Självklart bjöd jag med min skökiga syster eftersom det var en viss Måns som medverkade. Sivan är löjligt förtjust i honom, och ska jag vara riktigt ärlig så kände jag någon form av förståelse för alla stalkers här i världen ganska på en gång då han klev in på scenen. Systrarna trånade "Måååååååååååns..." i kör. Han hörde inte. Eller så brydde han sig inte. Men jag tror mer på det första.
Nog om Måns, mer om själva lokalen. Det hela utspelade sig i en hockeyarena, om man nu kan kalla det för arena. Om jag får säga det själv så var det mer som ett gigantiskt plåtskjul. Och nå så inåt helvete brant, hade det funnits bälten så hade jag varit den första att spänna fast mig i stolen, svindeln var inte långt borta. För er som inte har gjort the math så befann vi oss i Timrås Eon Arena. När systrarna anlände till rad 12, plats 3 och 4 stod människorna jag fått biljetterna av och sa "Oj, oj. Biljettstrul här dårå, lite bökigt dårå, måste kolla här i våra papper dårå, var vi ska placera er dårå". Happ tänkte jag, nu hamnar vi väl i kiosken och får sälja läsk resten av kvällen. Men icke! Vi fick sitta på rad 12, plats 3 och 4.
Det är så jääla jobbigt när det blir så där struligt.
Och som dom tanterna vi är så ville vi såklart vara ute i god tid, få parkering nära ingången (lårbenshalsen som krånglar) och hinna kisselikissa innan det var dags att klamra oss fast på våra platser. Dock var vi ute i lite väääl god tid, så pass att vi hann med en crusing i Sörberge samt en liten paus på Icaparkeringen där medan vi tryckte i oss godis. Om nån undrar så har Ica Sörberge öppet till 19.00 på lördagar. Vi tror iallafall att det var där vi var.
Showen? Jovars, scenen stod 4 mil bort (Njurunda skulle jag gissa på) så vi såg inte riktigt vad dom höll på med. Men det vi hörde lät bra.
1 kommentar:
Ni kan inte vara förtjusta i måns, har är ju bara ett barn. Ni jagar bara gubbar med skrynklig pung
Skicka en kommentar