag i år.

Nasty

Tvättmaskinssnubben. Jag trodde han gett upp. Icke. Han kom till jobbet för att fixa med nån slang till tvättmaskinen. Innan han kom så ringde han (och innan han ringde skickade han sms) för att säga vilken tid han tänkte dyka upp. Senast han kom förbi hade han en julklapp med sig (från företaget jag jobbar åt, han var bara budbärare) och när han nu ringde frågade jag om jag skulle få ett paket även den här gången. Då skrattar karln och säger "Näe du, inga paket, idag ska du få slang!".

Vilken sorts slang han menade vet jag inte..

Jag som annars har svar på tal blev så pass förvånad att jag inte lyckades få ur mig något mer än ett garv. Och när vi ändå är inne på det här med slang, så tipsade L om en sida: fultal. Senast Systrarna kollade sina fultal var nångång i början på 2006 och jag vet inte om det är en så bra idé att kolla igen.. Men alla andra kan ju kolla och rapportera hit, så kan vi göra nåt slags overheadanalys sen.

Växthuseffekt! Fetma! Utbrändhet?

Alla dessa larm! Vintern töar bort, gräset kikar fram lagom till jul - jag får dåligt samvete för att jag inte sorterar sopor bättre. Fetman sprider sig, svenska folket blir fetare - jag får dåligt samvete för att jag åt den där jävla kolan. Utbrändhet blir vanligare, unga svenska kvinnor stressar ihjäl sig - jag får dåligt samvete för att jag inte känner mig stressad.

"Hårdast av alla pressar sig unga kvinnor.
– Det finns ett hemmafruideal som är ganska inne just nu. Men samtidigt ska man också göra karriär. Och det är fortfarande inte moraliskt okej att använda barnflicka, man ska klara allt själv.
Ojämställdheten har ett högt pris. Och det är kvinnorna som betalar. "

Hemmafruideal? Karriär? Klara allt själv? Vad pratar dom om? En viss Z påpekar ibland att jag städar väldigt mycket (hemma alltså), men bara för att man säger att man ska städa så betyder inte det att man verkligen gör det. Ibland betyder det att man ligger i Sivs säng och tittar på medan hon tvättar katter och hundar cyberspace. Ibland att jag länsar julkalendern på choklad. Då och då betyder det att jag faktiskt städar. Men det är sällan. Och ja.. karriär ska vi väl inte ens tala om. Jag städar upp andras skit. Man kan som inte klättra på karriärskalan så mycket inom det "yrket". Klarar mig inte själv, är extremt beroende av Siv. Tanken på att vi skulle flytta ifrån varandra känns lika bisarr som att vara nykter en lördag.

Vad faen pratar dom om?

Bloggjäääävel

Hur kan det vara möjligt att det är bloggen som ska bestämma hur den ska se ut? Borde det inte vara jag eller Siv? Va? Den beskär bilder precis hur som helst, ändrar och drar ifrån utan att nån (mig veterligen) sagt att det är OK.

It´s driving me craaaazy!

Spank me baby, I´ve been bad

Idag har jag varit heeelt laglös. En rebell! Imorse när jag kom till jobbet upptäckte jag att mina arbetsbyxor (one size fits none) låg kvar hemma på sängen. Eftersom jag för ovanlighetensskull faktiskt var i tid så kändes det väldigt dumt att använda den tiden till att kuta hem igen. Det var då rebellen i mig vaknade. Jag sket i att hämta mina arbetsbyxor.

JAG ANVÄNDE MINA EGNA JEANS.

Ett mycket gravt regelbrott. Iallafall enligt mina chefer, dom påstår att om jag inte kutar runt i arbetskläderna så är det ingen som vet att det är jag som är städerskan. Jag vet inte, men om man ser en människa köra runt en städvagn för att sedan börja städa toaletter och moppa golv, skulle man inte kunna gissa att det är en städare då? Dessutom har jag jobbat på samma ställe i mer än ett år, så jag tycker nästan att dom borde veta vem jag är och vilken funktion jag fyller?

Jaja, när jag ändå var mitt rebelliska jag så slutade 45 minuter tidigare också! Gick ner på stan och köpte julklappar. 2 till mig själv och 6 till familjen. HA!

Män

I´m the cleaning lady. Jag tvättar en jäkla massa moppar och trasor om dagarna. I torsdags kom Tvättmaskinssnubben på besök, det var tydligen två år sen som nån kollat om maskinen mådde bra. Redan då han ringde för att bestämma tid för tvättmaskinandet flörtade han med mig, alltså innan han visste att jag såg ut som en älg (läs inlägget nedan). Och sedan fortsatte det under dom 45 minuterna han var där. Han gjorde det han skulle, men sa att han inte hade grejerna som han behövde med sig och tänkte komma tillbaka på fredagen. Så blev det. Fredagen kom, han kom tillbaka. Och flirtandet fortsatte. Och så även över helgen. Smsen haglade.

Karln har flickvän. Gölligt.

Jag och älgarna tydligen

Så här är det: Jag är lång (177 ½ cm om vi ska vara noga). Och jag är inte särskilt smal (jag vägrar skriva vad jag väger). Detta är jag mycket medveten om, alldeles fööör medveten kanske. Eftersom jag är jävligt medveten att jag är lång som ett as för att vara tjej är jag också förbannat less på folk som ska påpeka det hela tiden.

"- Men GUD vad LÅNG du är!"

Folk känner tydligen att dom måste berätta för mig att jag är lång, som om jag skulle leva i ovisshet, eller i tron att jag är en dvärg. Jag vet att jag är lång. Jag vet att jag inte är smal. Kan ni inte bara SLUTA påpeka uppenbara saker? I fikarummet häromdan fick jag nog det värsta kommentaren ever.

"- Sonja, ska inte du vara lucia? Du som är så STÅTLIG"

En älg är ståtlig för bövelen! Som tjej vill man inte vara ståtlig. Inte älg heller.

"-Hur lång är du? 177? Ojojoj...en reslig kvinna..."

Reslig och ståtlig - vafan?!
Samma när det gäller folk som alltid måste berätta för en exakt hur trött och sliten man faktiskt ser ut. Ser man trött ut - så är man förmodligen trött och man vet förmodligen om det också. Man blir inte ett dugg fräschare för att ni berättar att man ser ut som om man blivit överkörd. Vad är det för fel på er?!

Kan nån förklara varför bloggen helt plötsligt fått tuppjuck och ändrat layouten utan varken mitt eller Sivans godkännande? Ser ju helt fucked up ut, men jag orkar inte ta tag i det nu.

Besväääääär.

I can´t feel my face

Eller mina fötter. Eller mina ben. Eller mina händer. Hemma i stan igen och tydligen är det nån jävla istid på väg tillbaka?


Växthuseffekt, my ass.

Me going home

Hem till byn. Siv med. Två dagar. Huu. Missförstå mig rätt, jag älskar att träffa min familj och mina vänner. Men själva stan i sig kan man ju vara utan. Faktiskt.

Idag har jag:
Tappat någon form av konstföremål i golvet. Det var dock av trä, höll alltså och jag slapp betala 5000 spänn för nåt som Emil i Lönneberga hade kunnat tälja till bättre..
Eh.. Ja, det var väl bara det.


Krya på er!

Bite me.

Om det inte är knullguden som jävlas med mig så är det antagligen hans svåger.
För om 8,5h sitter jag och skriver mattetenta.
För 17h sedan hade jag kräkfest i Gustavsberg. Timing? Jorå.
För jag är tidsoptimist (läs: lat som fan) och kan inte funktionera överhuvudtaget om jag har mer än 24h kvar innan jag ska göra nånting.
Hoppas att ordbajseriet fungerar någorlunda imorgon så kanske man kan bajsa in ett G iallafall. Jag har ju haft flyt hittills, jag vet bara inte vilken Gud jag ska offra till? Och vad är egentligen en passande offergåva? Jag känner inte så många oskulder och jag äger inget får. Katten kanske kan fungera som får i och för sig... Och oskuld. Där har vi det.

Ms. Paragrafryttare.

Alla bilister är störda. Både privata och yrkesförare (inte minst yrkesförare, er litar jag inte på ens en millisekund). Nu tänker du "Nae, men ja e ju jätteförsikti' i trafiken... Kollar alltid döda vinkeln och gör aaaaldrig dumma omkörningar..?" Nej säger jag, du är också störd! Alla är störda och ingen tänker efter en extra gång.

Jag kan vara störd, jag kan köra för fort och jag kan skita i att signalera om jag ska svänga men jag försöker göra bort min stördkvot på kvällstid när jag är ensam på vägarna och inte under rusningstid på vinterväglag. Puckon det finns.

Hmpf. Nu är det lyckligtvis så att både jag och Deffen kom hem välbehållna den här gången, hoppas ni andra som var ute där idag också gjorde det.

Nu ska jag länsa chokladkalendern tror jag. Kanske Sonjas också.

Hur gör ni?

Jag chansar vilt och riktar detta inlägg till män. Har väldigt svårt att tro att en kvinna skulle kunna lyckas med vad jag är på väg att skriva.. Först gnällde jag på folk för att det här med toalettborstanvändandet verkar ha gått er förbi. Sen gnällde jag på er snubbar för att ni inte kunde kissa I toaletten. Men nu tror jag ändå att det hela har nått sin kulmen.

Idag när jag städade toalett så fann jag till min äcklade förvåning kiss, urin, pee pee i taket. I TAKET?

Fråga: Hur svårt kan det vara att rikta könsorganet neeeer i toaletten during tömning av urinblåsa?

Jag börjar faktiskt förstå att det inte kan vara alltför lätt att använda toalettborsten när ni inte ens kan manövrera ert eget könsorgan. Förlåt mig. Hur kunde jag vara så dum och ha så höga förväntingar på er?

Pepparkaksigloo was a bad idea

Det ser mer ut som en krabba. Det kanske kommer någon form av bild på "igloon" om jag orkar ävlas...

Nu sover vi.

Sivan...

I år kanske din julklapp blir en undersökning på en djurklinik, milt öronrengöringsmedel för katter och små hundar, samt ett recept på örondroppar för katter.

Vi får väl se vad tomten kommer med..

Poor Sivan acksaaa.

Trasig sko: 75:-

Trasig kisse: 750:-

Trasig Honda: 7500:-

Vad i mitt liv kan nu gå sönder som kostar 75 löks? Så att sambandet håller sig liksom. Kanske att vi måste byta golv i hallen för att min handväska gjort en fin skinnfläck där när den stod där lite dränkt i parfym?

Oh poor december. Ma-ma o pa-pa får antagligen en virkad haklapp var i julklapp this year. Fast då måste jag kanske köpa garn... Kan möjligen karda lite från cockerspanieln till helgen så det räcker till två haklappar. Sonja, jag vet inte vad du ska få. Iår kanske är året du får den där frigolitcykeln du alltid önskat dig?

Poor, poor kissemisse!

Ja, idag har jag och kisse varit hos farbror Veterinären (fast det var egentligen en tant). Kisse är egentligen Sivans, men Sivans var busy och moster Sonja fick rycka in. Iallafall, varken jag eller kisse uppskattade besöket hos tant Vet. Kisse för att det gjorde ont i öronen när veterinären var där och petade (läs: grävde) och jag för att jag fick tjurhålla kisse och lyssna på henne när hon skrek och tjöt (grät?). Gissa om det gjorde ont i hjärtat... Jag trodde aldrig att hon skulle vilja ha nåt med mig att göra igen, men när vi kom hem lät hon mig klappa henne. För att gottgöra lite fick hon två skivor rökt kalkon samtidigt som jag upprepade som något slags mantra "Ååååå va syyynd det är om dig kisse".

