Är det jag som är smygarn?

Man skulle kunna tro det. I söndags och igår gav jag mig ut och smög. Kan inte berätta var jag smög, eller varför. Men man blir nojig av att smyga. Som fan.

Om man bortser från smygandet så lider jag av sömnbrist och mensvärk. Kanske den sämsta kombon ever. Både för mig och min omgivning. Tycker ni att jag är otrevlig annars så är det iiingenting jämfört med vad jag är nu. Fråga Sivan. Hon vet.

I'm gonna kill my copycat.

Så, fick ma-mas ettåriga HP Laserjet 1020 för en tid sedan. Guld tänkte jag, slippa åka 10 mil enkel resa för att skriva ut alla feta kompendier (mest bara drink- och kakrecept) och dylikt till die schüle. Fanskapet höll väl ungefär 2 veckor efter att den kommit till systrarnas residens. Sedan blev det pappersstopp. Jag vittnade när papperet stoppades. Jag avlägsnade papperet, startade om skrivaren och.. nada. Zip. Den röda lampdjävulen blinkade fortfarande hånfullt och frenetiskt.

HP-skrivaren: Jag vet damen, det finns inget papper som har fastnat men screw it. Jag kommer fortsätta blinka och du, du kommer fortsätta slita ditt hår.
Jag: Fuck you, skrivareländes elände.

Vi avinstallerade och ominstallerade. Nope. Fortfarande pappersstopp. Så. När var skrivaren inköpt? Ringde förvirrad pa-pa, han fick leta kvitto. Inköpt 2006-09-16. Datum för händelsen: 2007-09-30. Så jävla klart. SIBAfuckers. Murphy och allt det där. Jaja, tänkte på reklamationsrätten och lämnade in maskinen till SIBA för ungefär en vecka sedan. Finemang, sa killen i kassan. Tog mina uppgifter och sen var det klart.

- Du kan följa din reparation på nätet.

Trevligt trevligt. Ikväll gick jag in på servicesidan:

Utfört arbete
Avlägsnat hårband ur arkmatare.Test u.a
Pris
619 kr
I ovanstående pris är eventuellt förskott avdraget.Eventuell returfrakt tillkommer.

!!!

Har jag berättat om min katt som stoppar hårsnoddar i alla håligheter hon kommer åt? Nähä, har jag inte? Jo men det gör hon. I toaletten, i vattenskålen, i dricksglas, i påsar, i handväskor, i necessärer och helst av allt i skor. Och nu tydligen även i skrivare! Katten som på fotografiet härnedan verkligen kommer till sin rätt. Fullkomligt störd. Väldigt smart, men ack så störd. Och skrivaren då? Ja, jag köper nog hellre en ny skrivare med 1års garanti än att betala 700:- för det där som inte är något annat än ren förödmjukelse. Och ja, till alla karlar där ute. Jag lyfte på tonerkassetten både en och två och fyrtio gånger. Och ja, jag lös med en ficklampa. Men nej, jag såg inget jävla hårband.

Löningslördag!

Party tänker ni. Inte vi. Sivan är förkyld och påstår att hon inte kan festa om hon inte kan andas genom både näsa och mun. Jag har inga andra vänner och kan inte Sivan andas genom näsan, ja..då får jag vara nykter.

Istället har vi inhandlat onyttig snabbmat ("Fan va lite mat! Äh, jag får väl äta mig mätt på ostkrokar sen"), köpt glass och as we speak laddas en film hem. Eller som Sivan sa "Ska vi inte lyssna på en talbok? Bara 10 skivor, vad blir det? 7 timmar?"

Ja, nu är det lördag igen. Yey.

Vem/vad ska jag hata idag då?

Människor, löv eller gud? Måste man välja?

Nu har jag tränat i..öö..3 veckor kanske? 5-4 dar i veckan 1 ½ timme varje gång. När fan blir man smal? Är det när man inte dricker en cola med massa socker i kanske?

Sivans mama läser den här bloggen förresten. Har ni märkt att det inte står så mycket om sex längre? Jag skulle kunna ha världens utläggningar om diverse utlösningar men Sivan och jag har kommit fram att vi ska bespara The Mama det.

Jag känner galna människor. Så galna att dom vill festa till det på en fredag. Det vet väl alla att reglerna är sånna att man somnar dreglandes (drägglandes? dräglandes? skitsamma) i soffan till Idol på fredagar? Ni borde iallafall veta det. Nu vet ni.

Sådärja. Helt meningslös blogg. Schönt.

Facebook är lurigt.

Ja, vi bor i samma lägenhet. Ja, vi pratar med varandra på msn ändå.

