Och har han inget glatt humör...

... så är han ingen busschaufför! Gubbjävelassfucker. Så får man säga. Här pendlar man 5,5 mil enkel väg flera gånger i veckan i ett län där sånt där fint som "studentrabatt" inte existerar. Det kostar 65:- enkel resa. Åker man till skolan då låt säga 4 dagar i veckan är man uppe över tusenlappen varje månad. Eftersom jag ger kära länstrafiken en sjundedel av min "inkomst", dvs lånade pengar så tycker jag ju att det borde ingå lite service. Som idag. Jag stängde butiken som jag har som extrajobb ikväll. Den stänger jag kl 20.00. Bussen hem till centrum går 20.41 enligt tidtabellen. Där måste man alltid lägga på minst 10 min, fast oftast är man bara nöjd ifall åbäket behagar komma överhuvudtaget. Så för att åka buss 1 mil som det är ut till köpcentrat där jag jobbar krävs det alltså 1h o 10 min i väntetid+restid. Det är dessutom den sista bussen som går för dagen, så de dagar busschaufförshelvetet har något roligare för sig än att köra sina turer då står man där med skägget i brevlådan. Eller med ögonbrynet i busskuren. Jag har ju faktiskt varken skägg eller brevlåda.

Öhhhh.... Hade jag nån poäng...? Ja just. Gubbdjävulen! Så kliver jag på idag och ska blippa mitt kort, så står det fint "För litet belopp kvar på kortet" eller nåt i den stilen. Gubben upprepar det fina. Jotack. Jag såg den röda lampan och hörde utbasoneringen. Jag börjar febrilt leta efter 20 kr som det kostar att åka, hittar en femma, försöker flörta mig till en biljett. Hade jag varit 19 hade det kostat en tia liksom.. Och jag har inte såååå mycket större stjärt nu än när jag var 19. Han tvärvägrar. Påstår att det inte är hans problem. Alla måste betala. Jag drar min harang om att jag dagspendlar till den blåsiga staden. He couldn't care less. Jag frågar igen. Han kollar argt på mig: Alla måste betala, så funkar det här. Vi kör några vändor till, mest för att jag gillar att tjata, kvinna som jag är. Det gick inte hem. Antar att han är en gammal ungkarl, han har uppenbarligen ingen fru som han måste vika sig för i de vardagliga diskussionerna. Han njuter säkert av att döda kattungar också... Jag frågar en sista gång: Så du menar att jag måste kliva av bussen? Är du medveten om att det här är den sista för dagen?

Då.. sker ett litet genombrott. Med väähääärldens suraste jävla min och en barsk whiskeyton säger kattdräparen: Nä, det behöver du inte. Men det här är inte OK!!! MBAH! Väluppfostrad som jag är satte jag mig långt fram i bussen, knycklar i brist på annat sönder några kvitton jag hittar i väskan, sedan tackade jag artigt för hans hjälp och sa adjö när jag fick kliva av inne i stan. Jag måste nog döda grannens pelargon eller nåt annat levande ikväll.

Mumintraditionen består!

Glad idag är jag. För nu har jag och systrarnas goda vän J bokat ännu en Ålandsresa! Så kan vi fortsätta vår undersökning och utöka validiteten. Stämmer det fortfarande att Ålandsungdomar bryter på finska men inte kan tala språket eftersom all undervisning sker på svenska och om svenska? Märkligt är det.

Hur som helst, skoj ska det bli! I slutet på juli smäller det. Jag får offra Storsjöyran men har ju ännu inte varit där så vet inte vad jag missar.

Det var dock lite surr om att J's sambo ville följa med.. vilket skulle innebära mycket mindre festande för mestadels hennes del men även min.. så en väldigt bad idea som jag tror hon lyckades avstyra. Puh. Vem vill åka på suparweekend med en kompis och hennes alltid nyktre pojkvän? Inte jag iallafall... Three is a crowd, ibland iallafall.

Nya ord, uttryck, expressions.

Mycket konstigt händer när man går på promenad efter vad som numer är känt som "Bävervägen". Förutom att jag lyckades svälja en liten fluga uppfann jag också ett nytt(?) ord utan min egentliga vetskap men syster snappade kvickt upp det.

I nåt sammanhang, tror vi pratade befruktning och spermier så kom ordet 'dödsel' ur min mun. Vid en dödsel... vid en födsel... egentligen är det ju inte ett så märkligt ord? När man föds är det en födsel. Då borde det ju vara dödsel när man dör.. Kanske lite märkligare dock att försöka få in kroppen samma väg vid dödseln som vid födseln, men detaljerna kan vi jobba på.

Ska meddela SAOL ögonaböj. Ögonaböj borde också finnas med om det inte redan gör det. Dödsel kanske också finns med i SAOL. Nån som är upplyst?

Brevbärarns jänta?

Ja, man börjar ju undra om jag och syster (den biologiska) verkligen är just biologiska syskon.

• Syster är blond. Jag är brunett. Visserligen är vi likbleka båda två, men det är väl också den enda likheten (höhö, likblek - likhet).
• Syster är pinnsmal (detta även efter att hon burit en bulle i ugnen i 9 månader och med alla craveings som det innebär) och jag är lönnfet. Jag har inte fött barn, jag är bara lat.
• Syster bor i en fancy villa, har barn som sagt, har utbildat sig, har fast jobb, har sambo (som lyssnar på dragsspelsmusik visserligen, så ett litet minus där), och en bil (Volvo såklart). Jag bor i lägenhet (hyfsat fancy), har inga barn (tack och lov), har ingen utbildning, inget fast jobb, en sambo som inte lyssnar på dragspelsmusik (I love you for that, Sivan), har inget körkort och alltså ingen bil heller.
• Syster spenderade dagen med att plantera blommor i rabatten samtidigt som hon vaktade klåfingrig 3-åring, bjöd på lunch, sov ner klåfingrig och tjurig 3-åring, kokade kaffe, tog fram glass, marinerade kött, tvättade, umgicks med pratglad granne och dennes två barn, grillade köttet, hängde tvätt, diskade, dammsög verandan och vattnade rabatten. Allt detta medan hennes händige sambo snickrade på det nybyggda garaget. Själv satt jag mest på en stol hela dagen, läste bok, kände mig stressad över hennes 100 järn i elden och funderade över vem kvinnan var som adopterade bort mig där vid -83.

Nostalgium

Som nedan är vi alltså i hemstaden över helgen. Och som sig bör lånade jag mammsens bil och tog med min syster på en liten cruise i lördagsnatten. Vi övervägde att gå ut på Krogen, och här menar vi Krogen för det finns typ bara en, men ekot i börsen (fantastisk definition av susning.nu) var för högljutt. Så istället var vi nyktra och körde runt, runt i norrlandsnatten. Men det fanns ju några glada själar ute på stans gator som var allt annat än nyktra. Lucky bastards.

• En del hade studentmössorna på sig - just like we used to have.
• En del kissade/vomerade fullt synliga vid el-skåpen - just like we used to do.
• En del stod och svajade, hickade och mumlade utanför stans gatukök - just like we used to do.
• En del gömde hembränten i buskarna utanför stället - just like we used to do.
• En del hoppade över vägräcket och genade över järnvägsspåret för att slippa gå runt - just like we always used to do.
• En del var så fulla så kompisen fick ringa dennes förälder/syskon/vemfansomhelstmednåtslagsfordontillgängligt för hämtning - just like we used to be.

Eller ja.. några av ovanstående gör vi ju fortfarande... Typ varje lördag... Nog bara studentmössan som får vara kvar i det förgångna. Fast när vi gör det så sker det ju i en helt annan stad, en mycket större stad. Och då räknas det inte.

Hem till byn

Det Syfiliska hemmet kommer stå tomt i helgen, båda systrarna åker hem till byn för att umgås med nära och kära (läs: för att äta gratis mat).

Vill bara säga en sak angående Sivans inlägg här nedanför: Uttrar gnager säkert också på saker. Iallafall om man skulle ha dom inomhus.

Ramla inte ur sanden nu, som the Dick skulle ha sagt.

Ok, så zoologer blir dom aldrig...

Var på promenad med min vän J idag. Vi gick nere vid ån som rinner genom staden, och när vi kommit en bit, ca 3km från centrum får J syn på nåt som plaskar i vattnet.

J -Vad var det?

Jag -Vet inte? En fisk kanske?

Jag böjer mig ner för att knyta skorna.

J -Jaha? En himla stor fisk isånafall! Och ben har den också! Kolla! Det är en bäver!!!

Jag reser mig upp, tittar ner mot vattnet och ser huvudet på en liten utter kika fram mellan stenarna

Jag -Nej, det är ingen bäver, det är en utter.

J-Jaha, är det dom som bygger stora trähyddor typ?

Jag -Nej, det är bävrarna.

J -Men det är dom här som gnager på träd?

Jag -Nej, det är också bävrar.

J -Jajust, det är dom som har en limpa därbak istället för svans? Visstja...

Jag sms'ar Sonja och frågar om jag får skaffa en utter till husdjur. Den var ju faktiskt skitsöt.

Sonja: Nejö, den kommer bara gnaga sönder köksbordet!

Suck. Blir man verkligen som dem man umgås med?

En sädesärla?

Fyllan värmer bäst

Det blev ju som sagt inget vin igår, men man kan ju dricka vin på en torsdag också. Som om det skulle vara nåt konstigt med en bakfull städerska? Dessutom har jag ju 28 tillfällen då jag kan kexa bäst jag vill.

Klart vi ska dricka viiiiin.

Katt i påse

Tanken var den att vi skulle fira 10.000 besökare med vin. Så blev det inte då jag somnade vid halvelvisch. Så jag har inget att berätta för er om firandet. Därför bjuder jag på några fina bilder på katt i påse. Och jag vill tillägga att det bara finns fördelar med detta.

• Katten kan lätt tas med
• Katten kan lätt slängas bort
• Katten kissar inte i din soffa
• Katten hårar inte på din nytvättade tröja
• Katten tuggar inte på dina blommor
• Katten kräks inte på din matta
  
  

Obs! Det är inte katten i påsen som brukar kissa i soffan.

Men hallå ja!

Över 10.000 besökare! När hände detta? Idag? Mycket möjligt att det är samma person som glott här 10.000 gånger, but still! Sivan är inte hemma så jag vet inte riktigt hur det här ska firas.. Får återkomma då vi gjort en överläggning. Jag röstar dock för någon typ av aktivitet där man får dricka alkohol.

Insomnia

Varför sova när man kan googla på hemförsäkringar? Eller googla om vad man kan göra med 5kg potatis som står i skafferiet och snart går till soprummet på egen hand(? fot? rot? vad?). Speciellt vad man kan göra med knölarna när man inte riktigt gillar potatis? Iallafall inte kokt... Några förslag?

Istället för att sova kan man också räkna. Jaja, inte fårskallar, det är uttjatat för flera decennier sedan. Jag räknar minuter. Just nu är det... 375 minuter tills min skolbuss går. Hihi. Skolbuss ja.. Åkte jag aldrig när jag gick i grundskolan men nu jävlar sitter man som en annan tomte med ryggsäcken i famnen vareviga dag. Förutom att haglöfs-ryggan blev kvarglömd på stan, förvirrad som man är, så sitter numer med ICA-kassen i famnen. Fast den börjar bli sliten... måste nog köpa en ny snart. 1,50:- för en sån också. Mer än vad vissa nudelpaket kostar. Hutlöst. 372 minuter.

Finessen med att räkna tid är ju att sömntiden bara minskar i förhållande till att själva insomningen låter dröja längre och längre. Ju mer du räknar, desto mindre får du sova och desto mer intressant blir det att räkna den faktiska tiden du skulle kunna hinna sova om du somnar NU. Okej, det gick inte men NU då? Fast man somnar aldrig, för man fortsätter räkna. Nu hörde jag att Sonja var uppe o sprang. Hon börjar arbeta om 315 minuter. Långt inlägg om absolut ingenting. Kan liknas vid Bush's styre. Alldeles för långt och sjukt onödigt. Skapar enbart irritation. 366 minuter.

