Personlig mognad.

Ok, verkligheten försöker komma ikapp mig. Den har sannerligen ökat takten på sistone, det känner jag men jag kollar aldrig i backspegeln så until verkligheten är om och förbi så är jag fortfarande 17. Verkligheten försöker förklara för mig att:

Mitt kusinbarn (... BARN! Min kusins BARN!) har nu blivit MAMMA. Detta kan bara innebära, förutom att mina föräldrar var rätt gamla (+35, detta var ändå den tidigare delen av 80-talet) när dom avlade mig, att jag börjar bli till åren. Som om inte detta vore nog har två av mina bästa piedestalpojkar från tonåren gått och gjort sina respektive på smällen. Jag hatar människor, speciellt brudarna som lägger beslag på alla mina B-planer. Alla skaffar barn utom jag (och jag vill inte heller på läääänge lääääänge). Jag skaffar istället trasiga organ och massor massor av barkvitton i handväskan.

Och just ja, också går jag runt och ritar snoppar på bilar. Undrar om inte jag är mer mogen ändå.

Den här är ungefär en vecka gammal men tagen ikväll, därav isen. Välbevarad, om jag får säga det själv.

Jag måste vara en sur krusbärskart som fallit på tok för långt från kokospalmen. Stackars min ma-ma.

Snygga killen - not so snygg anymore

Det finns ett snyggo där jag jobbar. Ja, det finns väl flera som ser bra ut, men den här snubben har det där lilla extra. Man vill gärna titta på honom, självklart när han inte ser att man tittar (annars skulle det ju bli pinsamt). Jag har liksom satt honom där uppe på piedestalen, trånat lite men insett att han är way out of my leauge. Jag har nöjt mig med ögongodis alltså. Har dock varit väldigt uppmärksam och uppfattat att han ofta eller alltid luktar blomma. I min värld ska inte pojkar lukta blomma, i det här fallet har jag dock haft översyn med hans klavertramp och accepterat rosdoften han lämnar efter sig.

Men.

Häromdan föll han ner från piedestalen. Jag rundade hörnet, närmade mig toaletterna, kände blomdoften, anade att han var i närheten. Och mycket riktigt. Han stegade ut från toaletten - damernas! Det gjorde mig mycket förvirrad men jag log och hejade ändå. Tog på mig mina engångshandskar (som faktiskt inte gjorde konstiga ljud!) och skulle börja städa toaletterna. Vet inte vad som flög i mig men jag gjorde det vanligaste nybörjarfelet - jag gick in på toaletten han nyss varit på. Är man rutinerad städare vet man bättre än så, men just den dagen fick jag hjärnsläpp. Öppnade toalettlocket - VE OCH FASA - han hade gjort nr 2. Jag såg Snyggakillens poopoo! Så var den kärlekssagan över.

Numera går han under namnet Mr Poo. Och jag trånar icke!

Nästa gång jag blir girig och vill tjäna snabba pengar - slå mig. Har städtantat 13 ½ timme idag. Fifan.

Knäck i lurarna? Nä, men lök.

Ett himla tjat blir det om min förkylning, men det får ni ta. Jag ringde ma-ma och beklagade mig om ont i öron och hals. Då säger tanten att jag ska stoppa lök i örat. You heard me.



Lök i örat.
Dock inte en hel som jag först trodde, utan bara en bit av en lök. Som tydligen ska ligga utanpå örat. Då kommer ju frågan hur faen får man den att stanna kvar där? Tejp? Ma-ma föreslog gasbinda. Precis nu slog det mig att jag faktiskt snodde nån form av mössa för brännskador i somras (ni vet då Sivan krockade och jag lekte med utrustningen medan hon låg där och var chockskadad). Den borde hålla löken på plats. För er som vill testa detta så går det tydligen inte med vilken lök som helst. Näe, det måste vara dena gula sorten. Röd går alltså bort.

Kanske kan få fram ett bildbevis lite senare.

En ny counter!

