Det finns ett snyggo där jag jobbar. Ja, det finns väl flera som ser bra ut, men den här snubben har det där lilla extra. Man vill gärna titta på honom, självklart när han inte ser att man tittar (annars skulle det ju bli pinsamt). Jag har liksom satt honom där uppe på piedestalen, trånat lite men insett att han är way out of my leauge. Jag har nöjt mig med ögongodis alltså. Har dock varit väldigt uppmärksam och uppfattat att han ofta eller alltid luktar blomma. I min värld ska inte pojkar lukta blomma, i det här fallet har jag dock haft översyn med hans klavertramp och accepterat rosdoften han lämnar efter sig.
Men.
Häromdan föll han ner från piedestalen. Jag rundade hörnet, närmade mig toaletterna, kände blomdoften, anade att han var i närheten. Och mycket riktigt. Han stegade ut från toaletten - damernas! Det gjorde mig mycket förvirrad men jag log och hejade ändå. Tog på mig mina engångshandskar (som faktiskt inte gjorde konstiga ljud!) och skulle börja städa toaletterna. Vet inte vad som flög i mig men jag gjorde det vanligaste nybörjarfelet - jag gick in på toaletten han nyss varit på. Är man rutinerad städare vet man bättre än så, men just den dagen fick jag hjärnsläpp. Öppnade toalettlocket - VE OCH FASA - han hade gjort nr 2. Jag såg Snyggakillens poopoo! Så var den kärlekssagan över.
Numera går han under namnet Mr Poo. Och jag trånar icke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hehe slutlekt ;)
Tur det finns fler.. mr.poos
Men luktade det ros?? Det är ju den stora frågan!
Åh herregud! Sånna saker önskar man verkligen att man hade missat. Det och bromsspår i kallingar. Ve o fasa!
Bb: haha..är det verkligen tur?
A: Det sjuka är att det faktiskt gjorde det!
H: Ja, konstigt nog hade det varit ännu märkligare om jag sett bromsspår i hans kallingar..
/Sonja
Skicka en kommentar