Dessa journalister...

Inte nog med att dom inte kan kissa i toaletten, dom har ingen aning om vad pappersåtervinning är. Märkligt anser jag, med tanke på att dom ändå gått någon slags utbildning, och dessutom läser tidningar om klimathot och har sig hela dagarna. Men icke. Dom går på toaletten, kissar utanför, bajsar men använder inte toalettborsten (såklart) och när dom inte gjort allt dom ska så lägger dom tidningen på golvet och lämnar toaletten. Vad jag vet så återvinns inga tidningar när dom ligger på toalettgolv. Men jag kanske har missat nåt.

Så har jag upptäckt ännu en fascinerande egenskap som dessa människor sitter inne med. Eller nä, det är väl snarare något dom saknar. Som typ, logiskt tänkande. Jag jobbar som städare, jag kör (drar, släpar? öö?) en cpstor städvagn, jag städar 28 toaletter per dag, jag moppar golv så jag kräks, jag torkar kaffefläckar tills jag dör - ja, ni vet, I do my thing. Så kommer det fram en liten nippertippig journalist och ställer frågan.

"Du, har du rengöringsmedel?"

Jamen vafan tror du?

Bakfylleri, bakfyllera

Ja, vi drack vin igår. Och snaps. Och cider. Vi hade roligt med andra ord. Och, OCH! vi bytte jaktmark (krog alltså)! Systrarna har annars en förmåga att röra sig inom ett visst område - Hemköp - Systemet - Ica - Krog, men igår var vi helt galna, bröt mönstret och begav oss till ett studentrum på förfest OCH gick på en fancy krog istället för vårt vanliga schabbiga hak. Båda systrarna blev tafsade på och vi kände oss mycket uppskattade. Kvällen avslutades inte på Max men däremot med en bussfärd mot Gustavsbergs för min del (ja, jag vomerade).

Mycket lyckat med andra ord.

Mindre lyckat blev det idag när vi, enligt sed, begav oss till Sibylla för att jobba lite på fetman. Till vår fasa upptäckte vi att dom slutat sälja chili cheese, ett tag tyckte jag mig kunna skönja en tår i Sivans öga, men hon höll det inom sig. Vi fick nöja oss med en kycklingburgare och strips. Det var då det brast för mig istället. Jag frågade, mycket vänligt vill jag tillägga, om jag kunde få lite rå lök på min burgare. Jag fick 5 små lökbitar. För dom fick jag betala 5 spänn. Vaihelahelvete?! Jag höll den värsta vreden inombords men sa lite halvhögt "Det var sista gången jag äter på det här stället". Tror inte att hon hörde, men ändå. Jävla sätt! Det stod klart och tydligt på listan på väggen "+ 5 kr = gurka, ost, rostad lök..." - inte ett ord om rå lök!

Man blir ju förbannad.

Ehum. Nä det är klart...

På krogen: Ena systern i samtal med en man angående dennes karriär:

Sivan: "Men hur kan du driva två sushi-restauranger? Du är ju ingen japan."
Mannen: "Nä. Men man måste ju inte vara tysk för att steka på en bratwurst heller."

Vi systrar som oftast brukar få sista ordet. Inte den här gången.

Vårvild?

Häromdan stod jag i matsalen på jobbet med utsläppt hår och väntade på att få betala maten. Det hör inte till vanligheterna att jag har utsläppt hår när jag jobbar och när en av fotograferna på tidningen fick syn på mig utbrast han "Utsläppt hår?! Du ser vild ut!".

Jaha? Du ser tjock ut. Hmpf.

Dagens visdomgjord.

Jag har varit rätt flitig på att göra om och bilda egna visdomsord (vill man ha kul får man lida pin, mfl.) men idag kläckte jag ur mig ett som kanske inte var helt offside ändå.

En manlig vän satt o beklagade sig lite över systrarnas liv - som enbart går ut på att vandra i en slinga mellan hemmet och till jobb/skola -> affären -> Systembolaget -> krogen -> söndagsskräpmaten - sen är det måndag och rutinen börjar om. Detta var han alltså lite avundsjuk på, nybliven sambo och allt. Så i ett försök att muntra upp honom eller nåt, jag vet inte, så hörde jag iallafall mig själv säga:

En liten gräsplätt på andra sidan kommer alltid att vara grönare.

Så djup var jag idag. Nu ska jag se på American Idol o svulla i mig Japanmix. Krya på er så länge.

Nähä?

Läste allas vår Aftonbladet och blev som vanligt upprörd. Missförstå mig rätt nu, jag finner det hela rätt läskigt och otäckt. Men när man läser saker som:

"En styckad kropp inlindad i plast har hittats i ett skogsområde i Alby söder om Stockholm. Polisen misstänker mord."

Mord säger ni? Nähä?

Fyra bugg och en fräsig tidning

Tänk vad mycket roligt man får uppleva när man städar toaletter och tömmer sopkorgar. Som den här tidningen, Får jag lov.

Jag kan liksom inte låta bli att hånle när jag ser den. "Tony i Black Jack om sin stora passion" - ja jävlar! "Nobba - när är det okej?" - kanske världens mest korkade fråga? Är personen i fråga ful (mer eller mindre, ful som ful, allt ligger i betraktarens ögon) så får man blåvägra, det är väl en naturlag?

Samma dag, samma man, samma fel.

Var ute på AfterSchool med tre av mina kära klasskamrater ikväll på en spansk restaurang i stan. En av kamraterna var den mannen, J som härunder dillade om att julskinkan minsann kommer från kossan.

Under middagen kom vi av någon läskig anledning in på lite mindre restauranglämpliga samtalsämnen då Jag, S och J började diskutera djur och deras parningsakter, älskogsbeteenden, fortplantning, etc. (Ja, jag vet inte. Det bara hände... Den fjärde medlemmen C satt mest tyst, generad och blev plötsligt väldigt engagerad i sin serviett.) S nämner något om kornas och tjurarnas älskog, varpå mannen i sällskapet säger "Ja, dom gillar verkligen att göra bacon dom där djuren"

Potäjto Potatå?

Storfrämmande dörö!

Jag har som bekant ett himla fancy jobb, och eftersom det är så himlarns fancy så fick jag två snazy biljetter till en himlarns fräsig musikal som ni kanske hört talas om nån gång..

Självklart bjöd jag med min skökiga syster eftersom det var en viss Måns som medverkade. Sivan är löjligt förtjust i honom, och ska jag vara riktigt ärlig så kände jag någon form av förståelse för alla stalkers här i världen ganska på en gång då han klev in på scenen. Systrarna trånade "Måååååååååååns..." i kör. Han hörde inte. Eller så brydde han sig inte. Men jag tror mer på det första.

Nog om Måns, mer om själva lokalen. Det hela utspelade sig i en hockeyarena, om man nu kan kalla det för arena. Om jag får säga det själv så var det mer som ett gigantiskt plåtskjul. Och nå så inåt helvete brant, hade det funnits bälten så hade jag varit den första att spänna fast mig i stolen, svindeln var inte långt borta. För er som inte har gjort the math så befann vi oss i Timrås Eon Arena. När systrarna anlände till rad 12, plats 3 och 4 stod människorna jag fått biljetterna av och sa "Oj, oj. Biljettstrul här dårå, lite bökigt dårå, måste kolla här i våra papper dårå, var vi ska placera er dårå". Happ tänkte jag, nu hamnar vi väl i kiosken och får sälja läsk resten av kvällen. Men icke! Vi fick sitta på rad 12, plats 3 och 4.

Det är så jääla jobbigt när det blir så där struligt.

Och som dom tanterna vi är så ville vi såklart vara ute i god tid, få parkering nära ingången (lårbenshalsen som krånglar) och hinna kisselikissa innan det var dags att klamra oss fast på våra platser. Dock var vi ute i lite väääl god tid, så pass att vi hann med en crusing i Sörberge samt en liten paus på Icaparkeringen där medan vi tryckte i oss godis. Om nån undrar så har Ica Sörberge öppet till 19.00 på lördagar. Vi tror iallafall att det var där vi var.

Showen? Jovars, scenen stod 4 mil bort (Njurunda skulle jag gissa på) så vi såg inte riktigt vad dom höll på med. Men det vi hörde lät bra.

Hört och sagt i dagarna

Hört:
"Hörru, vet du vad det är för vatten i ett vattenpass?"
"Öh, nä.. inte vet jag.. pass.. vadå.. finskt?
"Rakvatten"

---------------------------------------------------------------------------
Sagt:
Samtal idag på bussen mellan mig och en manlig klasskamrat. Åker förbi en liten bondgård med 4 vita kossor ute på lägdan.
Jag: Alltså..kan det verkligen löna sig att ha ett sånt där litet jordbruk?
J: Njae, det är nog bara för skojs skull, sällskapskossor kanske.
Jag: Ja, så måste det ju vara.
J: Fast tja, dom får ju lite kött. Julskinkan är ju iallafall fixad.

Är det verkligen lågstadielärare vi studerar till? Oh, poor children.

Operation Observation

Idag när jag åkte buss till min skola såg jag något som egentligen inte borde vara så märkligt, men som för stunden fascinerade mig. Två platser framför mig satt en man. Ganska alldaglig, inte särskilt mager, glasögon, såg ut att spara till helskägg, uppskattningsvis 38-43 år. Och det här är ju inte ett dugg konstigt. Han hade svart skjorta, jeans och helt normala sneakers. Några gråstänk fanns också i håret. Han satt och läste en Metro, helt i sin ordning. Det var när han var klar med Metro som det märkliga skedde...

Istället plockar han fram en annan tidning. En mörk tidning. Med fantasy-stuk. På engelska. Av det jag kunde urskilja så förstod jag att tidningen handlade om rollspel, bland annat på nätet. En massa instruktioner och vägledning o jadijada. Alltså. Märkligt nog har det här inte slagit mig tidigare, men vi (ja, jag kan gott räkna in mig själv i den här kategorin, Sonja får tacksamt vänta utanför) datanördar åldras ju faktiskt också. Vi blir åtminstone äldre på papperet även om intresset kanske inte avtar som man skulle kunna tro. Och den tidigare delen av generationen som höll på med Commodore 64, Amiga och liknande börjar ju faktiskt bli uppemåt 35-40 vårar. Huh. Ja, jag satte nästan mitt frukostsyre i halsen jag. Inte så roligt inlägg men väl en litet skrämmande observation. Innebär det här att ålderdomshempersonalen om 30 år kommer få leka krigare i medeltida outfits med gubbarna istället för typ schack, backgammon, othello eller vad som nu är populärt hos dom äldre?

Skämmes ta mej fan....

Häh, kolla in mig dårå. Vatten i knät. Höhö. Ähum.

Roligare än så blir det inte idag.

För övrigt...

Så är jag, den yngre systern (som tekniskt sett just nu är lika lastgammal som den äldre av oss men teoretiskt ett år yngre) otroligt fantastiskt ypperligt amazing på en sak i mitt liv. Jag trodde mitt livs kall var att vika ihop plastpåsar till små paket, men icke. Jag är sjuhelvetes mycket bättre på att skjuta upp saker. Helst sånt som har med skola att göra. Spelar ingen roll hur duktiga mina kamrater är, dom gör klart saker i förväg o blir stressade och håller på. Så tittar dom på mig och ser att jag är kolugn fast att skiten ska lämnas in typ nu, o då blir dom lugna av att se att jag är lugn. Och då blir jag ännu lugnare och slöare, för då känns det ju absolut inget stressigt längre när ingen annan är stressad. Så därför kommer jag sitta hemma en lördagkväll.

"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan undvika helt."

Det här med finlandssvenskan...vad...hur...va?

