Jag är inte 23 år.

Så det är såhär det känns? Att vara 24 år och praktiskt taget medelålders. Vet inte om jag gillar det. Gillar dock att Blomkålen påstår att jag ska vara tvagad, klar och hungrig 11.30. Jag gillar att bli bortrövad. Puss.

Jag är bara 23 år.

Måste man sluta spela Farm Frenzy när man fyller 24? Isåfall kommer det bli en sen natt...

Det är svårt att stava till Systtrarnansyfilis.

En dag som denna är det svårt. Vaknade med en svår huvudvärk. Som visserligen släppte men då kom ett svårt illamående över mig istället. Illamående har nu gått över till svår tröttma (för er som inte förstår: jag drack vin igår. Och martini. Och cosmo. Och minttu. Och tequila. Och cider.)Och snart kommer det en mama (inte min) för att lämna paket (till Sivis) och mata mig med smörgåstårta.

Förresten, är det nån som sett den där reklamen för Gilette? För tjejer alltså. En snäcka (tecknad sådan) som tydligen inte kan sätta ihop en byrå, som är värdelös på att fickparkera osv, osv. Efter att lilla snäckis krockat och varit klumpig en hel dag måste hon ju självklart ta ett bad. Hon tittar in i kameran, drar med handen eller hyveln över benet och säger "Jag är inte så len - men mina ben är det!". JAG ÄR INTE SÅ LEN -MEN MINA BEN ÄR DET. Allvarligt talat? På engelska fungerar det ju, men har vi kanske inte fått lära oss i skolan att man inte alltid kan översätta engelska direkt till svenska? Va?

Jag blir så trött. Nä. Jag blir så mycket tröttare.

Jag är bara 23 år.

Jag är inte en principfast person. Jag har inte bestämda åsikter om särskilt mycket. Det jag dock har bestämda åsikter om (och kommer på såhär på rak arm) är följande:

- Man ska inte gå i rulltrappor. Den rullar och du står stilla, kind of the point.

- Det är oartigt att inte äta upp det man tagit för sig. Det är gott med mat, mat är bra.

- Det finns inga medtrafikanter. Det existerar enbart mottrafikanter.

- Det kan aldrig, och jag menar aldrig, finnas för mycket sås till matträtten du ska äta. Alltid för lite sås, aldrig för mycket sås. För man kan inte få för mycket sås. Mat utan sås är torrfoder.

Så här kommer vändningen. Igår skickade Sonja och Kålen mig på Willys för att införskaffa tacotårteingredienser. Att skicka in mig i en matvarubutik med endast en 6h gammal frukost i magen är som att stoppa in en treårig pojke i ett bollhav och förbjuda honom att vidröra en endaste boll. Det går ju inte? Magen började skrika för varje sak jag lade ner i korgen och när jag hade handlat klart gick det inte längre. Jag var tvungen att äta nåt. Det fick bli en french hotdog i willystjårren, fastän jag vet att jag aldrig tycker det är särskilt gott men nöden vann över förståndet. Tanten frågar vad jag vill ha för sås. Blanda gärna vitlök och den franska, svarar jag. Och vad hon blandade... Hon fyllde hela baguetten med sås och grillkorven fick knappt plats. Sweet lord of the rings. Lika bra att skippa korven och bara äta den såsiga baguetten tänkte jag. Men jag k-u-n-d-e i-n-t-e ä-t-a u-p-p d-e-n. Det var FÖR mycket sås. Dom som känner mig vet att det här är allvarligt. Det kan aldrig bli FÖR mycket sås. Men jo, believe you me. Det var FÖR mycket sås. Så hela gårdagen var jag skärrad och förvirrad. Tanten har vänt upp och ner på min tillvaro. Jag har ätit något som hade FÖR mycket sås.

Jag är bara 23 år och idag tänker jag öppna paket fastän jag inte fyller år.

Hjärtat i halsgropen.

Fy fasen, ni män är creepy! Skjutsade precis hem min gode vän samt bilmekaniker och hyllskruvare M. Han bytte mina däck, bilmekaniker som han är gick ju det på två röda istället för två polkagrisar som det hade tagit om jag skulle gjort det själv. Som lön för mödan fick han (av eget val) fyra cheeseburgare från McD, ingen aning varför, samt filmkväll innehållandes Batman (1966) och att jag introducerade honom för Supernatural. Men det är inte M som är creepy. Det är när jag kommer hem igen. Parkerar bilen, går till trappuppgången på baksidan av huset, slår in kod, kod funkar inte, börjar famla efter nyckeln.