Nyss bet hon mig, bara för att slicka min hand sekunden efter. Jag tror hon har svårt att bestämma sig.. bitter or not?

Nu ska vi iallafall äta pepparkaksdeg och dricka vin. Inte kisse dock. Hon får sova i fåtöljen.

Dagens lärdom:

Intorkad glögg är tamejfan helt omöjligt att få bort från golv.

Jag vet inte vad jag ska hata mest: människan eller glöggen?

Vars är vinet?

Ja? Nu har jag varit nykter i en hel jävla vecka. En hel vecka!

Jag tycker inte om det.

Kärlek var det ja.

Systersonen på 3 bast ringde nyss.

Systerson: Hej! Har du en snopp?
Jag: Va? Näe, jag har ingen snopp.
Systerson: (lång tystnad)...hejdå!


Jaha?

Nämen hörrni

Om jag skulle ta och dricka lite alkohol här i min ensamhet? Siv drog på julbord så nu sitter jag här. Döv, trött och ensam.

Styrdans?

Ja, vi glöggade ju igår. Med väldigt trevliga och roliga människor. En av dessa trevliga och roliga människor gillar att bugga. Eller ja, han gillar väl foxtrot ännu mer skulle jag tro. Skitsamma. Grejen är bara den att jag inte för mitt liv kan ta detta styrdansande på allvar (jag har bloggat om det här förr). Jag hajar att ni gillar att dansa, jag hajar att ni gillar att klämma på nån av det motsatta (eller gemensamma) könet och jag hajar att ni tycker om när nån från det motsatta (eller gemensamma) könet klämmer på er. So far är jag med.

Det jag inte hajar är varför ni måste envisas med att dansa till just dansbandsmusik? Och varför insiterar ni med att döpa dessa danser till namn såsom bugg? Och VARFÖR döper ni vissa av era moves till "Åhej"?

Det som dock gör mig riktigt trött är att ni snörar på er dansskorna, sätter igång en skiva "Lokets favoriter" (givets bara med band som har ett z med i bandnamnet) och buggar loss ("Åhej") - i nyktert tillstånd. NYKTERT.

Get a grip för bövelen. Ta en snaps.

Hur många gånger får man kittla städerskan?

Hur många gånger får man försöka bjuda ut henne på middag och hockey innan det blir konstigt?

Och så var det ju det där med kramarna. Först en kram inne på en toalett. Sen en kram i en hiss. Sen en kram i en källare. Sen en kram i en skrubb. Och nä, jag kramade inte tillbaka. Är jag helt ute och cyklar när jag misstänker att han är ute efter hushållsnäratjänster?

Jabaskoja

Vi drack glögg igår. Och vi åt russin. Och julmust hinkade vi också. Och lussebullar mulade vi i oss.

Lite snarra på det här och jag kommer bli skiitsmal. Verkligen.

Glöggkväll utan glögg

Inga russin heller! Va mysigt det ska bli!

Hur många gånger får man krama städerskan?

Innan det börjar bli konstigt menar jag?

Käääääärlek

Kärlek för mig är när jag sitter på toaletten och katten målmedvetet öppnar dörren, kommer in och sätter sig i sin låda för samma ärende. Så sitter vi där och tittar på varandra medan vi uträttar våra behov. Kärlek.

Akademiker verkligen?

Medan professor Blomma från humaniora mumlade blankvers, troké och hexameter med 24 fullkomligt oförstående stolpskott så underhöll de fyra stolpskotten längst bak i klassrummet sig själva med följande:



S: Jag tycker det är skönt att rita på den här bananen.

Klassen fick minsann även höra att detta med troké var årskurs 8-nivå och han suckade högt var gång ingen kände till Åkesson/Larsson/Ahlin och alla andra namedrops. Gubben har iallafall humor för varje gång nån av oss faktiskt lyckades säga något som föll honom i smaken utbrast han buttert -Ja men grattis.

Jag gillar professor Blomma, synd bara att han inte undervisar i nåt vettigare.

Varför är det ingen som addar oss på msn?

Borde jag skaffa mig ett liv?

Gråt inga tårar..eh...kompis?

Ni vet den där artighetsfrasen man använder mot folk man inte känner särskilt bra och egentligen bryr sig om särskilt mycket: "Jaha, hur är det med dig då?"

Man förväntar sig ju aaldrig ett ärligt svar. Man förväntar sig att folk är så pass svenska att dom vet bättre än att berätta hela sitt livs historia eller om alla krämpor. Man förväntar sig verkligen att dom har vett nog att inte börja gråta.

Idag tömde jag papperskorgar för glatta livet, tanten satt vid skrivbordet, hon är oftast glad och trevlig. Så jag frågade hur det var. Och så kom det. Darret på underläppen, tårar på kinden. Läget var, om jag uppfattade hennes ord rätt där genom snyftandet, värdelöst. Hennes karl hade träffat en annan. Och så grät hon lite till, hämtade sig lite och berättade heeela historian. Allt medan jag stod där som ett fån med en soppåse i handen och inte visste vafan jag skulle säga eller göra. Slänga påsen? Stå kvar med påsen i handen? Sätta mig i stolen och leka psykolog, fortfarande med påsen i handen? Krama om henne, med påsen i handen? Säga att han minsann är ett kräk och köra den slitna "Mister du en, finns det tusen åter. Finner du en, står tusen och gråter" till en 60-årig tant?

Jag sa inget alls, för mitt i snyftandet och snörvlandet kom VD:n in och frågade hur det var. Tanten bröt ut i ett riktigt bölande, jag tog min soppåse och smög därifrån. Fortsomfan.

Har en känsla av att det hela kommer fortsätta imorgon. Yey.

U som i Utmattande Uttömmande Universitet. Ack och ve.

Just ja. Hårt, hårt leverne för stackars universitetsstuderande Sivan. Idag har jag varit på min fina fäncy skola (ser ut som ett litet och slitet jävla högstadium). Mellan 8.15 - 11.45, lång fucking dag, hähä. Under den tiden har jag iallafall somnat ca 12 gånger varpå min studiekamrat J (35årig f.d busschaffis med jättemörk röst som blir rätt barnslig i mitt sällskap) kickade på mitt ben ännu fler gånger. Har även druckit massa varm choklad, squirtat J med hans clementinskal, låtsas anteckna OTROLIGT flitigt till föreläsningen, resultatet blev jättemånga ifyllda rutor i blocket som formade olika namn, gubbar och mönster (det var rätt roligt där ett tag så då fick jag en aning energi mitt bland mina narkolepsianfall. Jag och J spelade även luffarschack där jag vann alla båda gångerna. Vi spelade även Sänka skepp, där jag lät honom vinna för gruppfridens skull.

Dagens höjdpunkt var dock när vi skulle ha en 30 min.paus och jag sa till J att jag inte fixade att lyssna nåt mer, jag tänkte högaktningsfullt ge fan i de sista två timmarna. Varpå han kläcker den briljanta idén att vi skulle kika om nåt grupprum var ledigt, så kunde vi koja en stund på några stolar. Lysande, sa jag. För sömn tackar jag ju tydligen aldrig nej till. Sagt och gjort, vi samlade krafter och kutade ut ur föreläsningssalen för att få så många sömnminuter som möjligt. Och vad hittade vi... "Stilla Rummet"...

Jag orgasmerade.

Nästan.

Det var ett rum fyyyyyyyllt, verkligen fyllt med jättestora kuddar, tre sköna fåtöljer, värmeljus (som vi inte orkade bry oss om, var ju inte så att vi tänkte göka eller nåt - vilket nu slår mig, undra hur många som har gökat därinne...?) många små sköna mattor, och ja det kanske jag nämnde? Verkligen tokmånga feta kuddar! Skönare 28 minuter var det länge sen jag hade. Vad tragiskt det låter, men det struntar jag i. Det var grymt.

Jag kan ju inte ens tröstäta!

Jag hatar det här. Ge mig min hals tillbaka. Jag vill äta.

Dagens stora händelse so far: Bäddat sängen.

Nu har jag tamejfan varvat Internet

Varje morgon vid sisådär 05.05 vill jag bara dööööö av trötthet. Men på något underligt sätt tar mig slutligen upp och knatar ner till jobbet. Fortfarande trött såklart. Imorse då jag visste att jag bara kunde sova vidare - kunde jag sova vidare? Näe. Dels för att jag hostade, dels för att min hals gjorde ont och dels för att vitlöken i mitt öra inte gjort sitt jobb. Men det mest irriterande var att jag inte var så där dödstrött som jag annars är. Lite trevligt var det väl då jag och Sivan åt något som skulle kunna räknas som frukost tillsammans.

Men nu då?

Tydligen har alla jobb eller plugg att sköta. Fånigt. Så jag fortsätter väl att varva nätet dårå.

Hur många Alvedon kan man ta innan njurarna tar stryk?

Vitlök fungerar sådär mot öronontet. Alvedon är snäppet bättre. Snaps fungerar överhuvudtaget inte alls. Det tappar man bara rösten av. Jag låter som en säl när jag försöker kommunicera med omvärlden.

Nu ska jag och vitlöken sova.

Seriöst

Jag har en vitlök i örat.

Fyllan värmer bäst

Och så en karta Alvedon. Sen är jag i toppform. Sivan, jag och mina halsmandlar ska iväg på någon form av inflyttningsfest. Jag tror det kan bli trevligt.

Personlig mognad.

Ok, verkligheten försöker komma ikapp mig. Den har sannerligen ökat takten på sistone, det känner jag men jag kollar aldrig i backspegeln så until verkligheten är om och förbi så är jag fortfarande 17. Verkligheten försöker förklara för mig att:

Mitt kusinbarn (... BARN! Min kusins BARN!) har nu blivit MAMMA. Detta kan bara innebära, förutom att mina föräldrar var rätt gamla (+35, detta var ändå den tidigare delen av 80-talet) när dom avlade mig, att jag börjar bli till åren. Som om inte detta vore nog har två av mina bästa piedestalpojkar från tonåren gått och gjort sina respektive på smällen. Jag hatar människor, speciellt brudarna som lägger beslag på alla mina B-planer. Alla skaffar barn utom jag (och jag vill inte heller på läääänge lääääänge). Jag skaffar istället trasiga organ och massor massor av barkvitton i handväskan.

Och just ja, också går jag runt och ritar snoppar på bilar. Undrar om inte jag är mer mogen ändå.

Den här är ungefär en vecka gammal men tagen ikväll, därav isen. Välbevarad, om jag får säga det själv.

Jag måste vara en sur krusbärskart som fallit på tok för långt från kokospalmen. Stackars min ma-ma.

Snygga killen - not so snygg anymore

Det finns ett snyggo där jag jobbar. Ja, det finns väl flera som ser bra ut, men den här snubben har det där lilla extra. Man vill gärna titta på honom, självklart när han inte ser att man tittar (annars skulle det ju bli pinsamt). Jag har liksom satt honom där uppe på piedestalen, trånat lite men insett att han är way out of my leauge. Jag har nöjt mig med ögongodis alltså. Har dock varit väldigt uppmärksam och uppfattat att han ofta eller alltid luktar blomma. I min värld ska inte pojkar lukta blomma, i det här fallet har jag dock haft översyn med hans klavertramp och accepterat rosdoften han lämnar efter sig.

Men.

Häromdan föll han ner från piedestalen. Jag rundade hörnet, närmade mig toaletterna, kände blomdoften, anade att han var i närheten. Och mycket riktigt. Han stegade ut från toaletten - damernas! Det gjorde mig mycket förvirrad men jag log och hejade ändå. Tog på mig mina engångshandskar (som faktiskt inte gjorde konstiga ljud!) och skulle börja städa toaletterna. Vet inte vad som flög i mig men jag gjorde det vanligaste nybörjarfelet - jag gick in på toaletten han nyss varit på. Är man rutinerad städare vet man bättre än så, men just den dagen fick jag hjärnsläpp. Öppnade toalettlocket - VE OCH FASA - han hade gjort nr 2. Jag såg Snyggakillens poopoo! Så var den kärlekssagan över.