Jamen gott folk, please explain it to me. Jag förstår inte. Hur i hela världen har någon någonsin kunnat få ihop det med någon som pratar finlandssvenska? Jag finner denna brytning nåså (norrländska för er som inte har alla kottarna i tallen) fruktansvärt avtändande att jag inte vet var jag ska börja. Att Åland överhuvudtaget har några invånare gör mig otroligt förvånad (för att inte tala om Finland!). Det som gör mig ännu mer förvånad är det faktum att dom tillhör Finland, talar finlandssvenska men inte kan ett ord finska. Vafan?! Nu kanske ni undrar hur jag kan skriva att det är ett faktum. Ett faktum är det för att Sivan och J var där en gång i somras och gjorde observationer (som var fullständigt korrekta) och faktiskt även förde samtal med x antal mer eller mindre nyktra Ålänningar. Alla sa dom samma sak "Jak pratar finlantssvenska tråtts att jak int kan ett enta ort finska, men jak är klad endå".

Ähum. Nu kom det här inlägget att handla mer om Åland än vad det var tänkt. Jag ville mest bara berätta att jag finner finlandssvenska otroligt osexigt. Som om dom har nåt mellan tänderna hela tiden, typ en pinne eller nåt. Ta ut pinn´n och ni kommer få ligga betydligt mer, ett litet tips bara.

"Vem svänger på svansen i barfotadansen, jo muumin
vem skojar och skrattar bland små hattifnattar, jo muumin"
Läs det där på finlandssvenska och ni hajar vad jag menar. Hattifnattar? Man blir alldeles till sig i trasorna. Eller inte.

Är vi dåliga människor?

Dilemma. Ponera att en flicka, vi kan kalla henne Katrin för det rimmar på Latrin, dejtar två killar. Två killar som ser ungefär lika bra ut, har ungefär lika framgångsrik karriär, har ungefär lika intetsägande familjer, bor ungefär likadant, är ungefär lika trevliga, är ungefär lika bra i sängen och ungefär lika välutrustade..

Vad gör Katrin? Är det då fruktansvärt omoraliskt av henne att välja den som har bil före den som gillar att åka med länstrafiken? Om Katrin kör en Pro/Con-lista så lär ju slutsatsen bli densamma. Den med flest användbara prylar som gynnar Katrin vinner! Å kalla henne inte materialist är du gullig. Man måste ju se om sin egen dörr... eller hur nu det där ordspråket var...

Punkt fyra tycker vi är helt befogad.

Födelsedag firades igår. Alkoholens stora flödardag. Vi är bakfulla. Go figure. Kort inlägg. Smörgåstårta väntar.

http://www.e24.se/dynamiskt/Jobb_karriar/did_15277887.asp

Kära Tomten, gör så att alla irriterande människor försvinner...

Nu ska iallafall jag också ta chansen att vara bitter och kritisk, var alltför länge sedan jag gjorde detta i skriftlig form. Men idag har jag iallafall hört det mest absurda ever. Jag läser som obekant till lärare och just nu har vi två rapporter som ska skrivas. Som sig bör har vi haft god tid på oss och som sig bör har den charmigaste halvan av klassen (dvs vi som kommer ifrån den lite större staden där det blåser lite mindre än i den andra staden där utbildningen ges) inte gjort ett enda dyft utan väntar till sista veckan innan vi börjar. Rapporterna ska vara klara om 10 dagar. Det är en mindre evighet i mina ögon.

Idag fick vi hur som haver ett tillfälle för frågestund med våra mentorer inför den avslutande finishen. Det visade sig då att ännu fler böcker skulle inkluderas i våra alster än de vi fått instruktioner om och köpt hem. Förvirringen var total, ett smärre kaos utbröt och rösterna höjdes bland oss elever och lärarna betraktade sina skosnören väldigt ingående för en stund. Men givetviiiiis var det 1 (en) kvinna i gruppen (vi kan kalla henne Arga Mamman, för så heter hon) som hade snappat upp all den här informationen för flera veckor sedan. Antagligen umgås hon med våra mentorer på fritiden och leker doktor eller annat, vet inte vad medelålders kvinnor gör på vardagskvällarna? Så till slutpoängen, Arga Mamman räcker febrilt upp handen och ut ur hennes kakhål trippar det sött fram en undran: "Var ska jag egentligen lägga mina rapporter? Jag menar, jag är ju redan klar med dem så ni kan ju få dom vilken dag som helst, ska jag kanske lägga dem i erat fack?"

Det är väl så jävla självklart att man ska lägga dom i lärarens fack!! Och är det på nåt sätt JOBBIGT att hålla på sina färdiga rapporter till inlämningsdatumet?? Och om hon nu är rädd för malar eller andra skadedjur som eventuellt kan skada hennes säkerligen superba arbeten så får hon väl låsa in dom då tills dagen är kommen. Man ställer inte en sån onödig och uppenbar fråga. Låtsasambitiösa uppmärksamhetsfjolla!!

Vilse i pannkakan.

Och utelåst från städskrubben. Japp. Klockan 0600 imorse insåg jag mitt misstag. Jag stod ute i entrén. Mitt passerkort låg kvar inne i skrubben. I was trapped! 40 minuter senare lyckades jag ta mig in i skrubben igen. Jag ska aaaaldrig glömma passerkortet fler gånger. Fruktansvärd upplevelse som innebar umgänge med läskiga tidningsbud. Nä. Inga kroppsvätskor utbyttes, men vi andades samma luft. Tillräckligt läskigt för mig iallafall. Säkert för dom också.

OCH! Systrarna har upptäckt att det finns en Frasier i vår fina stad! Lite kortare, lite tjockare - men otroligt lik (gubben alltså, inte hunden)! Systrarna har endast träffat på denna, minst sagt, märkliga man inne på Pressbyrån. Där han har uppehållit sig med att äta godis, tvingat på andra kunder sitt godis men mest av allt glott på folk. Mycket otäck men samtidigt väldigt underhållande.

En av systrarna (Sivan) fyller år på fredag. Hela 23 år. Självklart firas detta med att baka tårta på fredan, för att sedan övergå i ett spritinferno på lördan, för att sedan avslutas med att Sivans ma-ma och pa-pa kommer med smörgåstårta på söndan. Det kan ju bara inte gå fel. Eller jo, om man heter Siv kan man gå fel. Så pass att man stukar foten och bli invalid i x antal veckor. Let´s hålla våra tummar att hon inte halkar på rullgruset på lördag.

Märklig dag

Jag, som är den bittra av systrarna, och som alltid lyckas reta upp mig på nånting kan idag inte komma på nånting som retar mig eller någon som jag skulle vilja slå hårt.

Eller jo. Carola.

Sådärja. Nu känns det som vanligt igen. Irritationen kom fram som ett brev på posten. En dag för sent alltså. Eller nåt.

Kan även berätta för dig kära läsare att systrarna numera är sofflösa. No more soffliggning. En viss katt (vi kan kalla honom för Sture) fick för sig att soffan skulle fungera perfekt som toalett. En aningens äckligt. Ett plus dock för att vi aldrig behöver skälla på honom för att han glömt locket uppe.

Still alive.

Dock inte ett dugg alkoholiserade. Systrarna firade påsken på skilda håll medan det blåste Gudrun ute. Massor har iaf hänt sen sist. Eller ja, massor och massor... Korgar med hjul har iallafall tagit sig till stan! Även till vårt lilla Ica. Som ni kanske minns lovordade jag denna geniala uppfinning för en tid sedan. Nu har jag ändrat mig. Folk kan ju inte köra korgarna, har inget som helst trafikvett och parkerar hur som helst vilket leder till trafikstockning på highway to toalettpapperet. Vansinne, I say.

För övrigt så stukade syster Siv foten för några helger sen. Ja, hon var full. Ja, jag skrattade. Det som gör det ännu lustigare är att hon tog en genväg hem från krogen. Det är inte ens 50 meter från krogen och hit hem till lägenheten.

Så har vå fina Härgårman-skylt som vi så stolt förvarar på balkongen blåst omkull. Ingen av systrarna orkar ta på sig uppgiften att ställa upp skylten igen. Sivan konstaterade nöjt i lördagskväll; "Härliggerman..häh!"

Och ska jag vara helt ärlig så trodde jag faktiskt inte att det var nån som läste den bloggen längre. Därav the lack of inlägg.

Fönsterfascister!

Jaha. Så var det dags igen då. Det var ett tag sen nu, men nu kan jag inte hålla det inom mig längre. Vreden. Frustrationen. Hatet.

Som vanligt handlar det om mitt agg mot människor. Denna gång mot människor som av nån förbannad anledning måste ta på glaset på dörren när dom ska öppna den. Det finns handtag, stora jävla handtag som sitter i en ergonomisk höjd och fullt synliga (om man inte är blind då). Används dessa handtag av nån annan än mig? Nä. För er som inte vet, har glömt bort eller som aldrig brytt sig så jobbar jag som städare. Jag måste alltså rengöra dessa glasrutor 824672346723847 gånger om dagen för att ni med fettiga, svettiga händer tydligen har fettiga, svettiga hjärnor också. Tydligen kan ni inte do the math som krävs för att förstå att man ska använda HANDTAGET när man öppnar dörrar.

Sluta ta på glaset. Okej?

Dagens outfit

Som ni kanske vet är det väldigt fräsigt med modebloggar nu för tiden och vi vill ju hemskt gärna vara fräsiga vi med. Så här har ni den, Dagens Outfit. Titta och njut.

Hur var det med matematiken?

Systrarna och bekanta begav sig igår ner på stan för att inta en hyfsat onyttig middag på en kinarestaurang. Själv var jag hungrig som ett as och för att få så mycket som möjligt för pengarna tänkte jag att "Middag för en" som det så fint stod på menyn skulle passa bra, Sivan tänkte likadant. Till förrätt en soppa som mestadels bestod av vatten och lite buljong, varmrätten var 4 små rätter, efterrätt friterad banan och glass. I vår värld består 4 små rätter av just 4 rätter. Friterade räkor, biff och bambuskott, friterad fläskfilé och nån halvläskig kyckling i curry. Servitören kom med räkorna, vi åt. Servitören kom med biff och bambuskott, vi åt. Sen kom inte servitören med nånting på en rätt lång stund. Vi väntade. Helt plötsligt dök han upp med bananerna och glassen.

Jaha?

Systrarna gjorde en snabb uträkning (liggande stolen) och kom fram till att vi faktiskt bara fått två halvstora rätter. Inte fyra små. När vi påpekade det fick vi ett "Ni skulle ha sagt till tidigare". Det kom iallafall fram att servitören missförstått oss och gett oss en "Middag för två" istället för två "Middag för en". Kanske inte så konstigt att det uppstår missförstånd med folk som inte kan säga r, men denna servitör var varken skåning eller kines. Systrarna fick betala fullt pris.

Som om inte detta var nog och som om Systrarna inte redan var tillräckligt uppretade (fast det visade vi såklart inte utan tackade snällt för maten) uppstod ännu en situation när spektaklet skulle betalas. Fyra pers som ätit, vi skulle betala var för sig. Denna gång en servitris som skulle ta betalt. Alla betalade med kort. Dom tre första betalningarna gick bra, men när den fjärde och sista skulle betala blev det nå vajsing med uträkningarna.

"Det stämmer inte..jag får inte ihop det... det ska ju tillochmed bli en krona plus"

Sen exakt när får servitörer ge sig själva dricks? Va? Kan bara konstatera att det inte blir fler middagar på det där stället. Det grämer mig att jag inte snodde med mig nåt från inredningen, typ en tofs från en lampa eller nåt.

Dagens skällsord

"FITTfjäril!"

Det är kul med tv-spel.

Som vi har trånat!