Jepp! Den förra försvann på ett mystiskt och märkligt sätt. Jag hittar den inte och Sivan har inte ens letat. Så vi kör på en ny dårå. Har ingen aning om vi hade 3 besökare eller 1000. 3 låter mest rimligt.

App app! Så här nån timme efter att jag lagt in countern höll jag på söka efter en bild här på bloggen och det var då jag såg det. I mars skulle vi tydligen fira 10.000 besökare med att dricka vin! 10.000 är ju mer än 3. Väl?

Ge mig mina luftvägar tillbaka!

Självklart har jag gått och blivit förkyld. Lite hångel och Knullguden straffar en direkt. Förbannat.

Drömde nyss en extremt obehaglig mardröm. Sivan köpte lägenhet utanför stan. Jag fick inte följa med! Hon bara tog sitt pick och pack och drog. Kvar stod jag med en 3a på 90 kvm och en hyra på 7000 spänn och hade panik. Slutade med att jag fick flytta hem till byn igen. Oh, the ångest! Var tvungen att ringa Sivan och fråga om hon hade tänkt flytta ifrån mig. Det hade hon inte. Ordningen återställd. Jag är dock fortfarande förkyld.

Menar min kropp allvar? Ska jag vara sjuk på riktigt? Jag har inte tid med det. Dom kommande dagarna kommer isånnafall innebära arbete från 6 till typ 22 - och feber. Det kommer i sin tur innebära att jag inte kommer vara i särskilt bra skick när det vankas fylla på lördag. Fan.

Don´t mess with the städerska när hon har moppen i handen

Alltså. Vreden och jag. Jag skulle vilja säga att vi är vänner. Igår var vi bästisar. Jag har ju tjatat på om puckade journalister, men nu har jag insett att folk i allmänhet är dumma i huvudet.

Det är vinter ute. För en städerska betyder vinter ute blöta, smutsiga, svårstädade golv inne. Blöta, smutsiga, svårstädade golv betyder stress, svett och kramp i armarna. Så igår stod jag där, moppade golv i all evighet, stressad som fan eftersom jag inte får en spänn om jag jobbar övertid. Och jag vägrar bjussa företaget på en halvtimme av mitt liv. Iallafall, när jag stod där och slet kom Mrs Fisförnäm fram.

- Är det du som städar inne hos oss? Det ser förjävligt ut! Dammråttor överallt!

Jag förklarade i lugn ton att om dom bara skulle ta bort cyklarna, lådorna, papperna, skorna, kläderna och besticken som låg på golvet så skulle jag städa mer nogrannt där inne. Som om hon inte hört ett ord av vad jag sa påpekade hon att det minsann var dammråttor där bland alla sladdarna som låg i en hög under datorn. Jag behöll min lugna ton och förklarade sakligt att jag inte behöver lyfta och flytta på saker som ligger på golven eftersom jag inte skulle hinna med allt annat som ska göras.

- Ja, ni städare ni har det ju bra ni!

Och så log hon, ett riktigt hånflin. Jag visste inte om jag skulle trycka ner moppen i halsen eller upp i arslet på henne. Vadihelahelvete? Innan jag kom in till subban hade jag städat 62 kontor. SEXTIOTVÅ KONTOR. Och en jävla massa annat (tex 30 toaletter). Men sa jag det till henne? Nää. Jag blev en efterbliven mes och bara gick därifrån. Åååå, vad arg jag blir på mig själv att jag inte bara gav henne moppen och sa att hon skulle städa trapporna eller nåt annat roligt och cpjobbigt.

Jaja. Ett inlägg som ni förmodligen gäspar av men som var extremt nödvändigt för att jag inte ska ta ut vreden på stackars Siv eller nån annan i min närhet.

Men är det fredag snart?