Då ser jag en rakad/skallig man ca 10 meter bort på andra sidan staketet (tack och lov ett högt staket).

Man: -Hej där! Får man följa med in, hälsa på?
Jag: -Öööh, nä vet du vad. Det är bra.

Sen skyndar jag mig in och stänger dörren kvickt. NÄ!!! Du får inte hälsa på mig dämit. Hur fan kan man fråga det till en random tjej som bara försöker komma in till sitt hem? Jag vart skitnojjig och gömde mig i trapphuset några minuter innan jag gick upp en trappa till lägan, tänkte att han kanske stod o kikade in vid framsidans ingång som jag måste passera för att komma in hemma. Vad jag vet så gjorde han inte det för än har ingen ruta krossats och än andas både jag o Bea-Bea.

Och exakt vad i kombinationen: Trött Siv, trötta glasögon, trött hästsvans, omlottunika, vinterkängor och täckjacka gick han igång på? Fy. Jag är ju för guds skull bara 23 år.

Jag är bara 23 år.

Hade glömt hur fin stan är såhärårs. Hundratalet motorcyklar står parkerade utmed Esplanaden, alla tanter har dammat av vårkappan och är nu ute på stadsvandring igen med sina ettriga små terriers. Jag är aldrig på stan numer. När jag jobbar en mil utanför stan i den numer galet stora gallerian behöver man liksom inte gå i "city" längre, fast att det bara tar två minuter att skutta ner till stora torget. Jag är särskilt inte där nu när bolaget också etablerat sig i jobbgallerian. Men den är fin, stan. Köerna till de tre glasstånden vid Sushibar, Subway och Swedbank växer på sig ordentligt nu, ibland olidligt långa - som idag. Gick igenom Vängåvans park istället, där är fontänen fortfarande tom och uppe på dess svarta skydd satt det ett gäng kulturkids med gitarrer och munspel som passade på att ljuda ifrån sig.

Självklart inte jag som tagit bilderna, det är varken sommar eller höst nu men vårbilderna på stan lyser med sin frånvaro.

Det börjar pocka på ordentligt nu i Gatufestnerven och vintarmen..!

Och jag är bara 23 år.

April är här och jag är kär.

Jag är lite kär... Förutom i Per Morberg och Jensen Ackles då givetvis. Man kan väl vara kär i jättemånga samtidigt? Eller kär förresten? Fascinerad snarare men lite förälskad också. Blev fängslad när jag såg det här inslaget.

Och fortsättningen här


Givetvis inte särskilt fängslad av Doreens prestation utan av Pelle. Lucky me som läser specialpedagogik den här terminen och kan med fördel använda mig av Pelle Sandstrak's bok i en rapport. Boken då? Humor och tragik. Fantastiskt underhållande kan vara två passande ord. En författare som skriver salamifiskpuddingpittrumpa måste man ju älska.

Tsss.. hör hur jag låter. Hör ni också nynnandet i bakgrunden nu? - ninaninaninanananinanananina - Jaja, Pelle får iallafall sova på huvudkudden bredvid mig nu ett tag framöver.

Inget vin. Inget sex. Men benskydd!

Nä, nu ljuger jag. Igår dracks det faktiskt vin. Idag är det en tvättdag. Vilket verkligen är på tiden (jag var tvungen att köpa trosor i förrgår). Iallafall, jag hittade mina benskydd i garderoben. Ja. Benskydd. Fotboll, ni vet. Jag spelade fotboll i min ungdom. Egentligen var det väl mest bara för att få vara med på dom stört roliga festerna (ja, det var inkörsporten till min alkoholism), men jag spelade iallafall fotboll. La ner min karriär när jag var sisådär 18 bast och har inte satt min fot på en fotbollsplan sen dess, men av någon anledning har jag sparat benskydden. Varför? Ja, you tell me. Jag förstår inte alls hur jag har tänkt. Om jag inte minns helt fel så ligger fotbollsskorna kvar nere i förrådet också.

Herregud. Benskydd! Fotbollsskor! Hemma hos mig! Och till råga på allt så ska jag vara nykter ikväll också. Två lördagar på rad. Känns inte bra.