Numera går han under namnet Mr Poo. Och jag trånar icke!

Nästa gång jag blir girig och vill tjäna snabba pengar - slå mig. Har städtantat 13 ½ timme idag. Fifan.

Knäck i lurarna? Nä, men lök.

Ett himla tjat blir det om min förkylning, men det får ni ta. Jag ringde ma-ma och beklagade mig om ont i öron och hals. Då säger tanten att jag ska stoppa lök i örat. You heard me.



Lök i örat.
Dock inte en hel som jag först trodde, utan bara en bit av en lök. Som tydligen ska ligga utanpå örat. Då kommer ju frågan hur faen får man den att stanna kvar där? Tejp? Ma-ma föreslog gasbinda. Precis nu slog det mig att jag faktiskt snodde nån form av mössa för brännskador i somras (ni vet då Sivan krockade och jag lekte med utrustningen medan hon låg där och var chockskadad). Den borde hålla löken på plats. För er som vill testa detta så går det tydligen inte med vilken lök som helst. Näe, det måste vara dena gula sorten. Röd går alltså bort.

Kanske kan få fram ett bildbevis lite senare.

En ny counter!

Jepp! Den förra försvann på ett mystiskt och märkligt sätt. Jag hittar den inte och Sivan har inte ens letat. Så vi kör på en ny dårå. Har ingen aning om vi hade 3 besökare eller 1000. 3 låter mest rimligt.

App app! Så här nån timme efter att jag lagt in countern höll jag på söka efter en bild här på bloggen och det var då jag såg det. I mars skulle vi tydligen fira 10.000 besökare med att dricka vin! 10.000 är ju mer än 3. Väl?

Ge mig mina luftvägar tillbaka!

Självklart har jag gått och blivit förkyld. Lite hångel och Knullguden straffar en direkt. Förbannat.

Drömde nyss en extremt obehaglig mardröm. Sivan köpte lägenhet utanför stan. Jag fick inte följa med! Hon bara tog sitt pick och pack och drog. Kvar stod jag med en 3a på 90 kvm och en hyra på 7000 spänn och hade panik. Slutade med att jag fick flytta hem till byn igen. Oh, the ångest! Var tvungen att ringa Sivan och fråga om hon hade tänkt flytta ifrån mig. Det hade hon inte. Ordningen återställd. Jag är dock fortfarande förkyld.

Menar min kropp allvar? Ska jag vara sjuk på riktigt? Jag har inte tid med det. Dom kommande dagarna kommer isånnafall innebära arbete från 6 till typ 22 - och feber. Det kommer i sin tur innebära att jag inte kommer vara i särskilt bra skick när det vankas fylla på lördag. Fan.

Don´t mess with the städerska när hon har moppen i handen

Alltså. Vreden och jag. Jag skulle vilja säga att vi är vänner. Igår var vi bästisar. Jag har ju tjatat på om puckade journalister, men nu har jag insett att folk i allmänhet är dumma i huvudet.

Det är vinter ute. För en städerska betyder vinter ute blöta, smutsiga, svårstädade golv inne. Blöta, smutsiga, svårstädade golv betyder stress, svett och kramp i armarna. Så igår stod jag där, moppade golv i all evighet, stressad som fan eftersom jag inte får en spänn om jag jobbar övertid. Och jag vägrar bjussa företaget på en halvtimme av mitt liv. Iallafall, när jag stod där och slet kom Mrs Fisförnäm fram.

- Är det du som städar inne hos oss? Det ser förjävligt ut! Dammråttor överallt!

Jag förklarade i lugn ton att om dom bara skulle ta bort cyklarna, lådorna, papperna, skorna, kläderna och besticken som låg på golvet så skulle jag städa mer nogrannt där inne. Som om hon inte hört ett ord av vad jag sa påpekade hon att det minsann var dammråttor där bland alla sladdarna som låg i en hög under datorn. Jag behöll min lugna ton och förklarade sakligt att jag inte behöver lyfta och flytta på saker som ligger på golven eftersom jag inte skulle hinna med allt annat som ska göras.

- Ja, ni städare ni har det ju bra ni!

Och så log hon, ett riktigt hånflin. Jag visste inte om jag skulle trycka ner moppen i halsen eller upp i arslet på henne. Vadihelahelvete? Innan jag kom in till subban hade jag städat 62 kontor. SEXTIOTVÅ KONTOR. Och en jävla massa annat (tex 30 toaletter). Men sa jag det till henne? Nää. Jag blev en efterbliven mes och bara gick därifrån. Åååå, vad arg jag blir på mig själv att jag inte bara gav henne moppen och sa att hon skulle städa trapporna eller nåt annat roligt och cpjobbigt.

Jaja. Ett inlägg som ni förmodligen gäspar av men som var extremt nödvändigt för att jag inte ska ta ut vreden på stackars Siv eller nån annan i min närhet.

Men är det fredag snart?

Så fjortis var jag inte ens när jag var en fjortis

Jag vet inte var jag ska börja, det här var nog den mest intrigfyllda helgen i hela mitt alkoholstinna liv. Ööö...få se nu..tja, vi var på fest. Vi drack sprit. Vi lekte lekar. Vi gick på krogen. På väg in till krogen kräktes vår vän M två gånger inom loppet av en kvart och korven som jag precis köpt på Statoil blev rätt svåräten och kastades i närmsta dike. På något sätt lyckades vi iallafall ta oss in på krogen trots att vi kom i sällskap av M som var fullast i hela Västernorrland. Vi trängde oss in på dansgolvet med M släpandes efter oss skrikandes och dansandes som en apa. Väl på dansgolvet hittade vi vännen J som var lagomt imponerad av Ms..eh..rytmiska rörelser och ljud. "Saknar han en kromosom eller nåt?" Vi vet faktiskt inte, men vi misstänker att han kanske har en för mycket.

Ja, allt som hände efter att vi lyckats bli av med M tänker jag inte berätta för er. Men båda systrarna fick iallafall hångla. Så om man bortser från alla fjortisfasoner och dramat som utspelade sig var det ändå en bra kväll!

Och här ser ni då en bild på ponnyn, den jag fiskade upp ur fiskdammen på jobbet när jag fyllde år. Vi två snyggon ställer dock inte upp bilder om vi inte får betalt, antingen i pengar eller alkohol. Eftersom det är vi själva som tagit dessa bilder kunde vi ju inte få betalt heller, så därför the lack of syfilisarna på bilderna. Uppe till vänster ser ni även där en bild på en födelsedagspresent som jag fick av mina kära, empatiska vänner.

Hello alkohol - goodbye förnuft

Snart smäller det. Snart ska vi på kalas. Snart ska vi skämma ut oss. Snart ska vi säga konstiga saker till människor vi inte känner så bra.

Jag tror det blir tokbra. Sivan skrev om en bild på oss och ponnyn - är jag bara tillräckligt onykter så är det mycket möjligt att det blir verklighet.

Ähähähähä

Kan inte låta bli. Det här tyckte jag var roligt. Hade varit ännu roligare om det vart genomtänkt givetvis och att der Koch inte hade ansträngt sig för att rätta till det roliga så det blev oroligt. Som sagt, fylla imorgon. Jag ska försöka tvinga med Sonja på en halv 5-bild. Kanske vi och ponnyn?

Fredag till mig! Sömn till mig! Alkohol till mig!

Systrarna ska vara odrägliga och om möjligt mer onyktra än vanligt imorgon. Ikväll ska jag iväg och knöla till mitt redan trassliga liv lite mer. Yey!

Bibeln?

Imorse (eller inatt om man lever i Sivs värld) vid kvart i sex när jag skulle till jobbet damp DN ner som vanligt på hallgolvet. Men när jag tittade närmre så låg det en till tidning under DN. En Kyrkans Tidning. En lite försenad födelsedagspresent från snubbarna på Morgondistributionen. Jag fnissade lite för mig själv där, tills det slog mig... Har jag fått en hel prenumenation? Jag frågade när jag kom till jobbet men dessa män bara log sina luriga leenden.

Spännande.

Kill em all säger jag!

Men vad ääär det för fel på pensionärerna? Ja, förutom att dom har dålig hörsel och brutna lårbenshalsar alltså. Exakt när försvinner förmågan att stå i kö? I vilken ålder? Samma stund man fyller 70? Och när försvinner deras medkänsla för sina medmänniskor? Det ska banne mig hostast och nysas och harklas (helst i munnen) på folk som lyckats komma före dom i kön. Och så har vi ju denna brådska! Gamlingarna håller ju på kissa på sig (vilket iofs kanske inte är så konstigt, det kanske inte är så lätt på gamla dar, men det finns ju faktiskt tena) om dom måste vänta på sin tur i mer än 30 sekunder. Vad är det dom har så bråttom till? Boulebanan? Ekot? Gokväll? Vad gör man när man är pensionär egentligen, förutom att man tränger sig före i köer och hostar äckligt på folk?

Sweet, sweet Sivan!

Igår kidnappade Sivan mig till en restaurang. Och jag fick vin! Mat också för den delen. Men kanske det bästa av allt: imorse kom hon in med paket! En julkalender med choklad i luckorna, en tomte och 5 julpommler i choklad!

Höll mig hela dagen från chokladen (jag har jobbat, tränat och umgåtts med vänner = alltså inte varit hemma) men nu slank julpommlern ner. Säg inget till Sivan!

Som jag älskar mina engångshandskar, älskar jag Siv.

Så jag fyller 24 år.

Och jag har tydligen världens bästa arbetskamrater. Idag hade dom ävlats med att fixa en fiskdamm åt mig! Alltså ni vet sånt som man gör för 5-åringar, ett skynke, ett fiskespö och nån som står bakom skynket och sätter fast en godispåse i fiskespöt. Fast jag fick ingen godispåse utan massa paket! En rosa ponny, två ljuslyktor, fem snapsglas, en flaska sprit, en mugg med Elvis på och en discokula. Och på lunchen fick jag en flaska vin inslagen i dagens tidning av en av dom snälla journalisterna. Och! Alldeles innan jag tänkte knata hem kom en av snällisarna med ett till paket! En fancy vinddress.

Allt det för mig, städerskan. Helt otroligt. Ska försöka fixa fram en bild på ponnyn, den är jag nog mest nöjd med.

Igår kväll var en lugn kväll.

Tänkte jag först. Sen började räkna efter hur mycket jag egentligen drack.

2 martini
1 glas vin
4 groggar
2 snapsar


Borde man inte bli hyfsat på lyset om man dricker allt det där? Borde man inte ta en vit månad snart?

Jäklar vad ont i ryggen man får av att förfesta!

Humor, någon?

Återigen lunch med mina gamla, humorlösa (vissa av dom) arbetskamrater.

Tant 1 - Har ni tänkt på att när Olle blir arg så blir hans öron så himla röda?
Tant 2 - Ja, och när Åke blir arg så märks det direkt! Han harklar sig heeela tiden.
Tant 1 - Mm, vissa människor har verkligen ett tydligt kroppsspråk.
Man - Ja, när jag blir arg på mina barn brukar jag skalla dom. Det är väl ganska tydligt?

Jag skrattade. Tanterna såg förfärade ut.

Oh, den genansen...

