Humor, någon?

Återigen lunch med mina gamla, humorlösa (vissa av dom) arbetskamrater.

Tant 1 - Har ni tänkt på att när Olle blir arg så blir hans öron så himla röda?
Tant 2 - Ja, och när Åke blir arg så märks det direkt! Han harklar sig heeela tiden.
Tant 1 - Mm, vissa människor har verkligen ett tydligt kroppsspråk.
Man - Ja, när jag blir arg på mina barn brukar jag skalla dom. Det är väl ganska tydligt?

Jag skrattade. Tanterna såg förfärade ut.

Oh, den genansen...

En sanslös vecka, dagarna har bara swoschat förbi, detta trots att jag varit nära döden varje morgon vid 05.00. Ja, ni vet att jag är en städtant, inget nytt direkt. När man är städtant städar man bland annat toaletter. När man städar toaletter vill man gärna ha handskar på sig så man inte får Hiven utan att man ens haft roligt medan man fick det. Iallafall, dessa handskar är boven i dramat. Engångshandskar - genomskinliga, sladdriga och ganska äckliga. Dock fyller dom sin funktion och jag älskar dem som om det vore mina barn.

Så till problemet: Ibland när jag tar på mig dessa handskar så kommer det in luft mellan handen och handsken. När denna luft pressas ut uppstår ett ljud. Eller kanske snarare oljud. Jag blir iallafall generad när jag står där och ska städa fancy toalett utanför fancy kontor med fancy människa inuti - och så låter det som om jag (ve och fasa) pruppar. Med muffen! Ja, ni läste rätt. Det låter som en musprupp, slidfis, vaginalt oljud - kalla det vafan du vill, du vet vad jag menar. Och det är fan inget roligt ljud! Varken när man har samlag med känd eller okänd man eller när man står på jobbet bland kända eller okända människor.

Jag vill inte ens tänka på vad det fancy folket tänker om mig när dom hör mig pruppa med muffen utanför deras kontor...

Mat där bak.

Så nu är min praktik över. 5 veckor med kidsen har gått väldigt fort... Efter tre veckor var jag rätt nöjd, men de sista två har gått jättefort så nu känns det tomt. Jaja, det där var nog blödigt för idag. Jag skulle bara berätta att häromdagen serverades slibbig pastagratäng i matsalen. Slibbig pastagratäng i en matsal med en massa fem, sex- och sjuåringar...

Resultat:
Jag, Sivan klev upp från min stol och upptäckte att det satt fast en tortellini i stjärten. Eller alltså inte I stjärten, utan utsmetad på den svarta byxan då. Inget av barnen reagerade på minsta vis, inget fniss, skratt eller förvånade miner - så jag antar att det inte var ett utstuderat djävulskap. Det kan ju ha varit nåt av förskoleklassbarnen som tappat den. Hmm. Jag väljer att tro det iallafall.

På ålderns höst...

När jag var liten identifierade jag mig med prinsessan i den rutiga kjolen... När jag nu ser karaktärerna känns det så mycket mer "jag" när jag ser den förste dockan i raden.

Materialist nåsåini....

Det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - är nog bilar. Dom måste inte vara nya, dyra och snygga. Det räcker med att dom startar hyfsat regelbundet och att jag får köra en av dom så jag slipper släpa hem konserver och kan ta drive-in på Max. Som tex min bil, den funkar så. Den är det bästa jag vet,.. förutom rosévin och fyllor då.
Fast jag gillar inte min bil när jag måste skrapa rutorna. Vilket innebär att det bästa jag vet, förutom rosévin och fyllor - nog faktiskt är kupévärmaren. GUDOMLIG känsla (räknas nog till skadeglädje) när man kikar ut genom fönstret och ser att min uppvärmda snöfria bil står mittemellan två Volvo 745 som mer liknar igloos än fordon.

Skit i Alfred Nobel och hans dynamitdravel. Den som borde få lite cred är det makalösa geni som uppfann kupévärmaren. Så är det.

Vem var det och till vilken adress kan jag skicka min tacksamhetsskuld?

Ja men se på fan! Det snöar! I år IGEN!

Men snälla nån. Varenda år samma sak. Att det ska vara så svårt?! Drabbas hela södra Sverige av minnesförlust efter varenda vinter? Eller slänger ni vinterdäcken när vintern är slut? Eller är ni bara dumma i huvudet?

VA?!

Sweet, sweet handdukstorkshängare

Skulle vilja påstå att det är världens kanske mest meningslösa, men ack så bra, uppfinning. Ungefär som det här är världens kanske mest meningslösa, och ack så tråkigt, blogginlägg.

Idag har jag:

• fått en sticka i låret
• slagit mig själv i pannan med moppen (skaftet alltså, inte själva blötmoppen)
• insett att mina arbetskamrater verkligen är 30 år äldre än mig:

- På den där karaoken med jobbet så var det ju ingen som ens försökte sjunga fint!

- Jamen hur jävla lätt är det att sjunga High way to hell fint?!

• letat en sop i en halvtimme

Och roligare än så blir det inte. Nu ska jag sortera strumpor och längta till lördag.

Efter att ha levt på vin, hamburgare och annat nyttigt i lite mer än en vecka fick min mage precis en chock när det helt plötsligt damp ner lax och potatis. Vaärähärförskit?! undrar magen. AJ?! säger jag.

Min sambo borde skriva en rapport på fem sidor. Plugga alltså. När man går in till henne så ligger hon i sängen och spelar "Pet store.." nånting. Ja, hon tvättar, klipper och pysslar om hundar och katter i cyperspace. Precis så stört som det låter.

Men ge oss alkolås på mobilen nångång då?!

Jag var full i lördags. Jag var på fest i lördags. Jag har vänner som är skökigare än vad jag är. Vi satt i soffan, drack vin, skickade sms till diverse potentiella sängkamrater. Så säger min vän "Men va konstigt, har jag stavat xxx fel?". Jag tänkte inte mer på det, hon fortsatte skicka snuskiga sms till karln hon hade haft sex med helgen innan. Det gick väl sisådär10 minuter.

"Vad i helvete!? Jag har ju skickat till fel kille! 10 sms till fel kille! Å herregud! Det är inte sant! Till min gamla klasskompis!"

Färgen i hennes ansikte var minst sagt röd. Jag har fortfarande träningsvärk i magen av allt garvande, tom jag blev generad för hennes skull. Tyvärr gjorde även jag bort mig för några helger sen då jag drack alkohol och hade mobilen med mig ut på krogen. Jag ringde en tant på jobbet vid halv ett-snåret en lördagsnatt. Jag var verkligen inte nykter och trodde jag ringde Sivan. Ett coverband spelade i bakgrunden och jag kan tänka mig att tanten hörde nåt i stil med "Schivan! Varsch faen äääru? Vem hånglaru me egentlien?Ja ä kischnödig, ring mig schen schå dricker vi minttu!".

Ibland är jag korkad, men när jag är full är jag förbannat dum i huvudet.

Radiotjänstjävel..

Idag har jag blåljugit en människa rakt upp i ansiktet så som jag aldrig gjort förr.

"Nä-ä, jag har ingen tv. Jag slängde den. Ja, den gick sönder. Kanske ska köpa en ny sen, typ efter jul nångång. Video? Nä, nån sån har jag inte, ingen dvd heller för den delen. Trasig serrö. Se på tvn på datorn? Va? Nä? Tvkort? Ööö? Nääääeee, jag har aldrig sett på tv genom datorn."

Jag är en dålig människa. En dålig, snål människa. Men nu ska jag iallafall iväg och bli full. Billigt vin och billiga chips - tänk att det kan ge en så starka lyckokänslor.

Sweet lord...

På lunchen igår på jobbet.. alltså... varför erkänner kvinnor dessa saker? Varför? Det pratades om bilar, vaxning av bilar and so and so on.