Så fjortis var jag inte ens när jag var en fjortis

Jag vet inte var jag ska börja, det här var nog den mest intrigfyllda helgen i hela mitt alkoholstinna liv. Ööö...få se nu..tja, vi var på fest. Vi drack sprit. Vi lekte lekar. Vi gick på krogen. På väg in till krogen kräktes vår vän M två gånger inom loppet av en kvart och korven som jag precis köpt på Statoil blev rätt svåräten och kastades i närmsta dike. På något sätt lyckades vi iallafall ta oss in på krogen trots att vi kom i sällskap av M som var fullast i hela Västernorrland. Vi trängde oss in på dansgolvet med M släpandes efter oss skrikandes och dansandes som en apa. Väl på dansgolvet hittade vi vännen J som var lagomt imponerad av Ms..eh..rytmiska rörelser och ljud. "Saknar han en kromosom eller nåt?" Vi vet faktiskt inte, men vi misstänker att han kanske har en för mycket.

Ja, allt som hände efter att vi lyckats bli av med M tänker jag inte berätta för er. Men båda systrarna fick iallafall hångla. Så om man bortser från alla fjortisfasoner och dramat som utspelade sig var det ändå en bra kväll!

Och här ser ni då en bild på ponnyn, den jag fiskade upp ur fiskdammen på jobbet när jag fyllde år. Vi två snyggon ställer dock inte upp bilder om vi inte får betalt, antingen i pengar eller alkohol. Eftersom det är vi själva som tagit dessa bilder kunde vi ju inte få betalt heller, så därför the lack of syfilisarna på bilderna. Uppe till vänster ser ni även där en bild på en födelsedagspresent som jag fick av mina kära, empatiska vänner.

Hello alkohol - goodbye förnuft

Snart smäller det. Snart ska vi på kalas. Snart ska vi skämma ut oss. Snart ska vi säga konstiga saker till människor vi inte känner så bra.

Jag tror det blir tokbra. Sivan skrev om en bild på oss och ponnyn - är jag bara tillräckligt onykter så är det mycket möjligt att det blir verklighet.

Ähähähähä

Kan inte låta bli. Det här tyckte jag var roligt. Hade varit ännu roligare om det vart genomtänkt givetvis och att der Koch inte hade ansträngt sig för att rätta till det roliga så det blev oroligt. Som sagt, fylla imorgon. Jag ska försöka tvinga med Sonja på en halv 5-bild. Kanske vi och ponnyn?

Fredag till mig! Sömn till mig! Alkohol till mig!

Systrarna ska vara odrägliga och om möjligt mer onyktra än vanligt imorgon. Ikväll ska jag iväg och knöla till mitt redan trassliga liv lite mer. Yey!

Bibeln?

Imorse (eller inatt om man lever i Sivs värld) vid kvart i sex när jag skulle till jobbet damp DN ner som vanligt på hallgolvet. Men när jag tittade närmre så låg det en till tidning under DN. En Kyrkans Tidning. En lite försenad födelsedagspresent från snubbarna på Morgondistributionen. Jag fnissade lite för mig själv där, tills det slog mig... Har jag fått en hel prenumenation? Jag frågade när jag kom till jobbet men dessa män bara log sina luriga leenden.

Spännande.

Kill em all säger jag!

Men vad ääär det för fel på pensionärerna? Ja, förutom att dom har dålig hörsel och brutna lårbenshalsar alltså. Exakt när försvinner förmågan att stå i kö? I vilken ålder? Samma stund man fyller 70? Och när försvinner deras medkänsla för sina medmänniskor? Det ska banne mig hostast och nysas och harklas (helst i munnen) på folk som lyckats komma före dom i kön. Och så har vi ju denna brådska! Gamlingarna håller ju på kissa på sig (vilket iofs kanske inte är så konstigt, det kanske inte är så lätt på gamla dar, men det finns ju faktiskt tena) om dom måste vänta på sin tur i mer än 30 sekunder. Vad är det dom har så bråttom till? Boulebanan? Ekot? Gokväll? Vad gör man när man är pensionär egentligen, förutom att man tränger sig före i köer och hostar äckligt på folk?

Sweet, sweet Sivan!