Om jag bara...

hittar USBkabeln så tänkte jag lägga upp en massa bilder. Fast nu kom jag på att min mobil har gått i två delar - över och underdel. Not längre together. Så det skulle inte bli så många bilder för de finns bara sparade i den döda telefonen. Suck. Sonja lånar ut sin gamla telefon tills dess att stjärnafyrkant har bestämt sig för om de tänker skruva ihop min käresta igen eller ej. Där på hennes har jag iofs en bild jag kan lägga upp, kanske ska leta kabel ändårå. Först ska jag åka o jobba i butiken.. Vår-rea. Oh Joy. Tänkte stå där knäpptyst i 75 min innan E kommer och byter av mig så jag kan åka hem och leta reda på saker. Först kabeln, sen min röst för den är också försvunnen.

Osammanhängande inlägg allright. Det gör inget bestämmer jag. Fridens.

Jag känner mig så schizofren så här års.

Fotboll - hockey - fotboll - hockey - det bara drar och sliter i mig åt olika håll. Eller inte.

Igår åt vi middag med jobbet och tackade av en farbror som gått i pension. Min chef höll tal. "...så vill jag önska dig lycka till och se till att du riktigt njuter nu av dina sista dagar nu". Okej, så han är 65 men "dina sista dagar" känns ändå liite väl dramatiskt.

Idag fick jag åka till IKEA på arbetstid. Vi handlade blommor. Stora blommor - liten bil = slutar nästan alltid i krock. Men bara nästan.

Förstår ni hur jag har det?

En av mina störda arbetskamrater spelar Milli Vanilli. Högt. Så att vi "alla ska få höra". Som om det inte vore nog sjunger han med också. Vi ska dricka middag med jobbet idag. Det kan nog behövas efter den här tortyren.

Hörrni, hörrni!

Minns ni att jag skrev om Sivans stickande? Det var någon som låg med henne och nu har det stickats väldigt lite sen dess!

Praise the lord för samlag.

Det här med att kissa med öppen dörr

Enligt mig är det helt okej att Siv kissar med dörren öppen hemma hos oss. Även min systerson på 3 år kan kissa med dörren öppen utan att jag störs av det. Men det är också endast dom två som har min välsingnelse när det gäller detta. Så när killen man har dejtat i några månader helt plöstligt slutar stänga dörren efter sig blir man liksom lite...rädd. I vild protest springer jag oftast dit och stänger dörren efter honom (och lutar mig mot den så att han inte kan öppna den igen innan han gjort det han ska). Ska det verkligen vara så här? Ett uttjatat ämne, jag vet. Men ändå.

Och när jag ändå är i farten så vill jag ge er ett litet varningensord: var försiktiga med starka mintmunvatten. Eller tänk iallafall på att inte använda sjuktstarktmintmunvatten precis innan ni ska kela med er käresta - sjuktstarktmintmunvatten ger sjuktstarkmintandedräkt som kan vara direkt livsfarligt om det andas i ett öga. Skulle kunna användas som en mildare form av tårgas faktiskt. Det gör sjukt ont och man ser inget på ett bra tag. Aj.

Veckans husmorstips:

Om ni inte vill att korven ska spricka när ni helsteker den ska ni ha lite mjölk i stekpannan.

Många essentiella lärdomar yttras minsann under de rökiga småtimmarna på KrogenHärBredvid.

Nu väntar äntligen första natten i min egen säng med min egen katt på jättejättelänge. Godnatten.

Bussåkning.

Bussresor är alltid spännande, så var även resan hem från Luleå. Självklart lägger jag på en hunka för att få sitta i affärsklass, som det så fint heter fast det egentligen bara sitter otvättade datanördar såsom undertecknad därbak. Hursom, en affärssnäcka och en affärssnubbe satt faktiskt där den dagen med oss andra dödliga, och jag i min insnöade verklighet har hela livet trott att affärsmänniskor alltid var affärsmässiga?

Affärssnubben fördrev uppskattningsvis ca 90 minuter av färden med att samtala med sin kvinna (eller en av sina kvinnor?). Hans röst brummade värre än den stora björnens i sagan om Guldlock. De tu bytte middagsplaner ungefär en gång i kvarten och fast att han varje gång pushade på sina nya idéer och hittade nya sjukdomstillstånd allteftersom så brummade han alltid till med "men för mig spelar det ingen roll gumman, handla nåt du bara". Han fick tydligen dålig mage av en hel del och halsbränna av allt annat, jag tror de fastnade för sushin till slut ändå....