Tant 1: Vår bil är så himla ful, små repor och intryckt både fram och bak. Jag är så dålig på att köra! I somras skulle jag vända på grannens tomt, det slutade med att jag körde in i en stenmur, den gick sönder och stenarna föll ner i deras tjusiga rabatter...
Gubbarna runt bordet satte maten i halsen, ingen visste om dom skulle skratta eller inte.
Tant 2: Ja, men en gång är ju ingen gång! Det kan ju hända den bästa!
(Nä, det kan det fan inte)
Tant 1: Ja, men i vintras då jag skulle skjutsa barnen till fotbollsträningen så hade det snöat ganska mycket och det var svinkallt. Jag tänkte att jag skulle skjutsa dom ända fram till omklädningsrummet, men det var några snövallar i vägen. Så jag tog sats och tänkte att med tillräckligt hög fart så tar jag mig igenom. Då var det ju två gråsuggor under snön! Jävlar vad det small! Riktigt otäckt!

Som sagt, sweet lord....

It´s nothing that a little booze won´t kill

Fredag at last. Det är meningen att vi ska sitta i soffa, se Idol, förmodligen prata sex men inte dricka alkohol. Jag börjar ångra det beslutet. Jag säger skit i soffa och Idol. Och så kör vi på sexprat och alkohol. Eller bara alkohol.

Tyvärr är jag ensam alkoholist i det här hemmet. Trist. Så jag dammsuger väl så länge då.

Vi snackar living on the edge!

För första gången i våra liv så har vi bråkat i kön på ICA. Vi köade så fint i varsin kö, stod stilla i ledet, nynnade inte, skrek inga könsord - vi bara stod där och stirrade tomt framför oss så där svenskt och bra. Så hojtade Sivan till - hon hade glömt börsen (ja, man säger så i Norrland) i bilen. Jag gick från min kö till hennes, tog hennes plats för att hon skulle slippa ställa sig sist igen. Jag tog med mig min egen korg (som innehöll ca 6 varor). Snäckan (eller häxan) som stod bakom Sivan vaknade till liv. Sivan sprang ut till bilen, jag stod snällt och vaktade hennes korg. Snäckan bakom började så smått köra på mig med barnvagnen, liksom med ett däck över min fot. Jag flyttade mig. Hon flyttade efter. Gav mig onda blickar. Jag tittade oroligt efter Siv. Snäckan ställde sin korg på mina fötter, och försökte putta undan mig. Jag tjurade på och stod kvar. Så kom Sivan tillbaka efter vad som kändes som 2 timmar och 40 minuter.

DÅ!

Snäckan vägrade låta mig betala samtidigt som Sivan. Jag skulle bli tvungen att ställa mig sist. Helt plötsligt blev mina varor Sivans varor. Som genom ett trollslag var båda korgarna hennes! Snäckan, som inte var svensk, trodde konstigt nog inte på oss! Det sket vi högaktnings fullt i och Sivan betalade mina varor ändå. Jag packade ner sakerna fortsomfan och medan Sivan betalade stod snäckan bakom och mumlade "Oh, you think you are so clever, don´t you?".

Vi skyndade oss hem, drog ner persinnerna och ja...nu sitter vi här. Livrädda och försöker räkna ut ungefär hur länge maten i frysen räcker.

Hey you mr...Filé?

En kär vän kollade lägenhet igår, systrarna följde med som moraliskt stöd (ehh..ja, man kan ju ifrågasätta om vi verkligen är rätt personer för allt som har med moral att göra). Medan vår vän var fullt upptagen med att ställa seriösa frågor om tvättstugan till lägenhetsinnehavaren fick vi syn på en av grannarnas namn - Filén.

Så kan man väl ändå inte heta? Vi skrattade oss iallafall harmynta medan snubben som skulle sälja lägenheten gav oss konstiga blickar.

Filén! Haha!

All my children

Läser alltså till lärare, vilket innebär att man några veckor om året är ute på praktik. Det är jag nu, i en etta med 17 härliga kids. Kidsen fick idag diskutera kommande luciafirande. Deras fröken berättar att de ska ha en julfest runt lucia. Då säger några av barnen att då vill dom baka pepparkakor och lussebullar innan julfesten. De ville såklart även ha ett luciatåg och sjunga massa sånger. Efter att miljarrrrrders sångförslag räknats upp, både sådana som sjungs till jul och till midsommar, skulle luciatåget formas.

Deras fröken: -Ja, i ett luciatåg bör vi ju åtminstone ha en Lucia, eller hur? Kan ni räkna upp några fler som brukar vara i ett luciatåg?

Barn1: Tomtar, stjärngossar och jag vill vara tomtemor!
Barn2: Och tärnor också, men dom kan ha samma klänning som lucian, med sånt där silvrigt på huvet.
Barn3: Man kan vara pepparkaksgubbe med!

Diskussionen fortskrider, och efter att de barn som redan hade önskemål om vad de ville vara i luciatåget berättat om dessa, räcker en pojke med utländskt ursprung som inte bott i Sverige särskilt länge upp handen och säger med ett stort leende:
- Jag vara pannkaka!

Ja, vad säger man. Han kanske kan få svårt att hitta en utstyrsel men annars är det väl självklart att han ska få vara pannkaka =) Han förgyllde min dag helt klart den lille parveln.

Yey!

Förutom att jag glömde skärpet till brallorna imorse och alltså blivit tvungen att dra upp dom 177811663 under dagen så blev jag faktiskt avklädd av en snubbe på jobbet idag. Ja, jag kanske bara provade en collegetröja, och han kanske bara hjälpte mig att få av mig den. Men ändå!

En bra dag med andra ord.

It was a helkväll!

Ja, som vanligt var vi onyktra och odrägliga i helgen. Sivan koncenterade sitt festande till lördagen medan jag, hör och häpna, drack alkohol TRE dagar i rad.

Stora mängder alkohol, en mobil som försvann när dimman var som tjockast, en handväska som försvann från dansgolvet men som tack och lov kom tillbaka och lite sex i bäddsoffan. Tyvärr var det varken jag eller Sivan som fick till det i soffan. Och, kanske helgens största lärdom: tuggummi och oralsex är ingen bra kombination.

"Ni vet dom där våtservetterna. Dom blöta." Ja, Yoka, dom torra våtservetterna är verkligen dåliga.

Vars höll ni till då?

Är det jag som är smygarn?

Man skulle kunna tro det. I söndags och igår gav jag mig ut och smög. Kan inte berätta var jag smög, eller varför. Men man blir nojig av att smyga. Som fan.

Om man bortser från smygandet så lider jag av sömnbrist och mensvärk. Kanske den sämsta kombon ever. Både för mig och min omgivning. Tycker ni att jag är otrevlig annars så är det iiingenting jämfört med vad jag är nu. Fråga Sivan. Hon vet.

I'm gonna kill my copycat.

Så, fick ma-mas ettåriga HP Laserjet 1020 för en tid sedan. Guld tänkte jag, slippa åka 10 mil enkel resa för att skriva ut alla feta kompendier (mest bara drink- och kakrecept) och dylikt till die schüle. Fanskapet höll väl ungefär 2 veckor efter att den kommit till systrarnas residens. Sedan blev det pappersstopp. Jag vittnade när papperet stoppades. Jag avlägsnade papperet, startade om skrivaren och.. nada. Zip. Den röda lampdjävulen blinkade fortfarande hånfullt och frenetiskt.

HP-skrivaren: Jag vet damen, det finns inget papper som har fastnat men screw it. Jag kommer fortsätta blinka och du, du kommer fortsätta slita ditt hår.
Jag: Fuck you, skrivareländes elände.