Sivan säger:
Vem är Olle Olsson? Nån jag legat med?
Sonja säger:
Ingen jag legat med iaf. Olgas kompis?
Sivan säger:
Nää
Sonja säger:
Nähä, då vet jag inte. Jag kommer då inte ihåg att nån av oss har legat med nån Olle
Sivan säger:
Inte jag heller. Ful var han också.

Frisk som en nötkärna?

Ja, jag skriver ju jämt om otrevliga journalister. Men det finns faktiskt trevliga också. Och dom är rätt många. Faktiskt fler än dom otrevliga. Idag åt jag lunch med några av dom trevliga. Samtalet handlade om en gammal medarbetare eller liknande. Jag minns inte.

Trevlig Tant - Men hur är det med honom förresten? Är han pigg?
Trevlig Man 1 - Jo, han är frisk som en nötkärna serru!
Trevlig Man 2 - Men fick han inte en hjärtinfarkt?
Trevlig Man 1 - Joo, men efter det blev han ju pigg!
Trevlig Man 2 - Men sen fick han väl prostatacancer?
Trevlig Man 1 - Ja, jo...

Vi har alla olika syn på ordet "frisk". Tydligen.

Helgen var förresten ganska okej. Vin och hångel all over again. Hurra!

Tackar tackar! (internt skämt)

Ännu en dag på jobbet. En ganska hyfsad dag. Ännu en, kanske inte så puckad, men otrevlig journalist. Jag var på redaktionen och moppade golv som om mitt liv hängde på det. Redaktionen är stökig. Sladdar, väskor, skor, papper, tidningar överallt på golven. Självklart är det rätt svårt att städa då det är saker ivägen. Så kommer jag till det jag bävat för hela dagen. Jag måste moppa golvet inne hos suraste journalisten ever. Vi kan kalla henne Bitterfittan. Hon ler aldrig. Hon säger aldrig hej. Ärligt talat så trodde jag inte att hon kunde prata överhuvudtaget förrän idag. Iallafall, jag ser att hon går iväg för att kopiera och jag rusar in på hennes kontor för att hinna städa innan hon kommer tillbaka.

Icke.

Hon hinner tillbaka innan jag är klar. Men till min extremt stora förvåning så plockar hon upp saker från golvet, flyttar på stolar och möbler så det ska bli lättare för mig att städa. Jag bara gapar, får ur mig ett "Tack" och hinner tänka "Är kärringen snäll? Eller har hon precis fått reda på att hon ska dö och därför måste begå några goda gärningar innan det är dags för pärleporten?". Sekunden senare fräser hon "Ja, man måste ju göra så här, så det blir riktigt gjort nångång!"

Som sagt... tackar, tackar!

Helgen.

Mjahapp... Jo så som sagt. Nu har ni tjatat och nu skriver jag. Kort inlägg blir det sannerligen inte, så skyll er själva. Fredagsmorgonen bestod av en massa böner om att minusgraderna skulle ha försvunnit till klockan 13 då jag skulle köra ut till Midlanda för att hämta den ena vännen. Vet inte om minusgraderna försvann, men jag körde ut med mina sommardäck och allt gick väl. Efter livsmedelsinköp till den stundande Langostillverkningen åkte vi hem och började planera helgens bravader.

Fredagkvällens bravader får inte alls kallas bravader. Vi beslöt att vi hade en hel del catching up to do, varav Idol och Trivial Pursuit fick bli kvällens aktiviteter - förutom Langosbakning då som sannerligen är ett helt företag i sig. Inga smärre incidenter hände under baket förutom det obligatoriska: Mjöliga strumpor, byxor, ansikte och golv. Vitlökssmör på armarna, svidande tårar orsakade av den ondskefulla rödlöken samt en och annan räka slösad till den helt ointresserade katten. Gott blev det, Sonja börjar kunna det här med Ungersk eeeh.. husmanskost. L och L som aldrig(!!!!) hade ätit Langos trots deras otaliga festivalbesök var nöjda med rätten och åt därefter.

Sedan var det Idol, frid och fröjd - behöver inte nämnas mer än så förutom att sällskapet som brukar vara rätt duktiga på att svulla i sig framför teven, inte ens slängde en halv blick på chipspåsen efter den stora frityrfesten. Märkligt. Så kom stunden då TP'et plockades fram. Halvvägs in i matchen läser en av L'n en fråga till mig:

L: "Ååååååh, helvete! Den här kommer du kunnaaaaa!!
- Vilken äppelsort förekommer i Wilhelm Moberg's Utvandrarna?"

Jag: -Ursäkta?!? Vafan sa du? (slänger iväg en gissning utifrån mina ICA Kvantum-erfarenheter men icke.)