Igår kidnappade Sivan mig till en restaurang. Och jag fick vin! Mat också för den delen. Men kanske det bästa av allt: imorse kom hon in med paket! En julkalender med choklad i luckorna, en tomte och 5 julpommler i choklad!

Höll mig hela dagen från chokladen (jag har jobbat, tränat och umgåtts med vänner = alltså inte varit hemma) men nu slank julpommlern ner. Säg inget till Sivan!

Som jag älskar mina engångshandskar, älskar jag Siv.

Så jag fyller 24 år.

Och jag har tydligen världens bästa arbetskamrater. Idag hade dom ävlats med att fixa en fiskdamm åt mig! Alltså ni vet sånt som man gör för 5-åringar, ett skynke, ett fiskespö och nån som står bakom skynket och sätter fast en godispåse i fiskespöt. Fast jag fick ingen godispåse utan massa paket! En rosa ponny, två ljuslyktor, fem snapsglas, en flaska sprit, en mugg med Elvis på och en discokula. Och på lunchen fick jag en flaska vin inslagen i dagens tidning av en av dom snälla journalisterna. Och! Alldeles innan jag tänkte knata hem kom en av snällisarna med ett till paket! En fancy vinddress.

Allt det för mig, städerskan. Helt otroligt. Ska försöka fixa fram en bild på ponnyn, den är jag nog mest nöjd med.

Igår kväll var en lugn kväll.

Tänkte jag först. Sen började räkna efter hur mycket jag egentligen drack.

2 martini
1 glas vin
4 groggar
2 snapsar


Borde man inte bli hyfsat på lyset om man dricker allt det där? Borde man inte ta en vit månad snart?

Jäklar vad ont i ryggen man får av att förfesta!

Humor, någon?

Återigen lunch med mina gamla, humorlösa (vissa av dom) arbetskamrater.

Tant 1 - Har ni tänkt på att när Olle blir arg så blir hans öron så himla röda?
Tant 2 - Ja, och när Åke blir arg så märks det direkt! Han harklar sig heeela tiden.
Tant 1 - Mm, vissa människor har verkligen ett tydligt kroppsspråk.
Man - Ja, när jag blir arg på mina barn brukar jag skalla dom. Det är väl ganska tydligt?

Jag skrattade. Tanterna såg förfärade ut.

Oh, den genansen...

En sanslös vecka, dagarna har bara swoschat förbi, detta trots att jag varit nära döden varje morgon vid 05.00. Ja, ni vet att jag är en städtant, inget nytt direkt. När man är städtant städar man bland annat toaletter. När man städar toaletter vill man gärna ha handskar på sig så man inte får Hiven utan att man ens haft roligt medan man fick det. Iallafall, dessa handskar är boven i dramat. Engångshandskar - genomskinliga, sladdriga och ganska äckliga. Dock fyller dom sin funktion och jag älskar dem som om det vore mina barn.

Så till problemet: Ibland när jag tar på mig dessa handskar så kommer det in luft mellan handen och handsken. När denna luft pressas ut uppstår ett ljud. Eller kanske snarare oljud. Jag blir iallafall generad när jag står där och ska städa fancy toalett utanför fancy kontor med fancy människa inuti - och så låter det som om jag (ve och fasa) pruppar. Med muffen! Ja, ni läste rätt. Det låter som en musprupp, slidfis, vaginalt oljud - kalla det vafan du vill, du vet vad jag menar. Och det är fan inget roligt ljud! Varken när man har samlag med känd eller okänd man eller när man står på jobbet bland kända eller okända människor.

Jag vill inte ens tänka på vad det fancy folket tänker om mig när dom hör mig pruppa med muffen utanför deras kontor...

Mat där bak.

Så nu är min praktik över. 5 veckor med kidsen har gått väldigt fort... Efter tre veckor var jag rätt nöjd, men de sista två har gått jättefort så nu känns det tomt. Jaja, det där var nog blödigt för idag. Jag skulle bara berätta att häromdagen serverades slibbig pastagratäng i matsalen. Slibbig pastagratäng i en matsal med en massa fem, sex- och sjuåringar...

