Skojaba!

Vi var nyss på Max och åt. Och då råkade jag ge ett nyårslöfte:

Jag ska vara nykter dom två första veckorna i januari. Vi får väl se hur det går.

Och några fler citat till Sivans mama:

Sivan: "Men ge mig en kudde innan jag kräks!" Hon kräktes ändå. 3 gånger.

Sonja: "Är glasögonen trasiga?"
Sivan: "Ja, glaset ramlade ur förut.."
Sonja: "Då får du gå till farbrorn"
Sivan: "Ja-a" Tror vi menade optikern.


Gott Nytt År dårå!

Gott nytt år?

Folk envisas ju med att fortsätta det här med nyårslöften. Inte jag. Jag tänker inte lova nånting. Jag tänker inte ens lova att inte lova nåt.

Ikväll blir det iförrgår all over again!

Till Sivans mama

Systrarna fick en bok av Sivans mama där vi skulle skriva ner allt dumt vi säger. Men eftersom vi bor här och hon bor där kan hon ju aldrig läsa i den. Så jag skriver in citaten här istället, så kan hon följa med i alla dumheter. Sivans mama: Observera att alla citat är helt tagna ur sina sammanhang och alltså inte har någon som helst röd tråd. Alla ni andra tycker förmodligen att det här är extremt tråkiga citat, och kan sluta läsa nu om nu inte har lust att slösa bort X antal minuter av era liv på att läsa om våra.

Mr Stiff: "Det är alltid jag som blir nykter först!" So not true! Och i nästa sekund. "Jag är blöt på benet!"

Yoka: "Jag förlägger luggen hela tiden!" Besvärligt det där..

Yoka: "Aaaah! L! SUG PÅ BENET!" Sivan råkade spilla sprit på benet och inget får ju gå till spillo!

Sivan: "Ja, så då är jag ännu jättefull än när jag är jättefull!" Exakt så är det. Igår var hon verkligen ännu jättefull än när hon är jättefull.

Sivan: "Jag är så snooorig!"
L: "Det finns botemedel mot sånt där!" Tur doktor L är med oss..

L: "Var har du gömt snoppen?"
Y: "I rumpan!" Don´t ask...

U: "Jag önskar jag hade 100 liter av världens vatten..." U lämnade Fylleskogen och vaknade i Bakisbyn...

Systrarna och L har planer på att försökta förgifta en människa i vår närhet (kanske inte så seriösa, men ändå) L: "Var köper man mjältbrand?" Så kom hon på att hon kunde googla mjältbrand men blev besviken när hon inte hittade nåt använbart "Men kan dom inte ha förgiftning for dummies?!"

L: "Det krävs inte fancy för att vara mycket i Ullånger!" Alla orden som skulle vara med kom med, men i felordning. Detta angående hennes möte med Marie Picasso på OK i Ullånger.

L: "Tycker du om Tequila?"
Sonja: "Näe, men jag dricker det gärna" Ja, är det NÅN som verkligen tycker om Tequila? Nä. Precis.

Alvedon/Ipren/Magnecyl - give it to me!

Vars faen ska jag börja? Man kan väl säga att galenskapen började när L sa "Får man elda på katten?". Sen bar det av till Fylleskogen. Herregud. Sweet lord. MY GOD. Vad fulla alla blev. Eller iallafall jag (en stund), Sivan och U. Vi SingStar:ade, tequilade, snapsade och groggade. Det hela slutade med att Sivan låg på golvet inne på min toalett i mindre påklätt tillstånd och påstod att hon skulle kräkas. Detta var cirka 03.30.

Det finns så många sjuka, konstiga, störda citat från kvällen men jag är fortfarande full och min hjärna fungerar icke som den bör.

Avslutar det här inlägget med ett citat från Yoka som hon precis kläckte ur sig:"Vad mina bröst känns små när man har kännt på Sivans!"

Imorgon är det fest!

Jag måste ha retat Gudarna del 2

Fick precis reda på att stället vi ska till på Nyårsafton tydligen tycker att styrdans är det rätta sättet att dansa in det nya året. Vad är det för fel på att headbanga och skutta lite?!

Våga vägra stuffa säger jag bara.