Den andra L skrattar och ser minst lika förbryllad ut som jag.

L: Ja men hallå! Dom sjunger ju om det i Kristina från Duvemåla!

Jag: Hahah! So?!? Jag såg den när jag var 13 och inte fan kommer jag ihåg nåt äpple!..

.. varpå L brister ut i en spontansång som skulle få Körberg att storkna och Pavarotti att vända sig i graven över hur fotfolket egentligen uppfattar konstformerna opera och musikal (- i vilken genre L's konststycke hör hemma kan jag dock inte ta ansvar för) ...

L: - Amen... ASTRAAAKAAAAAAAAAAN!!!!!!

L blev ja, något förvånad över hennes spontana insats och genansen kom som på beställning. Skrattsalvorna följde tätt i spåren.

Morgonen efter vid frukostbordet lyckade även Sonja med en vacker bedrift, att förklara var mjölken kommer från, nämligen en gris. Oturligt nog minns jag inte hela konversationen, återkommer om möjligt med detta.

Hmm. Ja, på lördagskvällen var nog systrarna lugnare än vanligt. En av oss fick hångla och det var då inte jag, say no more. Kvällen slutade iallafall med att det bara var vi flickor hemma hos oss och tydligen somnade både jag och Sonja i Sonjas säng (fullt påklädda) och när Sonja vaknar på morgonen har hon armen om mig. Fantastiskt. Godnatt!

En helt normal kväll i det Syfiliskahemmet

Systrarna sitter i varsin fåtölj i tvrummet. Katten Svea (även kallad Bea) går lojt genom rummet.

Sivan - Bea, vad gör du?

Sonja - Bea, vad gör du?

Katten tittar trött på oss.

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea, vad gör du?

Kattens blick går från den ena systern till den andra. Något skeptisk.

Sivan - Bea, bea?

Sonja - Bea, vad gör du?

Sivan - Bea, vad gör du?

Katten fortsätter att stirra ut oss. Kan man ana ett uns hat i hennes blick?

Sonja - Bea? Bea, var skaru ra?

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea! Men gå inte då!

Katten går mot köket, ignorera oss totalt.

Sivan - Awww!

Vi fortsätter titta på tv som om inget stört precis hänt.

Och förresten..

Snart är det lördag igen.

Vad är dealen med smörkniven?

I helgen hade vi besök av kära vänner. När man har besök måste man bjuda på frukost. Det gjorde vi. Smör, bröd, pålägg, te, ägg och en himla massa stod framdukat.

"Har ni en smörkniv här nånstans?" sa en av gästerna och började leta i en låda. Det hade vi, längst in och under en massa bråte.

Jag bara undrar. Varför smörkniv?. En kniv, som endast är gjord för smör. Okej då, ibland även mjukost och kaviar. Varför duger inte en helt vanlig kniv? Varför denna diskriminering mot dessa helt normala och funktionsvänliga knivar?

Våga vägra smörkniv!

Säg till Sivan

Hon måste blogga om helgen. Seså! Mig lyssnar hon nämligen inte på.

Fyra jänter och en fest

Helgen har bjudit systrarna på langos,vin och hångel.

Ja, det var väl ungefär det som hände. Sivan får skriva ett längre mer detaljerat inlägg. Jag orkar inte.

F.Ö

Ohoho, har bara hunnit berätta detta för Sonja, men måste säga det här också. Jag kommer antagligen vakna upp rik, snygg, smal, kär och lycklig inom en snar framtid. För igår mina vänner - igår valde jag rätt kö på ICA Kvantum OCH rätt fil förbi Stans fullsmockade fotbollsarena. Häh. Plötsligt händer det.

Heja Aftonbladet...

Ja, alla är vi ju emot ungdomsvåld. Så då tänder vi ett ljus i cyberspace och hoppas att det blir bättre. Då kan man ju säga att man faktiskt "engagerat" sig, utan att man ens behövt lyfta arslet, knappt fingret.

Jag ojar mig över dagens ungdom, förfärar mig. Men jag tänder banne mig inget ljus i cyberspace.

Jösses.

Hej Bullen, jag har ett problem

Jag är nog egentligen för gammal för att skriva till er på Bullen, men jag vet inte var jag ska vända mig. Istället för att ursäkta mig skrider jag direkt till mitt problem...