Resultat:
Jag, Sivan klev upp från min stol och upptäckte att det satt fast en tortellini i stjärten. Eller alltså inte I stjärten, utan utsmetad på den svarta byxan då. Inget av barnen reagerade på minsta vis, inget fniss, skratt eller förvånade miner - så jag antar att det inte var ett utstuderat djävulskap. Det kan ju ha varit nåt av förskoleklassbarnen som tappat den. Hmm. Jag väljer att tro det iallafall.

På ålderns höst...

När jag var liten identifierade jag mig med prinsessan i den rutiga kjolen... När jag nu ser karaktärerna känns det så mycket mer "jag" när jag ser den förste dockan i raden.

Materialist nåsåini....

Det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - är nog bilar. Dom måste inte vara nya, dyra och snygga. Det räcker med att dom startar hyfsat regelbundet och att jag får köra en av dom så jag slipper släpa hem konserver och kan ta drive-in på Max. Som tex min bil, den funkar så. Den är det bästa jag vet,.. förutom rosévin och fyllor då.
Fast jag gillar inte min bil när jag måste skrapa rutorna. Vilket innebär att det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - nog faktiskt är kupévärmaren. GUDOMLIG känsla (räknas nog till skadeglädje) när man kikar ut genom fönstret och ser att min uppvärmda snöfria bil står mittemellan två Volvo 745 som mer liknar igloos än fordon.

Skit i Alfred Nobel och hans dynamitdravel. Den som borde få lite cred är det makalösa geni som uppfann kupévärmaren. Så är det.

Vem var det och till vilken adress kan jag skicka min tacksamhetsskuld?

Ja men se på fan! Det snöar! I år IGEN!

Men snälla nån. Varenda år samma sak. Att det ska vara så svårt?! Drabbas hela södra Sverige av minnesförlust efter varenda vinter? Eller slänger ni vinterdäcken när vintern är slut? Eller är ni bara dumma i huvudet?

VA?!

Sweet, sweet handdukstorkshängare

Skulle vilja påstå att det är världens kanske mest meningslösa, men ack så bra, uppfinning. Ungefär som det här är världens kanske mest meningslösa, och ack så tråkigt, blogginlägg.

Idag har jag:

• fått en sticka i låret
• slagit mig själv i pannan med moppen (skaftet alltså, inte själva blötmoppen)
• insett att mina arbetskamrater verkligen är 30 år äldre än mig:

- På den där karaoken med jobbet så var det ju ingen som ens försökte sjunga fint!

- Jamen hur jävla lätt är det att sjunga High way to hell fint?!

• letat en sop i en halvtimme

Och roligare än så blir det inte. Nu ska jag sortera strumpor och längta till lördag.

Efter att ha levt på vin, hamburgare och annat nyttigt i lite mer än en vecka fick min mage precis en chock när det helt plötsligt damp ner lax och potatis. Vaärähärförskit?! undrar magen. AJ?! säger jag.

Min sambo borde skriva en rapport på fem sidor. Plugga alltså. När man går in till henne så ligger hon i sängen och spelar "Pet store.." nånting. Ja, hon tvättar, klipper och pysslar om hundar och katter i cyperspace. Precis så stört som det låter.

Men ge oss alkolås på mobilen nångång då?!

Jag var full i lördags. Jag var på fest i lördags. Jag har vänner som är skökigare än vad jag är. Vi satt i soffan, drack vin, skickade sms till diverse potentiella sängkamrater. Så säger min vän "Men va konstigt, har jag stavat xxx fel?". Jag tänkte inte mer på det, hon fortsatte skicka snuskiga sms till karln hon hade haft sex med helgen innan. Det gick väl sisådär10 minuter.

"Vad i helvete!? Jag har ju skickat till fel kille! 10 sms till fel kille! Å herregud! Det är inte sant! Till min gamla klasskompis!"

