Same old, same old...

Inget nytt. Nada. Njet. Null. Det som fått min puls att höjas över det normala (det behövs egentligen inte särskilt mycket alls, det räcker att jag småspringer i en trappa) var gårdagens shopping på en en hårsalong som hade utförsäljning på alla hårprodukter. Jag må vara tjock men jävlar vad mitt hår mår bra.

Önskar jag kunde skriva att både jag och Sivan har klasar av karlar efter oss. Så är icke fallet. Inga klasar what so ever. Inte ens vindruvor. Dock har vi bestämt att vi ska börja vårt nyttiga liv. Det innebär att vi ska börja träna, äta nyttigt och inte festa lika mycket. Eller iallafall ta mindre groggvirke i groggen och mer sprit. Jag försöker inbilla oss båda att vi kommer vara muchos heta när vi väl är smala. Måste väl säga att det hela går sådär. Har inte rört mig i onödan sen i..öö..? Fast idag har jag faktiskt ätit en morot. Och en pepparkaka.

Just det.

Få ragg på gymmet - ha! Försök slicka dig på armbågen också!

Ja, alltså...folket på Aftonbladet, dom är banne mig inte riktigt kloka. "Ragga på gymmet" - jamen tjena. Jaha? Exakt när ska man hinna ragga? Jag har fullt upp med att andas då jag tränar och jag antar att en syrgasmask inte skulle hjälpa mig särskilt mycket i min jakt på den perfekte mannen. Om jag har förstått det hela rätt så kan svett uppfattas som sexigt (nu pratar vi om svett när man tränar, inte ingrodd svett á la duschengångomåret) men jag antar att ett pionrött ansikte med svett forsande ner för hals och rygg inte är den sorten som (den manliga) omgivningen uppskattar.

Vad jag vill komma fram till alltså... För exakt vem är dom där tipsen egentligen? Alla vältränade snyggon har ju redan sitt på det torra, eller får åtminstone ligga minst en gång i veckan. Jag menar, får vi inte ligga när vi piffat till oss som mest på lördag lär vi knappast få till det i starkt ljus itryckta illasittandes, svettiga tights. Så då står ju vi där, svettiga, mindre smala och hyperventilerar med desperation i blicken efter någon som kan hjälpa en massera bort krampen i låren. Närmre än så kommer man inte nåt hanky panky på ett gym, om man inte är extremt vältränad och snygg eller extremt rik.

Breaking the law!

Systrarna var ute på stadens gator i helgen och roade sig. Eller ja, snarare oroade sig. Det vankades öltält och coverband och vi hoppades på gratis cider och kanske varsitt nyp i stieurten (visserligen var det både en cpskadad man och en snubbe som såg ut som Hitler som stötte på oss, men vi var inte tillräckligt fulla för att falla för deras charm). Ingen av våra förhoppningar slog in, istället fick vi leka föräldrar på stan och ringa polisen när ungdomarna slogs för fullt. Efter att vi lekt föräldrar kände jag att jag måste göra nåt olagligt för att vi inte skulle känna oss allt för präktiga. Jag kände mig galen och bröt mot lagen genom att urinera bakom ett elskåp. Mest för att jag inte hittade en toalett inom vettigt avstånd, men det behöver vi ju inte berätta för någon.

Ja, snart är det lördag igen.

Ja just det...

Kände mig extremt motiverad att skriva ett litet inlägg nu när Sivan tog sig tid att skriva ett. Så...eh...jaha? Det har inte hänt nånting nytt i mitt liv. Jag är fortfarande en fancy städerska, fortfarande väldigt otränad (fast jag gick ner 4 kilo när jag magsjukade mig, senast jag var så smal var när jag föddes!), fortfarande på gränsen till alkoholist, fortfarande retar jag mig på puckade journalister.. ja, livet leker fortfarande! Ja, varför inte ta ett litet exempel på hur pass puckade journalister faktiskt kan vara? (Jag vet att ni vill!) Here it goes...

Fancy städerska moppar golv, mindre fancy journalist kommer fram till henne.
- Har du sett min mobil? Jag förla den igår, tänkte att du kanske har sett den? Eller kanske kan titta efter den då du går runt och städar?

Redaktionen är stor. På redaktionen ligger väääldigt många mobiler lite här och var på skrivborden. Fancy städerska frågar journalisten vad det kan tänkas vara för märke på mobilen, så jag åtminstone vet vad jag ska titta efter. Journalisten ser lite fundersam ut, tittar sig omkring och pekar slutligen på musen till en dator.
- Den ser ut ungefär som den där!

Jajustdet. Klart som fan att du inte hittar mobilen om du inte ens vet hur den ser ut. Jag sa såklart inte det till honom, som vanligt höll jag min irritation inom mig, men det var svårt ska ni veta. Tröttma säger jag bara.