Affärssnäckan iförd vit tajt skjorta, tajt kjol, tajta glasögon och tajt frilla ringde ett samtal som jag antog var till hennes son eftersom det lät ungefär som följer:
- "Heeeeeeeeej gubbelubben!!! Va jöj du föj nånting då? Ahaaa, ja jag sitter på bussen, är på väg hem till diiiiiig, min lilla snutteplutt. Har du haft det bra idag? Ahaaa, va myyyyyysigt...."
Det var när hon övergick till prat om ostbrickor och vinpavor jag började ana galoscher i mössan. Hon pratade alltså på allvar sådär med sin sambo. My God. Sådär har jag och Sonja aldrig någonsin pratat med varandra, tack och lov. Sådär har jag aldrig pratat till någon, tack och ännu mera lov.

Så som straff till dessa två ägnade jag bussresans 7,5h åt att konstant spela barnsspel på laptopen (med undantag för när bussvärdinnan kom med affärsklassfikat i form av varm choklad och ostbaguette). Jag anade en viss irritation när jag spelade Hot Dish i två timmar. Hot Dish som krävde typ 150 musklick i minuten. Hähähäh. Jag blev nästan själv irriterad på allt musklicksljud, fast bara nästan. Jag njöt ärligt talat av att vara irriterande. Och det var ju bara de två affärsäcklen som drabbades eftersom alla mina nördpals hade tjockaste hörlurarna på sig. Justfan. Hörlurar ska man ju alltid få när man sitter i affärsklassen, men dom blåste hon mig minsann på, bussvärdinnan Vajlätt. Det där namnet har jag aldrig förstått mig på. Hur får man Violette till Vajlätt?

Don't be a stranger.

Jikes. Vad länge sen jag plitade ner nåt här känner jag. Var ska jag börja? Ensamroadtrip till nordliga Luleå i broderns sjufyrtiofemma, a.k.a Traktorn - inte så spännande. Tack och lov för Blomkålens kassettbandsmp3konverteringsmojjäng så man åtminstone kunde lyssna på talbok.

Konstateranden:
- Det är lurigt som fan att ta sig in på MAX i Skellefteå om man kommer söderifrån. Det är även lurigt som fan att hitta ut på E4 igen när man ska ut från MAX i Skellefteå.
- Som Sonja tidigare nämnt, schitt vad jobbigt det är att vara på Leos lekland fem timmar i sträck. Jag hajjar att 4-åringen pallar åka rutschkana i 300 fartfyllda minuter - fastern då? Not so much.
- Tvååringen bevisade att påskmust kan låta väldigt likt taskmört och att Jokkmokk egentligen uttalas Okkemokkemokk. Överraskande underhållande faktiskt.
- När jag kom hem från 0920 konstaterade jag att jag lever i ett lilleputtland. Ma-ma o pa-pas låga cockerspanielflicka vs MonsterJätteHundenMaxi av tysk ras jag inte kommer ihåg samt min lillSveaBea på dryga 2 pannor vs MonsterJätteKattenSomIronisktNogKallasLillan. Lillan täckte hela mig när vi skulle kela, och det säger inte så lite.
- Ma-mas gatukök för bakfulla och panka barn är åter i bruk. Minns inte om vi nämnde det men hon fick mindre goda recensioner av Yoka och Lisa senast vi var i byn för det var otrevliga råvaror i kylskåpet. Nu hade hon styrt upp det hela och dukat upp med los gigantos smörgåstårta till sin dotter! Älskar den kvinnan.

Vad gör man på en söndagmorgon?

Jo, man kan gå till jobbet halv sju för att mötas av ett kaos och få skäll som fan av arga abonnenter. Tack och lov var jag väldigt obakis.

Hann dock bli lite full igår. Var bjuden på middag (hur vuxet är inte det?) och hann känna mig lite yr i säkert 10 minuter av vinet som serverades. Oh, well. Snart är det helg igen och jag ska jobba.

Show me the money?

Varför var det inte jag som kom på det här med teflon? Eller PostItlapparna. Eller påslås. Eller vafan som helst som hade gett lite kosing.

Bara jag och chefen kvar nu. Alla andra lallar runt hemma. Jag lallar runt på jobbet. Lall. Lall.

Skojaba.

Jag ska inte alls vara full. Jag ska vara nykter. Jag ska vara ordentlig och duktig och inte komma till jobbet full på söndagmorgon.

Menellerhur. Vi som känner mig vet hur det kommer sluta.

Vad håller jag på med?

Jag sa att jag inte skulle dricka till helgen. Pöh. Jävlar vad jag ska dricka till helgen.

Oh happy day.

Vaknade imorse av att min kollega skickade ett sms "Hej, feberfrossa och ont i halsen. Hemma idag." Jahaja. Vi är alltså rejääält underbemannade idag. Panikångesten håller sig borta, konstigt nog.

Siv är typ så långt upp i Norrland man kan komma. Den enda kontakten jag haft med henne var ett sms hon skickade igår "Allvarligt. Fyra timmar på Leos Lekland.. Detta måste jag gå ner 20 kilo av". Det är alltså en rejält slimmad Siv som kommer hem på lördag. Och en rejält oslimmad Sonja som möter henne.

Jag tycker inte ens om cider!

Jag är inte hemma så långa stunder åt gången (flåt Sivis). Idag är dock en dag då jag är hemma lite längre och en dag då jag faktiskt lagat mat. Så jag gick igenom kylskåpet i jakt på ätbara matvaror (alltså omögliga). Jag fann rätt många ätbara omögliga matvaror. Och sen fann jag 16 cider. 4 liter vin. Martini. Sprit. Och när jag öppnade skafferiet stod där 3 liter vin till.

Vi ska vara nyktra till helgen. Iallafall jag. Det kan nog behövas.

Förresten har jag gått och blivit beroende av post-itlappar. Inte bra. Varken för miljön eller för mig. Fy fy.

V+M&M

Precis.

Vin+Martini&Muffins. Go figure.
Vi betalar alltid in oss tidigt och går hem för mer fest eftersom vi bor grannar med stället:
Tanten i kassan alldeles nyss: -Hej tjejer, laddade idag också?

Hrmpf. Okej. Så vi kanske inte ska sjunga karaoke idag igen...

Näpp. Nu ska det drickas och skålas.

Ja. Vi ska vara fulla idag.

Som om ni trodde nåt annat. Blomkålen påstår att hon inte ska vara så jättefull idag. Det kan hon ju få tro. Vi kommer supa ner henne.

Skåln!

Är det inte lite väl mycket glass i B&J?

Hur var det nu?

Igår efter middagen med Blomkålen och lillenbror Blomkål såg Siv en snygg tapet som hon väldigt gärna skulle vilja ha. Och jag med. Kruxet är bara att Bajs AB som vi hyr av inte vill tapetsera om åt oss. Vi får göra det om vi betalar kalaset själva men bara om en fackman gör det.

Siv - Men.. har inte jag haft sex med en målare?
Sonja - Joo.. Eller nä, han var ju rörmockare?
Siv - Jag är helt säker på att jag har legat med en målare.. Vem fan kan det ha varit?
Sonja - Jag vet iallafall att jag inte haft sex med en målare
Siv - Jag kanske tänker på X?
Sonja - Ja!Typ den enda du inte haft sex med

Det är inte lätt att hålla reda på alla ligg helt enkelt.

Idag får man dricka vin.

Firar man två år får man dricka vin. Tänk vad mycket vi har att fira. Eller sörja? Eller minnas iallafall. Hörnsoffan som Stüre kissade sönder. Vinglaset Siv tog sönder på balkongen Gatufesten -07. Sivs fot när den nästan lossnade förra vintern. Sivs bil när den dog i somras. Nudlarna som Mr Stiff kastade på balkongen Gatufesten -06. Alla dessa karlar. Alla dessa snapsar. Alla dessa liter vin. Eller ja, här sviktar minnet när det gäller snapsar och vin. Jag tror vi har koll på männen.

På två år har det hänt oroväckande lite. Hurra!

Vi är så glada idag...

Idag är ingen vanlig dag för det är vår 2-årsjubileumsdag, hurra hurra hurra! Jag, Sonja och Bea-Bea har nu kollektivat i två hela år. Jeeze.

Det firas med tapas till kvällen med blomkål och lillebror blomkål. Trevligt värre.

Hur många år kan två flickor bo tillsammans med en katt innan det blir patetiskt och den där katten fått 9 kattkompisar som alla springer och urinerar ikapp? Hypotetiskt alltså,..

När får man gå hem egentligen?

Jag fick en snus av min kära arbetskamrat. Snusfylla är icke att förakta. Jobbet känns lite roligare faktiskt.

Nu då?

Får man gå hem nu?

Nähä.