Vi avinstallerade och ominstallerade. Nope. Fortfarande pappersstopp. Så. När var skrivaren inköpt? Ringde förvirrad pa-pa, han fick leta kvitto. Inköpt 2006-09-16. Datum för händelsen: 2007-09-30. Så jävla klart. SIBAfuckers. Murphy och allt det där. Jaja, tänkte på reklamationsrätten och lämnade in maskinen till SIBA för ungefär en vecka sedan. Finemang, sa killen i kassan. Tog mina uppgifter och sen var det klart.

- Du kan följa din reparation på nätet.

Trevligt trevligt. Ikväll gick jag in på servicesidan:

Utfört arbete
Avlägsnat hårband ur arkmatare.Test u.a
Pris
619 kr
I ovanstående pris är eventuellt förskott avdraget.Eventuell returfrakt tillkommer.

!!!

Har jag berättat om min katt som stoppar hårsnoddar i alla håligheter hon kommer åt? Nähä, har jag inte? Jo men det gör hon. I toaletten, i vattenskålen, i dricksglas, i påsar, i handväskor, i necessärer och helst av allt i skor. Och nu tydligen även i skrivare! Katten som på fotografiet härnedan verkligen kommer till sin rätt. Fullkomligt störd. Väldigt smart, men ack så störd. Och skrivaren då? Ja, jag köper nog hellre en ny skrivare med 1års garanti än att betala 700:- för det där som inte är något annat än ren förödmjukelse. Och ja, till alla karlar där ute. Jag lyfte på tonerkassetten både en och två och fyrtio gånger. Och ja, jag lös med en ficklampa. Men nej, jag såg inget jävla hårband.

Löningslördag!

Party tänker ni. Inte vi. Sivan är förkyld och påstår att hon inte kan festa om hon inte kan andas genom både näsa och mun. Jag har inga andra vänner och kan inte Sivan andas genom näsan, ja..då får jag vara nykter.

Istället har vi inhandlat onyttig snabbmat ("Fan va lite mat! Äh, jag får väl äta mig mätt på ostkrokar sen"), köpt glass och as we speak laddas en film hem. Eller som Sivan sa "Ska vi inte lyssna på en talbok? Bara 10 skivor, vad blir det? 7 timmar?"

Ja, nu är det lördag igen. Yey.

Vem/vad ska jag hata idag då?

Människor, löv eller gud? Måste man välja?

Nu har jag tränat i..öö..3 veckor kanske? 5-4 dar i veckan 1 ½ timme varje gång. När fan blir man smal? Är det när man inte dricker en cola med massa socker i kanske?

Sivans mama läser den här bloggen förresten. Har ni märkt att det inte står så mycket om sex längre? Jag skulle kunna ha världens utläggningar om diverse utlösningar men Sivan och jag har kommit fram att vi ska bespara The Mama det.

Jag känner galna människor. Så galna att dom vill festa till det på en fredag. Det vet väl alla att reglerna är sånna att man somnar dreglandes (drägglandes? dräglandes? skitsamma) i soffan till Idol på fredagar? Ni borde iallafall veta det. Nu vet ni.

Sådärja. Helt meningslös blogg. Schönt.

Facebook är lurigt.

Ja, vi bor i samma lägenhet. Ja, vi pratar med varandra på msn ändå.

Sivan säger:
Vem är Olle Olsson? Nån jag legat med?
Sonja säger:
Ingen jag legat med iaf. Olgas kompis?
Sivan säger:
Nää
Sonja säger:
Nähä, då vet jag inte. Jag kommer då inte ihåg att nån av oss har legat med nån Olle
Sivan säger:
Inte jag heller. Ful var han också.

Frisk som en nötkärna?

Ja, jag skriver ju jämt om otrevliga journalister. Men det finns faktiskt trevliga också. Och dom är rätt många. Faktiskt fler än dom otrevliga. Idag åt jag lunch med några av dom trevliga. Samtalet handlade om en gammal medarbetare eller liknande. Jag minns inte.

Trevlig Tant - Men hur är det med honom förresten? Är han pigg?
Trevlig Man 1 - Jo, han är frisk som en nötkärna serru!
Trevlig Man 2 - Men fick han inte en hjärtinfarkt?
Trevlig Man 1 - Joo, men efter det blev han ju pigg!
Trevlig Man 2 - Men sen fick han väl prostatacancer?
Trevlig Man 1 - Ja, jo...

Vi har alla olika syn på ordet "frisk". Tydligen.

Helgen var förresten ganska okej. Vin och hångel all over again. Hurra!

Tackar tackar! (internt skämt)

Ännu en dag på jobbet. En ganska hyfsad dag. Ännu en, kanske inte så puckad, men otrevlig journalist. Jag var på redaktionen och moppade golv som om mitt liv hängde på det. Redaktionen är stökig. Sladdar, väskor, skor, papper, tidningar överallt på golven. Självklart är det rätt svårt att städa då det är saker ivägen. Så kommer jag till det jag bävat för hela dagen. Jag måste moppa golvet inne hos suraste journalisten ever. Vi kan kalla henne Bitterfittan. Hon ler aldrig. Hon säger aldrig hej. Ärligt talat så trodde jag inte att hon kunde prata överhuvudtaget förrän idag. Iallafall, jag ser att hon går iväg för att kopiera och jag rusar in på hennes kontor för att hinna städa innan hon kommer tillbaka.

Icke.

Hon hinner tillbaka innan jag är klar. Men till min extremt stora förvåning så plockar hon upp saker från golvet, flyttar på stolar och möbler så det ska bli lättare för mig att städa. Jag bara gapar, får ur mig ett "Tack" och hinner tänka "Är kärringen snäll? Eller har hon precis fått reda på att hon ska dö och därför måste begå några goda gärningar innan det är dags för pärleporten?". Sekunden senare fräser hon "Ja, man måste ju göra så här, så det blir riktigt gjort nångång!"

Som sagt... tackar, tackar!

Helgen.

Mjahapp... Jo så som sagt. Nu har ni tjatat och nu skriver jag. Kort inlägg blir det sannerligen inte, så skyll er själva. Fredagsmorgonen bestod av en massa böner om att minusgraderna skulle ha försvunnit till klockan 13 då jag skulle köra ut till Midlanda för att hämta den ena vännen. Vet inte om minusgraderna försvann, men jag körde ut med mina sommardäck och allt gick väl. Efter livsmedelsinköp till den stundande Langostillverkningen åkte vi hem och började planera helgens bravader.

Fredagkvällens bravader får inte alls kallas bravader. Vi beslöt att vi hade en hel del catching up to do, varav Idol och Trivial Pursuit fick bli kvällens aktiviteter - förutom Langosbakning då som sannerligen är ett helt företag i sig. Inga smärre incidenter hände under baket förutom det obligatoriska: Mjöliga strumpor, byxor, ansikte och golv. Vitlökssmör på armarna, svidande tårar orsakade av den ondskefulla rödlöken samt en och annan räka slösad till den helt ointresserade katten. Gott blev det, Sonja börjar kunna det här med Ungersk eeeh.. husmanskost. L och L som aldrig(!!!!) hade ätit Langos trots deras otaliga festivalbesök var nöjda med rätten och åt därefter.

Sedan var det Idol, frid och fröjd - behöver inte nämnas mer än så förutom att sällskapet som brukar vara rätt duktiga på att svulla i sig framför teven, inte ens slängde en halv blick på chipspåsen efter den stora frityrfesten. Märkligt. Så kom stunden då TP'et plockades fram. Halvvägs in i matchen läser en av L'n en fråga till mig:

L: "Ååååååh, helvete! Den här kommer du kunnaaaaa!!
- Vilken äppelsort förekommer i Wilhelm Moberg's Utvandrarna?"

