Vi snackar living on the edge!

För första gången i våra liv så har vi bråkat i kön på ICA. Vi köade så fint i varsin kö, stod stilla i ledet, nynnade inte, skrek inga könsord - vi bara stod där och stirrade tomt framför oss så där svenskt och bra. Så hojtade Sivan till - hon hade glömt börsen (ja, man säger så i Norrland) i bilen. Jag gick från min kö till hennes, tog hennes plats för att hon skulle slippa ställa sig sist igen. Jag tog med mig min egen korg (som innehöll ca 6 varor). Snäckan (eller häxan) som stod bakom Sivan vaknade till liv. Sivan sprang ut till bilen, jag stod snällt och vaktade hennes korg. Snäckan bakom började så smått köra på mig med barnvagnen, liksom med ett däck över min fot. Jag flyttade mig. Hon flyttade efter. Gav mig onda blickar. Jag tittade oroligt efter Siv. Snäckan ställde sin korg på mina fötter, och försökte putta undan mig. Jag tjurade på och stod kvar. Så kom Sivan tillbaka efter vad som kändes som 2 timmar och 40 minuter.

DÅ!

Snäckan vägrade låta mig betala samtidigt som Sivan. Jag skulle bli tvungen att ställa mig sist. Helt plötsligt blev mina varor Sivans varor. Som genom ett trollslag var båda korgarna hennes! Snäckan, som inte var svensk, trodde konstigt nog inte på oss! Det sket vi högaktnings fullt i och Sivan betalade mina varor ändå. Jag packade ner sakerna fortsomfan och medan Sivan betalade stod snäckan bakom och mumlade "Oh, you think you are so clever, don´t you?".

Vi skyndade oss hem, drog ner persinnerna och ja...nu sitter vi här. Livrädda och försöker räkna ut ungefär hur länge maten i frysen räcker.