I mitt arbete krävs arbetskläder. Dessa har i alla tider varit extremt fula. Nu har dock företaget jag jobbar åt piffat till sig och gett sina anställda nya kläder. Faktiskt helt okej om man jämför med dom gamla. Jag har oftast på mig en t-shirt, men ibland händer det att jag använder en pikétröja. Och det är den som är problemet. Jag är inte smalast i stan, och varenda gång jag böjer mig ner för att plocka upp nåt så liksom åker tröjärmen upp (oftast på högerarm) och liksom fastnar där uppe. Detta är extremt obekvämt. Rätt ofta bär jag något i vänster hand och kan följdaktligen inte använda vänster hand för att dra ner ärmen över högerarmen igen. Detta innebär att jag tvingas göra en konstig rörelse med högerarm för att ärmen ska åka ner igen. Det ser ut som om jag har spasmer. Konstiga spasmer i höger arm.

Vad ska jag göra? Prata med min chef? Byta tröja? Försöka prata med en psykolog?

Hjälp mig.

Jag vill också vara prinsessa

Vore ju rätt gött om man kunde räkmacka sig genom livet på det där sättet. Dessutom är det mina (våra) pengar hon räkmackar sig fram på.

Borde inte kungafamiljen åtminstone skriva ett personligt tackbrev till oss alla?

Sweet, sweet Blocket

Kan ni hjälpa mig att reda ut en sak? Var bilen tillsammans med gubben i 21 år? Sålde bilen gubben då? Sålde bilen sig själv till bilfirman som sen sålde bilen till nuvarande ägaren?

Jag förstår inte.

Jag vann!

För första gången i mitt liv har jag vunnit! Ja, om man inte räknar pimpeltävlingen när jag gick i sexan och tilläggas bör väl att vi var endast två deltagare... Jag fick två fiskar, men satte varken på maggot eller tog av fisken själv. Men jag fick en pokal iallafall. Skitsamma, det jag vill berätta är att jag vann Morgonpassets "tävling" eller vad man nu ska kalla det.

Och ja, det är sant. Och det gjorde ont.

Koncentrerad kompensation.

Heh. Så jag projicerade alltså min bakfylla till katten. Och fylleguden (knullgudens bror) tyckte uppenbarligen att katten minsann skulle kräkas ikapp alla kräkor som jag inte kräkts under mina tio år som konstant festerska. Så katten tog mitt kräkstraff och jag blev följdaktligen utan en god bakisnatts sömn. Men kära nån vad lillkatta kräktes. Var nog upp en 7 ggr och torkade fläckar, tröstade den molokna kissen, flyttade bort gardinerna från kräkfarozonen osv. Nu verkar hon iaf må bättre även om hon inte är så sugen på att leka apport ikväll. Jag kanske ska njuta av lugnet istället för att oroa mig... Imorrn kommer hon säkerligen glatt hoppandes med tjugo hårsnoddar som ska kastas iväg fyrahundrasjuttiotre gånger var och då kommer jag nog vara lat och tycka att hon är jobbig. Jaja. Nu sover vi. Och jag har minsann också tränat idag.

Yes, I´ve been working out.

Jag har även ätit glass. Och i lördags drack jag 1 liter vin. Några bullar på det här och jag är i mitt livs form i ett litet kick.

För övrigt är jag het på tjockisköttmarknaden. Hurra.

Vilket kattkräk.

Jotack. Vi var ut igår. Sonja har legat hela ljusa dagen i sin säng med undantag för när min mama o papa kom hit och bjöd oss på smörgåstårta. Medans Sonja slöade blev jag utdragen till köpstaden för en 4h intensiv shoppingrunda med baksmällan som sidekick. Äsch. Så illa var det inte, jag fick äta plankstek sen så jag är nöjd.

Men till dagens mest intressanta händelse. Nu ikväll när jag gick och la mig (ligger fortfarande såklart, laptopen är fantastisk) kände jag mig plötsligt otroligt kräksjuk. Jag brukar aldrig kräkas dagen efter, det har hänt typ 5-6 ggr totalt på 10 års festande men idag skulle det tydligen hända. Jag ojade mig en stund, satte på ett nytt Heroesavsnitt, kissade och tog några munnar iskallt vatten, allt för att inte kräkas. Så händer det. Mitt i en hemlighetsfull konversation mellan Hiros papa och Hiros kompis så hör jag ett märkligt ljud. Det har inte med japanerna att göra, det är något annat... Så får jag se (och höra) att katten står och kaskadkräks mitt på golvet! Först blev jag trött, va jobbigt att stå o torka kattkräk när man själv är kräksugen, sen blev jag fan mäkta imponerad. Har jag alltså lyckats projicera min bakfylla till kattrackaren? Det är bannemig ingen dålig egenskap. Nu mår jag tiptop, och katten ligger uttömd, utmattad och sover tungt på mina fötter. Tack till dig Bea.