Jag: -Ursäkta?!? Vafan sa du? (slänger iväg en gissning utifrån mina ICA Kvantum-erfarenheter men icke.)

Den andra L skrattar och ser minst lika förbryllad ut som jag.

L: Ja men hallå! Dom sjunger ju om det i Kristina från Duvemåla!

Jag: Hahah! So?!? Jag såg den när jag var 13 och inte fan kommer jag ihåg nåt äpple!..

.. varpå L brister ut i en spontansång som skulle få Körberg att storkna och Pavarotti att vända sig i graven över hur fotfolket egentligen uppfattar konstformerna opera och musikal (- i vilken genre L's konststycke hör hemma kan jag dock inte ta ansvar för) ...

L: - Amen... ASTRAAAKAAAAAAAAAAN!!!!!!

L blev ja, något förvånad över hennes spontana insats och genansen kom som på beställning. Skrattsalvorna följde tätt i spåren.

Morgonen efter vid frukostbordet lyckade även Sonja med en vacker bedrift, att förklara var mjölken kommer från, nämligen en gris. Oturligt nog minns jag inte hela konversationen, återkommer om möjligt med detta.

Hmm. Ja, på lördagskvällen var nog systrarna lugnare än vanligt. En av oss fick hångla och det var då inte jag, say no more. Kvällen slutade iallafall med att det bara var vi flickor hemma hos oss och tydligen somnade både jag och Sonja i Sonjas säng (fullt påklädda) och när Sonja vaknar på morgonen har hon armen om mig. Fantastiskt. Godnatt!

En helt normal kväll i det Syfiliskahemmet

Systrarna sitter i varsin fåtölj i tvrummet. Katten Svea (även kallad Bea) går lojt genom rummet.

Sivan - Bea, vad gör du?

Sonja - Bea, vad gör du?

Katten tittar trött på oss.

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea, vad gör du?

Kattens blick går från den ena systern till den andra. Något skeptisk.

Sivan - Bea, bea?

Sonja - Bea, vad gör du?

Sivan - Bea, vad gör du?

Katten fortsätter att stirra ut oss. Kan man ana ett uns hat i hennes blick?

Sonja - Bea? Bea, var skaru ra?

Sivan - Bea, var skaru ra?

Sonja - Bea! Men gå inte då!

Katten går mot köket, ignorera oss totalt.

Sivan - Awww!

Vi fortsätter titta på tv som om inget stört precis hänt.

Och förresten..

Snart är det lördag igen.

Vad är dealen med smörkniven?

I helgen hade vi besök av kära vänner. När man har besök måste man bjuda på frukost. Det gjorde vi. Smör, bröd, pålägg, te, ägg och en himla massa stod framdukat.

"Har ni en smörkniv här nånstans?" sa en av gästerna och började leta i en låda. Det hade vi, längst in och under en massa bråte.

Jag bara undrar. Varför smörkniv?. En kniv, som endast är gjord för smör. Okej då, ibland även mjukost och kaviar. Varför duger inte en helt vanlig kniv? Varför denna diskriminering mot dessa helt normala och funktionsvänliga knivar?

Våga vägra smörkniv!

Säg till Sivan

Hon måste blogga om helgen. Seså! Mig lyssnar hon nämligen inte på.

Fyra jänter och en fest

Helgen har bjudit systrarna på langos,vin och hångel.

Ja, det var väl ungefär det som hände. Sivan får skriva ett längre mer detaljerat inlägg. Jag orkar inte.

F.Ö

Ohoho, har bara hunnit berätta detta för Sonja, men måste säga det här också. Jag kommer antagligen vakna upp rik, snygg, smal, kär och lycklig inom en snar framtid. För igår mina vänner - igår valde jag rätt kö på ICA Kvantum OCH rätt fil förbi Stans fullsmockade fotbollsarena. Häh. Plötsligt händer det.

Heja Aftonbladet...

Ja, alla är vi ju emot ungdomsvåld. Så då tänder vi ett ljus i cyberspace och hoppas att det blir bättre. Då kan man ju säga att man faktiskt "engagerat" sig, utan att man ens behövt lyfta arslet, knappt fingret.

Jag ojar mig över dagens ungdom, förfärar mig. Men jag tänder banne mig inget ljus i cyberspace.

Jösses.

Hej Bullen, jag har ett problem

Jag är nog egentligen för gammal för att skriva till er på Bullen, men jag vet inte var jag ska vända mig. Istället för att ursäkta mig skrider jag direkt till mitt problem...

I mitt arbete krävs arbetskläder. Dessa har i alla tider varit extremt fula. Nu har dock företaget jag jobbar åt piffat till sig och gett sina anställda nya kläder. Faktiskt helt okej om man jämför med dom gamla. Jag har oftast på mig en t-shirt, men ibland händer det att jag använder en pikétröja. Och det är den som är problemet. Jag är inte smalast i stan, och varenda gång jag böjer mig ner för att plocka upp nåt så liksom åker tröjärmen upp (oftast på högerarm) och liksom fastnar där uppe. Detta är extremt obekvämt. Rätt ofta bär jag något i vänster hand och kan följdaktligen inte använda vänster hand för att dra ner ärmen över högerarmen igen. Detta innebär att jag tvingas göra en konstig rörelse med högerarm för att ärmen ska åka ner igen. Det ser ut som om jag har spasmer. Konstiga spasmer i höger arm.

Vad ska jag göra? Prata med min chef? Byta tröja? Försöka prata med en psykolog?

Hjälp mig.

Jag vill också vara prinsessa

Vore ju rätt gött om man kunde räkmacka sig genom livet på det där sättet. Dessutom är det mina (våra) pengar hon räkmackar sig fram på.

Borde inte kungafamiljen åtminstone skriva ett personligt tackbrev till oss alla?

Sweet, sweet Blocket

Kan ni hjälpa mig att reda ut en sak? Var bilen tillsammans med gubben i 21 år? Sålde bilen gubben då? Sålde bilen sig själv till bilfirman som sen sålde bilen till nuvarande ägaren?

Jag förstår inte.

Jag vann!

För första gången i mitt liv har jag vunnit! Ja, om man inte räknar pimpeltävlingen när jag gick i sexan och tilläggas bör väl att vi var endast två deltagare... Jag fick två fiskar, men satte varken på maggot eller tog av fisken själv. Men jag fick en pokal iallafall. Skitsamma, det jag vill berätta är att jag vann Morgonpassets "tävling" eller vad man nu ska kalla det.

Och ja, det är sant. Och det gjorde ont.

Koncentrerad kompensation.

Heh. Så jag projicerade alltså min bakfylla till katten. Och fylleguden (knullgudens bror) tyckte uppenbarligen att katten minsann skulle kräkas ikapp alla kräkor som jag inte kräkts under mina tio år som konstant festerska. Så katten tog mitt kräkstraff och jag blev följdaktligen utan en god bakisnatts sömn. Men kära nån vad lillkatta kräktes. Var nog upp en 7 ggr och torkade fläckar, tröstade den molokna kissen, flyttade bort gardinerna från kräkfarozonen osv. Nu verkar hon iaf må bättre även om hon inte är så sugen på att leka apport ikväll. Jag kanske ska njuta av lugnet istället för att oroa mig... Imorrn kommer hon säkerligen glatt hoppandes med tjugo hårsnoddar som ska kastas iväg fyrahundrasjuttiotre gånger var och då kommer jag nog vara lat och tycka att hon är jobbig. Jaja. Nu sover vi. Och jag har minsann också tränat idag.

Yes, I´ve been working out.

Jag har även ätit glass. Och i lördags drack jag 1 liter vin. Några bullar på det här och jag är i mitt livs form i ett litet kick.

För övrigt är jag het på tjockisköttmarknaden. Hurra.

Vilket kattkräk.