En sanslös vecka, dagarna har bara swoschat förbi, detta trots att jag varit nära döden varje morgon vid 05.00. Ja, ni vet att jag är en städtant, inget nytt direkt. När man är städtant städar man bland annat toaletter. När man städar toaletter vill man gärna ha handskar på sig så man inte får Hiven utan att man ens haft roligt medan man fick det. Iallafall, dessa handskar är boven i dramat. Engångshandskar - genomskinliga, sladdriga och ganska äckliga. Dock fyller dom sin funktion och jag älskar dem som om det vore mina barn.

Så till problemet: Ibland när jag tar på mig dessa handskar så kommer det in luft mellan handen och handsken. När denna luft pressas ut uppstår ett ljud. Eller kanske snarare oljud. Jag blir iallafall generad när jag står där och ska städa fancy toalett utanför fancy kontor med fancy människa inuti - och så låter det som om jag (ve och fasa) pruppar. Med muffen! Ja, ni läste rätt. Det låter som en musprupp, slidfis, vaginalt oljud - kalla det vafan du vill, du vet vad jag menar. Och det är fan inget roligt ljud! Varken när man har samlag med känd eller okänd man eller när man står på jobbet bland kända eller okända människor.

Jag vill inte ens tänka på vad det fancy folket tänker om mig när dom hör mig pruppa med muffen utanför deras kontor...

Mat där bak.

Så nu är min praktik över. 5 veckor med kidsen har gått väldigt fort... Efter tre veckor var jag rätt nöjd, men de sista två har gått jättefort så nu känns det tomt. Jaja, det där var nog blödigt för idag. Jag skulle bara berätta att häromdagen serverades slibbig pastagratäng i matsalen. Slibbig pastagratäng i en matsal med en massa fem, sex- och sjuåringar...

Resultat:
Jag, Sivan klev upp från min stol och upptäckte att det satt fast en tortellini i stjärten. Eller alltså inte I stjärten, utan utsmetad på den svarta byxan då. Inget av barnen reagerade på minsta vis, inget fniss, skratt eller förvånade miner - så jag antar att det inte var ett utstuderat djävulskap. Det kan ju ha varit nåt av förskoleklassbarnen som tappat den. Hmm. Jag väljer att tro det iallafall.

På ålderns höst...

När jag var liten identifierade jag mig med prinsessan i den rutiga kjolen... När jag nu ser karaktärerna känns det så mycket mer "jag" när jag ser den förste dockan i raden.

Materialist nåsåini....

Det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - är nog bilar. Dom måste inte vara nya, dyra och snygga. Det räcker med att dom startar hyfsat regelbundet och att jag får köra en av dom så jag slipper släpa hem konserver och kan ta drive-in på Max. Som tex min bil, den funkar så. Den är det bästa jag vet,.. förutom rosévin och fyllor då.
Fast jag gillar inte min bil när jag måste skrapa rutorna. Vilket innebär att det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - nog faktiskt är kupévärmaren. GUDOMLIG känsla (räknas nog till skadeglädje) när man kikar ut genom fönstret och ser att min uppvärmda snöfria bil står mittemellan två Volvo 745 som mer liknar igloos än fordon.

Skit i Alfred Nobel och hans dynamitdravel. Den som borde få lite cred är det makalösa geni som uppfann kupévärmaren. Så är det.

Vem var det och till vilken adress kan jag skicka min tacksamhetsskuld?

Ja men se på fan! Det snöar! I år IGEN!

Men snälla nån. Varenda år samma sak. Att det ska vara så svårt?! Drabbas hela södra Sverige av minnesförlust efter varenda vinter? Eller slänger ni vinterdäcken när vintern är slut? Eller är ni bara dumma i huvudet?

VA?!

Sweet, sweet handdukstorkshängare

Skulle vilja påstå att det är världens kanske mest meningslösa, men ack så bra, uppfinning. Ungefär som det här är världens kanske mest meningslösa, och ack så tråkigt, blogginlägg.

Idag har jag:

• fått en sticka i låret
• slagit mig själv i pannan med moppen (skaftet alltså, inte själva blötmoppen)
• insett att mina arbetskamrater verkligen är 30 år äldre än mig:

- På den där karaoken med jobbet så var det ju ingen som ens försökte sjunga fint!

- Jamen hur jävla lätt är det att sjunga High way to hell fint?!

• letat en sop i en halvtimme

Och roligare än så blir det inte. Nu ska jag sortera strumpor och längta till lördag.

Efter att ha levt på vin, hamburgare och annat nyttigt i lite mer än en vecka fick min mage precis en chock när det helt plötsligt damp ner lax och potatis. Vaärähärförskit?! undrar magen. AJ?! säger jag.

Min sambo borde skriva en rapport på fem sidor. Plugga alltså. När man går in till henne så ligger hon i sängen och spelar "Pet store.." nånting. Ja, hon tvättar, klipper och pysslar om hundar och katter i cyperspace. Precis så stört som det låter.

Men ge oss alkolås på mobilen nångång då?!

Jag var full i lördags. Jag var på fest i lördags. Jag har vänner som är skökigare än vad jag är. Vi satt i soffan, drack vin, skickade sms till diverse potentiella sängkamrater. Så säger min vän "Men va konstigt, har jag stavat xxx fel?". Jag tänkte inte mer på det, hon fortsatte skicka snuskiga sms till karln hon hade haft sex med helgen innan. Det gick väl sisådär10 minuter.

"Vad i helvete!? Jag har ju skickat till fel kille! 10 sms till fel kille! Å herregud! Det är inte sant! Till min gamla klasskompis!"

Färgen i hennes ansikte var minst sagt röd. Jag har fortfarande träningsvärk i magen av allt garvande, tom jag blev generad för hennes skull. Tyvärr gjorde även jag bort mig för några helger sen då jag drack alkohol och hade mobilen med mig ut på krogen. Jag ringde en tant på jobbet vid halv ett-snåret en lördagsnatt. Jag var verkligen inte nykter och trodde jag ringde Sivan. Ett coverband spelade i bakgrunden och jag kan tänka mig att tanten hörde nåt i stil med "Schivan! Varsch faen äääru? Vem hånglaru me egentlien?Ja ä kischnödig, ring mig schen schå dricker vi minttu!".

Ibland är jag korkad, men när jag är full är jag förbannat dum i huvudet.

Radiotjänstjävel..

Idag har jag blåljugit en människa rakt upp i ansiktet så som jag aldrig gjort förr.

"Nä-ä, jag har ingen tv. Jag slängde den. Ja, den gick sönder. Kanske ska köpa en ny sen, typ efter jul nångång. Video? Nä, nån sån har jag inte, ingen dvd heller för den delen. Trasig serrö. Se på tvn på datorn? Va? Nä? Tvkort? Ööö? Nääääeee, jag har aldrig sett på tv genom datorn."

Jag är en dålig människa. En dålig, snål människa. Men nu ska jag iallafall iväg och bli full. Billigt vin och billiga chips - tänk att det kan ge en så starka lyckokänslor.

Sweet lord...

På lunchen igår på jobbet.. alltså... varför erkänner kvinnor dessa saker? Varför? Det pratades om bilar, vaxning av bilar and so and so on.

Tant 1: Vår bil är så himla ful, små repor och intryckt både fram och bak. Jag är så dålig på att köra! I somras skulle jag vända på grannens tomt, det slutade med att jag körde in i en stenmur, den gick sönder och stenarna föll ner i deras tjusiga rabatter...
Gubbarna runt bordet satte maten i halsen, ingen visste om dom skulle skratta eller inte.
Tant 2: Ja, men en gång är ju ingen gång! Det kan ju hända den bästa!
(Nä, det kan det fan inte)
Tant 1: Ja, men i vintras då jag skulle skjutsa barnen till fotbollsträningen så hade det snöat ganska mycket och det var svinkallt. Jag tänkte att jag skulle skjutsa dom ända fram till omklädningsrummet, men det var några snövallar i vägen. Så jag tog sats och tänkte att med tillräckligt hög fart så tar jag mig igenom. Då var det ju två gråsuggor under snön! Jävlar vad det small! Riktigt otäckt!

Som sagt, sweet lord....

It´s nothing that a little booze won´t kill

Fredag at last. Det är meningen att vi ska sitta i soffa, se Idol, förmodligen prata sex men inte dricka alkohol. Jag börjar ångra det beslutet. Jag säger skit i soffa och Idol. Och så kör vi på sexprat och alkohol. Eller bara alkohol.

Tyvärr är jag ensam alkoholist i det här hemmet. Trist. Så jag dammsuger väl så länge då.

Vi snackar living on the edge!

För första gången i våra liv så har vi bråkat i kön på ICA. Vi köade så fint i varsin kö, stod stilla i ledet, nynnade inte, skrek inga könsord - vi bara stod där och stirrade tomt framför oss så där svenskt och bra. Så hojtade Sivan till - hon hade glömt börsen (ja, man säger så i Norrland) i bilen. Jag gick från min kö till hennes, tog hennes plats för att hon skulle slippa ställa sig sist igen. Jag tog med mig min egen korg (som innehöll ca 6 varor). Snäckan (eller häxan) som stod bakom Sivan vaknade till liv. Sivan sprang ut till bilen, jag stod snällt och vaktade hennes korg. Snäckan bakom började så smått köra på mig med barnvagnen, liksom med ett däck över min fot. Jag flyttade mig. Hon flyttade efter. Gav mig onda blickar. Jag tittade oroligt efter Siv. Snäckan ställde sin korg på mina fötter, och försökte putta undan mig. Jag tjurade på och stod kvar. Så kom Sivan tillbaka efter vad som kändes som 2 timmar och 40 minuter.

DÅ!

Snäckan vägrade låta mig betala samtidigt som Sivan. Jag skulle bli tvungen att ställa mig sist. Helt plötsligt blev mina varor Sivans varor. Som genom ett trollslag var båda korgarna hennes! Snäckan, som inte var svensk, trodde konstigt nog inte på oss! Det sket vi högaktnings fullt i och Sivan betalade mina varor ändå. Jag packade ner sakerna fortsomfan och medan Sivan betalade stod snäckan bakom och mumlade "Oh, you think you are so clever, don´t you?".

Vi skyndade oss hem, drog ner persinnerna och ja...nu sitter vi här. Livrädda och försöker räkna ut ungefär hur länge maten i frysen räcker.

Hey you mr...Filé?

En kär vän kollade lägenhet igår, systrarna följde med som moraliskt stöd (ehh..ja, man kan ju ifrågasätta om vi verkligen är rätt personer för allt som har med moral att göra). Medan vår vän var fullt upptagen med att ställa seriösa frågor om tvättstugan till lägenhetsinnehavaren fick vi syn på en av grannarnas namn - Filén.

Så kan man väl ändå inte heta? Vi skrattade oss iallafall harmynta medan snubben som skulle sälja lägenheten gav oss konstiga blickar.

Filén! Haha!

All my children

Läser alltså till lärare, vilket innebär att man några veckor om året är ute på praktik. Det är jag nu, i en etta med 17 härliga kids. Kidsen fick idag diskutera kommande luciafirande. Deras fröken berättar att de ska ha en julfest runt lucia. Då säger några av barnen att då vill dom baka pepparkakor och lussebullar innan julfesten. De ville såklart även ha ett luciatåg och sjunga massa sånger. Efter att miljarrrrrders sångförslag räknats upp, både sådana som sjungs till jul och till midsommar, skulle luciatåget formas.

Deras fröken: -Ja, i ett luciatåg bör vi ju åtminstone ha en Lucia, eller hur? Kan ni räkna upp några fler som brukar vara i ett luciatåg?

Barn1: Tomtar, stjärngossar och jag vill vara tomtemor!
Barn2: Och tärnor också, men dom kan ha samma klänning som lucian, med sånt där silvrigt på huvet.
Barn3: Man kan vara pepparkaksgubbe med!