Det är tv-spelstider i det Syfiliska hemmet. Inte vilket tv-spel som helst, vi snackar SuperNintendo och vi snackar Die Schlümpfe och Familjen Addams! Systrarna har trånat ända sedan i somras efter Schlümpfarna (smurfarna på ren svenska alltså). Då var det en hynda som snodde åt sig spelet mitt framför ögonen på oss när vi satt där och glodde på Tradera och trodde att saken var biff. Nu har Sivan alltså lyckats Tradera till sig dessa två spel (som visserligen är gjorda för 10-åringar, men det skiter vi i) och härmed vill jag bara berätta för alla som går på samma gym som oss att vi inte lär träffas där den här veckan.

Är det nån som klarat första banan på Smurfarna förresten? Svårtsomfan.

Vanligt förekommande skällsord denna vecka:

"Men smurfJÄVEL!"

"KakaduaHELVETE!"

"- Jävla myggaJÄVEL!
- Är inte det där en trollslända??"

Hörrni barna..

Rocky blir tv-serie och då ska ni banne mig följa den slaviskt. Om ni inte har läst Rocky tidigare så är det hög tid att ni börjar.

Lördagen var för övrigt lyckad om man bortser från mitt illamående och dom fina kommentarerna jag fick från en charmör av det manliga könet..

- Vad är det med dig? Du ser ut som ett lik..

- Ja, jag mår illa som fan. Vet inte vad det beror på, jag är iallafall inte gravid.

(Tystnad uppstod, snubben tittade ner på min mage och tittade mig sedan i ögonen)

- Är du säker på att du inte är gravid?

Som sagt.. Rub it in bara. Göööör det. Hmpf.

Nu är det Lördag igen...

Och vi ska bli fulla igen. Joru, en bekant fyller år och självklart måste vi fira det med att supa ner oss. Så nu ska vi minsann ner på stan och inhandla sprit, snus och snarra.

För övrigt har en av systrarna klippt sig och ser numera inte riktigt klok ut. Inte för att det var så mycket att skryta över innan klippningen, men nu finns det verkligen inget ljus i tunneln längre.

Skål.

Hör upp alla sambos och nykära

Ja, jag riktar mig nu direkt till er som har sambo och/eller är nykära:

Det är helt okej och fullständigt lagligt att dricka alkohol då man är med pojk/flickvän. Det verkar ha uppstått ett missförstånd kring det här med intagandet av alkohol då man är kär, någon har någongång förväxlat graviditet med förhållande och nu lever alla par i villfarelsen att det på något sätt skulle vara farligt att dricka alkohol och käka vakumförpackad skinka så fort man kilar stadigt. Så är det alltså inte. Det är helt och fullt accepterat av allmänheten om du, trots pojk/flickvän hemma, super skallen av dig och käkar skinka en lördag (eller, om man vill vara lite wild and crazy, på en fredag).

Okej? Har alla förstått?

Malmoefestivaul all over again

Så jag gjorde en repris. Drog till Malmö för att gosa med the light of my life. Denna gång fantastiskt förkyld och således blev även goset fantastiskt förkyld. Iallafall, återigen vankades det pizza. Jag tog mig dock i kragen och bestämde mig för att vara mitt nyttiga jag (som visar sig cirka 15 minuter per år) och käka sallad istället för pizza. Det var då jag upptäckte det.

Brödet till salladen såg ut som pannkaka. Pannkaka. Nä. Jag skämtar inte. Måhända att det smakade precis som vanligt bröd man får här uppe i Norrland. Men ändå. Pannkaka.

Dom är helt galna där nere. Dessutom snöade det i ungefär en halv dag och självklart körde alla bussar fast, taxibilarna stod stilla och alla vanliga svenssons körde åt helvete.

Puckon.

Ett litet tillägg till MrStiff: Jo, det finns falukorv i Malmö. Har dock hört att det inte finns i Flempan.

Malmoefestivaul!

En av systrarna begav sig till Malmö (Malmö, fattar ni hur långt det är dit?) förra helgen för att, tja, idka älskog. Mellan samlagen tog hon sig även ut på stan för diverse äventyr. Ett av äventyren slutade på en pizzeria, en rätt sunkig sådan. Eftersom systern varken har urskiljningsförmåga eller självdisciplin så slank det ner en pizza. Nu till det märkliga.

Pizzasalladen var paketerad i fryspåsar (!), ni vet sånna där 2-liters. Och så charmigt (slarvigt) ihopknutna.

Jag trodde att Malmö skulle vara fancy. Men icke. Dock gjorde jag en upptäckt inne på Ica, som faktiskt höjde betyget på Malmö ganska mycket. Varukorgarna hade hjul. HJUL! Genialiskt! Och inte nog med det! Dom hade handtag också, så man kunde dra korgen efter sig, som en resväska. Jag blev alldeles till mig i trasorna, sådana nymodigheter finns inte i Norrland. Förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan det kommer hit upp till oss. Ett år eller två till bara och sen slipper vi släääpa korgarna. Halleluja! Visserligen finns det kundvagnar, men det är inte lika häftigt.

Nä nu blommar purjon!

Okej, jag tyckte att klamydia i ögat var sanslöst roligt och märkligt. Men det vette fan om det här inte är minst lika märkligt? Pubisben? Ungefär lika märkligt som att man har ett båtben. Men nu till frågan som håller mig vaken om natten..

Exakt hur gjorde han för att pubisbenet skulle bli inflammerat? Man kan väl inte ha för mycket samlag? Det kan ju inte vara bristen av samlag som utlöst (hähä) det hela? Isånnafall borde ju inflammerat pubisben vara en av dom vanligaste folksjukdomarna? Om hans pubisben nu blev inflammerat pga hockeyn så funderar man på vad dom sysslat med under "träningarna"...

Journalisters förmåga. Eller icke förmåga.

När man är städtant till yrket och så långt ner man kan komma på samhälletsbotten så hinner man fundera och reta upp sig på rätt många saker under dagarna. För att förtydliga: när jag skriver folk menar jag framförallt journalister.

*Folk vet inte hur man använder toalettborsten (men vet minsann hur man surfar på nätet, vilket är jävligt märkligt då jag är rätt säker på att toalettborsten funnits betydligt längre).

*Folk vet inte hur man gör när man byter toalettpapper. Även detta finner jag märkligt. Toalettpapper har också funnits längre än internet.

*Folk kan inte kissa i toaletten. Kan inte. Vill inte. Gör det inte. Nä. Dom kissar utanför. Ofta och mycket. Alltid. Även folk av det kvinnliga könet. Här har jag visserligen misstankar om att det är någon eller några av det manliga könet som helt enkelt bryter mot reglerna och kissar inne på damernas.

Journalister är ett jävla pack. Bara det jag ville säga.

Vilseledda, lurade, bedragna...you name it!

Jag har blivit lurad. Sivan med. Alla vi är lurade! Återigen har jag upptäckt att vi blivit förda bakom ljuset. Förra året (eller var det året innan?) så skrev jag ett inlägg om att vi blivit lurade då det gällde maskar i snön och dom fyrkantiga ögonen som man tydligen skulle få om man satt för nära tvn. Aldrig nånsin har jag sett maskar i snön och aldrig nånsin har jag fått fyrkantiga ögon av tvtittandet.

Iallafall, Systrarna hade varit på Hemköp och inhandlat föda, på vägen hem klagade Sivan på att hennes tuggummi hade tappat smaken. Begåvad som jag är föreslog jag att hon helt sonika skulle spotta ut det. Sivan blev upprörd: "Då kommer det ju fastna i näbben på nån stackars fågel!".

Är det NÅN som NÅNSIN sett en fågel med ett tuggummi som fastnat i näbben? Nä. Just det. Lurendrejeri är vad det är.

Så nu säger jag det en gång för alla:

Det finns inga maskar i snön, man får inte fyrkantiga ögon av att sitta nära tvn och glo, fåglarna gillar inte tuggummi och Moderaterna är inte ett arbetarparti.

Hallå hela växeln

Vissa prylar och grunkor är ju otroligt fiffiga, och oftast har dom där prylarna och grunkorna ännu fiffigare finesser. Ta min hemtelefon tex, den är bärbar och som ni kanske läst i inlägget nedan så har jag en förmåga att förlägga bärbara saker (såsom nycklar och faktiskt även träningskort). Självklart händer det att jag förlägger telefonen på mer eller mindre märkliga ställen, men då har ju folket som meckat med telefonen varit såå finurliga och smarta att dom satt en knapp på basstationen. Och inte vilken knapp som helst heller, utan en knapp som efter enbart ett lätt tryck gör så att den borttappade telefonen börjar pipa där i badrumsskåpet eller i kylen eller vars man nu lägger den. Genialiskt om ni frågar mig.

Men. Så har dom (förmodligen nån eller några kineser) även satt en knapp på själva telefonen som man kan trycka in om man, som man ju ofta gör, tappar bort eller glömmer var man hade basstationen sist.

Hur många har egentligen nytta av den funktionen? Va? Möjligtvis att Asta och Börje kan behöva den så här på deras senildementa höst, men å andra sidan har jag svårt att tro att Asta överhuvudtaget förstår hur man svarar i en bärbartelefon, än mindre att Börje skulle få för sig att gå omkring och samtidigt prata då han ju nyss brutit lårbenshalsen.


Korkat, I say. Mer korkat var det förresten av mig att lägga nycklarna i Sivans jackficka istället för min. Men mest korkat var nog det faktum att det inte slog mig förrän fyra dagar efter själva borttappandet att jag skulle leta just där.

El Grande Lucköppning 2007

Såååå... 9 dagar in på det nya året och redan har vi lyckats med en hel del. Systrarna var ute o svängde både på det ena o det andra i lördags. Första gången vi båda var ute o gjorde vår stad osäker samtidigt på typ 6 veckor, det är galet länge sedan. Eftersom vi bor på krypavstånd från ett av stans uteställen är vi ofta hemma hos oss innan krogen, så även denna gång. Den här gången var det dock inte så många av våra vänner (en del låtsas, andra på riktigt) som kunde komma, så det blev bara vi systrar till en början. Lata som vi är såsade vi på till kl 20 innan vi ens funderade på att börja fixa iordning oss, detta ledde till att första vinglaset nog intogs runt 21-snåret...

2h senare hade vi fått sällskap av två vänner från det manliga könet. 30 minuter efter deras ankomst hade vi alla hunnit bli aspackade, pratade sex och orgasmer, pratade skökfaktor på vår vän M, sölade Baileys i hela lägenheten inklusive på J's Trivial Pursuit (det sistnämnda då vi (jag) var kloka nog att sedan slå igen spelplanen kladdig och fin, så jag fick bryta upp den på söndagmorgon och inse att den fick sig några skönhetsfläckar).

Väl ute på krogen skötte vi oss, tja.. törs man säga hyfsat?
* Jag och Sonja satt på damernas och skrattade nästan gallan ur oss för en kommentar vi hörde från toaletten bredvid, som vi tyvärr inte minns men det var tydligen förbaskat roligt.
* Vi blev bjudna på tequila, en verkligen välbehövd sådan *harkel* som vi intog lagom graciöst.
* Vi dansade tydligen rätt länge till någon form av musik, vad och hur vi dansade vet vi inte men det var tydligen inte helt katastrofalt då en av systrarna fick hångla på dansgolvet, något hon heller inte minns sådär glasklart.

Det bästa av allt är ändå att jag lyckades under dansandet byta handväska med en bekant. Ingen av oss upptäckte detta utan fortsatte kvällen. När sedan Sonja ville gå hem letade jag fantastiskt febrilt i "min" handväska efter mina nycklar - utan resultat givetvis. Däremot hittade jag ett cigarettpaket, en plånbok som inte tillhörde mig och jag tyckte nog att handväskan såg annorlunda ut än den jag kom med, men jag tänkte inte mer på det. Så träffade jag till sist denna bekant igen, då hon säger "Sivan, kolla va konstigt, det låg en telefon i min handväska med ett kort på dig o Sonja?". Då förstod äntligen jag vad som hade hänt, men hon hade fortfarande inte gjort kopplingen. Så jag fick tillbaka min handväska och kunde hämta ut jackan. När vi skulle traska hemöver gjorde dock vår vän H ett snyggt move i garderoben. Han slängde fram vad han trodde var hans garderobslapp, men istället landade en kondom i garderobflickans hand. Generad blev både han och hon, och vi fick skratta åt honom dagen efter när han berättade om det.

