Hjärtat i halsgropen.

Fy fasen, ni män är creepy! Skjutsade precis hem min gode vän samt bilmekaniker och hyllskruvare M. Han bytte mina däck, bilmekaniker som han är gick ju det på två röda istället för två polkagrisar som det hade tagit om jag skulle gjort det själv. Som lön för mödan fick han (av eget val) fyra cheeseburgare från McD, ingen aning varför, samt filmkväll innehållandes Batman (1966) och att jag introducerade honom för Supernatural. Men det är inte M som är creepy. Det är när jag kommer hem igen. Parkerar bilen, går till trappuppgången på baksidan av huset, slår in kod, kod funkar inte, börjar famla efter nyckeln.

Då ser jag en rakad/skallig man ca 10 meter bort på andra sidan staketet (tack och lov ett högt staket).

Man: -Hej där! Får man följa med in, hälsa på?
Jag: -Öööh, nä vet du vad. Det är bra.

Sen skyndar jag mig in och stänger dörren kvickt. NÄ!!! Du får inte hälsa på mig dämit. Hur fan kan man fråga det till en random tjej som bara försöker komma in till sitt hem? Jag vart skitnojjig och gömde mig i trapphuset några minuter innan jag gick upp en trappa till lägan, tänkte att han kanske stod o kikade in vid framsidans ingång som jag måste passera för att komma in hemma. Vad jag vet så gjorde han inte det för än har ingen ruta krossats och än andas både jag o Bea-Bea.

Och exakt vad i kombinationen: Trött Siv, trötta glasögon, trött hästsvans, omlottunika, vinterkängor och täckjacka gick han igång på? Fy. Jag är ju för guds skull bara 23 år.