Jotack. Vi var ut igår. Sonja har legat hela ljusa dagen i sin säng med undantag för när min mama o papa kom hit och bjöd oss på smörgåstårta. Medans Sonja slöade blev jag utdragen till köpstaden för en 4h intensiv shoppingrunda med baksmällan som sidekick. Äsch. Så illa var det inte, jag fick äta plankstek sen så jag är nöjd.

Men till dagens mest intressanta händelse. Nu ikväll när jag gick och la mig (ligger fortfarande såklart, laptopen är fantastisk) kände jag mig plötsligt otroligt kräksjuk. Jag brukar aldrig kräkas dagen efter, det har hänt typ 5-6 ggr totalt på 10 års festande men idag skulle det tydligen hända. Jag ojade mig en stund, satte på ett nytt Heroesavsnitt, kissade och tog några munnar iskallt vatten, allt för att inte kräkas. Så händer det. Mitt i en hemlighetsfull konversation mellan Hiros papa och Hiros kompis så hör jag ett märkligt ljud. Det har inte med japanerna att göra, det är något annat... Så får jag se (och höra) att katten står och kaskadkräks mitt på golvet! Först blev jag trött, va jobbigt att stå o torka kattkräk när man själv är kräksugen, sen blev jag fan mäkta imponerad. Har jag alltså lyckats projicera min bakfylla till kattrackaren? Det är bannemig ingen dålig egenskap. Nu mår jag tiptop, och katten ligger uttömd, utmattad och sover tungt på mina fötter. Tack till dig Bea.

Pepping!

Som Sivan skrev ska vi bli ut på krogen ikväll. Dricka dyra drinkar, inte känna oss medelålders, kanske känna oss tjocka, men framförallt känna oss onyktra. Hurraaaa!

I´m gonna party like I never druckit hembränt before!

Systrarna goes Facebook?

Kanske? Eller inte? Jo? Nä?

Whopper Kaj Hey!

Imorgon vid den här tiden är systrarna ute och svänger sina kurviga och lurviga som aldrig förr. Eller åtminstone på väääähäääldigt länge. Minns inte ens när vi var ute här i stan tillsammans senast. Och det beror inte enbart på min antagligen för höga promillehalt förra gången det begav sig utan för att det faktiskt var mer än två veckor sedan - vilket är ungefär så länge som mitt minne räcker om det inte handlar om PLUnumret till tomater, svenska tomater, körsbärstomater och bifftomaterna på ICA Kvantum där jag jobbade som tonåring. (<-- Längsta meningen alltime.) Dom hänger fortfarande med. 8806, 8818, 8516 och... tror det var 87..? 87nånting.. Fan. Tappat bifftomaterna. Nu är jag mer eller mindre dement. Antagligen mer dement än mindre. Bra, då har jag iallafall en diagnos att skylla på och inte bara ouppmärksamhet. Gul lök slogs iallafall in i apparaturen som 4666. Men det var ju ett fjantigt nr, för lätt att minnas.

Hjälp mig. Jag är störd.

Inom loppet av 2 timmar förla jag fjärrkontrollen till steron fem gånger. Otroligt frustrerande.

Hey Mr Stupid

Jag har en snäll morbro. Så snäll att när han ibland ger mig DN gratis i 3 månader. Det jobbiga är när dessa 3 månader gått och nån snubbe från DN ringer och vill ha mig att prenumerera på tidningen. Ha! Som om jag skulle betala för nånting annat än mat och sprit?

Telefonen ringer. Jag svarar.
Försäljaren: Är det Sonja Syfilis?
Jag: Ja...
F: Du har ju haft DN nu gratis i några månader, och nu undrar jag om du vill prenumerera på tidningen?
Han börjar rabbla upp priser.
Jag: Jag är inte intresserad, jag jobbar på en tidning och kan läsa DN och en massa andra tidningar där om jag vill.
F: Jaha, så du är en kollega?
Jag: Nej, inte direkt...
F: Nähä, så du säljer tidningar?
Jag: Nej, jag jobbar som städare på en tidning, och det ligger ju tidningar lite varstans som jag kan läsa där.
F: Jaha...så du tar dom ur soporna?

Ja, eftersom jag jobbar som städare rotar jag alltid i soporna efter både tidningar och mat. Herregud. Jag blir trött på människor ibland. Rätt ofta faktiskt.

Snaaart, snaaaart är det fredag.

Ett litet tillägg

Jag har faktiskt extremt trevliga arbetskamrater om man bortser från puckade journalister. I fredags gick en av dom trevliga hem och hämtade ett par strumpor åt mig då det gått hål i mina. Och ibland får jag godis. Och jag får fribiljetter till diverse festligheter. Och idag fick jag bröd av tanten i köket. Och för några veckor sen fick jag sallad. Och förra månaden fick jag ett par foppatofflor* av en kontorsnisse. Och vaktmästarn gör allt han kan för att hjälpa mig när saker jävlas.

Och nu till det sista, smått otroliga: Jag uppfattas som glad. Trevlig. Rolig. Vänlig. Hjälpsam.

Jag tar bara ut mina inre aggressioner på journalisterna här. Och hur kul är det att läsa om allt trevligt som händer här i världen? Inte kul alls.

*Ja, foppatofflor är det fulaste som finns. Men gratis är gott. Tyvärr inte alltid snyggt.

Vad är det här för skit?

Den här veckan har bara haft otrevligheter i sitt sköte. Inte klamydia men nästan.

Måndag: 20 liter kaffe på golvet i matsalen. Detta innebär en halvtimmes förseningar i mitt redan cpspäckade schema. 5 timmar senare även 20 liter vatten i köket då diskmaskinen fått fnatt. Självklart jag som får torka upp. Övertid. Får jag lön för den övertiden? Icke.

Tisdag: Sopsäckarna ger mig otrevliga överraskningar då botten hela tiden går ur dom. Onödigt extra arbete som gör mig extremt pissed off.

Onsdag: Försover mig. Börjar 06.00. Vaknar 05.52. Springer till jobbet. Hela dagen blir en enda lång försening. Sopsäckarna fortsätter jävlas, även fast jag dubbelkollar att dom är hela. Dom är inte hela. Jag river ner en lampa på ett kontor och får stå en kvart för att få upp skiten igen. Förseningen blir än mer försenad. Puckad journalist klagar på att det ligger tidningar på golv. Jag föreslår att han slänger dom. Han föreslår att jag ska göra hans jobb. Jag biter ihop och undviker otroligt nog att slå ner honom.

Torsdag: Atombomb över stan, jag blir ensam kvar och får städa upp skiten. Helt säkert.

Och du är gammal!

Var nyss på blodcentralen för att lämna plasma. Fyllde i blanketten, tog kölapp, blev inkallad, lämnade lappen till den 60åriga damen med jättestort hår a´la toksminkade tanten i Days Of Our Lives. Så bokar jag ny tid åt mig och Sonja (tänkte tvinga med henne nästa gång). Så ber hon sedvanligt om legitimation och jag räcker fram mitt körkort.

Så utbrister kvinnan: "Oj, så vacker du var."
Jag förvånat: "Mhm? Jaha... Ja det var ju fem år sedan."

Tanten ler snällt mot mig, nästan lite ursäktande och beklagande. Vafan. På kortet var jag ju nyfyllda 18 år och nästintill oförstörd. Blame me för att jag inte ser ut så längre. Och jag ser speciellt inte ut så en onsdagsförmiddag när jag ska klämma ur mig 3/4 liter vita blodkroppar på så kort tid som möjligt. Äh. Vad vet hon? Med alkohol och rätt belysning så... Jag tog iallafall med mig TVÅ ostmackor därifrån bara därför. Up hers.

Obs: Tantens look-a-like. Inte jag när jag var 18. Inte jag vid 23 heller.