Ja, lucköppning har vi haft, och har fortfarande men nu dröjer det kanske 10 dagar innan vi ger oss ut på liknande äventyr igen. Har jag sagt att vi hade roligt? Och just ja, är det nån som kanske hittat Sonjas nycklar? Dom försvann väldigt mystiskt efter att hon kom hem i lördagsnatt.. tror vi, vi minns inte riktigt men det borde dom ha gjort. Ehrm. Hon hittar dom iallafall inte o inte jag heller.

Summering 2006

Inför 2006 gav jag 10 nyårslöften. Och tja.... det gick väl över förväntan ändå.

1. Mitt spara löfte blev svårt att infria då jag var student kombinerat med alkoholist. Alla pengarna gick till vin.

2. Ovanstående avslöjar att jag inte drog ner på min vinkonsumtion, snarare ökade den med 110%.

3. Detta var ett av dom få löften som jag faktiskt höll. Mängden hembränt som intogs ökade, men dock inte riktigt lika mycket som mängden vin. Lite missnöjd över min insats.

4. Jag flyttade ihop med min kära syster, och hon tog över disktjänsten.

5. Jag flyttade ihop med min kära syster, 50 meter från Sibylla. Hello fetma. Men eftersom målet var att minska på mängden disk så får man väl säga att jag lyckades.

6. Inga blommor är helt döda än så länge.

7. Inte en enda kaktus finns i denna lägenhet. Jag ser det ändå som ett bra tecken.

8. Min vinkonsumtion ökade, likaså mitt godisätande. Väldigt mycket choklad dock. Heja mig?

9. Så bitter och otrevlig som jag varit detta år har jag nog aldrig nånsin varit. Stackars Sivan.

10. Mängden samlag har hållits på en hyfsat normal nivå. Tror att jag har en bit kvar till miss Übersköka titeln. Jag jobbar på det!

Och så en blick framåt:

2007 kommer bli det året då systrarna kommer vara i sitt livs form! No more svulla framför tvn, no more hänga på Sibylla, no more snarra what so ever! Dock ofantliga mängder alkohol. Och så lite träning.

Oh, the Aftonbladet...

Inte vet jag, det är väl jag som är störd, men den här rubriken känns som lite nasty...

Systrarna goes dokusåpa

Härom kvällen diskuterade Systrarna "Bonde söker fru". Denna underbart pinsamma dokusåpa som visats på tv4. Nästa år tänkte vi söka för att få medverka i programmet, men då med ett förslag på namnbyte. Sivan tyckte att "Bonde söker mora" vore mycket mer bonnigt och passande. Själv röstade jag för "Bonde söker hora".


Systrarna skulle vinna lätt och ge könsskjudomarna ett ansikte. Eller snarare ansikten.

Merry freakin´ Christmas!

Äntligen är det dags! Julafton! I dessa crazy days, ni vet, växthuseffekt och en svensk som kastar frisbee i rymden, så är det nästan som midsommarafton. Lite mindre mygg bara men annars same same. Ja, och så dansar vi kring en gran istället för en pinne som ska föreställa en pez (Systrarna föredrar självklart pezen före granen).

Systrarna spenderar julen på skilda håll. Dock på ungefär samma sätt. Ni vet, alkohol och paket. För er läsare är inlagd sill kanske ett säkert tecken på att det är jul, för Systrarna är inlagd på sjukhus pga av svår alkoholförgiftning ett säkert jultecken.

Vi hoppas att ni får en full, glad och god jul.

The Superior Sex

En liten fråga: Hur kan det komma sig att mannen är det överlägsna könet när ni inte ens klarar av något så simpelt som att kissa I toaletten?

HUR?!

Pepparkakshushelvete

Så där ser fanskapet ut. Ni får vrida på huvudet själva eftersom Blogger vägrar vrida på bilddjävulen.

Jag tänkte att vi kanske kunde ta och...panta?

Jag är i chocktillstånd. Faktiskt. Jag har träffat på en man, snubbe, kille som inte pantar. En del av er som faktiskt orkat läsa alla inlägg vet att jag för inte alltför länge sedan skrev ett inlägg om pantandet. Jag kan inte riktigt släppa ämnet, not just yet.

Vet egentligen inte riktigt hur vi kom in på ämnet, men det visade sig att han inte hade pantat "på tre-fyra år". Att han förvarade panten på vinden. Jag finner det hela lite märkligt. Nästan lite otäckt. Har han panten på vinden så har han ju garanterat lik i garderoben och silverfiskar under badkaret. Och säkert batterier i madrassen.

Tre-fyra år. Hajar ni vad det innebär?

Han är RIK.

My kind of man.

Högerregeln, damnit!

Hur vore det om alla, inte bara pensionärerna, kunde hålla till höger när vi panikhandlar julklappar såhär i sista stund?

Och nåt som det borde vara dödsstraff på såhär i juletider: affärsbiträden som erbjuder sig att slå in 15 prylar i 15 olika paket medan kön växer med en mil för varje minut som går.

Oh, the tröttma...

Jeg elsker dette land

Det är ju fantastiskt. Kan hända att vi nämnt detta förut, men det är definitiiiiivt värt att nämnas igen. Denna vackra syn går att skåda på Hemköp i vår stad.
Och ja. Vi systrar följer givetvis deras exempel, och håller med till fullo. Det är gott med hälsa! Mer hälsa till oss. (Det roliga är att flera kunder har påpekat detta till Hemköps-personalen, men de verkar ta det med ro med tanke på att skylten suttit uppe åtminstone 2 år.)

Fem tecken på att du är en loser

En kär vän inspirerade mig till denna lista...

1) Du fotograferar ditt nätraggs hund på tunnelbanan. Utan att hon vet om det. Utan att hon ens vet vem du är.

2) Du har en gul tennisboll som du pratar om. Ofta och länge.

3) Du har efterfest och dina arbetskamrater har sex i din soffa hela natten. Du ligger i din säng och lyssnar på det hela. Du tycker att det är roligt att det händer något så spännade i ditt liv, i din soffa!

4) Du får ett erbjudande av en het snäcka om en fika. Du tackar nej. Det är ju samma dag som du ska ut i skogen och fotografera fåglar, sniglar och bark. Och ditt nätraggs hund.

5) Du lyssnar på Opeth.

Tomburk och dumglas

Som dom flesta vet gillar Systrarna att dricka alkohol. Nu har visserligen en av oss varit nykter och samlagsfri i 100 år, och borde förmodligen bli avstängd från denna blogg då själva temat är vin och sex. Iallafall, när man gillar att dricka alkohol med sina vänner och då alkoholen ofta intas i hemmet så uppstår det ofta en rätt stor hög/påse/kartong med rätt många tomflaskor som man pantar när det börjar lukta illa. Nu till klagandet.

1. Om man nu absolut måste dricka öl, vin eller sprit inköpta i ett annat land än Sverige - ta med flaskorna hem igen för bövelen! Får jag ingen pant för skiten tänker jag minsann inte släpa dom till Hemköp för att i samma stund som jag tar upp flaskan ur påsen inse att jag inte får en spänn för den och att glaskrossen ligger 10 mil åt det andra hållet.

2. Om man nu absolut måste snusa eller röka på festen - lägg snusen/cigaretten i a) sopkorgen eller b) toaletten. INTE i flaskan. När man dagen ska försöka städa samtidigt som man lider av svår bakma är det lagomt roligt när man känner lukten av nån äcklig snuscigarettöl-sörja. Har man inte kört Gustavsbergsbussen innan man började städa så gör man det garanterat efter den upplevelsen.

Och så till det sista men kanske mest befogade gnället:

Varför i hela friden är det inte pant på saftflaskor? Det görs tillochmed reklam om att man ska panta mera - men går det att panta mera? NÄ.

Dumhetern.

I´m like a hett villebråd on the köttmarknad

Vilken dag! Mitt självförtroende är på topp! Inom loppet av en timme så hade två tidningsbud a la 60 bast stött på mig!

Jag är het.

Angående pepparkakshusbakarknäckkokardagen

Så fort Sivan hittat the kabel till the telefon så ska det läggas upp bilder på the spektakel. Det hela blev iallafall en lyckad kväll. Mr Mackintorsk lekte arkitekt och byggherre, Sivan var knäckkokerska och jag åt deg.

Systrarna Storpuckon

I have a confession to make. Alla har väl kanske hajat att Systrarna inte är alltför sluga, men nu har vi slagit knut på oss själva.

Systrarna delar lägenhet, så även internet. Ganska länge surfade vi på Sivans bärbara dator, just för att vi inte orkade flytta på internetkabeln. Så fick vi då fingrarna ur och köpte en router. Lyckan var total. I två dagar ungefär. Helt plötsligt kunde inte Sivan surfa trådlöst. Jag svor högst och mest (som vanligt) och Sivan ringde Dlink och skällde lite snällt. Routern fungerade inte som den skulle och Dlink var inte vatten värda i våra ögon. Sivan kunde bara surfa om hon satt i soffan (kabeln räckte inte längre än så) och jag kunde inte stänga dörren till mitt rum. Eländes elände. För cirka två veckor sen bytte Systrarna internetleverantör och var då tvugna att flytta på routern. När det var dags att sätta igång routern fungerade den inte alls.

Totalt stendöd.

Ännu en gång svor jag högst och mest medan Sivan behöll lugnet som vanligt. Sivan ringde Dlink ännu en gång, sa ifrån på skarpen och fick svaret att hon skulle skicka in kvittot så skulle vi eventuellt få en ny. I fredags faxade Sivan in skiten och jag svor som vanligt över att ingenting nånsin kan fungera som det skaaa.

Så ringde Sivan till mig idag. Hon hade upptäckt en knapp på sin dator. När den var intryckt kunde man tydligen inte surfa trådlöst.

Ähä.

Hoppsan. Det förklarade ju en hel del, men inte varför routern nu helt plötsligt inte visade minsta tecken på liv. Tänkte inte så mycket mer på det hela förrän jag dammsög lägenheten och skulle flytta på det gamla modemet som bara låg och skräpade.

Det var då det uppenbarades för mig, hur pass ointelligent jag faktiskt är alltså.

Istället för att använda rätt adapter till rätt mojäng så har jag gjort precis tvärtom. Adaptern till modemet sitter i routern.

Hej, jag är ett teknikgeni.

Jag har ändrat mig

I somras skrev jag ett inlägg till er pojkar att världen skulle vara ett mycket trevligare ställe om alla bara kunde använda toalettborsten efter att dom gjort nummer två.

Nu har jag kommit fram till en ny lösning.

Om alla bara slutar bajsa så blir det ännu bättre.

Okej?

Torsdag from heaven!

Kära vänner, ovänner, läsare och alkoholister! Idag är det dagen med stort P.

Pepparkakshusbakarknäckkokardagen.

Mr Mackintorsk kommer hit för att övervaka det hela och äta deg. Jag har även tvingat honom att köpa batterier till min kamera så vi kan föreviga denna ljuva afton. Om allt går som det ska, inga brännskador, inga knäck i halsen, inga pepparkakssmulor i ögon så kommer det inom en snar framtid finnas en bild på huset, knäcken och eventuellt på en del kroppsdelar tillhörande någon/några i sällskapet. Med kroppsdelar menar jag händer och eventuellt nån arm här och var. Könsorgan och andra erogena zoner kommer inte att bli exponerade ikväll.