Diskussionen fortskrider, och efter att de barn som redan hade önskemål om vad de ville vara i luciatåget berättat om dessa, räcker en pojke med utländskt ursprung som inte bott i Sverige särskilt länge upp handen och säger med ett stort leende:
- Jag vara pannkaka!

Ja, vad säger man. Han kanske kan få svårt att hitta en utstyrsel men annars är det väl självklart att han ska få vara pannkaka =) Han förgyllde min dag helt klart den lille parveln.

Yey!

Förutom att jag glömde skärpet till brallorna imorse och alltså blivit tvungen att dra upp dom 177811663 under dagen så blev jag faktiskt avklädd av en snubbe på jobbet idag. Ja, jag kanske bara provade en collegetröja, och han kanske bara hjälpte mig att få av mig den. Men ändå!

En bra dag med andra ord.

It was a helkväll!

Ja, som vanligt var vi onyktra och odrägliga i helgen. Sivan koncenterade sitt festande till lördagen medan jag, hör och häpna, drack alkohol TRE dagar i rad.

Stora mängder alkohol, en mobil som försvann när dimman var som tjockast, en handväska som försvann från dansgolvet men som tack och lov kom tillbaka och lite sex i bäddsoffan. Tyvärr var det varken jag eller Sivan som fick till det i soffan. Och, kanske helgens största lärdom: tuggummi och oralsex är ingen bra kombination.

"Ni vet dom där våtservetterna. Dom blöta." Ja, Yoka, dom torra våtservetterna är verkligen dåliga.

Vars höll ni till då?

Är det jag som är smygarn?

Man skulle kunna tro det. I söndags och igår gav jag mig ut och smög. Kan inte berätta var jag smög, eller varför. Men man blir nojig av att smyga. Som fan.

Om man bortser från smygandet så lider jag av sömnbrist och mensvärk. Kanske den sämsta kombon ever. Både för mig och min omgivning. Tycker ni att jag är otrevlig annars så är det iiingenting jämfört med vad jag är nu. Fråga Sivan. Hon vet.

I'm gonna kill my copycat.

Så, fick ma-mas ettåriga HP Laserjet 1020 för en tid sedan. Guld tänkte jag, slippa åka 10 mil enkel resa för att skriva ut alla feta kompendier (mest bara drink- och kakrecept) och dylikt till die schüle. Fanskapet höll väl ungefär 2 veckor efter att den kommit till systrarnas residens. Sedan blev det pappersstopp. Jag vittnade när papperet stoppades. Jag avlägsnade papperet, startade om skrivaren och.. nada. Zip. Den röda lampdjävulen blinkade fortfarande hånfullt och frenetiskt.

HP-skrivaren: Jag vet damen, det finns inget papper som har fastnat men screw it. Jag kommer fortsätta blinka och du, du kommer fortsätta slita ditt hår.
Jag: Fuck you, skrivareländes elände.

Vi avinstallerade och ominstallerade. Nope. Fortfarande pappersstopp. Så. När var skrivaren inköpt? Ringde förvirrad pa-pa, han fick leta kvitto. Inköpt 2006-09-16. Datum för händelsen: 2007-09-30. Så jävla klart. SIBAfuckers. Murphy och allt det där. Jaja, tänkte på reklamationsrätten och lämnade in maskinen till SIBA för ungefär en vecka sedan. Finemang, sa killen i kassan. Tog mina uppgifter och sen var det klart.

- Du kan följa din reparation på nätet.

Trevligt trevligt. Ikväll gick jag in på servicesidan:

Utfört arbete
Avlägsnat hårband ur arkmatare.Test u.a
Pris
619 kr
I ovanstående pris är eventuellt förskott avdraget.Eventuell returfrakt tillkommer.

!!!

Har jag berättat om min katt som stoppar hårsnoddar i alla håligheter hon kommer åt? Nähä, har jag inte? Jo men det gör hon. I toaletten, i vattenskålen, i dricksglas, i påsar, i handväskor, i necessärer och helst av allt i skor. Och nu tydligen även i skrivare! Katten som på fotografiet härnedan verkligen kommer till sin rätt. Fullkomligt störd. Väldigt smart, men ack så störd. Och skrivaren då? Ja, jag köper nog hellre en ny skrivare med 1års garanti än att betala 700:- för det där som inte är något annat än ren förödmjukelse. Och ja, till alla karlar där ute. Jag lyfte på tonerkassetten både en och två och fyrtio gånger. Och ja, jag lös med en ficklampa. Men nej, jag såg inget jävla hårband.

Löningslördag!

Party tänker ni. Inte vi. Sivan är förkyld och påstår att hon inte kan festa om hon inte kan andas genom både näsa och mun. Jag har inga andra vänner och kan inte Sivan andas genom näsan, ja..då får jag vara nykter.

Istället har vi inhandlat onyttig snabbmat ("Fan va lite mat! Äh, jag får väl äta mig mätt på ostkrokar sen"), köpt glass och as we speak laddas en film hem. Eller som Sivan sa "Ska vi inte lyssna på en talbok? Bara 10 skivor, vad blir det? 7 timmar?"

Ja, nu är det lördag igen. Yey.

Vem/vad ska jag hata idag då?

Människor, löv eller gud? Måste man välja?

Nu har jag tränat i..öö..3 veckor kanske? 5-4 dar i veckan 1 ½ timme varje gång. När fan blir man smal? Är det när man inte dricker en cola med massa socker i kanske?

Sivans mama läser den här bloggen förresten. Har ni märkt att det inte står så mycket om sex längre? Jag skulle kunna ha världens utläggningar om diverse utlösningar men Sivan och jag har kommit fram att vi ska bespara The Mama det.

Jag känner galna människor. Så galna att dom vill festa till det på en fredag. Det vet väl alla att reglerna är sånna att man somnar dreglandes (drägglandes? dräglandes? skitsamma) i soffan till Idol på fredagar? Ni borde iallafall veta det. Nu vet ni.

Sådärja. Helt meningslös blogg. Schönt.

Facebook är lurigt.

Ja, vi bor i samma lägenhet. Ja, vi pratar med varandra på msn ändå.

Sivan säger:
Vem är Olle Olsson? Nån jag legat med?
Sonja säger:
Ingen jag legat med iaf. Olgas kompis?
Sivan säger:
Nää
Sonja säger:
Nähä, då vet jag inte. Jag kommer då inte ihåg att nån av oss har legat med nån Olle
Sivan säger:
Inte jag heller. Ful var han också.

Frisk som en nötkärna?

Ja, jag skriver ju jämt om otrevliga journalister. Men det finns faktiskt trevliga också. Och dom är rätt många. Faktiskt fler än dom otrevliga. Idag åt jag lunch med några av dom trevliga. Samtalet handlade om en gammal medarbetare eller liknande. Jag minns inte.

Trevlig Tant - Men hur är det med honom förresten? Är han pigg?
Trevlig Man 1 - Jo, han är frisk som en nötkärna serru!
Trevlig Man 2 - Men fick han inte en hjärtinfarkt?
Trevlig Man 1 - Joo, men efter det blev han ju pigg!
Trevlig Man 2 - Men sen fick han väl prostatacancer?
Trevlig Man 1 - Ja, jo...

Vi har alla olika syn på ordet "frisk". Tydligen.

Helgen var förresten ganska okej. Vin och hångel all over again. Hurra!

Tackar tackar! (internt skämt)

Ännu en dag på jobbet. En ganska hyfsad dag. Ännu en, kanske inte så puckad, men otrevlig journalist. Jag var på redaktionen och moppade golv som om mitt liv hängde på det. Redaktionen är stökig. Sladdar, väskor, skor, papper, tidningar överallt på golven. Självklart är det rätt svårt att städa då det är saker ivägen. Så kommer jag till det jag bävat för hela dagen. Jag måste moppa golvet inne hos suraste journalisten ever. Vi kan kalla henne Bitterfittan. Hon ler aldrig. Hon säger aldrig hej. Ärligt talat så trodde jag inte att hon kunde prata överhuvudtaget förrän idag. Iallafall, jag ser att hon går iväg för att kopiera och jag rusar in på hennes kontor för att hinna städa innan hon kommer tillbaka.

Icke.

Hon hinner tillbaka innan jag är klar. Men till min extremt stora förvåning så plockar hon upp saker från golvet, flyttar på stolar och möbler så det ska bli lättare för mig att städa. Jag bara gapar, får ur mig ett "Tack" och hinner tänka "Är kärringen snäll? Eller har hon precis fått reda på att hon ska dö och därför måste begå några goda gärningar innan det är dags för pärleporten?". Sekunden senare fräser hon "Ja, man måste ju göra så här, så det blir riktigt gjort nångång!"

Som sagt... tackar, tackar!

Helgen.

Mjahapp... Jo så som sagt. Nu har ni tjatat och nu skriver jag. Kort inlägg blir det sannerligen inte, så skyll er själva. Fredagsmorgonen bestod av en massa böner om att minusgraderna skulle ha försvunnit till klockan 13 då jag skulle köra ut till Midlanda för att hämta den ena vännen. Vet inte om minusgraderna försvann, men jag körde ut med mina sommardäck och allt gick väl. Efter livsmedelsinköp till den stundande Langostillverkningen åkte vi hem och började planera helgens bravader.

Fredagkvällens bravader får inte alls kallas bravader. Vi beslöt att vi hade en hel del catching up to do, varav Idol och Trivial Pursuit fick bli kvällens aktiviteter - förutom Langosbakning då som sannerligen är ett helt företag i sig. Inga smärre incidenter hände under baket förutom det obligatoriska: Mjöliga strumpor, byxor, ansikte och golv. Vitlökssmör på armarna, svidande tårar orsakade av den ondskefulla rödlöken samt en och annan räka slösad till den helt ointresserade katten. Gott blev det, Sonja börjar kunna det här med Ungersk eeeh.. husmanskost. L och L som aldrig(!!!!) hade ätit Langos trots deras otaliga festivalbesök var nöjda med rätten och åt därefter.

Sedan var det Idol, frid och fröjd - behöver inte nämnas mer än så förutom att sällskapet som brukar vara rätt duktiga på att svulla i sig framför teven, inte ens slängde en halv blick på chipspåsen efter den stora frityrfesten. Märkligt. Så kom stunden då TP'et plockades fram. Halvvägs in i matchen läser en av L'n en fråga till mig:

L: "Ååååååh, helvete! Den här kommer du kunnaaaaa!!
- Vilken äppelsort förekommer i Wilhelm Moberg's Utvandrarna?"

Jag: -Ursäkta?!? Vafan sa du? (slänger iväg en gissning utifrån mina ICA Kvantum-erfarenheter men icke.)

Den andra L skrattar och ser minst lika förbryllad ut som jag.

L: Ja men hallå! Dom sjunger ju om det i Kristina från Duvemåla!

Jag: Hahah! So?!? Jag såg den när jag var 13 och inte fan kommer jag ihåg nåt äpple!..

.. varpå L brister ut i en spontansång som skulle få Körberg att storkna och Pavarotti att vända sig i graven över hur fotfolket egentligen uppfattar konstformerna opera och musikal (- i vilken genre L's konststycke hör hemma kan jag dock inte ta ansvar för) ...

L: - Amen... ASTRAAAKAAAAAAAAAAN!!!!!!

L blev ja, något förvånad över hennes spontana insats och genansen kom som på beställning. Skrattsalvorna följde tätt i spåren.

Morgonen efter vid frukostbordet lyckade även Sonja med en vacker bedrift, att förklara var mjölken kommer från, nämligen en gris. Oturligt nog minns jag inte hela konversationen, återkommer om möjligt med detta.