I Gnarp är det snålt med mångfald.

Så en av mina studiekamrater kommer från ovanstående samhälle. De få gånger vi faktiskt studerar så gör hon och jag det ihop. Vi reser de 11 milen t.o.r tillsammans och festar tillsammans emellanåt. I lördags hade vi blivit bjudna till en av våra medstuderande till hennes hus(! fäncy fäncy för oss kombo-kollektivare vars framtida husaffär är lika avlägsen som att Per Elofsson ska stå överst på pallen igen.) Där skulle det vankas kopiösa mängder mat, sprit och bastande. Fabulöst.

Klockan blev kväll och vi blev upphämtade av E som skulle köra oss till sitt hus. På väg till huset åker vi över en viadukt som leder till en av stans förorter. På viadukten går en man. Iklädd röda bermudashorts. Och blå dunjacka. Så utbrister min vän C: "-Hallå! Vad är det där för karl som går i shorts såhärårs?? Och sen när började även karlar ha svarta tights under shortsen?!? Ser ju inte riktigt klokt ut."

Ehrm.. nä precis. Mannen hade inga svarta tights under shortsen. Hon kan ju alltid ursäkta sig med att det inte finns någon invånare med invandrarbakgrund i hennes barndomsby.

Say what?

Mina enda polare där på mitt jobb: En fönsterputsare á la 60 bast och en vaktmästare á la 60 bast han med. Oftast pratar dom om gamla minnen, gubbar och gummor. Jag läser oftast tidningen, gör allt för att inte höra vad dom pratar om och svarar endast på tilltal. Men idag kunde jag inte låta bli att höra...

"Men hörde du om Olle! Han hade gjort illa sig. Nåt med muskelfästet. Nåt med bikeps.."

Bikeps? Är det nåt gammellatinskt? Jag bara undrar.

Mitt liv som städare

Börjar dagen med att snosa från o4.00 till 04.45. Kliver upp 05.15. Går till jobbet. Dör lite av utleda på jobbet. Utför jobbet medan jag intalar mig själv att det snaaart, snaaart är fredag, lite som ett mantra. Saker och människor jävlas. Antingen översväming vid kaffeautomat, botten går ur sopsäckar eller människor som frågar (läs: kräver) saker. Svett, svordomar och skratt far ur mig.

Snaaart, snaaart är det fredag.

Blir lycklig då jag upptäcker att en toalett inte har blivit använd! Jag kan alltså skippa att städa den! Bara 29 toaletter som behöver städas alltså! Lyckan är totalt. Fem minuter senare råkar jag skvätta vatten precis i skrevet vilket gör att det ser ut som jag kissat på mig.

Snaaart, snaaart fredag.

När fredagen så äntligen kommer och jag lyckligt visslar mig fram bland sopkorgar och puckade journalister så tas jag raskt ner på jorden. "Nu är det bara 2 dagar kvar till det är måndag igen".

Det finns alltså folk som är mer pessimistiska än vad jag är. Otroligt.

Återigen

Dessa modebloggar. Dagens outfit. Seriöst, jag skiter fullständigt i om du har jeans, leggings, dyraste väskan i kvarteret, mormors gamla jacka, morfars gamla hatt eller vad fan det nu kan vara, på dig idag.

Om 100 år, tror ni verkligen att nån kommer minnas att ni anstängde er så förbannat för att se så konstiga ut som möjligt? Det är kläder. Tygstycken. Det svälter barn i Afrika för bövelen.


Jag måste förresten köpa en bärbar dator. Stationär dator är ju pinsamt. Och jobbigt. Stackars mig.

Småkakernsvänner

Ja, jag har lagt fram en motion om att vi ska bilda en fikaklubb. Än så länge är det bara jag som är riktigt på. Mest för att jag vill komma hemifrån men också för att socker är bra för kroppen.

Nå? Vilka är på? Vi sammaträder på Waynes om..öö...37 minuter. Syns där.

Blå monster

Ja, moderaterna och deras polare alltså. Jag är egentligen inte politiskt insatt, men trots det fattar jag att dom fixar räkmackor åt dom rika och hårdbröd (om ens det) till dom "fattiga".

Assfuckersfuckerasses.

Ja jävlar!

Fikade på jobbet idag, surrade om ambitiösa människor.

"Men Sonja, du verkar ju vara så ambitiös!"

Ööö? Jag jobbar som städare. Gör man det är det väl ett rätt stort tecken på att man inte är ambitiös? Jisses.

Titta vad jag fick på jobbet!

Efter att en ond man skjutit en gummisnodd på min läpp så den svällde upp till..eh..ja, den svällde upp... fick jag den här. Som tröst? Som en pik? Jag vet inte? Och om jag nu ska ta det som en pik, ska jag då ta det som att jag är tjock som en gris eller att jag är en smutsgris?

Hemma är inte alltid bäst.

Systrarna har alltså varit i sin gamla hemstad tvååååå (2) helger i rad. Och ja.. här i medelpad är vi som inte fyllt 25 än relativt unga i krogkretsen och behöver inte skämmas även om vi är ute vareviga helg. Andra bullar blir det när man åker hem. Från att vara yngst blir man omedelbart äldst på stället fast att distansen bara är 10 mil. Jag och Sonja gick från två halvfräscha 20+ till medelålders surkärringar med kolesteroligenkloggade blodkärl, och allt detta på bara 10 mil. Sverige är fantastiskt.

När vi inte var på bykrogen så var vi i affärerna (typ alla de tre som finns..). Men kära vänner... Varför, o varför var det någon som bestämde sig för att producera dessa?!? Det övergår iallafall våra förstånd. Inte en särskilt stor bedrift med tanke på att våra förstånd oftast är obefintliga, men ändock.

----------

Ja precis! En pennkanin så man får skriva med kaninens jättekuk. Festligt. Och vem vill ha en blodbägare? Ångermanland/Transsylvanien - same same uppenbarligen.

Hur många timmar av livet går åt till att leta matchande sockar egentligen?

I´d die for you.

Sivan är världens bästa bästaste vän.

Siv, om du vill ha en njure nångång så skulle jag ge dig en. Kanske min egen, kanske någon annans.

Kära Siv

Det är inte bajs på kökshanddukarna, det är bara blodpudding. You have nothing to fear.

Helgen spenderades även denna i hemstaden. Nu anser jag att jag varit hemma så mycket att jag inte behöver åka tillbaka förrän vid jul.

Om jag orkar kommer det även en eller två bilder som är mer eller mindre roliga.

Över och ut.

Extreme bloggmakeover

Javafan, jag antar att ni var lika trötta på skiten som vi var. Vitt är det nya svarta. Och ja, bloggen borde byta namn. Väldigt lite fylla, extremt lite sex. Ska fila på det en stund.

Och så måste jag bara vräka ur mig lite otrevligheter kring journalister. Ja, återigen. It´s a never ending story. Jag moppade golv (eftersom det ju är min favoritsyssla här i livet, strax efter att bli onykter) och så kom en kvinnlig journalist gående.

"Hur stavas individuell? Med ett eller två l?"

Fast hon frågade såklart inte mig, jag är ju en städare och alltså mentalt efterbliven och således extremt dålig på stavning. Människan hon frågade var inte helt säker, men trodde nog att det var med två l. Jag kunde inte vara tyst och sa helt enkelt att det stavas med två l. Trodde dom på mig? Nä. Dom googlade.

Ha så kul när bananflugorna kommer till era papperskorgar, säger jag bara. Eftersom jag är så förbannat dum så har jag helt enkelt inte förstått hur man gör när man tömmer en papperskorg. Iallafall när det gäller era. Hmpf!

Sex var det ju...