Poor, poor grannar

Så har sällskapet anlänt. Fest med 6 av mina närmsta vänner. Kylskåpet består av 2/3 alkohol och if you do the math så hajar man att det kommer sluta i smärre fylleslag. Och SingStar.

Och vad är det med katten? Hon doppar tassen i vattenskålen, och så går hon till mitt fönster och krafsar på det så det blir alldeles blött och smutsigt. Tydligt att hon inte vet hon satans tråkigt det är att putsa fönster.

Jamenskåldårå!

Möblera om?

Jamen God Jul på er då, hoppas ni inte fick en lika ful glasfigur i julklapp av farfar som jag fick. Systrarna firade julafton med varsin familj, men spenderade natten mot annandagen i samma säng. Även L gjorde oss sällskap. Behöver jag tillägga att vi var fulla som ägg alla tre? Kvällen bestod av sprit, hångel och mat. Juldagen -07 kan väl sammanfattas med ett citat från L: "Bara jag hittar fett, ost och skåra så är jag nöjd!"

Systrarna är alltså återigen hemma i lägenheten och gav sig igår kväll/natt i kast med att möblera om då Sivans mama varit göllig och köpt en ny tv till Sivan i julklapp. Det hela slutade med att vi numera enbart har två fåtöljer och en jävla massa fotpallar att sitta på. Men en stor tvn och en fin tv-bänk.

Imorgon är det fest!

Jäkla Siv

Innan jag flyttade ihop med Siv var jag en människa som alltid kom i tid, som alltid var klar en timme innan det var dags för what ever. Nu, snart två år, boendes med Siv har jag blivit världens jävla tidsoptimist. Och det är hennes fel. Jag är alltid försenad. Jämt. Ständigt.

Klockan sex ska jag ha packat, städat och diskat. Jamenellerhuuur. Här sitter jag och bloggar.

Otacksamma och ouppfostrade!

Så här i juletider får ju dom flesta en julklapp från företaget man jobbar åt. Jag fick en julklapp från min städfirma, inget jag önskade mig men jag tackade och var glad över att dom överhuvudtaget kom ihåg mig. Däremot fick dom anställda på stället där jag städar fyra julklappar. Dom hade dessutom möjlighet att välja vad dom ville ha. Dessutom ställdes det ut skålar med maaassor av godis och dom fick äta frukt tills dom kräktes. Företaget bjöd dessutom på julbord (värde ca 600 spänn per person) och dom bjöds på luciafika och igår bjöds det på skinkmacka i matsalen. Till den gratis mackan drack dom gratis kaffe (som alltid är gratis).

"Alltså, det är ju värdelöst att man inte kan få den där morgonrocken i en annan färg än blå!"

"Vadå?! Ska ni inte fylla på godisskålarna?!"

"Herregud, frukten är ju dålig!"

"Sillen var äcklig och köttbullarna var så små att man inte ens såg dom!"

"Lussebullarna var så torra..."

"Skinkan var ju ingen höjdare direkt.."

Seriöst!? Vad är det frågan om? Inte konstigt att det går utför för oss när folk inte har vett att vara tacksamma när dom översköljs av gratis saker och mat. Jag har inte hört många som varit nöjda och glada över allt dom fått från företaget - bara gnäll! Som om dom är tvingade att äta gratis frukt, godis, macka, julbord m. m.

Skärp er. För faen.

Sweet, sweet ledighet!

Japp. 11 dagar. Elva dagar. ELVA! På elva dagar behöver jag bara städa en enda toalett! Min egen.

Nu ska jag kela med kudden och älska who ever som kom på det här med almanackor, datum, veckor.. ja, helt enkelt älska den som la julafton på en måndag i år.

Nasty

Tvättmaskinssnubben. Jag trodde han gett upp. Icke. Han kom till jobbet för att fixa med nån slang till tvättmaskinen. Innan han kom så ringde han (och innan han ringde skickade han sms) för att säga vilken tid han tänkte dyka upp. Senast han kom förbi hade han en julklapp med sig (från företaget jag jobbar åt, han var bara budbärare) och när han nu ringde frågade jag om jag skulle få ett paket även den här gången. Då skrattar karln och säger "Näe du, inga paket, idag ska du få slang!".