Och när vi ändå pratar bakning:

Det var två bagare och en deg.

Förövrigt vill jag bara påpeka att förmågan att andas genom näsan är underskattad.

Tisdag from hell

Rivstartade tisdagen med att försova mig gravt. När jag, efter att ha letat kläder jag redan hade på mig, äntligen kom iväg så insåg jag sisådär halvvägs till jobbet att jag glömt det lilla vita kortet som gör att jag kan ta mig in i lokalerna, hemma. Har visserligen 2 meter till jobbet, men ändå. Man blir ju förbannad.

Så kom jag då äntligen till jobbet. Först då upptäckte jag att även jag gått och blivit förkyld. Tack Sivan. Slog nog nåt slags rekord i antal nysningar under dagen. Sedan lyckades jag göra mer eller mindre pinsamma saker under princip hela dagens arbetspass.

* Tippa omkull stor blomma. Stora blommor tenderar att vara planterade i hyfsat stora krukor med hyfsat mycket jord. Så även denna blomma. Blomman höll dock, krukan också. Eftersom jag är den enda städaren på stället så var det jag som fick ta reda på den enorma mängden jord som la sig på golvet.

* Badmouthade min chef på medan hans son stod ungefär 3 meter längre bort och hörde alltihop.

* Råkade lägga en läckande soppåse på rätt så viktiga papper. Fick dock ingen utskällning men några, minst sagt, arga blickar.

* Missade ett trappsteg och föll förvånansvärt graciöst i entrétrappen. Bröt inte lårbenshalsen och alla tänder sitter kvar. Men oh the skam and the pinsamhet!


Som Mr. Dick en gång sa: "Uppförsbacke, motvind och solen i ögonen. Heja livet!"

Styrdans schmyrdans

Stryrdans - detta fenomen trodde jag var något man ägnade sig åt när man hamnade i 40-års ålder och uppåt, men jag har till min fasa insett att även människor i min egen ålder också snurrar på sig buggskorna på lördagskvällarna! Jag har verkligen försökt, men jag ser inte fördelarna med denna aktivitet.

• Man bör vara nykter då man ska foxtrota, bugga eller dansa polka - vi andra kör efter mottot "Dansar aldrig nykter - och aldrig styrdans". Och har så otroligt mycket roligare.

• Man bör ha fotriktiga skor. Folket som utövar denna "sport" vill gärna, felaktigt, kalla det för dansskor - vi andra vet att det heter buggskor och att ni har dom i en tygpåse. Tillåt oss hånle.

• Man bör gilla Boogart, Sten & Stanley, och andra dansband som jag inte kan namnen på och tycka att Sten är snyggare än Stanley - vi andra lyssnar på Audioslave och tycker att Chris Cornell är snyggare än både Sten och Stanley.

• Man bör ha med sig ombyte ut, då man blir svettig av allt buggande, foxande och valsande. Det är här jag ser den enda fördelen med styrdansen - man får klämma och känna på varandra utan att man måste ha nån särskild anledning som "Oj, du har nåt mellan tänderna, vänta så ska jag slicka bort det". Nackdelen är att man sällan får dansa med en hunk, allt som oftast får dansa med svettiga Gösta, 61 - en vanlig, hederlig utekväll utan bugg blir sällan så pass svettig att man måste ha med sig en extra tröja. Det händer det väl att man råkar spilla lite tequila lite varstans, men det är ju bara sexigt. Och det är sällan Gösta, 61 skakar rumpa ute på krogen.

Sköka på vift

Kors i bjälkarna, en av systrarna har varit ute på en hejdundrandes äventyrshelg med Mamma Syfilis. Arenan för galenskaperna var inte mindre än vår hufvudstad. Gulp tänkte både mor och dotter som brukar få för sig sådana hära tokiga idéer max en gång/decennie men så länge sen var det inte sedan förra gången det begav sig. Varför jag hade förmånen att få följa med på denna mamma-betalarhelg var enbart för att Pappa Syfilis hellre stannade hemma och vaktade julgranar och husdjur än att drälla med två fruntimmer i storstan. Ja, klok man. Tänker inte dra alla moment men jag har bland annat lyckats med:

*Att som vanligt hamna på en buss där bussvärdinnan inte bara är bakom flötet, hon befinner sig mitt i öknen utan tillstymmelse till eventuella vattendrag med tillhörande flöten. Sa hon vänster lärde vi oss snabbt att titta till höger. Sa hon att middagen är kl 19 kikade vi genast i våra program för att konstatera att den är kl 17. Unt so weiter...

* Att som vanligt vara helt bortvillad i Kapitalstan (utom på hotellet, där hade jag järnkoll - med järn menar jag givetvis koll på vart spriten fanns.)

* Lyckades lugna ner mitt sällskap innan en snorkig kypare på Circus hann få en mycket otäck verbal wedgie som han sent skulle glömma.

* Tajmade in månadens förkylning ypperligt inför helgen. Insjuknade fredagmorgon ca 2h innan bussavgång.

* På grund av ovanstående har jag tokknaprat Fishermans, Vicks, Alvedon, You name it. Sköljt ner bacillerna med vad som fanns i glaset just då. Rött vin, vitt vin, whiskey+vatten, varm choklad eller Irish Coffee. Min mage är aningens obalanserad.

* På grund av ovanståendes ovanstående även kastat i mig hela Marockos clementinskörd.

* Ovanstående har gjort att jag blivit clementinfascist. Återkommer om detta.

Men det som jag är mest stolt över är att jag under ett besök på Steninge slott och dess julmarknad lyckats kräkas på grusgången in till den berömda stenladugård som ligger där. Nån som delar denna erfarenhet? Inte det, nähä. Trevlig första advent iallafall. Skönt att vara hemma i Norrland igen.

Lukta hallon?

Herrn som så fint biktade sig för mig i min säng för nån vecka sen tog sig friheten att ta med sig en duschkräm och lämna den i min dusch (detta var alltså innan han biktade sig). Redan innan bikten tyckte jag att hans val av duschkräm var en aning märkligt. Men då levde jag fortfarande i villfarelsen att han var en hyvens kille som helt enkelt var färgblind och doftförlamad (eller vad det nu heter). Efter bikten då jag fattat att han inte alls var särskilt hyvens, så kunde jag inte låta bli att reta mig på denna ROSA flaska, med doft av liljekonvalj eller nån annan väldigt feminin doft, som stod kvar i min dusch då Herr Bikt tog en himla tid på sig innan han hämtade den.

Varenda gång jag duschat har jag blivit lika irriterad, varenda gång jag kommit ur duschen har jag frågat Sivan om pojkar verkligen får använda rosa duschkräm, och varenda gång har Sivan svarat NÄ.

Grabbar; inte lukta usch - men inte blomma heller.

Vars är sexismen?

En av systrarna har lagt ner sina patetiska försök att studera och gått tillbaka till det enda hon behärskar; städning. Så idag på det otroligt roliga och stimulerande jobbet var det dags att dammsuga under alla skrivbord. Måååånga skrivbord blev det. Där stod då systern på alla fyra och dammsög upp gem och annat festligt medan kontorsnissarna jobbade vidare.

INGEN tafsade. Vafan?

Vart är världen på väg? Har folk helt plötsligt slutat med sexuella trakasserier nu? Va? Hmpf.

Ingen bokhylla och inget ragg heller

Systrarna spenderade söndagen på IKEA. Sivan var, som oftast på söndagar, bakfull. Sonja var, hör och häpna, inte bakfull. Sivans ma-ma med väninna yrde runt och letade badrumstillbehör medan systrarna sökte efter lämpliga viloplatser. Vi hittade så en vit bäddsoffa där vi damp ner likt dom soffpotatisar vi faktiskt är. Det visade sig vara en mycket bra plats att spana på förbipasserande snyggon av motsatt kön. Systrarna var eld och lågor tills vi insåg att IKEA faktiskt är sämsta stället ever att ragga på. Hade inte snygga snubben en gravid flickvän så hade han en snygg flickvän. Enda stället där man eventuellt kan hitta singelkillar inne på IKEA är på köksavdelningen, där han öser i diverse köksredskap i sin kundvagn. Du vet att du hittat en singelkille när han har diskställ, korkskruv, tallrikar, glas, bestick i vagnen (oftast tillkommer även en toalettborste lite senare när han går igenom badrumsavdelningen). Dock finns det alltid en hake.

Han är ful.

Man skulle kunna säga att detta är bevisat då ju systrarna faktiskt satt en hel dag inne på IKEA och gjorde flertalet korrekta observationer.

Ett till ställe vi gärna vill varna för då det gäller jaktmarker är Barnens Hus. Där finns bara pappor med fru. Har du tur kanske du hittar en morbror eller liknande på legoavdelningen, men detta är högst ovanligt.

Alltså, inte ragga på IKEA eller Barnens Hus. Slöseri med tid, I say.

Falsk marknadsföring om du frågar mig...

Stuprörsjeans

Jaha. Ja, det är ju snyggt. Om man är smal och har schysst figur.

Det har inte jag.

Hej, jag ser ut som ett päron när jag försöker vara modemedveten.


Screw it.

Nån sket i det blå skåpet....

Den här annonsen kan man hitta på blocket.se.



Pris: 24 000:- dockskåp B 1,05m H 1,12m DJ 35cm underskåp B 1,08m H 68cm DJ 42cm skalan är 1:12 trasförmataren 12v räcker till 60 lampor man kan komma till alla rumen med dörrar och trappor 8 rum + kök tvättstuga ,möblerad hall ,1 badrum parkettgolv, köket har ett terakotta golv i lera plattor, trätak,träfönster som är öppningsbara ut mot sidorna på skåpet, möblerna är hand snickrade mycket välgjurda.skåpet är även det hand snickrat. jag kan skicka fler bilder om du är intreserad.

Snacka om att ta det hela med dock-skåp lite väl bokstavligt.. Och snacka om att man har för mycket fritid om man har tid och ork för att pilla med sånt här. Jaha, spelar ingen roll hur många rum det är och tvättstuga o jadijada. Köper man ett skåp stort som en husvagn och nästan i samma prisklass vill man ju givetvis att alla tänkbara finesser ska vara inkluderade. Men vars är golvvärmen? Och varför finns det bara ett badrum? Som dessutom ligger på fjärde våningen - mao, fixa in en hiss ögonaböj. Var är bastun? Var är poolen? Jäkla tur att det fanns lyse därinne iallafall. Ja ni fattar... Och vem ska leka med det? Jag känner då inget barn som är 150 cm när det är i dockåldern.. Det känns som en leksak som enbart är till för "vuxna" med någon obscen fetish och pervers läggning. Hela grejen får mig att tänka på den tiden jag jobbade på förskola.

"- Var la du din napp, Kalle?
- Jag la den på hyllan med leksakerna som vi inte får leka med"

Gud förbannat!

Jaha. Jag trodde jag levde i Sverige, kösystemets förlovade land. Men icke. Gång på gång blir jag snuvad på lyckoruset som går genom kroppen när man ser eller hör sitt nummer ropas upp. Och alltid, jag säger ALLTID, så är det Asta, 75 som tränger sig före. Alltid. Jämt. Ständigt. När dom ska ta sig över vägen då går det i snigelfart, men när det gäller att få betala mjölken först eller vad det nu kan vara då förvandlas dom helt plötsligt till gaseller! Bruten lårbenshals - my ass!

Jag jobbar inne i stan, i själva centrum. Jag har en halvtimmes lunch. Denna halvtimme offrade jag för att hinna rusa in på banken. Självklart tog jag en kölapp. Självklart hade alla andra i hela stan hunnit ta en kölapp före mig. Som den goda medborgare jag är satte jag mig ner på en hög och ganska obekväm stol och väntade snällt på min tur. Och som jag väntade. Så blev det då äntligen min tur, mitt nummer på skylten. Då händer det. Asta går fram till luckan. Även fast hon uppenbarligen inte har rätt nummer, eftersom jag har det numret i min hand, så får hon gå före mig. WTF?! Jag offrar min lunch för att sitta och vänta i evigheters evighet. Vad offrar Asta? Kanske Ring Så Spelar vi, kanske Ekot eller nåt annat spännande.