Mycket fylla, mycket fetma, mycket klaga har det varit senaste tiden. Länge sen vi nämnde nåt om sex (förutom Sonjas tonårshångelerfarenheter men dom var ju inte självupplevda så vet inte om det räknas). Jag ska göra ett litet försök iallafall.

Systrarna betraktar tiden 20:00 - 21:30 på måndagkvällar som helig tid. Den ägnas oavbrutet i varsin fotölj fullkomligt koncentrerade på det som visas på Tv4+.

Vad och varför? Jo för att den här mannen är så jäkla cool. Så cool att systrarna blir alldeles till sig och är lika fascinerade över hans stundom totala kyla såsom hans oslagbara charm sekunden senare. Och systrarna som båda är över 170 cm och genast dissar alla män som inte är högre än 180 - skulle utan diskussion ge efter om dom fick chansen med den här mexicanen, även fast Cesar tydligen bara är 165cm. Huh! Han är het minsann. Cool är ett ord jag inte tycker om att använda om folk men det passar onekligen in på den här karln. Kan han tygla största värsta elakaste rabiespitbullen som får Cujo att framstå som en blyg chihuahua kan man ju inte annat än bli sugen på honom. Mmm... I like mondays...

Mindre förvirrad och cirka 80% syn

Hon kom hem igen. Det visade sig att hon både slängt sopor och åkt till jobbet. Fast hon inte skulle jobba. Men soporna skulle faktiskt slängas. Ett rätt iallafall. Mycket bra.

Jag städar nu. Ifall ni inte märker det.

Förvirrad och blind

Det här kan vara den lurigaste dagen ever. Eller den jävligaste. Jag vet inte. Det enda jag vet är att när jag kom hem från jobbet och skulle låsa upp dörren så var den olåst. Dörr olåst dock ingen Siv hemma. Alla värdefulla ting verkar vara kvar. Dator, tv, fåtöljer och alkoholen stod på sina platser. En katt sov i en fåtölj och såg nöjd ut. Inga tecken på inbrott. Men då kommer jag till frågan.. Var är Sivan? Jag kommer på flera olika alternativ. Antingen har hon blivit kidnappad, rymt hemifrån, gått ut för att slänga sopor (för att sen aldrig komma tillbaka), åkt till jobbet eller gått till affären. Uteslutningsmetoden är nog det enda rätta i det här läget.


8.13 imorse fick jag toalettrengöringsmedel i ögat. Det är rätt svårt att avancera som städare om man är blind va? Typiskt.

Men for fuck sake forts.

Ja, och som om det inte vore nog med att jag fick utstå lightporr på bussen så fortsatte helgen med barnvaktning av 3-åring på nån form av uppåt-tjack. Även kallad Djävulsbarnet. Och för att göra det hela lite svinjobbigare så hällde jag i mig vin på lördagskvällen och gick ut för att roa mig med vänner på den lokala krogen. O my. När jag stod där och tittade på ungdomarna som dansade, skrattade, hånglade, skrek iiiiihhhh när dom såg nån dom kände igen...ja, då kände jag mig väldigt medelålders. Full, tjock och medelålders. Är det verkligen den bästa kombinationen? Nä. Och för att göra det riktigt genomjävligt så var jag bakis på söndagen, samtidigt som Djävulsbarnet ville leka extremt rörliga lekar såsom kurragömma, cykling och brottning.

Jag överlevde, men är ärrad för livet.

Snabba Sverige och arma systern. Del II

Del II stämmer väl egentligen inte, jag är nog uppe i del fyrtioelva. Men idag damp det iallafall ner en fin liten faktura från Assistancekåren. Som jag skrev nedan - alltså 10 veckor har gått sen det hände. Eeeeh? Det rör sig tydligen inte särskilt snabbt där heller. Inte undra på att standardbeloppet är så högt om allt pappersarbete tar 2½ månad att utföra. Hur många anställda behövs för att skicka ut ett papper?

Standardbeloppet då?: Ettusentrehundratjugofyra svenska kronor. Det är typ 450 nudelpaket.

I am soooooo not gonna pay. Up assistancekårens ass. Asses.

Men for fuck sake!

Helgen är över och sällan (faktiskt aldrig) har jag varit så glad över det som den här veckan. I fredags begav jag mig mot hemstaden i en buss. I bussar sitter man som ni kanske vet väldigt nära sina grannar vare sig man vill eller inte, och denna färd var såklart inget undantag. Jag satte mig på en bra plats, lagomt avstånd till alla andra då bussen inte var fullsatt. Skönt, tänkte jag.

Ha!

En minut senare klev kåtaste ungdomarna i hela Västernorrland på bussen. Tack och lov var dom bara två stycken (en kille och en tjej) annars vet jag inte vad jag hade varit tvungen att bevittna. Dessa två kåtmonster satte sig självklart i sätena bredvid mig, på andra sidan gången. Detta trots att det fanns massor med plats kvar längst bak i bussen. Och så började det. Hångel-SM. Sliskochslask-tävlingen. Göraalltutomsamlag-tävlingen. Stoppaintungansålångtdukan-tävlingen. Självklart var det dagen då jag glömt mitt headset till mobilen och alltså var tvingad att höra på när dom åstadkom mer eller mindre högljudda kroppsljud. Så där satt jag då och trodde att det inte kunde bli värre.

Suck.

Det kunde det. Helt plötsligt slutade hånglandet och tafsandet och killen tog fram sin mobil. OCH BÖRJADE SPELA MUSIK HÖGT. Alltså utan headset, bara spelade skiten rakt ut så hela bussen hörde även fast vi absolut inte bett honom spela musik. Fine, tänkte jag. Nu kanske hånglandet upphör. Icke så! Så snart musiken började spela återgick dom till sina vuxenlekar. Det var ungefär då som det brann i min hjärna och jag i en mindre vänlig ton med ett mindre vänligt uttryck i ansiktet bad honom stänga av musiken. Han såg otroligt nog förvånad ut. Som om han inte alls kunde förstå att jag inte ville lyssna på dödsmetall a la diskant from hell. Ett tag kände jag för att stena honom till döds. Men jag hade inget hårt och tungt nog att kasta på honom. Alltså, det jag vill säga är...

Om jag vill lyssna på musik så tar jag med mig egna hörlurar till musiken som jag själv valt att lägga in i mobilen, iPoden eller vad man nu spelar musiken i. Om jag har glömt mina hörlurar men ändå vill lyssna på musik så kommer jag förbanna mig själv för att jag glömt mina lurar men absolut inte sätta igång musik så att alla hör. Och vill jag se på lightporr så laddar jag väl hem skiten från internet! Jag sätter mig inte på bussen. Förihelvete.

Snabba Sverige och arma systern.

På onsdag är det tio veckor sedan Oden blev krockad. Tio veckor av tjat och tjat och mera tjat på retarderade Bengts Åkeri i Örebro som gett blanka fan i att skicka in bekräftelse på olyckan. Fallet var klart. Skicka in pappershelvetet. No fuzz. Just do it. Ni är ju totalförsäkrade hela vägen upp till era skvalpande vattenskallar så gör det already. Skicka det omgående med er representant som kommer dit en (1!) gång i veckan just för att ta hand om Bengans chaufförers "små" fadäser. "Jo men gumman, du förstår ju att våra bilar kör 9000 mil om dagen, sånt här händer självfallet ganska ofta."

Så förutom att skicka in pappershelvetet kanske ni också bör se över era gubbar som har suttit i samma position sedan Hitler var populär och tydligen förträngt hur man agerar när man manövrerar ett smidigt litet ekipage på 22 meter. Tio veckor. Inga pengar. Nu tack och lov har tidsfristen gått ut så ärendet är nu oberoende av Bengans medgivande, nu behöver jag bara vänta på försäkringsbolagets tvistande och vridande och deras första obligatoriska skambud. Hurray. Tips till kidsen, råka inte ut för något i ett semestrande Sverige. Inte undra på att jag är lat och oenergisk när hela landet är totalt efterblivet. Go figure. Var det såhär innan Tjernobyl också eller är det där vi har syndabocken?

