Gott nytt år.

Ja. Det enda jag ojar mig över i dessa dagar är att jag måste fira nyår med herrn och herrns ex och alla deras gamla kompisar. Ja. OJ, vad ROLIGT vi kommer att ha. Smartskaftet som envisas med att ha sin födelsedagsfest på nyårsafton förstår inte alls varför jag inte vill fira nyår med deras gamla kompisgäng och herrns ex. Han anser att jag är fjantig. Mycket möjligt att jag är det. Men när jag föreslog att vi skulle bjuda dit allas ex,så jag slapp vara den enda som skulle känna mig obekväm, så bemötte han mitt förslag med tysssstnad.

Nä. Det är bara mig det är fel på som inte tycker om att gå på tipsrunda med min pojkväns ex.

I övrigt ojar jag mig över om jag kommer ha nåt jobb kvar. Ooo, jag bara ääälskar ovissheten som hänger över mig. Det jag älskar ännu mer är att först bli befodrad, få nya arbetsuppgifter och mer ansvar, bli typ chef över 132 pers, för att sen när det är dags att löneförhandla få slängt i ansiktet - "Nääää, du är ju ingen chef. Vi har ju inte skrivit några papper, så du har ju dina gamla arbetsuppgifter kvar och får alltså fortsätta ha en pisslön". Fast i verkligenheten har det då blivit att jag nu både är chef och fortfarande har mina gamla uppgifter kvar. Och fortfarande med en pisslön och fortfarande en ovisshet om hur länge jag ska fortsätta jobba så här.

Annars är allt finemang!