Ja just det...

Kände mig extremt motiverad att skriva ett litet inlägg nu när Sivan tog sig tid att skriva ett. Så...eh...jaha? Det har inte hänt nånting nytt i mitt liv. Jag är fortfarande en fancy städerska, fortfarande väldigt otränad (fast jag gick ner 4 kilo när jag magsjukade mig, senast jag var så smal var när jag föddes!), fortfarande på gränsen till alkoholist, fortfarande retar jag mig på puckade journalister.. ja, livet leker fortfarande! Ja, varför inte ta ett litet exempel på hur pass puckade journalister faktiskt kan vara? (Jag vet att ni vill!) Here it goes...

Fancy städerska moppar golv, mindre fancy journalist kommer fram till henne.
- Har du sett min mobil? Jag förla den igår, tänkte att du kanske har sett den? Eller kanske kan titta efter den då du går runt och städar?

Redaktionen är stor. På redaktionen ligger väääldigt många mobiler lite här och var på skrivborden. Fancy städerska frågar journalisten vad det kan tänkas vara för märke på mobilen, så jag åtminstone vet vad jag ska titta efter. Journalisten ser lite fundersam ut, tittar sig omkring och pekar slutligen på musen till en dator.
- Den ser ut ungefär som den där!

Jajustdet. Klart som fan att du inte hittar mobilen om du inte ens vet hur den ser ut. Jag sa såklart inte det till honom, som vanligt höll jag min irritation inom mig, men det var svårt ska ni veta. Tröttma säger jag bara.

Åjustja. Vi var på bröllop. Och på maskerad! Pensionärs och hårdrockstema - roligaste festen i manneminne! Sivan såg ut som Mona Seilitz och jag... eh... ja, jag var mest bara gråhårig och ful. Fyllan var extrem och så var även bakfyllan för min del. Men det var det värt. Bröllopet var fint förresten. Vi grät lite, men framförallt så var vi onyktra. Och det är ju det enda som räknas här i världen.

Nu blir det kräftor och öltält. Skål!