Om alla pensionärer bara kunde hålla sig inomhus under lunchtid. Eller åtminstone ta en förbannad kölapp och vänta på sin förbannade tur. Att det ska vara så svårt.

Eeeeuuu!

Jag trodde att Mikebikes könspyssel slog alla rekord i nästyness. Men det vettefan om inte Ränningsvallens byalag är nästan lika nästy. Om inte värre.

"Gubbfläsk – kul
Nakna gubbar är rätt i tiden.– Man kan skämta om manlig nakenhet. Men man driver sällan med hängande magar och bröst hos kvinnor, säger etnologen Magdalena Petersson vid Göteborgs universitet."


Nä, Magdalena. Jag vet inte vad du knaprar för piller, men nakna farbröder är inte kul. Inte. Inte. Nej. Nej.

Kvinnor kan?

Vet inte om alla läst om denna man, Jakob Kaplan. Han drar bilar med pezen och alla verkar vara så himla imponerade. Visst, det krävs säkert en hel den koncentration och rätt mycket stake (hähä, jag är förjävla rolig) för att klara uppgiften. Men hur kom han ens på idéen? "Nä, men om man kanske skulle ta och lyfta saker med snorren?" Huh? Iallafall. Jag skulle bli så jävla mycket mer imponerad om en kvinna skulle dra bilar med skötet. Inte för att jag vet hur det hela skulle gå till. Kanske nån slags knipövning? En liten hint till vår vän J, som ju surrade om att köpa knipkulor. Jag tror att det här kan vara nåt för dig.


Nån annan som känner sig manad?

Foto: Studio Virtanen

Dagens defekt

Det finns ju extremt många bra saker som människan uppfunnit och/eller upptäckt. Ost. Hissar. Alkohol. Plattänger. McDonalds. Super Nintendo. Mangeln. And it just goes on and on.. Men så finns det ju såklart saker som systrarna retar sig på.

Kedjebrev.

Detta är en sak som just nu håller på reta vansinne på mig. Detta fenomen måste ju vara det mest idiioootiska som människan "uppfunnit". Inte nog med att det är ett idiotiskt fenomen, det mest idiotiska är att folk är så jääähäävla dumma att dom skickar dom vidare. Kan ni inte bara SLUTA med det? Va? Ingen av oss kommer vinna en gratis resa till Disneyland för att vi skickar vidare ett mail till alla vi känner. Ingen av oss kommer vinna den där bilen. Ingen av oss kommer bli avstängda från MSN, Lunarstorm, ICQ eller nåt annat ställe (fast Lunarstorm får gärna läggas ner om ni frågar mig). INGEN.

Nu till det riktigt jobbiga. Min syster (den biologiska alltså, hon som inte har syfilis) är den som skickar flest kedjebrev av alla i hela Norrland, ja hela Sverige ta mej fan. Mitt eget kött och blod besudlar internet med diverse korkade kedjebrev. Dessutom, och det här gör riktigt ont i mig, så skriver hon sms med stora bokstäver. Alltid. Jämt. Ibland får jag för mig att hon gör det för att såra mig. Dessa två dödssynder som hon sysslar med gör att jag funderar på att dra in på både julklappar och födelsedagspresenter till henne. Hon måste straffas.

Jag måste ha retat gudarna

Så ni trodde att jag var bitter? Hah! Mina tidigare utspel är iiingenting jämfört med vad jag är på väg att skriva nu...

Egentligen har jag mig själv att skylla. I´ve should have seen it coming, I´ve should have fuckin known som Robyn skulle ha sagt. En man som använt samma aftershave i 15 år, som använt exakt likadana sockar i 4 år och som använt exakt likadana boxerkallingar i 3 år kan aldrig vara en sund man. Men I was förblindad. Han gav mig alkohol och han gav mig godis. Och några orgasmer. Det var efter att vi idkat älskog som det hände. Vi låg mindre påklädda i min säng. Helt avklädda skulle man kunna säga. Då! Då tyckte han att det var ett ypperligt tillfälle att bikta sig.

Med sin hand på min rumpa säger han:

"Jag har träffat en tjej som verkligen berört mig. Vilket jag inte trodde var möjligt, jag trodde inte att jag kunde känna så för nån just nu. Men hon har fått mig nyfiken. Vet inte om det kan bli nånting mellan oss, vet inte ens om hon är intresserad, men man kan ju hoppas..."

Ajustd. Tar du bort din hand är du gullig?

Vad har jag gjort för ont? Vaaaaad? Karlarna bara öser komplimanger och uppmuntrande ord över mig. Senast i somras fick jag ju den här fina kommentaren från en annan snubbe:

"Du är ju inte fulare nu än vad du var förut. Jag tycker ju inte om dig för ditt utseende, jag tycker ju om dig för den du är."

Nääääärå, ja´nte bitter.

För det är ingen vanlig dag!

Hipp Hipp! Idag fyller en av systrarna år! Fantastiskt. Tårtan åt vi dock upp i lördags, kanske lika bra det. Ingen present får hon heller, för vi håller inte på med sån materiell skit (Jo, klart som fan att vi gör! Vi är bara fattiga) däremot ska vi äta fäncy snäzy födelsedagsmiddag från Sibylla och festa till det extra med Chili Cheese o ta vanlig cola istället för light. Såja, nu ska jag gå o överraskningsskeda min kära vapendragare. Fridens.

Stört.

Darin-fans tycker till. Man kan ju undra vem som har energi till något dylikt, men nåväl.

Kalle Banka & hans vänner.

Nä. Fy. Tydligen var detta en god design för massproduktion. Den finns tex att beskåda i ett Coop-varuhus nära oss.

Existensminimum

Jaha. Systrarna gjorde stan idag, givetvis för att vi hade glömt o införskaffa booze inför kvällskvisten. En ny jättefläshy citygalleria öppnade i veckan och det måste man ju undersöka närmare. Och... den var fläshy, snäzy, fäncy... och grön, och stor, och väldigt sneaky med många rulltrappor. Många människor, många snygga killar, ännu fler snygga tjejer. Vi hade minst smink på oss, (! - tillägnat 'baramicke') fulaste kläderna, men fick nog mest motion då vi sprang igenom stället, kryssade mellan alla stora höga blomkrukor - allt för att inte stöta ihop med ett gammalt krogragg eller ännu värre - ett framtida krogragg. Det hade blivit döden för systrarnas sexliv.

Jaja saken är biff, jag skulle komma fram till en möjlig poäng. Nu har shoppingen alltså expanderat ofantligt här i byn, vilket innebär att vi kyrkråttor kommer shoppa som tokar och bli degraderade till kyrk-kvalster när vi snackar cash. I skrivande stund håller vi på att sammansätta ett vackert brev till kommunfullmäktige där vi kräver att få shoppingbidrag. Gärna en tusing i månaden, men vi nöjer oss med en sju-åttahundra. Hur ska vi annars ha råd med det här livet? Vi måste flytta... var i världen behöver man fattiga, bittra kvinnor som inte har en enda talang?

Hallelujah Moments

Ok, så vi har funnit en lösning men saknar formeln. Vi har tidigare diskuterat sperma och dess icke-inbjudande konsistens. Så systrarna slog sina två mjältar ihop. Vid första diskussionen körde vi en liten brainstorming.. det lät ungefär såhär:

-Hur ska konsistensen vara för att det inte ska bli så kladdigt? Jag hade tänkt mig kanske en kula liksom... fast då blir det ju tokigt för båda.. det är nog inte så skönt att få en kula i gommen, sätta i halsen, kvävas o hålla på"

-Ja... eller om det vore som kaksmulor! Fast jag hatar att ha smulor i sängen.. Då får man hålla sig till köksbordet.. synd bara att vi bor på bottenvåningen.

Eftersom mangling och att smula jäst är två av mina mest tillfredsställande vardagsritualer tycker jag att om smågrabbarna hade jästform (utan själva jäsegenskapen då.. det vore läskigt) skulle det hela vara mycket trevligare. Det går lätt att borsta bort, och lämnar inget efter sig.

Sista alternativet vi kom fram till var att det skulle kunna vara som en oluddig garntråd. Bara att dra ut. Så. Nu har vi delat med oss betydligt mer än vad som är lämpligt, och lagligt. Godnatt.

Vansinne, I tell you!

Jag har läst Aftonbladet. Jag är upprörd.

"En systembutik i Umeå angreps i natt av militanta nykterister. Skyltfönster krossades och slagord sprayades. Enligt ett brev som lämnats till flera lokala medier är syftet att visa på alkoholens negativa effekter."

Fine, jag gillar inte heller Systembolagets störda öppettider, jag gillar inte heller de hutlösa priserna de tar, men jag gillar innehållet i butiken. Nä. Det där var en underdrift. Jag älskar innehållet. Efter en liter Castillo de Bajs dansar man som Travolta, ser ut som Jessica Alba, sjunger som Tommy Körberg och är kung i baren som Sven-Erik Magnusson. Det vill alltså dessa "militanta nykterister" ta ifrån mig. Ve och fasa!

Härmed grundar jag en ny organisation "Militanta fulvinister".

Ropen skalla - mer fulvin åt alla!

Träna och dö - slappa och lev

Hör upp gott folk! Systrarna vill göra er uppmärksamma på det här med träning. Vissa av oss (dock inte jag och Sivan) är ena riktiga hurtbullar och utövar sporter såsom fotboll, bandy, hockey, boule, bowling osv. Sen finns det vissa som är riktigt galna. Dom tillhör den gruppen som utövar yoga (vi fick en knäpp i somras och testade denna galenskap men det får bli ett annat inlägg). Vi vill iallafall berätta för er alla att ni har blivit lurade. Japp. You heard it. Lurade. Förda bakom ljuset. Blåsta. Uppskörtade.

I tidningar, på tv överallt snackas det om att träna. Fixa kondition, få upp pulsen, svett är bra. Ja, ni hajar. Men nänänänä. Såhär ligger det egentligen till: människan har x antal hjärtslag (ingen vet exakt hur många eftersom ingen har orkat räkna, det kan variera från person till person). Om du tränar får du upp flåset, hjärtat pumpar fortare och gör alltså av med dom dyrbara hjärtslagen! Och så går du en för tidig död till mötes.

Ja, you do the math. Sitta stilla is the shit.

Jag har aldrig....

Ja, vem har inte lekt denna berömda lek på fyllan? För er efterblivna som ännu inte lekt denna lek så går det hela ut på att få reda på en massa sexuella mer eller mindre pinsamma erfarenheter. Exempel:

Person A säger - Jag har aldrig ätit godis.

Eftersom alla har ätit godis så får alla ta en klunk av sin öl eller cider eller snaps eller vad det nu kan vara.

Så fortsätter person B och säger: - Jag har aldrig haft sex.

Förhoppningsvis tar alla en klunk (den som fortfarande är oskuld sitter förmodligen och skäms, poor thing). Sådär fortsätter det och självklart blir alla påståenden snuskigare allt eftersom alkoholhalten i blodet ökar. Systrarna var iallafall in the hometown på besök i helgen och självklart vankades det fest. Efter att ha spelat bingo (jag vet, varför? jag frågade mig samma sak) så kördes leken igång. Självklart körde vi in på sexspåret omedelbart. Så kom då påståendet vi alla väntat på.

"Jag har aldrig haft analsex".

Några drack, dock inte jag (har sagt det förut och jag säger det igen; saker ska bara komma ut där och inte in. LÅT BLI). Alla verkade vara säkra på sin saka, antingen så har man haft analsex eller så har man inte. Utom en.