Jag är uppenbarligen mer talangfull som fyllesvamp än svamphinksfyllare.

Så. Efter en påkörning och oändligt massa försäkringsdravel senare var mina kära päron snälla nog att hjälpa mig hitta en ny automobil. Och det hittade vi. I Foppa(toffeln)s svenska hometown. Och som tack för hjälpen var jag tvungen att gå med på whatever crazyness min ma-ma föreslog. Och crazy är en underdrift. Min kära ma-ma insisterade på att jag skulle följa med henne ut i svampskogen. Mhm. En lördagseftermiddag. Några få timmar innan jag skulle köra mig själv ner hit igen så jag o Sonja skulle hinna supa till. Lördag var det ju. Men, jag kunde inte gärna sätta emot när dom varit så snälla med mig så mama, jag o cockerspanieln (här nedan kallad Tunnan) satte fart ut i ingenmansskog.

Alltså. Varje svamp jag hittade visade jag för henne i hopp om att det var en kantarell och bevare oss väl om jag skulle hitta en Trattis! Då skulle jag enligt hennes röstläge att döma vara den bästa dotter som någonsin levt och den nyinköpta Hondan hade antagligen förvandlats till en Lamborghini. Så jag plockade svampar för glatta livet och hon sa "Nej, det där är en sopp." om allt jag visade. Till slut visste varken jag eller Tunnan vad vi egentligen letade, för några kantareller fanns faaan inte i den där skogen.

En smärre evighet senare kom vi till regnbågens slut och ma-ma blev lik en femåring som får syn på Markoolio. Hon hittade kantareller. Och jag med. Jag hittade tre, hon hittade sextielva, men min var störst så jag vann! (?)

Kontentan av denna poänglösa händelse finns inte, men som min mamma babblade på om dessa svampar. Hon berättade var hon brukade hitta kantarellerna, vad man kunde laga för maträtter med dem och all annan kuriosa som jag inte lyssnade till för jag tänkte mer på vad jag skulle häva i mig för berusande drycker när jag kom tillbaka till Stan. Sen förklarade hon att det hade inte varit ett bra "svamp-år" i år för det hade varit - jag minns inte, för fuktigt/för lite fuktigt?

Jag vet inte hur ni resonerar, men ett bra svampår i min värld - anno 2007 långt borta från lingonris och tallbarr - är när man INTE hittar någon svamp. Jeeze...

Ja just det, sedan ramlade Tunnan ner i en myr och gick från tjock, flåsande och långhårig medelåldersvovve till liten, blöt, söt och rufsig valp med stora förvånade ögon. Mamma mycket glad över min goda dotterinsats som svampkompanjon och hunduppdragare, mindre nöjd över att hon visst var tvungen att köra hem den drypande lurvtussen. Och att döma av bilderna nedan ser Tunnan enligt mig mycket yngre ut. Kanske ett dopp i närmsta myr skulle få en att se ut som sjutton vårar igen? Tål att tänkas på.

Före badet: Flåsig och gammal.

Efter badet: Valpig och förvånad.

Ordverifieringen för detta inlägg var för övrigt: knugnggh. Kan inte annat än relatera det till något sexuellt. Jag är bakis. Säkert därför.

Same old, same old...

Inget nytt. Nada. Njet. Null. Det som fått min puls att höjas över det normala (det behövs egentligen inte särskilt mycket alls, det räcker att jag småspringer i en trappa) var gårdagens shopping på en en hårsalong som hade utförsäljning på alla hårprodukter. Jag må vara tjock men jävlar vad mitt hår mår bra.

Önskar jag kunde skriva att både jag och Sivan har klasar av karlar efter oss. Så är icke fallet. Inga klasar what so ever. Inte ens vindruvor. Dock har vi bestämt att vi ska börja vårt nyttiga liv. Det innebär att vi ska börja träna, äta nyttigt och inte festa lika mycket. Eller iallafall ta mindre groggvirke i groggen och mer sprit. Jag försöker inbilla oss båda att vi kommer vara muchos heta när vi väl är smala. Måste väl säga att det hela går sådär. Har inte rört mig i onödan sen i..öö..? Fast idag har jag faktiskt ätit en morot. Och en pepparkaka.

Just det.

Få ragg på gymmet - ha! Försök slicka dig på armbågen också!

Ja, alltså...folket på Aftonbladet, dom är banne mig inte riktigt kloka. "Ragga på gymmet" - jamen tjena. Jaha? Exakt när ska man hinna ragga? Jag har fullt upp med att andas då jag tränar och jag antar att en syrgasmask inte skulle hjälpa mig särskilt mycket i min jakt på den perfekte mannen. Om jag har förstått det hela rätt så kan svett uppfattas som sexigt (nu pratar vi om svett när man tränar, inte ingrodd svett á la duschengångomåret) men jag antar att ett pionrött ansikte med svett forsande ner för hals och rygg inte är den sorten som (den manliga) omgivningen uppskattar.

Vad jag vill komma fram till alltså... För exakt vem är dom där tipsen egentligen? Alla vältränade snyggon har ju redan sitt på det torra, eller får åtminstone ligga minst en gång i veckan. Jag menar, får vi inte ligga när vi piffat till oss som mest på lördag lär vi knappast få till det i starkt ljus itryckta illasittandes, svettiga tights. Så då står ju vi där, svettiga, mindre smala och hyperventilerar med desperation i blicken efter någon som kan hjälpa en massera bort krampen i låren. Närmre än så kommer man inte nåt hanky panky på ett gym, om man inte är extremt vältränad och snygg eller extremt rik.

Breaking the law!

Systrarna var ute på stadens gator i helgen och roade sig. Eller ja, snarare oroade sig. Det vankades öltält och coverband och vi hoppades på gratis cider och kanske varsitt nyp i stieurten (visserligen var det både en cpskadad man och en snubbe som såg ut som Hitler som stötte på oss, men vi var inte tillräckligt fulla för att falla för deras charm). Ingen av våra förhoppningar slog in, istället fick vi leka föräldrar på stan och ringa polisen när ungdomarna slogs för fullt. Efter att vi lekt föräldrar kände jag att jag måste göra nåt olagligt för att vi inte skulle känna oss allt för präktiga. Jag kände mig galen och bröt mot lagen genom att urinera bakom ett elskåp. Mest för att jag inte hittade en toalett inom vettigt avstånd, men det behöver vi ju inte berätta för någon.

Ja, snart är det lördag igen.

Ja just det...

Kände mig extremt motiverad att skriva ett litet inlägg nu när Sivan tog sig tid att skriva ett. Så...eh...jaha? Det har inte hänt nånting nytt i mitt liv. Jag är fortfarande en fancy städerska, fortfarande väldigt otränad (fast jag gick ner 4 kilo när jag magsjukade mig, senast jag var så smal var när jag föddes!), fortfarande på gränsen till alkoholist, fortfarande retar jag mig på puckade journalister.. ja, livet leker fortfarande! Ja, varför inte ta ett litet exempel på hur pass puckade journalister faktiskt kan vara? (Jag vet att ni vill!) Here it goes...

Fancy städerska moppar golv, mindre fancy journalist kommer fram till henne.
- Har du sett min mobil? Jag förla den igår, tänkte att du kanske har sett den? Eller kanske kan titta efter den då du går runt och städar?

Redaktionen är stor. På redaktionen ligger väääldigt många mobiler lite här och var på skrivborden. Fancy städerska frågar journalisten vad det kan tänkas vara för märke på mobilen, så jag åtminstone vet vad jag ska titta efter. