Journalisters förmåga. Eller icke förmåga.

När man är städtant till yrket och så långt ner man kan komma på samhälletsbotten så hinner man fundera och reta upp sig på rätt många saker under dagarna. För att förtydliga: när jag skriver folk menar jag framförallt journalister.

*Folk vet inte hur man använder toalettborsten (men vet minsann hur man surfar på nätet, vilket är jävligt märkligt då jag är rätt säker på att toalettborsten funnits betydligt längre).

*Folk vet inte hur man gör när man byter toalettpapper. Även detta finner jag märkligt. Toalettpapper har också funnits längre än internet.

*Folk kan inte kissa i toaletten. Kan inte. Vill inte. Gör det inte. Nä. Dom kissar utanför. Ofta och mycket. Alltid. Även folk av det kvinnliga könet. Här har jag visserligen misstankar om att det är någon eller några av det manliga könet som helt enkelt bryter mot reglerna och kissar inne på damernas.

Journalister är ett jävla pack. Bara det jag ville säga.

Vilseledda, lurade, bedragna...you name it!

Jag har blivit lurad. Sivan med. Alla vi är lurade! Återigen har jag upptäckt att vi blivit förda bakom ljuset. Förra året (eller var det året innan?) så skrev jag ett inlägg om att vi blivit lurade då det gällde maskar i snön och dom fyrkantiga ögonen som man tydligen skulle få om man satt för nära tvn. Aldrig nånsin har jag sett maskar i snön och aldrig nånsin har jag fått fyrkantiga ögon av tvtittandet.

Iallafall, Systrarna hade varit på Hemköp och inhandlat föda, på vägen hem klagade Sivan på att hennes tuggummi hade tappat smaken. Begåvad som jag är föreslog jag att hon helt sonika skulle spotta ut det. Sivan blev upprörd: "Då kommer det ju fastna i näbben på nån stackars fågel!".

Är det NÅN som NÅNSIN sett en fågel med ett tuggummi som fastnat i näbben? Nä. Just det. Lurendrejeri är vad det är.

Så nu säger jag det en gång för alla:

Det finns inga maskar i snön, man får inte fyrkantiga ögon av att sitta nära tvn och glo, fåglarna gillar inte tuggummi och Moderaterna är inte ett arbetarparti.

Hallå hela växeln

Vissa prylar och grunkor är ju otroligt fiffiga, och oftast har dom där prylarna och grunkorna ännu fiffigare finesser. Ta min hemtelefon tex, den är bärbar och som ni kanske läst i inlägget nedan så har jag en förmåga att förlägga bärbara saker (såsom nycklar och faktiskt även träningskort). Självklart händer det att jag förlägger telefonen på mer eller mindre märkliga ställen, men då har ju folket som meckat med telefonen varit såå finurliga och smarta att dom satt en knapp på basstationen. Och inte vilken knapp som helst heller, utan en knapp som efter enbart ett lätt tryck gör så att den borttappade telefonen börjar pipa där i badrumsskåpet eller i kylen eller vars man nu lägger den. Genialiskt om ni frågar mig.

Men. Så har dom (förmodligen nån eller några kineser) även satt en knapp på själva telefonen som man kan trycka in om man, som man ju ofta gör, tappar bort eller glömmer var man hade basstationen sist.

Hur många har egentligen nytta av den funktionen? Va? Möjligtvis att Asta och Börje kan behöva den så här på deras senildementa höst, men å andra sidan har jag svårt att tro att Asta överhuvudtaget förstår hur man svarar i en bärbartelefon, än mindre att Börje skulle få för sig att gå omkring och samtidigt prata då han ju nyss brutit lårbenshalsen.


Korkat, I say. Mer korkat var det förresten av mig att lägga nycklarna i Sivans jackficka istället för min. Men mest korkat var nog det faktum att det inte slog mig förrän fyra dagar efter själva borttappandet att jag skulle leta just där.

El Grande Lucköppning 2007

Såååå... 9 dagar in på det nya året och redan har vi lyckats med en hel del. Systrarna var ute o svängde både på det ena o det andra i lördags. Första gången vi båda var ute o gjorde vår stad osäker samtidigt på typ 6 veckor, det är galet länge sedan. Eftersom vi bor på krypavstånd från ett av stans uteställen är vi ofta hemma hos oss innan krogen, så även denna gång. Den här gången var det dock inte så många av våra vänner (en del låtsas, andra på riktigt) som kunde komma, så det blev bara vi systrar till en början. Lata som vi är såsade vi på till kl 20 innan vi ens funderade på att börja fixa iordning oss, detta ledde till att första vinglaset nog intogs runt 21-snåret...

2h senare hade vi fått sällskap av två vänner från det manliga könet. 30 minuter efter deras ankomst hade vi alla hunnit bli aspackade, pratade sex och orgasmer, pratade skökfaktor på vår vän M, sölade Baileys i hela lägenheten inklusive på J's Trivial Pursuit (det sistnämnda då vi (jag) var kloka nog att sedan slå igen spelplanen kladdig och fin, så jag fick bryta upp den på söndagmorgon och inse att den fick sig några skönhetsfläckar).

Väl ute på krogen skötte vi oss, tja.. törs man säga hyfsat?
* Jag och Sonja satt på damernas och skrattade nästan gallan ur oss för en kommentar vi hörde från toaletten bredvid, som vi tyvärr inte minns men det var tydligen förbaskat roligt.
* Vi blev bjudna på tequila, en verkligen välbehövd sådan *harkel* som vi intog lagom graciöst.
* Vi dansade tydligen rätt länge till någon form av musik, vad och hur vi dansade vet vi inte men det var tydligen inte helt katastrofalt då en av systrarna fick hångla på dansgolvet, något hon heller inte minns sådär glasklart.

Det bästa av allt är ändå att jag lyckades under dansandet byta handväska med en bekant. Ingen av oss upptäckte detta utan fortsatte kvällen. När sedan Sonja ville gå hem letade jag fantastiskt febrilt i "min" handväska efter mina nycklar - utan resultat givetvis. Däremot hittade jag ett cigarettpaket, en plånbok som inte tillhörde mig och jag tyckte nog att handväskan såg annorlunda ut än den jag kom med, men jag tänkte inte mer på det. Så träffade jag till sist denna bekant igen, då hon säger "Sivan, kolla va konstigt, det låg en telefon i min handväska med ett kort på dig o Sonja?". Då förstod äntligen jag vad som hade hänt, men hon hade fortfarande inte gjort kopplingen. Så jag fick tillbaka min handväska och kunde hämta ut jackan. När vi skulle traska hemöver gjorde dock vår vän H ett snyggt move i garderoben. Han slängde fram vad han trodde var hans garderobslapp, men istället landade en kondom i garderobflickans hand. Generad blev både han och hon, och vi fick skratta åt honom dagen efter när han berättade om det.

Ja, lucköppning har vi haft, och har fortfarande men nu dröjer det kanske 10 dagar innan vi ger oss ut på liknande äventyr igen. Har jag sagt att vi hade roligt? Och just ja, är det nån som kanske hittat Sonjas nycklar? Dom försvann väldigt mystiskt efter att hon kom hem i lördagsnatt.. tror vi, vi minns inte riktigt men det borde dom ha gjort. Ehrm. Hon hittar dom iallafall inte o inte jag heller.