Hmm. Ja, på lördagskvällen var nog systrarna lugnare än vanligt. En av oss fick hångla och det var då inte jag, say no more. Kvällen slutade iallafall med att det bara var vi flickor hemma hos oss och tydligen somnade både jag och Sonja i Sonjas säng (fullt påklädda) och när Sonja vaknar på morgonen har hon armen om mig. Fantastiskt. Godnatt!

En helt normal kväll i det Syfiliskahemmet

Systrarna sitter i varsin fåtölj i tvrummet. Katten Svea (även kallad Bea) går lojt genom rummet.

Sivan - Bea, vad gör du?

Sonja - Bea, vad gör du?

Katten tittar trött på oss.

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea, vad gör du?

Kattens blick går från den ena systern till den andra. Något skeptisk.

Sivan - Bea, bea?

Sonja - Bea, vad gör du?

Sivan - Bea, vad gör du?

Katten fortsätter att stirra ut oss. Kan man ana ett uns hat i hennes blick?

Sonja - Bea? Bea, var skaru ra?

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea! Men gå inte då!

Katten går mot köket, ignorera oss totalt.

Sivan - Awww!

Vi fortsätter titta på tv som om inget stört precis hänt.

Och förresten..

Snart är det lördag igen.

Vad är dealen med smörkniven?

I helgen hade vi besök av kära vänner. När man har besök måste man bjuda på frukost. Det gjorde vi. Smör, bröd, pålägg, te, ägg och en himla massa stod framdukat.

"Har ni en smörkniv här nånstans?" sa en av gästerna och började leta i en låda. Det hade vi, längst in och under en massa bråte.

Jag bara undrar. Varför smörkniv?. En kniv, som endast är gjord för smör. Okej då, ibland även mjukost och kaviar. Varför duger inte en helt vanlig kniv? Varför denna diskriminering mot dessa helt normala och funktionsvänliga knivar?

Våga vägra smörkniv!

Säg till Sivan

Hon måste blogga om helgen. Seså! Mig lyssnar hon nämligen inte på.

Fyra jänter och en fest

Helgen har bjudit systrarna på langos,vin och hångel.

Ja, det var väl ungefär det som hände. Sivan får skriva ett längre mer detaljerat inlägg. Jag orkar inte.

F.Ö

Ohoho, har bara hunnit berätta detta för Sonja, men måste säga det här också. Jag kommer antagligen vakna upp rik, snygg, smal, kär och lycklig inom en snar framtid. För igår mina vänner - igår valde jag rätt kö på ICA Kvantum OCH rätt fil förbi Stans fullsmockade fotbollsarena. Häh. Plötsligt händer det.

Heja Aftonbladet...

Ja, alla är vi ju emot ungdomsvåld. Så då tänder vi ett ljus i cyberspace och hoppas att det blir bättre. Då kan man ju säga att man faktiskt "engagerat" sig, utan att man ens behövt lyfta arslet, knappt fingret.

Jag ojar mig över dagens ungdom, förfärar mig. Men jag tänder banne mig inget ljus i cyberspace.

Jösses.

Hej Bullen, jag har ett problem

Jag är nog egentligen för gammal för att skriva till er på Bullen, men jag vet inte var jag ska vända mig. Istället för att ursäkta mig skrider jag direkt till mitt problem...

I mitt arbete krävs arbetskläder. Dessa har i alla tider varit extremt fula. Nu har dock företaget jag jobbar åt piffat till sig och gett sina anställda nya kläder. Faktiskt helt okej om man jämför med dom gamla. Jag har oftast på mig en t-shirt, men ibland händer det att jag använder en pikétröja. Och det är den som är problemet. Jag är inte smalast i stan, och varenda gång jag böjer mig ner för att plocka upp nåt så liksom åker tröjärmen upp (oftast på högerarm) och liksom fastnar där uppe. Detta är extremt obekvämt. Rätt ofta bär jag något i vänster hand och kan följdaktligen inte använda vänster hand för att dra ner ärmen över högerarmen igen. Detta innebär att jag tvingas göra en konstig rörelse med högerarm för att ärmen ska åka ner igen. Det ser ut som om jag har spasmer. Konstiga spasmer i höger arm.

Vad ska jag göra? Prata med min chef? Byta tröja? Försöka prata med en psykolog?

Hjälp mig.

Jag vill också vara prinsessa

Vore ju rätt gött om man kunde räkmacka sig genom livet på det där sättet. Dessutom är det mina (våra) pengar hon räkmackar sig fram på.

Borde inte kungafamiljen åtminstone skriva ett personligt tackbrev till oss alla?

Sweet, sweet Blocket

Kan ni hjälpa mig att reda ut en sak? Var bilen tillsammans med gubben i 21 år? Sålde bilen gubben då? Sålde bilen sig själv till bilfirman som sen sålde bilen till nuvarande ägaren?

Jag förstår inte.

Jag vann!

För första gången i mitt liv har jag vunnit! Ja, om man inte räknar pimpeltävlingen när jag gick i sexan och tilläggas bör väl att vi var endast två deltagare... Jag fick två fiskar, men satte varken på maggot eller tog av fisken själv. Men jag fick en pokal iallafall. Skitsamma, det jag vill berätta är att jag vann Morgonpassets "tävling" eller vad man nu ska kalla det.

Och ja, det är sant. Och det gjorde ont.

Koncentrerad kompensation.

Heh. Så jag projicerade alltså min bakfylla till katten. Och fylleguden (knullgudens bror) tyckte uppenbarligen att katten minsann skulle kräkas ikapp alla kräkor som jag inte kräkts under mina tio år som konstant festerska. Så katten tog mitt kräkstraff och jag blev följdaktligen utan en god bakisnatts sömn. Men kära nån vad lillkatta kräktes. Var nog upp en 7 ggr och torkade fläckar, tröstade den molokna kissen, flyttade bort gardinerna från kräkfarozonen osv. Nu verkar hon iaf må bättre även om hon inte är så sugen på att leka apport ikväll. Jag kanske ska njuta av lugnet istället för att oroa mig... Imorrn kommer hon säkerligen glatt hoppandes med tjugo hårsnoddar som ska kastas iväg fyrahundrasjuttiotre gånger var och då kommer jag nog vara lat och tycka att hon är jobbig. Jaja. Nu sover vi. Och jag har minsann också tränat idag.

Yes, I´ve been working out.

Jag har även ätit glass. Och i lördags drack jag 1 liter vin. Några bullar på det här och jag är i mitt livs form i ett litet kick.

För övrigt är jag het på tjockisköttmarknaden. Hurra.

Vilket kattkräk.

Jotack. Vi var ut igår. Sonja har legat hela ljusa dagen i sin säng med undantag för när min mama o papa kom hit och bjöd oss på smörgåstårta. Medans Sonja slöade blev jag utdragen till köpstaden för en 4h intensiv shoppingrunda med baksmällan som sidekick. Äsch. Så illa var det inte, jag fick äta plankstek sen så jag är nöjd.

Men till dagens mest intressanta händelse. Nu ikväll när jag gick och la mig (ligger fortfarande såklart, laptopen är fantastisk) kände jag mig plötsligt otroligt kräksjuk. Jag brukar aldrig kräkas dagen efter, det har hänt typ 5-6 ggr totalt på 10 års festande men idag skulle det tydligen hända. Jag ojade mig en stund, satte på ett nytt Heroesavsnitt, kissade och tog några munnar iskallt vatten, allt för att inte kräkas. Så händer det. Mitt i en hemlighetsfull konversation mellan Hiros papa och Hiros kompis så hör jag ett märkligt ljud. Det har inte med japanerna att göra, det är något annat... Så får jag se (och höra) att katten står och kaskadkräks mitt på golvet! Först blev jag trött, va jobbigt att stå o torka kattkräk när man själv är kräksugen, sen blev jag fan mäkta imponerad. Har jag alltså lyckats projicera min bakfylla till kattrackaren? Det är bannemig ingen dålig egenskap. Nu mår jag tiptop, och katten ligger uttömd, utmattad och sover tungt på mina fötter. Tack till dig Bea.

Pepping!

Som Sivan skrev ska vi bli ut på krogen ikväll. Dricka dyra drinkar, inte känna oss medelålders, kanske känna oss tjocka, men framförallt känna oss onyktra. Hurraaaa!

I´m gonna party like I never druckit hembränt before!

Systrarna goes Facebook?

Kanske? Eller inte? Jo? Nä?

Whopper Kaj Hey!

Imorgon vid den här tiden är systrarna ute och svänger sina kurviga och lurviga som aldrig förr. Eller åtminstone på väääähäääldigt länge. Minns inte ens när vi var ute här i stan tillsammans senast. Och det beror inte enbart på min antagligen för höga promillehalt förra gången det begav sig utan för att det faktiskt var mer än två veckor sedan - vilket är ungefär så länge som mitt minne räcker om det inte handlar om PLUnumret till tomater, svenska tomater, körsbärstomater och bifftomaterna på ICA Kvantum där jag jobbade som tonåring. (<-- Längsta meningen alltime.) Dom hänger fortfarande med. 8806, 8818, 8516 och... tror det var 87..? 87nånting.. Fan. Tappat bifftomaterna. Nu är jag mer eller mindre dement. Antagligen mer dement än mindre. Bra, då har jag iallafall en diagnos att skylla på och inte bara ouppmärksamhet. Gul lök slogs iallafall in i apparaturen som 4666. Men det var ju ett fjantigt nr, för lätt att minnas.

Hjälp mig. Jag är störd.

Inom loppet av 2 timmar förla jag fjärrkontrollen till steron fem gånger. Otroligt frustrerande.

Hey Mr Stupid

Jag har en snäll morbro. Så snäll att när han ibland ger mig DN gratis i 3 månader. Det jobbiga är när dessa 3 månader gått och nån snubbe från DN ringer och vill ha mig att prenumerera på tidningen. Ha! Som om jag skulle betala för nånting annat än mat och sprit?

Telefonen ringer. Jag svarar.
Försäljaren: Är det Sonja Syfilis?
Jag: Ja...
F: Du har ju haft DN nu gratis i några månader, och nu undrar jag om du vill prenumerera på tidningen?
Han börjar rabbla upp priser.
Jag: Jag är inte intresserad, jag jobbar på en tidning och kan läsa DN och en massa andra tidningar där om jag vill.
F: Jaha, så du är en kollega?
Jag: Nej, inte direkt...
F: Nähä, så du säljer tidningar?
Jag: Nej, jag jobbar som städare på en tidning, och det ligger ju tidningar lite varstans som jag kan läsa där.
F: Jaha...så du tar dom ur soporna?

Ja, eftersom jag jobbar som städare rotar jag alltid i soporna efter både tidningar och mat. Herregud. Jag blir trött på människor ibland. Rätt ofta faktiskt.

Snaaart, snaaaart är det fredag.

Ett litet tillägg

Jag har faktiskt extremt trevliga arbetskamrater om man bortser från puckade journalister. I fredags gick en av dom trevliga hem och hämtade ett par strumpor åt mig då det gått hål i mina. Och ibland får jag godis. Och jag får fribiljetter till diverse festligheter. Och idag fick jag bröd av tanten i köket. Och för några veckor sen fick jag sallad. Och förra månaden fick jag ett par foppatofflor* av en kontorsnisse. Och vaktmästarn gör allt han kan för att hjälpa mig när saker jävlas.

Och nu till det sista, smått otroliga: Jag uppfattas som glad. Trevlig. Rolig. Vänlig. Hjälpsam.

Jag tar bara ut mina inre aggressioner på journalisterna här. Och hur kul är det att läsa om allt trevligt som händer här i världen? Inte kul alls.

*Ja, foppatofflor är det fulaste som finns. Men gratis är gott. Tyvärr inte alltid snyggt.

Vad är det här för skit?

Den här veckan har bara haft otrevligheter i sitt sköte. Inte klamydia men nästan.