Vilken sorts slang han menade vet jag inte..

Jag som annars har svar på tal blev så pass förvånad att jag inte lyckades få ur mig något mer än ett garv. Och när vi ändå är inne på det här med slang, så tipsade L om en sida: fultal. Senast Systrarna kollade sina fultal var nångång i början på 2006 och jag vet inte om det är en så bra idé att kolla igen.. Men alla andra kan ju kolla och rapportera hit, så kan vi göra nåt slags overheadanalys sen.

Växthuseffekt! Fetma! Utbrändhet?

Alla dessa larm! Vintern töar bort, gräset kikar fram lagom till jul - jag får dåligt samvete för att jag inte sorterar sopor bättre. Fetman sprider sig, svenska folket blir fetare - jag får dåligt samvete för att jag åt den där jävla kolan. Utbrändhet blir vanligare, unga svenska kvinnor stressar ihjäl sig - jag får dåligt samvete för att jag inte känner mig stressad.

"Hårdast av alla pressar sig unga kvinnor.
– Det finns ett hemmafruideal som är ganska inne just nu. Men samtidigt ska man också göra karriär. Och det är fortfarande inte moraliskt okej att använda barnflicka, man ska klara allt själv.
Ojämställdheten har ett högt pris. Och det är kvinnorna som betalar. "

Hemmafruideal? Karriär? Klara allt själv? Vad pratar dom om? En viss Z påpekar ibland att jag städar väldigt mycket (hemma alltså), men bara för att man säger att man ska städa så betyder inte det att man verkligen gör det. Ibland betyder det att man ligger i Sivs säng och tittar på medan hon tvättar katter och hundar cyberspace. Ibland att jag länsar julkalendern på choklad. Då och då betyder det att jag faktiskt städar. Men det är sällan. Och ja.. karriär ska vi väl inte ens tala om. Jag städar upp andras skit. Man kan som inte klättra på karriärskalan så mycket inom det "yrket". Klarar mig inte själv, är extremt beroende av Siv. Tanken på att vi skulle flytta ifrån varandra känns lika bisarr som att vara nykter en lördag.

Vad faen pratar dom om?

Bloggjäääävel

Hur kan det vara möjligt att det är bloggen som ska bestämma hur den ska se ut? Borde det inte vara jag eller Siv? Va? Den beskär bilder precis hur som helst, ändrar och drar ifrån utan att nån (mig veterligen) sagt att det är OK.

It´s driving me craaaazy!

Spank me baby, I´ve been bad

Idag har jag varit heeelt laglös. En rebell! Imorse när jag kom till jobbet upptäckte jag att mina arbetsbyxor (one size fits none) låg kvar hemma på sängen. Eftersom jag för ovanlighetensskull faktiskt var i tid så kändes det väldigt dumt att använda den tiden till att kuta hem igen. Det var då rebellen i mig vaknade. Jag sket i att hämta mina arbetsbyxor.

JAG ANVÄNDE MINA EGNA JEANS.

Ett mycket gravt regelbrott. Iallafall enligt mina chefer, dom påstår att om jag inte kutar runt i arbetskläderna så är det ingen som vet att det är jag som är städerskan. Jag vet inte, men om man ser en människa köra runt en städvagn för att sedan börja städa toaletter och moppa golv, skulle man inte kunna gissa att det är en städare då? Dessutom har jag jobbat på samma ställe i mer än ett år, så jag tycker nästan att dom borde veta vem jag är och vilken funktion jag fyller?

Jaja, när jag ändå var mitt rebelliska jag så slutade 45 minuter tidigare också! Gick ner på stan och köpte julklappar. 2 till mig själv och 6 till familjen. HA!

Män

I´m the cleaning lady. Jag tvättar en jäkla massa moppar och trasor om dagarna. I torsdags kom Tvättmaskinssnubben på besök, det var tydligen två år sen som nån kollat om maskinen mådde bra. Redan då han ringde för att bestämma tid för tvättmaskinandet flörtade han med mig, alltså innan han visste att jag såg ut som en älg (läs inlägget nedan). Och sedan fortsatte det under dom 45 minuterna han var där. Han gjorde det han skulle, men sa att han inte hade grejerna som han behövde med sig och tänkte komma tillbaka på fredagen. Så blev det. Fredagen kom, han kom tillbaka. Och flirtandet fortsatte. Och så även över helgen. Smsen haglade.