Färgen i hennes ansikte var minst sagt röd. Jag har fortfarande träningsvärk i magen av allt garvande, tom jag blev generad för hennes skull. Tyvärr gjorde även jag bort mig för några helger sen då jag drack alkohol och hade mobilen med mig ut på krogen. Jag ringde en tant på jobbet vid halv ett-snåret en lördagsnatt. Jag var verkligen inte nykter och trodde jag ringde Sivan. Ett coverband spelade i bakgrunden och jag kan tänka mig att tanten hörde nåt i stil med "Schivan! Varsch faen äääru? Vem hånglaru me egentlien?Ja ä kischnödig, ring mig schen schå dricker vi minttu!".

Ibland är jag korkad, men när jag är full är jag förbannat dum i huvudet.

Radiotjänstjävel..

Idag har jag blåljugit en människa rakt upp i ansiktet så som jag aldrig gjort förr.

"Nä-ä, jag har ingen tv. Jag slängde den. Ja, den gick sönder. Kanske ska köpa en ny sen, typ efter jul nångång. Video? Nä, nån sån har jag inte, ingen dvd heller för den delen. Trasig serrö. Se på tvn på datorn? Va? Nä? Tvkort? Ööö? Nääääeee, jag har aldrig sett på tv genom datorn."

Jag är en dålig människa. En dålig, snål människa. Men nu ska jag iallafall iväg och bli full. Billigt vin och billiga chips - tänk att det kan ge en så starka lyckokänslor.

Sweet lord...

På lunchen igår på jobbet.. alltså... varför erkänner kvinnor dessa saker? Varför? Det pratades om bilar, vaxning av bilar and so and so on.

Tant 1: Vår bil är så himla ful, små repor och intryckt både fram och bak. Jag är så dålig på att köra! I somras skulle jag vända på grannens tomt, det slutade med att jag körde in i en stenmur, den gick sönder och stenarna föll ner i deras tjusiga rabatter...
Gubbarna runt bordet satte maten i halsen, ingen visste om dom skulle skratta eller inte.
Tant 2: Ja, men en gång är ju ingen gång! Det kan ju hända den bästa!
(Nä, det kan det fan inte)
Tant 1: Ja, men i vintras då jag skulle skjutsa barnen till fotbollsträningen så hade det snöat ganska mycket och det var svinkallt. Jag tänkte att jag skulle skjutsa dom ända fram till omklädningsrummet, men det var några snövallar i vägen. Så jag tog sats och tänkte att med tillräckligt hög fart så tar jag mig igenom. Då var det ju två gråsuggor under snön! Jävlar vad det small! Riktigt otäckt!

Som sagt, sweet lord....

It´s nothing that a little booze won´t kill

Fredag at last. Det är meningen att vi ska sitta i soffa, se Idol, förmodligen prata sex men inte dricka alkohol. Jag börjar ångra det beslutet. Jag säger skit i soffa och Idol. Och så kör vi på sexprat och alkohol. Eller bara alkohol.

Tyvärr är jag ensam alkoholist i det här hemmet. Trist. Så jag dammsuger väl så länge då.

Vi snackar living on the edge!

För första gången i våra liv så har vi bråkat i kön på ICA. Vi köade så fint i varsin kö, stod stilla i ledet, nynnade inte, skrek inga könsord - vi bara stod där och stirrade tomt framför oss så där svenskt och bra. Så hojtade Sivan till - hon hade glömt börsen (ja, man säger så i Norrland) i bilen. Jag gick från min kö till hennes, tog hennes plats för att hon skulle slippa ställa sig sist igen. Jag tog med mig min egen korg (som innehöll ca 6 varor). Snäckan (eller häxan) som stod bakom Sivan vaknade till liv. Sivan sprang ut till bilen, jag stod snällt och vaktade hennes korg. Snäckan bakom började så smått köra på mig med barnvagnen, liksom med ett däck över min fot. Jag flyttade mig. Hon flyttade efter. Gav mig onda blickar. Jag tittade oroligt efter Siv. Snäckan ställde sin korg på mina fötter, och försökte putta undan mig. Jag tjurade på och stod kvar. Så kom Sivan tillbaka efter vad som kändes som 2 timmar och 40 minuter.

