Jotack. Vi var ut igår. Sonja har legat hela ljusa dagen i sin säng med undantag för när min mama o papa kom hit och bjöd oss på smörgåstårta. Medans Sonja slöade blev jag utdragen till köpstaden för en 4h intensiv shoppingrunda med baksmällan som sidekick. Äsch. Så illa var det inte, jag fick äta plankstek sen så jag är nöjd.
Men till dagens mest intressanta händelse. Nu ikväll när jag gick och la mig (ligger fortfarande såklart, laptopen är fantastisk) kände jag mig plötsligt otroligt kräksjuk. Jag brukar aldrig kräkas dagen efter, det har hänt typ 5-6 ggr totalt på 10 års festande men idag skulle det tydligen hända. Jag ojade mig en stund, satte på ett nytt Heroesavsnitt, kissade och tog några munnar iskallt vatten, allt för att inte kräkas. Så händer det. Mitt i en hemlighetsfull konversation mellan Hiros papa och Hiros kompis så hör jag ett märkligt ljud. Det har inte med japanerna att göra, det är något annat... Så får jag se (och höra) att katten står och kaskadkräks mitt på golvet! Först blev jag trött, va jobbigt att stå o torka kattkräk när man själv är kräksugen, sen blev jag fan mäkta imponerad. Har jag alltså lyckats projicera min bakfylla till kattrackaren? Det är bannemig ingen dålig egenskap. Nu mår jag tiptop, och katten ligger uttömd, utmattad och sover tungt på mina fötter. Tack till dig Bea.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är kärlek helt enkelt *s*
Moahahaha!! I like! Önskar att jag också hade en katt ibland! Fast jag brukar ju ta mitt kräkande mitt i festandet och fortsätta vidare sen. Mycket praktiskt, fast lite dyrt i längden...
nini: ja, det måste vara så va? =D
lajsa: hahaha, ja äppelvodka är väl extra effektiv på lisor? du får kräkas på lördag när jag kommer ner också om du vill, bara du orkar fortsätta festandet sen :D
Oj! Äppelvodka var längesen nu! På senaste tiden har det varit rödvin som lekt jojo i magen... :-P
Skicka en kommentar