Måndag: 20 liter kaffe på golvet i matsalen. Detta innebär en halvtimmes förseningar i mitt redan cpspäckade schema. 5 timmar senare även 20 liter vatten i köket då diskmaskinen fått fnatt. Självklart jag som får torka upp. Övertid. Får jag lön för den övertiden? Icke.

Tisdag: Sopsäckarna ger mig otrevliga överraskningar då botten hela tiden går ur dom. Onödigt extra arbete som gör mig extremt pissed off.

Onsdag: Försover mig. Börjar 06.00. Vaknar 05.52. Springer till jobbet. Hela dagen blir en enda lång försening. Sopsäckarna fortsätter jävlas, även fast jag dubbelkollar att dom är hela. Dom är inte hela. Jag river ner en lampa på ett kontor och får stå en kvart för att få upp skiten igen. Förseningen blir än mer försenad. Puckad journalist klagar på att det ligger tidningar på golv. Jag föreslår att han slänger dom. Han föreslår att jag ska göra hans jobb. Jag biter ihop och undviker otroligt nog att slå ner honom.

Torsdag: Atombomb över stan, jag blir ensam kvar och får städa upp skiten. Helt säkert.

Och du är gammal!

Var nyss på blodcentralen för att lämna plasma. Fyllde i blanketten, tog kölapp, blev inkallad, lämnade lappen till den 60åriga damen med jättestort hår a´la toksminkade tanten i Days Of Our Lives. Så bokar jag ny tid åt mig och Sonja (tänkte tvinga med henne nästa gång). Så ber hon sedvanligt om legitimation och jag räcker fram mitt körkort.

Så utbrister kvinnan: "Oj, så vacker du var."
Jag förvånat: "Mhm? Jaha... Ja det var ju fem år sedan."

Tanten ler snällt mot mig, nästan lite ursäktande och beklagande. Vafan. På kortet var jag ju nyfyllda 18 år och nästintill oförstörd. Blame me för att jag inte ser ut så längre. Och jag ser speciellt inte ut så en onsdagsförmiddag när jag ska klämma ur mig 3/4 liter vita blodkroppar på så kort tid som möjligt. Äh. Vad vet hon? Med alkohol och rätt belysning så... Jag tog iallafall med mig TVÅ ostmackor därifrån bara därför. Up hers.

Obs: Tantens look-a-like. Inte jag när jag var 18. Inte jag vid 23 heller.

I Gnarp är det snålt med mångfald.

Så en av mina studiekamrater kommer från ovanstående samhälle. De få gånger vi faktiskt studerar så gör hon och jag det ihop. Vi reser de 11 milen t.o.r tillsammans och festar tillsammans emellanåt. I lördags hade vi blivit bjudna till en av våra medstuderande till hennes hus(! fäncy fäncy för oss kombo-kollektivare vars framtida husaffär är lika avlägsen som att Per Elofsson ska stå överst på pallen igen.) Där skulle det vankas kopiösa mängder mat, sprit och bastande. Fabulöst.

Klockan blev kväll och vi blev upphämtade av E som skulle köra oss till sitt hus. På väg till huset åker vi över en viadukt som leder till en av stans förorter. På viadukten går en man. Iklädd röda bermudashorts. Och blå dunjacka. Så utbrister min vän C: "-Hallå! Vad är det där för karl som går i shorts såhärårs?? Och sen när började även karlar ha svarta tights under shortsen?!? Ser ju inte riktigt klokt ut."

Ehrm.. nä precis. Mannen hade inga svarta tights under shortsen. Hon kan ju alltid ursäkta sig med att det inte finns någon invånare med invandrarbakgrund i hennes barndomsby.

Say what?

Mina enda polare där på mitt jobb: En fönsterputsare á la 60 bast och en vaktmästare á la 60 bast han med. Oftast pratar dom om gamla minnen, gubbar och gummor. Jag läser oftast tidningen, gör allt för att inte höra vad dom pratar om och svarar endast på tilltal. Men idag kunde jag inte låta bli att höra...

"Men hörde du om Olle! Han hade gjort illa sig. Nåt med muskelfästet. Nåt med bikeps.."

Bikeps? Är det nåt gammellatinskt? Jag bara undrar.

Mitt liv som städare

Börjar dagen med att snosa från o4.00 till 04.45. Kliver upp 05.15. Går till jobbet. Dör lite av utleda på jobbet. Utför jobbet medan jag intalar mig själv att det snaaart, snaaart är fredag, lite som ett mantra. Saker och människor jävlas. Antingen översväming vid kaffeautomat, botten går ur sopsäckar eller människor som frågar (läs: kräver) saker. Svett, svordomar och skratt far ur mig.

Snaaart, snaaart är det fredag.

Blir lycklig då jag upptäcker att en toalett inte har blivit använd! Jag kan alltså skippa att städa den! Bara 29 toaletter som behöver städas alltså! Lyckan är totalt. Fem minuter senare råkar jag skvätta vatten precis i skrevet vilket gör att det ser ut som jag kissat på mig.

Snaaart, snaaart fredag.

När fredagen så äntligen kommer och jag lyckligt visslar mig fram bland sopkorgar och puckade journalister så tas jag raskt ner på jorden. "Nu är det bara 2 dagar kvar till det är måndag igen".

Det finns alltså folk som är mer pessimistiska än vad jag är. Otroligt.

Återigen

Dessa modebloggar. Dagens outfit. Seriöst, jag skiter fullständigt i om du har jeans, leggings, dyraste väskan i kvarteret, mormors gamla jacka, morfars gamla hatt eller vad fan det nu kan vara, på dig idag.

Om 100 år, tror ni verkligen att nån kommer minnas att ni anstängde er så förbannat för att se så konstiga ut som möjligt? Det är kläder. Tygstycken. Det svälter barn i Afrika för bövelen.


Jag måste förresten köpa en bärbar dator. Stationär dator är ju pinsamt. Och jobbigt. Stackars mig.

Småkakernsvänner

Ja, jag har lagt fram en motion om att vi ska bilda en fikaklubb. Än så länge är det bara jag som är riktigt på. Mest för att jag vill komma hemifrån men också för att socker är bra för kroppen.

Nå? Vilka är på? Vi sammaträder på Waynes om..öö...37 minuter. Syns där.

Blå monster

Ja, moderaterna och deras polare alltså. Jag är egentligen inte politiskt insatt, men trots det fattar jag att dom fixar räkmackor åt dom rika och hårdbröd (om ens det) till dom "fattiga".

Assfuckersfuckerasses.

Ja jävlar!

Fikade på jobbet idag, surrade om ambitiösa människor.

"Men Sonja, du verkar ju vara så ambitiös!"

Ööö? Jag jobbar som städare. Gör man det är det väl ett rätt stort tecken på att man inte är ambitiös? Jisses.

Titta vad jag fick på jobbet!

Efter att en ond man skjutit en gummisnodd på min läpp så den svällde upp till..eh..ja, den svällde upp... fick jag den här. Som tröst? Som en pik? Jag vet inte? Och om jag nu ska ta det som en pik, ska jag då ta det som att jag är tjock som en gris eller att jag är en smutsgris?

Hemma är inte alltid bäst.

Systrarna har alltså varit i sin gamla hemstad tvååååå (2) helger i rad. Och ja.. här i medelpad är vi som inte fyllt 25 än relativt unga i krogkretsen och behöver inte skämmas även om vi är ute vareviga helg. Andra bullar blir det när man åker hem. Från att vara yngst blir man omedelbart äldst på stället fast att distansen bara är 10 mil. Jag och Sonja gick från två halvfräscha 20+ till medelålders surkärringar med kolesteroligenkloggade blodkärl, och allt detta på bara 10 mil. Sverige är fantastiskt.

När vi inte var på bykrogen så var vi i affärerna (typ alla de tre som finns..). Men kära vänner... Varför, o varför var det någon som bestämde sig för att producera dessa?!? Det övergår iallafall våra förstånd. Inte en särskilt stor bedrift med tanke på att våra förstånd oftast är obefintliga, men ändock.

----------

Ja precis! En pennkanin så man får skriva med kaninens jättekuk. Festligt. Och vem vill ha en blodbägare? Ångermanland/Transsylvanien - same same uppenbarligen.

Hur många timmar av livet går åt till att leta matchande sockar egentligen?

I´d die for you.

Sivan är världens bästa bästaste vän.

Siv, om du vill ha en njure nångång så skulle jag ge dig en. Kanske min egen, kanske någon annans.

Kära Siv

Det är inte bajs på kökshanddukarna, det är bara blodpudding. You have nothing to fear.

Helgen spenderades även denna i hemstaden. Nu anser jag att jag varit hemma så mycket att jag inte behöver åka tillbaka förrän vid jul.

Om jag orkar kommer det även en eller två bilder som är mer eller mindre roliga.

Över och ut.

Extreme bloggmakeover

Javafan, jag antar att ni var lika trötta på skiten som vi var. Vitt är det nya svarta. Och ja, bloggen borde byta namn. Väldigt lite fylla, extremt lite sex. Ska fila på det en stund.

Och så måste jag bara vräka ur mig lite otrevligheter kring journalister. Ja, återigen. It´s a never ending story. Jag moppade golv (eftersom det ju är min favoritsyssla här i livet, strax efter att bli onykter) och så kom en kvinnlig journalist gående.

"Hur stavas individuell? Med ett eller två l?"

Fast hon frågade såklart inte mig, jag är ju en städare och alltså mentalt efterbliven och således extremt dålig på stavning. Människan hon frågade var inte helt säker, men trodde nog att det var med två l. Jag kunde inte vara tyst och sa helt enkelt att det stavas med två l. Trodde dom på mig? Nä. Dom googlade.

Ha så kul när bananflugorna kommer till era papperskorgar, säger jag bara. Eftersom jag är så förbannat dum så har jag helt enkelt inte förstått hur man gör när man tömmer en papperskorg. Iallafall när det gäller era. Hmpf!

Sex var det ju...

Mycket fylla, mycket fetma, mycket klaga har det varit senaste tiden. Länge sen vi nämnde nåt om sex (förutom Sonjas tonårshångelerfarenheter men dom var ju inte självupplevda så vet inte om det räknas). Jag ska göra ett litet försök iallafall.

Systrarna betraktar tiden 20:00 - 21:30 på måndagkvällar som helig tid. Den ägnas oavbrutet i varsin fotölj fullkomligt koncentrerade på det som visas på Tv4+.

Vad och varför? Jo för att den här mannen är så jäkla cool. Så cool att systrarna blir alldeles till sig och är lika fascinerade över hans stundom totala kyla såsom hans oslagbara charm sekunden senare. Och systrarna som båda är över 170 cm och genast dissar alla män som inte är högre än 180 - skulle utan diskussion ge efter om dom fick chansen med den här mexicanen, även fast Cesar tydligen bara är 165cm. Huh! Han är het minsann. Cool är ett ord jag inte tycker om att använda om folk men det passar onekligen in på den här karln. Kan han tygla största värsta elakaste rabiespitbullen som får Cujo att framstå som en blyg chihuahua kan man ju inte annat än bli sugen på honom. Mmm... I like mondays...

Mindre förvirrad och cirka 80% syn

Hon kom hem igen. Det visade sig att hon både slängt sopor och åkt till jobbet. Fast hon inte skulle jobba. Men soporna skulle faktiskt slängas. Ett rätt iallafall. Mycket bra.

Jag städar nu. Ifall ni inte märker det.