DÅ!

Snäckan vägrade låta mig betala samtidigt som Sivan. Jag skulle bli tvungen att ställa mig sist. Helt plötsligt blev mina varor Sivans varor. Som genom ett trollslag var båda korgarna hennes! Snäckan, som inte var svensk, trodde konstigt nog inte på oss! Det sket vi högaktnings fullt i och Sivan betalade mina varor ändå. Jag packade ner sakerna fortsomfan och medan Sivan betalade stod snäckan bakom och mumlade "Oh, you think you are so clever, don´t you?".

Vi skyndade oss hem, drog ner persinnerna och ja...nu sitter vi här. Livrädda och försöker räkna ut ungefär hur länge maten i frysen räcker.

Hey you mr...Filé?

En kär vän kollade lägenhet igår, systrarna följde med som moraliskt stöd (ehh..ja, man kan ju ifrågasätta om vi verkligen är rätt personer för allt som har med moral att göra). Medan vår vän var fullt upptagen med att ställa seriösa frågor om tvättstugan till lägenhetsinnehavaren fick vi syn på en av grannarnas namn - Filén.

Så kan man väl ändå inte heta? Vi skrattade oss iallafall harmynta medan snubben som skulle sälja lägenheten gav oss konstiga blickar.

Filén! Haha!

All my children

Läser alltså till lärare, vilket innebär att man några veckor om året är ute på praktik. Det är jag nu, i en etta med 17 härliga kids. Kidsen fick idag diskutera kommande luciafirande. Deras fröken berättar att de ska ha en julfest runt lucia. Då säger några av barnen att då vill dom baka pepparkakor och lussebullar innan julfesten. De ville såklart även ha ett luciatåg och sjunga massa sånger. Efter att miljarrrrrders sångförslag räknats upp, både sådana som sjungs till jul och till midsommar, skulle luciatåget formas.

Deras fröken: -Ja, i ett luciatåg bör vi ju åtminstone ha en Lucia, eller hur? Kan ni räkna upp några fler som brukar vara i ett luciatåg?

Barn1: Tomtar, stjärngossar och jag vill vara tomtemor!
Barn2: Och tärnor också, men dom kan ha samma klänning som lucian, med sånt där silvrigt på huvet.
Barn3: Man kan vara pepparkaksgubbe med!

Diskussionen fortskrider, och efter att de barn som redan hade önskemål om vad de ville vara i luciatåget berättat om dessa, räcker en pojke med utländskt ursprung som inte bott i Sverige särskilt länge upp handen och säger med ett stort leende:
- Jag vara pannkaka!

Ja, vad säger man. Han kanske kan få svårt att hitta en utstyrsel men annars är det väl självklart att han ska få vara pannkaka =) Han förgyllde min dag helt klart den lille parveln.

Yey!

Förutom att jag glömde skärpet till brallorna imorse och alltså blivit tvungen att dra upp dom 177811663 under dagen så blev jag faktiskt avklädd av en snubbe på jobbet idag. Ja, jag kanske bara provade en collegetröja, och han kanske bara hjälpte mig att få av mig den. Men ändå!

En bra dag med andra ord.

It was a helkväll!

Ja, som vanligt var vi onyktra och odrägliga i helgen. Sivan koncenterade sitt festande till lördagen medan jag, hör och häpna, drack alkohol TRE dagar i rad.

Stora mängder alkohol, en mobil som försvann när dimman var som tjockast, en handväska som försvann från dansgolvet men som tack och lov kom tillbaka och lite sex i bäddsoffan. Tyvärr var det varken jag eller Sivan som fick till det i soffan. Och, kanske helgens största lärdom: tuggummi och oralsex är ingen bra kombination.

"Ni vet dom där våtservetterna. Dom blöta." Ja, Yoka, dom torra våtservetterna är verkligen dåliga.

Vars höll ni till då?