"- Alltså...jag vet inte riktigt? Han var ju där och petade, men exakt var det vet jag inte.
- Men tro mig, det känns om nån är där och petar i mynningen"

Jag har så kloka, roliga, snuskiga vänner. Var bara det jag ville säga.

De tar kanske affärsíden lite väl på orden.

Jag Siv (Sonja är inte riktigt lika störd som jag) blir överväldigad av känslor var 14e dag när ett visst reklamblad från ett visst lågprisvarushus dimper ner i brevinkastet. Ja, jag läser reklam och jag tänker inte sluta med det. Känslorna kan inte sammanfattas utan är väldigt varierande. Jag blir full i skratt, hysterisk, förbannad, förvånad, förnärmad, förlägen, generad, fundersam, deprimerad, får moderskänslor, empatisk men kanske mest av allt ändå irriterad för att ingen åtgärdar detta problem.

Jag får dåligt samvete å deras vägnar för det är så pinsamt. Funderar månatligen på att ringa deras huvudkontor och be på mina bara knän att de anställer mig eller vem fan som helst bara de kickar den/de stackars insnöade individ/er som uppenbarligen lider av svåra hjärnskador på grund av läkarslarv som ledde till syrebrist vid födseln.

Jag talar givetvis om rocktrollen som "designar" ÖverskottsBolagets reklamblad. Vet ni inte vad jag talar om föreslår jag att ni genast beger er till närmaste varuhus, vecklar ut en realisations-solstol, sakta öppnar reklambladet och tar en titt... Ni bör dock inte vara på ert bästa humör för det kommer förändras. Om flickvännen har menstruation, ni håller på att renovera lägenheten, eller att det är i slutet av månaden - vänta gärna en vecka innan ni utsätter er för denna mentala påfrestning.
För er som inte har möjlighet att uppleva äventyret på egen hand kan jag förklara kort för er. Det handlar om Överskott. Jag har kalkylerat lite, slutsatsen lyder: (Äh, lägg av, det var detta eller att läsa kurslitteratur. Enkelt val)

Av bladets 127 annonser:
Ordet "Otroligt" förekommer 97 ggr.
"Samma varor, lägre priser" - 28 ggr.
61 st av annonserna har fluffiga molnramar,
resten är inramade med fyrkanter, 6 olika fula färger.

Det stör mig. Jag blir trött. ÖoB: Less is så fucking mycket more i ert fall!

Hörrni grabbs...

Nu får ni faktiskt ta och förklara er. Systrarna har funderat och diskuterat men inte kommit fram till något vettigt svar, vi finner det hela att vara ett mysterium. Hur kommer det sig att dom gångerna när vi klätt upp oss till tänderna, sminkat oss ner till bröna, fönat håret i flera år och dessutom druckit snyggvatten inte ens får en blick ute på krogen? Ännu märkligare blir det när vi är våra rätta, sunkiga jag ( i mysbyxor, osminkade, oborstade hår och dålig hållning) släpar oss till Ica får ta emot visslingar från förbipasserande snubbar i bilar.


Huh? What? Vad är dealen?

Pssst...

Jag tycker ju visst om flöjtar. Skinnflöjtar. Häh.


Flåt... Kunde inte låt bli.

Ajje!

Det är mycket som retar mig nuförtiden (det är mycket som alltid har retat mig vid närmare eftertanke). Men just idag så är det radioreklam som retar mig. Jag skäms för att erkänna detta, jag hatar egentligen allt vad RIX heter, men MorronZoo brukar jag ändå lyssna på. Iallafall, som ni alla vet spelas det inte bara värdelös musik i den kanalen utan även värdelös reklam, den ena värre än den andra. Men den värsta;

SNOR.NU

Sverigesjävlanäsflöjtsorkester. Jag tycker inte om flöjtar. Jag tycker absolut inte om näsflöjtar. Och jag tycker inte om när det spelas näsflöjt för mig halv sju på morgonen. Det gör ont i både öron och hjärna. Lägg AV. Ja, jag vet. Reklamen handlar väl om nässpray. Fine, nässpray är ju bra för alla snorungar där ute. Men snälla...



NO MORE NÄSFLÖJT!

Härgårman!

Efter enorma påtryckningar från allmänheten så kommer här en liten bild från sommarens festligheter:

Bilden togs under Gatufesten efter att Mr. R släpat hem härgårman i fyllan. Those were the days! På bilden skymtar ni en mer eller mindre onykter (full like a kastrull) Mr. Stiff och mina snygga tofflor (som dock inte var så snygga efter att Stiffen lagt nudlar och annat oidentifierbart gegg i dom).

The Scale

Då gott folk ska jag redogöra för en av vår tids största kriser. Global uppvärmning – Växthuseffekten, tänker ni kanske. Nej kära, ni måste tänka större än så. Jag talar om Missmatchandet!

Så gott som dagligen ser man ett kärlekspar då man tänker (förhoppningsvis tyst) för sig själv: ’Oh sweet Lord, vad gör den där med den där?! Missmatch!’
Alltså. Vi människor går att dela in i många olika grupper. Ja, ni vet ju allt om kön, hudfärg, nationaliteter och så vidare, men den viktigaste uppdelningen sker i det tysta.
Den är det ingen som pratar om. Jag och Sonja blev ganska nyligen varse om detta – ja, vi kan kalla det fenomen. Vi tackar ödmjukast vår nyfunne gode vän U.

Fenomenet kallas Skalan. Skalan går från 1-5 och är lite luddig i begränsningarna. Yttre faktorer kan påverka Skalan, främst när det gäller bedömning av andra människor: belysning, make-up och relativt ofta har även alkoholintaget stor påverkan på hur vi använder Skalan. 1or är alltså människor som inte var tursamma i DNA-lotteriet. Genpoolen var av diverse anledningar inte ordentligt städad den dagen befruktningen ägde rum. 5or däremot hade både Gud, den helige Anden och Carola på sin sida. Nu pratar vi absoluuuuut inte om IQ, EQ eller andra viktiga aspekter utan detta är helt och hållet ytligt. Viktigt att betona kanske.

Det fina med Skalan är att de allra flesta har den i ryggmärgen, och håller sig som sig bör inom det steg man själv tillhör. Mao så tyr sig 2or ofta till 2or och 5or till 5or. Ingen missmatch där inte. Kan ta hundratals exempel från kändisvärlden. Då kommer vi till det kniviga. Hela Hollywood tillber Skalan utom några få individer som envisas att ha partners från de lägre stegen, typ Catherine Zeta-Jones & Michael Douglas. Fatal MISSMATCH!

Min undran är då… Vi ser dagligen detta fenomen. Om Catherine som är en klar 5a hoppar omkring i bingen med Michael som i sina glansdagar (för ca 40 år sen) kanske kom upp på 3.3, varför händer detta aldrig mig? Jag väntar på att min 5a med dåliga alkoholvanor och ännu sämre syn ska få upp ögonen för mig så vi kan leva lyckliga i alla mina dagar. Jag får troligtvis införskaffa hörselkåpor då så jag slipper höra glåporden från era avundsjuka käftar.

Fridens liljor.

Dagens Defekt

För er som inte har hängt med i svängarna så bor jag och Sivan ihop numera. Observera! Vi delar enbart lägenhet, inte säng (okej, det har har hänt) eller karlar. Som alla andra har även vi ett kök. I köket står en spis, ovanför spisen finns en fläkt. Och det är den som är dagens defekt. Eller årets. Eller århundradets.

Missförstå mig rätt nu, jag gillar fläktar. Fläktar är bra skit. Om dom fungerar som dom ska. Fläkten som sitter i vårt kök liksom bara fjåsfläktar. Jag förstår egentligen inte varför den sitter där. För den suger då inte ut nåt matos (inte nåt annat heller för den delen), det enda som händer är att timern smäller till och skrämmer skiten ur både mig och Sivan. Men inte nog med att den inte gör nån nytta, det mest irriterande är att det sitter nån form av glaslucka som man liksom ska fälla ner medan man steker köttfärs eller kokar nudlar. Det lustiga (olustiga) är att luckan inte stannar där nere om man fäller ner den. Nej då. Den åker saaakta, saaaakta upp igen. Man fäller ner luckan igen. Luckan åker saaakta, saaakta upp igen. Och så där håller det på tills maten är klar. Har vi bett om den luckan? Nä. Det har vi inte. Den är i vägen. Den blir geggig av allt stekstänk (va fan heter det då?). Den immar igen. Man ser inte vad man gör. Man blir förbannad.


På söndagar gillar jag lucköppningar, man hjälps åt att fylla i varandras tomrum, man garvar ihjäl sig och man har lite ångest. Men den här jääävla luckan som sitter på fläkten håller på driva mig till vansinne! Ta bort!


MittHem: Gör om, gör rätt! För bövelen!

OBS! Det är inte spisen på bilden som har skrivit brevet. Ellernåt.

Resumé

Tänkte att det kanske vore på sin plats att ge er en liten resumé på vad som hänt nu när vi haft bloggpaus. Inte för att det finns så mycket att berätta men lite nyheter har vi faktiskt. Mr. Stiff har skaffat flickvän och är inte längre sexuellt frustrerad (han kräver numera att the object of his erection ska göra mer än bara andas) och vår vän J har skaffat SAMBO och är lika sexuellt frustrerad som förut (trötthet, huvudvärk, ni vet, dom vanligaste åkommorna bland sambos och gifta par). Jag och Sivan har skött oss prickfritt. Vi har fixat fyllorna och skökat på i vanlig takt, varken hamnat i fyllecell eller dragit på oss Hiven.

Härgårman-skylten står fortfarande kvar på balkongen, och snart är det dags att julpynta honom med lite glitter och starkglögg. Festligt!

"Vin till svampsoppa?"

Så står det på Aftonbladet Mat & Vin sida (vilket är helt fel det borde ju heta Vin & Mat) http://aftonbladet.se/vss/matovin/story/0,2789,920142,00.html.


Ursäkta mig, men sen exakt NÄR köper man vin efter vilken mat man ska äta?! I min och Sivans värld får man minsann vackert äta det man har råd med (nudlar) eftersom man köper så mycket vin.


Fulvin is the shit!

Bloggen har återuppstått

Ta DA! Jag går ut hårt så här på kvällskvisten:

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,923573,00.html

Angelina Jolie säger "- Jag vill ha ett barn från varje världsdel". Vad är det för fel på henne? Hon är alla snubbars drömkvinna, hon kan ligga i soffan hela dagarna och samlaga med MrPitt eller vem fan hon vill. Men näääärå. Hon vill ha 100 ungar istället. När ska hon och mr Pitt hinna ligga om dom har en massa ungar drällandes över allt?


Jag skulle mycket hellre ha en man från varje världsdel.


Appropå ingenting vill jag även tillägga att det heter ostKROKAR och inget annat.

And she did it again!

Jag vet, bloggen har upphört, men jag gör ett undantag för vårt älskade hatobjekt numero uno:

Carola (http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,918808,00.html)



Vem gav henne körkortet? Vem gav henne bilen? Vem gav henne nycklarna? Vem var det som snodde hennes hjärna? VEM!?

Bloggen upphör

Eller den tar åtminstone en lååååååååååång paus. Igår funderade vi på om vi skulle blogga om varför man säger Petter-Nicklas åt fillifjongen och inte typ Leif-Lennart, men både jag och Sivan kände en massiv trötthet komma över oss bara vid tanken att blogga (ni ska bara veta hur mycket energi det går åt till att skriva den här texten).

Så bloggen tar en lång, låång semester och ni kan alla vara nöjda och glada över att ni slipper läsa fler dumheter här.


Tack alla (fyra) som läst och kommenterat alla mer eller mindre korkade inlägg. We love you guys.

PÖSS!

psssst... Om ni har tråkigt och gråter floder över ovanstående: www.puckadesaker.blogspot.com - där finns mer eller mindre allt puckat vi nånsin sagt eller hört.