Karln har flickvän. Gölligt.

Jag och älgarna tydligen

Så här är det: Jag är lång (177 ½ cm om vi ska vara noga). Och jag är inte särskilt smal (jag vägrar skriva vad jag väger). Detta är jag mycket medveten om, alldeles fööör medveten kanske. Eftersom jag är jävligt medveten att jag är lång som ett as för att vara tjej är jag också förbannat less på folk som ska påpeka det hela tiden.

"- Men GUD vad LÅNG du är!"

Folk känner tydligen att dom måste berätta för mig att jag är lång, som om jag skulle leva i ovisshet, eller i tron att jag är en dvärg. Jag vet att jag är lång. Jag vet att jag inte är smal. Kan ni inte bara SLUTA påpeka uppenbara saker? I fikarummet häromdan fick jag nog det värsta kommentaren ever.

"- Sonja, ska inte du vara lucia? Du som är så STÅTLIG"

En älg är ståtlig för bövelen! Som tjej vill man inte vara ståtlig. Inte älg heller.

"-Hur lång är du? 177? Ojojoj...en reslig kvinna..."

Reslig och ståtlig - vafan?!
Samma när det gäller folk som alltid måste berätta för en exakt hur trött och sliten man faktiskt ser ut. Ser man trött ut - så är man förmodligen trött och man vet förmodligen om det också. Man blir inte ett dugg fräschare för att ni berättar att man ser ut som om man blivit överkörd. Vad är det för fel på er?!

Kan nån förklara varför bloggen helt plötsligt fått tuppjuck och ändrat layouten utan varken mitt eller Sivans godkännande? Ser ju helt fucked up ut, men jag orkar inte ta tag i det nu.

Besväääääär.

I can´t feel my face

Eller mina fötter. Eller mina ben. Eller mina händer. Hemma i stan igen och tydligen är det nån jävla istid på väg tillbaka?


Växthuseffekt, my ass.

Me going home

Hem till byn. Siv med. Två dagar. Huu. Missförstå mig rätt, jag älskar att träffa min familj och mina vänner. Men själva stan i sig kan man ju vara utan. Faktiskt.

Idag har jag:
Tappat någon form av konstföremål i golvet. Det var dock av trä, höll alltså och jag slapp betala 5000 spänn för nåt som Emil i Lönneberga hade kunnat tälja till bättre..
Eh.. Ja, det var väl bara det.


Krya på er!

Bite me.

Om det inte är knullguden som jävlas med mig så är det antagligen hans svåger.
För om 8,5h sitter jag och skriver mattetenta.
För 17h sedan hade jag kräkfest i Gustavsberg. Timing? Jorå.
För jag är tidsoptimist (läs: lat som fan) och kan inte funktionera överhuvudtaget om jag har mer än 24h kvar innan jag ska göra nånting.
Hoppas att ordbajseriet fungerar någorlunda imorgon så kanske man kan bajsa in ett G iallafall. Jag har ju haft flyt hittills, jag vet bara inte vilken Gud jag ska offra till? Och vad är egentligen en passande offergåva? Jag känner inte så många oskulder och jag äger inget får. Katten kanske kan fungera som får i och för sig... Och oskuld. Där har vi det.

Ms. Paragrafryttare.

Alla bilister är störda. Både privata och yrkesförare (inte minst yrkesförare, er litar jag inte på ens en millisekund). Nu tänker du "Nae, men ja e ju jätteförsikti' i trafiken... Kollar alltid döda vinkeln och gör aaaaldrig dumma omkörningar..?" Nej säger jag, du är också störd! Alla är störda och ingen tänker efter en extra gång.

Jag kan vara störd, jag kan köra för fort och jag kan skita i att signalera om jag ska svänga men jag försöker göra bort min stördkvot på kvällstid när jag är ensam på vägarna och inte under rusningstid på vinterväglag. Puckon det finns.

Hmpf. Nu är det lyckligtvis så att både jag och Deffen kom hem välbehållna den här gången, hoppas ni andra som var ute där idag också gjorde det.

Nu ska jag länsa chokladkalendern tror jag. Kanske Sonjas också.

Hur gör ni?

Jag chansar vilt och riktar detta inlägg till män. Har väldigt svårt att tro att en kvinna skulle kunna lyckas med vad jag är på väg att skriva.. Först gnällde jag på folk för att det här med toalettborstanvändandet verkar ha gått er förbi. Sen gnällde jag på er snubbar för att ni inte kunde kissa I toaletten. Men nu tror jag ändå att det hela har nått sin kulmen.

Idag när jag städade toalett så fann jag till min äcklade förvåning kiss, urin, pee pee i taket. I TAKET?

Fråga: Hur svårt kan det vara att rikta könsorganet neeeer i toaletten during tömning av urinblåsa?

Jag börjar faktiskt förstå att det inte kan vara alltför lätt att använda toalettborsten när ni inte ens kan manövrera ert eget könsorgan. Förlåt mig. Hur kunde jag vara så dum och ha så höga förväntingar på er?

Pepparkaksigloo was a bad idea

Det ser mer ut som en krabba. Det kanske kommer någon form av bild på "igloon" om jag orkar ävlas...

Nu sover vi.

Sivan...

I år kanske din julklapp blir en undersökning på en djurklinik, milt öronrengöringsmedel för katter och små hundar, samt ett recept på örondroppar för katter.

Vi får väl se vad tomten kommer med..

Poor Sivan acksaaa.

Trasig sko: 75:-

Trasig kisse: 750:-

Trasig Honda: 7500:-

Vad i mitt liv kan nu gå sönder som kostar 75 löks? Så att sambandet håller sig liksom. Kanske att vi måste byta golv i hallen för att min handväska gjort en fin skinnfläck där när den stod där lite dränkt i parfym?

Oh poor december. Ma-ma o pa-pa får antagligen en virkad haklapp var i julklapp this year. Fast då måste jag kanske köpa garn... Kan möjligen karda lite från cockerspanieln till helgen så det räcker till två haklappar. Sonja, jag vet inte vad du ska få. Iår kanske är året du får den där frigolitcykeln du alltid önskat dig?

Poor, poor kissemisse!

Ja, idag har jag och kisse varit hos farbror Veterinären (fast det var egentligen en tant). Kisse är egentligen Sivans, men Sivans var busy och moster Sonja fick rycka in. Iallafall, varken jag eller kisse uppskattade besöket hos tant Vet. Kisse för att det gjorde ont i öronen när veterinären var där och petade (läs: grävde) och jag för att jag fick tjurhålla kisse och lyssna på henne när hon skrek och tjöt (grät?). Gissa om det gjorde ont i hjärtat... Jag trodde aldrig att hon skulle vilja ha nåt med mig att göra igen, men när vi kom hem lät hon mig klappa henne. För att gottgöra lite fick hon två skivor rökt kalkon samtidigt som jag upprepade som något slags mantra "Ååååå va syyynd det är om dig kisse".

Nyss bet hon mig, bara för att slicka min hand sekunden efter. Jag tror hon har svårt att bestämma sig.. bitter or not?

Nu ska vi iallafall äta pepparkaksdeg och dricka vin. Inte kisse dock. Hon får sova i fåtöljen.

Dagens lärdom:

Intorkad glögg är tamejfan helt omöjligt att få bort från golv.

Jag vet inte vad jag ska hata mest: människan eller glöggen?

Vars är vinet?

Ja? Nu har jag varit nykter i en hel jävla vecka. En hel vecka!

Jag tycker inte om det.

Kärlek var det ja.

Systersonen på 3 bast ringde nyss.

Systerson: Hej! Har du en snopp?
Jag: Va? Näe, jag har ingen snopp.
Systerson: (lång tystnad)...hejdå!


Jaha?

Nämen hörrni

Om jag skulle ta och dricka lite alkohol här i min ensamhet? Siv drog på julbord så nu sitter jag här. Döv, trött och ensam.

Styrdans?

Ja, vi glöggade ju igår. Med väldigt trevliga och roliga människor. En av dessa trevliga och roliga människor gillar att bugga. Eller ja, han gillar väl foxtrot ännu mer skulle jag tro. Skitsamma. Grejen är bara den att jag inte för mitt liv kan ta detta styrdansande på allvar (jag har bloggat om det här förr). Jag hajar att ni gillar att dansa, jag hajar att ni gillar att klämma på nån av det motsatta (eller gemensamma) könet och jag hajar att ni tycker om när nån från det motsatta (eller gemensamma) könet klämmer på er. So far är jag med.

Det jag inte hajar är varför ni måste envisas med att dansa till just dansbandsmusik? Och varför insiterar ni med att döpa dessa danser till namn såsom bugg? Och VARFÖR döper ni vissa av era moves till "Åhej"?

Det som dock gör mig riktigt trött är att ni snörar på er dansskorna, sätter igång en skiva "Lokets favoriter" (givets bara med band som har ett z med i bandnamnet) och buggar loss ("Åhej") - i nyktert tillstånd. NYKTERT.

Get a grip för bövelen. Ta en snaps.

Hur många gånger får man kittla städerskan?

Hur många gånger får man försöka bjuda ut henne på middag och hockey innan det blir konstigt?

Och så var det ju det där med kramarna. Först en kram inne på en toalett. Sen en kram i en hiss. Sen en kram i en källare. Sen en kram i en skrubb. Och nä, jag kramade inte tillbaka. Är jag helt ute och cyklar när jag misstänker att han är ute efter hushållsnäratjänster?

Jabaskoja

Vi drack glögg igår. Och vi åt russin. Och julmust hinkade vi också. Och lussebullar mulade vi i oss.

Lite snarra på det här och jag kommer bli skiitsmal. Verkligen.

Glöggkväll utan glögg

Inga russin heller! Va mysigt det ska bli!

Hur många gånger får man krama städerskan?

Innan det börjar bli konstigt menar jag?

Käääääärlek

Kärlek för mig är när jag sitter på toaletten och katten målmedvetet öppnar dörren, kommer in och sätter sig i sin låda för samma ärende. Så sitter vi där och tittar på varandra medan vi uträttar våra behov. Kärlek.

Akademiker verkligen?

Medan professor Blomma från humaniora mumlade blankvers, troké och hexameter med 24 fullkomligt oförstående stolpskott så underhöll de fyra stolpskotten längst bak i klassrummet sig själva med följande:



S: Jag tycker det är skönt att rita på den här bananen.

Klassen fick minsann även höra att detta med troké var årskurs 8-nivå och han suckade högt var gång ingen kände till Åkesson/Larsson/Ahlin och alla andra namedrops. Gubben har iallafall humor för varje gång nån av oss faktiskt lyckades säga något som föll honom i smaken utbrast han buttert -Ja men grattis.

Jag gillar professor Blomma, synd bara att han inte undervisar i nåt vettigare.

Varför är det ingen som addar oss på msn?

Borde jag skaffa mig ett liv?

Gråt inga tårar..eh...kompis?

Ni vet den där artighetsfrasen man använder mot folk man inte känner särskilt bra och egentligen bryr sig om särskilt mycket: "Jaha, hur är det med dig då?"

Man förväntar sig ju aaldrig ett ärligt svar. Man förväntar sig att folk är så pass svenska att dom vet bättre än att berätta hela sitt livs historia eller om alla krämpor. Man förväntar sig verkligen att dom har vett nog att inte börja gråta.

Idag tömde jag papperskorgar för glatta livet, tanten satt vid skrivbordet, hon är oftast glad och trevlig. Så jag frågade hur det var. Och så kom det. Darret på underläppen, tårar på kinden. Läget var, om jag uppfattade hennes ord rätt där genom snyftandet, värdelöst. Hennes karl hade träffat en annan. Och så grät hon lite till, hämtade sig lite och berättade heeela historian. Allt medan jag stod där som ett fån med en soppåse i handen och inte visste vafan jag skulle säga eller göra. Slänga påsen? Stå kvar med påsen i handen? Sätta mig i stolen och leka psykolog, fortfarande med påsen i handen? Krama om henne, med påsen i handen? Säga att han minsann är ett kräk och köra den slitna "Mister du en, finns det tusen åter. Finner du en, står tusen och gråter" till en 60-årig tant?

Jag sa inget alls, för mitt i snyftandet och snörvlandet kom VD:n in och frågade hur det var. Tanten bröt ut i ett riktigt bölande, jag tog min soppåse och smög därifrån. Fortsomfan.

Har en känsla av att det hela kommer fortsätta imorgon. Yey.

U som i Utmattande Uttömmande Universitet. Ack och ve.

Just ja. Hårt, hårt leverne för stackars universitetsstuderande Sivan. Idag har jag varit på min fina fäncy skola (ser ut som ett litet och slitet jävla högstadium). Mellan 8.15 - 11.45, lång fucking dag, hähä. Under den tiden har jag iallafall somnat ca 12 gånger varpå min studiekamrat J (35årig f.d busschaffis med jättemörk röst som blir rätt barnslig i mitt sällskap) kickade på mitt ben ännu fler gånger. Har även druckit massa varm choklad, squirtat J med hans clementinskal, låtsas anteckna OTROLIGT flitigt till föreläsningen, resultatet blev jättemånga ifyllda rutor i blocket som formade olika namn, gubbar och mönster (det var rätt roligt där ett tag så då fick jag en aning energi mitt bland mina narkolepsianfall. Jag och J spelade även luffarschack där jag vann alla båda gångerna. Vi spelade även Sänka skepp, där jag lät honom vinna för gruppfridens skull.

Dagens höjdpunkt var dock när vi skulle ha en 30 min.paus och jag sa till J att jag inte fixade att lyssna nåt mer, jag tänkte högaktningsfullt ge fan i de sista två timmarna. Varpå han kläcker den briljanta idén att vi skulle kika om nåt grupprum var ledigt, så kunde vi koja en stund på några stolar. Lysande, sa jag. För sömn tackar jag ju tydligen aldrig nej till. Sagt och gjort, vi samlade krafter och kutade ut ur föreläsningssalen för att få så många sömnminuter som möjligt. Och vad hittade vi... "Stilla Rummet"...

Jag orgasmerade.

Nästan.

Det var ett rum fyyyyyyyllt, verkligen fyllt med jättestora kuddar, tre sköna fåtöljer, värmeljus (som vi inte orkade bry oss om, var ju inte så att vi tänkte göka eller nåt - vilket nu slår mig, undra hur många som har gökat därinne...?) många små sköna mattor, och ja det kanske jag nämnde? Verkligen tokmånga feta kuddar! Skönare 28 minuter var det länge sen jag hade. Vad tragiskt det låter, men det struntar jag i. Det var grymt.

Jag kan ju inte ens tröstäta!

Jag hatar det här. Ge mig min hals tillbaka. Jag vill äta.

Dagens stora händelse so far: Bäddat sängen.

Nu har jag tamejfan varvat Internet

Varje morgon vid sisådär 05.05 vill jag bara dööööö av trötthet. Men på något underligt sätt tar mig slutligen upp och knatar ner till jobbet. Fortfarande trött såklart. Imorse då jag visste att jag bara kunde sova vidare - kunde jag sova vidare? Näe. Dels för att jag hostade, dels för att min hals gjorde ont och dels för att vitlöken i mitt öra inte gjort sitt jobb. Men det mest irriterande var att jag inte var så där dödstrött som jag annars är. Lite trevligt var det väl då jag och Sivan åt något som skulle kunna räknas som frukost tillsammans.

Men nu då?

Tydligen har alla jobb eller plugg att sköta. Fånigt. Så jag fortsätter väl att varva nätet dårå.

Hur många Alvedon kan man ta innan njurarna tar stryk?

Vitlök fungerar sådär mot öronontet. Alvedon är snäppet bättre. Snaps fungerar överhuvudtaget inte alls. Det tappar man bara rösten av. Jag låter som en säl när jag försöker kommunicera med omvärlden.

Nu ska jag och vitlöken sova.

Seriöst

Jag har en vitlök i örat.

Fyllan värmer bäst

Och så en karta Alvedon. Sen är jag i toppform. Sivan, jag och mina halsmandlar ska iväg på någon form av inflyttningsfest. Jag tror det kan bli trevligt.