Förvirrad och blind

Det här kan vara den lurigaste dagen ever. Eller den jävligaste. Jag vet inte. Det enda jag vet är att när jag kom hem från jobbet och skulle låsa upp dörren så var den olåst. Dörr olåst dock ingen Siv hemma. Alla värdefulla ting verkar vara kvar. Dator, tv, fåtöljer och alkoholen stod på sina platser. En katt sov i en fåtölj och såg nöjd ut. Inga tecken på inbrott. Men då kommer jag till frågan.. Var är Sivan? Jag kommer på flera olika alternativ. Antingen har hon blivit kidnappad, rymt hemifrån, gått ut för att slänga sopor (för att sen aldrig komma tillbaka), åkt till jobbet eller gått till affären. Uteslutningsmetoden är nog det enda rätta i det här läget.


8.13 imorse fick jag toalettrengöringsmedel i ögat. Det är rätt svårt att avancera som städare om man är blind va? Typiskt.

Men for fuck sake forts.

Ja, och som om det inte vore nog med att jag fick utstå lightporr på bussen så fortsatte helgen med barnvaktning av 3-åring på nån form av uppåt-tjack. Även kallad Djävulsbarnet. Och för att göra det hela lite svinjobbigare så hällde jag i mig vin på lördagskvällen och gick ut för att roa mig med vänner på den lokala krogen. O my. När jag stod där och tittade på ungdomarna som dansade, skrattade, hånglade, skrek iiiiihhhh när dom såg nån dom kände igen...ja, då kände jag mig väldigt medelålders. Full, tjock och medelålders. Är det verkligen den bästa kombinationen? Nä. Och för att göra det riktigt genomjävligt så var jag bakis på söndagen, samtidigt som Djävulsbarnet ville leka extremt rörliga lekar såsom kurragömma, cykling och brottning.

Jag överlevde, men är ärrad för livet.

Snabba Sverige och arma systern. Del II

Del II stämmer väl egentligen inte, jag är nog uppe i del fyrtioelva. Men idag damp det iallafall ner en fin liten faktura från Assistancekåren. Som jag skrev nedan - alltså 10 veckor har gått sen det hände. Eeeeh? Det rör sig tydligen inte särskilt snabbt där heller. Inte undra på att standardbeloppet är så högt om allt pappersarbete tar 2½ månad att utföra. Hur många anställda behövs för att skicka ut ett papper?

Standardbeloppet då?: Ettusentrehundratjugofyra svenska kronor. Det är typ 450 nudelpaket.

I am soooooo not gonna pay. Up assistancekårens ass. Asses.

Men for fuck sake!

Helgen är över och sällan (faktiskt aldrig) har jag varit så glad över det som den här veckan. I fredags begav jag mig mot hemstaden i en buss. I bussar sitter man som ni kanske vet väldigt nära sina grannar vare sig man vill eller inte, och denna färd var såklart inget undantag. Jag satte mig på en bra plats, lagomt avstånd till alla andra då bussen inte var fullsatt. Skönt, tänkte jag.

Ha!

En minut senare klev kåtaste ungdomarna i hela Västernorrland på bussen. Tack och lov var dom bara två stycken (en kille och en tjej) annars vet jag inte vad jag hade varit tvungen att bevittna. Dessa två kåtmonster satte sig självklart i sätena bredvid mig, på andra sidan gången. Detta trots att det fanns massor med plats kvar längst bak i bussen. Och så började det. Hångel-SM. Sliskochslask-tävlingen. Göraalltutomsamlag-tävlingen. Stoppaintungansålångtdukan-tävlingen. Självklart var det dagen då jag glömt mitt headset till mobilen och alltså var tvingad att höra på när dom åstadkom mer eller mindre högljudda kroppsljud. Så där satt jag då och trodde att det inte kunde bli värre.

Suck.

Det kunde det. Helt plötsligt slutade hånglandet och tafsandet och killen tog fram sin mobil. OCH BÖRJADE SPELA MUSIK HÖGT. Alltså utan headset, bara spelade skiten rakt ut så hela bussen hörde även fast vi absolut inte bett honom spela musik. Fine, tänkte jag. Nu kanske hånglandet upphör. Icke så! Så snart musiken började spela återgick dom till sina vuxenlekar. Det var ungefär då som det brann i min hjärna och jag i en mindre vänlig ton med ett mindre vänligt uttryck i ansiktet bad honom stänga av musiken. Han såg otroligt nog förvånad ut. Som om han inte alls kunde förstå att jag inte ville lyssna på dödsmetall a la diskant from hell. Ett tag kände jag för att stena honom till döds. Men jag hade inget hårt och tungt nog att kasta på honom. Alltså, det jag vill säga är...

Om jag vill lyssna på musik så tar jag med mig egna hörlurar till musiken som jag själv valt att lägga in i mobilen, iPoden eller vad man nu spelar musiken i. Om jag har glömt mina hörlurar men ändå vill lyssna på musik så kommer jag förbanna mig själv för att jag glömt mina lurar men absolut inte sätta igång musik så att alla hör. Och vill jag se på lightporr så laddar jag väl hem skiten från internet! Jag sätter mig inte på bussen. Förihelvete.

Snabba Sverige och arma systern.

På onsdag är det tio veckor sedan Oden blev krockad. Tio veckor av tjat och tjat och mera tjat på retarderade Bengts Åkeri i Örebro som gett blanka fan i att skicka in bekräftelse på olyckan. Fallet var klart. Skicka in pappershelvetet. No fuzz. Just do it. Ni är ju totalförsäkrade hela vägen upp till era skvalpande vattenskallar så gör det already. Skicka det omgående med er representant som kommer dit en (1!) gång i veckan just för att ta hand om Bengans chaufförers "små" fadäser. "Jo men gumman, du förstår ju att våra bilar kör 9000 mil om dagen, sånt här händer självfallet ganska ofta."

Så förutom att skicka in pappershelvetet kanske ni också bör se över era gubbar som har suttit i samma position sedan Hitler var populär och tydligen förträngt hur man agerar när man manövrerar ett smidigt litet ekipage på 22 meter. Tio veckor. Inga pengar. Nu tack och lov har tidsfristen gått ut så ärendet är nu oberoende av Bengans medgivande, nu behöver jag bara vänta på försäkringsbolagets tvistande och vridande och deras första obligatoriska skambud. Hurray. Tips till kidsen, råka inte ut för något i ett semestrande Sverige. Inte undra på att jag är lat och oenergisk när hela landet är totalt efterblivet. Go figure. Var det såhär innan Tjernobyl också eller är det där vi har syndabocken?

Jag är uppenbarligen mer talangfull som fyllesvamp än svamphinksfyllare.

Så. Efter en påkörning och oändligt massa försäkringsdravel senare var mina kära päron snälla nog att hjälpa mig hitta en ny automobil. Och det hittade vi. I Foppa(toffeln)s svenska hometown. Och som tack för hjälpen var jag tvungen att gå med på whatever crazyness min ma-ma föreslog. Och crazy är en underdrift. Min kära ma-ma insisterade på att jag skulle följa med henne ut i svampskogen. Mhm. En lördagseftermiddag. Några få timmar innan jag skulle köra mig själv ner hit igen så jag o Sonja skulle hinna supa till. Lördag var det ju. Men, jag kunde inte gärna sätta emot när dom varit så snälla med mig så mama, jag o cockerspanieln (här nedan kallad Tunnan) satte fart ut i ingenmansskog.

Alltså. Varje svamp jag hittade visade jag för henne i hopp om att det var en kantarell och bevare oss väl om jag skulle hitta en Trattis! Då skulle jag enligt hennes röstläge att döma vara den bästa dotter som någonsin levt och den nyinköpta Hondan hade antagligen förvandlats till en Lamborghini. Så jag plockade svampar för glatta livet och hon sa "Nej, det där är en sopp." om allt jag visade. Till slut visste varken jag eller Tunnan vad vi egentligen letade, för några kantareller fanns faaan inte i den där skogen.

En smärre evighet senare kom vi till regnbågens slut och ma-ma blev lik en femåring som får syn på Markoolio. Hon hittade kantareller. Och jag med. Jag hittade tre, hon hittade sextielva, men min var störst så jag vann! (?)

Kontentan av denna poänglösa händelse finns inte, men som min mamma babblade på om dessa svampar. Hon berättade var hon brukade hitta kantarellerna, vad man kunde laga för maträtter med dem och all annan kuriosa som jag inte lyssnade till för jag tänkte mer på vad jag skulle häva i mig för berusande drycker när jag kom tillbaka till Stan. Sen förklarade hon att det hade inte varit ett bra "svamp-år" i år för det hade varit - jag minns inte, för fuktigt/för lite fuktigt?

Jag vet inte hur ni resonerar, men ett bra svampår i min värld - anno 2007 långt borta från lingonris och tallbarr - är när man INTE hittar någon svamp. Jeeze...

Ja just det, sedan ramlade Tunnan ner i en myr och gick från tjock, flåsande och långhårig medelåldersvovve till liten, blöt, söt och rufsig valp med stora förvånade ögon. Mamma mycket glad över min goda dotterinsats som svampkompanjon och hunduppdragare, mindre nöjd över att hon visst var tvungen att köra hem den drypande lurvtussen. Och att döma av bilderna nedan ser Tunnan enligt mig mycket yngre ut. Kanske ett dopp i närmsta myr skulle få en att se ut som sjutton vårar igen? Tål att tänkas på.

Före badet: Flåsig och gammal.

Efter badet: Valpig och förvånad.

Ordverifieringen för detta inlägg var för övrigt: knugnggh. Kan inte annat än relatera det till något sexuellt. Jag är bakis. Säkert därför.

Same old, same old...

Inget nytt. Nada. Njet. Null. Det som fått min puls att höjas över det normala (det behövs egentligen inte särskilt mycket alls, det räcker att jag småspringer i en trappa) var gårdagens shopping på en en hårsalong som hade utförsäljning på alla hårprodukter. Jag må vara tjock men jävlar vad mitt hår mår bra.

Önskar jag kunde skriva att både jag och Sivan har klasar av karlar efter oss. Så är icke fallet. Inga klasar what so ever. Inte ens vindruvor. Dock har vi bestämt att vi ska börja vårt nyttiga liv. Det innebär att vi ska börja träna, äta nyttigt och inte festa lika mycket. Eller iallafall ta mindre groggvirke i groggen och mer sprit. Jag försöker inbilla oss båda att vi kommer vara muchos heta när vi väl är smala. Måste väl säga att det hela går sådär. Har inte rört mig i onödan sen i..öö..? Fast idag har jag faktiskt ätit en morot. Och en pepparkaka.

Just det.

Få ragg på gymmet - ha! Försök slicka dig på armbågen också!

Ja, alltså...folket på Aftonbladet, dom är banne mig inte riktigt kloka. "Ragga på gymmet" - jamen tjena. Jaha? Exakt när ska man hinna ragga? Jag har fullt upp med att andas då jag tränar och jag antar att en syrgasmask inte skulle hjälpa mig särskilt mycket i min jakt på den perfekte mannen. Om jag har förstått det hela rätt så kan svett uppfattas som sexigt (nu pratar vi om svett när man tränar, inte ingrodd svett á la duschengångomåret) men jag antar att ett pionrött ansikte med svett forsande ner för hals och rygg inte är den sorten som (den manliga) omgivningen uppskattar.

Vad jag vill komma fram till alltså... För exakt vem är dom där tipsen egentligen? Alla vältränade snyggon har ju redan sitt på det torra, eller får åtminstone ligga minst en gång i veckan. Jag menar, får vi inte ligga när vi piffat till oss som mest på lördag lär vi knappast få till det i starkt ljus itryckta illasittandes, svettiga tights. Så då står ju vi där, svettiga, mindre smala och hyperventilerar med desperation i blicken efter någon som kan hjälpa en massera bort krampen i låren. Närmre än så kommer man inte nåt hanky panky på ett gym, om man inte är extremt vältränad och snygg eller extremt rik.