Åjustja. Vi var på bröllop. Och på maskerad! Pensionärs och hårdrockstema - roligaste festen i manneminne! Sivan såg ut som Mona Seilitz och jag... eh... ja, jag var mest bara gråhårig och ful. Fyllan var extrem och så var även bakfyllan för min del. Men det var det värt. Bröllopet var fint förresten. Vi grät lite, men framförallt så var vi onyktra. Och det är ju det enda som räknas här i världen.

Nu blir det kräftor och öltält. Skål!

070809

Äh. Missade datumet med 30 min... Ja, som Vaselin kommenterade här nedan så dog vi nog lite efter Gatufesten. Mkt har hänt. Vi är latare än vanligt. Fortfarande sammanboende, fortfarande otränade och vindrickande, så inget nytt (inget överhuvudtaget) under kjolen. Inte hos mig iaf, Sonjas kjoltillstånd törs jag inte yttra mig om.

Öööööh, så vad mer? Min fina bil är fortfarande kvaddad. Väntar på kosing från lastbilsgubbens försäkringsbolag. Fick ett minor breakdown i helgen när jag åkte till hemstaden för mammas födelsedagskalas... För att göra en lång historia ändå rätt lång:

Jag hoppar på bussen här i stan, vännen J är snäll och kör mig, katten och mina 3 väskor till stationen. Hon ställer in den största väskan i bagageutrymmet, jag + katten och allt annat jox hoppar (läs: kliver på i sakteliga mak med stort besvär) in i bussen o tar en plats långt bak. Det är en torsdagkväll, rätt bra med folk på bussen men jag o Bea, som katten kallas när hon inte kallas det hon heter, får sitta ifred.

Vi gör några stopp. Folk kliver av. Vi gör ett längre stopp i "Härblåserdettamejfanjämtochpallarduintedetsåstick!" där folk både kliver av och på. Många hippies med jättestora ryggsäckar, det luktar Urkult lång väg. 4 mil senare är vi framme. Jag har ringt mamma så hon står och väntar. Klockan har hunnit bli 23.30 när jag o Bea kliver av. Ställer ner katten, säger hej till mamma och öppnar bagageutrymmesluckan. För här i norr får resenärerna minsann göra det själva. Snabb överblick. Ser inte min blåa gamla fotbollsväska. Kollar lite till, flyttar på massa hippie-väskor. Nähäpp. Flyttar på en jobbig tants malätna blommiga trötta resväska. Nope. Icke. Njet. Nä. Min väskjävel är försvunnen.

Jaha. Så nån har snott min väska. Vad lämpligt. Mor fyller 60 år imorgon och jag hade givetvis packat ner alla mina bästa grejjer för o kunna göra mig fin. Dvs. plattång, stora necessären, 4 klänningar (2 aldrig använda) 2 kjolar, en uppsjö av tröjor och linnen, massa annat såklart och mina sköna träningsskor. Bra. Självrisk på 1500:- tänker jag. Just vad jag ville bränna pengar på. Sätter mig i mammas bil och bryter ihop lite. Skyller allt på långtradarchauffören som kvaddade mig och bilen. Hans jävla fel att jag förlorat mina bästa grejjer eftersom jag var tvungen att åka bussatan. Lugnande mamma kör mig tillbaka till blås-staden för o kolla så väskan inte står kvar där bortglömd och ensam. Icke det. Den är stulen. TVÅ FÖRBANNADE SKITHÄNDELSER PÅ EN OCH SAMMA MÅNAD! Inget läge för att hamstra trisslotter iallafall, så mycket fattade jag.

Blablabla, jadijada. Fick panikköpa ny outfit i lilla hemstaden, där finns inte så mkt men lyckades väl halvdant iallafall. Många turer blev det sen på fredagen och måndagen om denna väska. På måndag e.m ringer bussbolaget upp mig, det bolag som jag varit på som en förbannad grävling och tvingat dom att ta reda på saker och ting. Då har tydligen en tjej lämnat in väskan hos dom. Hon ställde visst ut min väska för att kunna ta ut sin och sen glömde hon ställa in den igen, och bussen åkte vidare. Ja hoppsan. Sånt som händer. "Du ska ju vara glad att du fick tillbaka den!" - har alla sagt till mig hela veckan.. jo visserligen, men jag orkar inte höra den frasen en gång till! Varför händer det överhuvudtaget?!? Mbah. Fattas bara att jag får ett skambud av försäkringsbolaget också för bilen... Imorrn ska iaf jag o Sonja svulla sprit och kräftor. Eller Sonja har legat kräksjuk denna vecka så blir väl jag som står för både spritandet och kräftandet. Hon får äran att sjunga alla snapsvisor då. Win-Win.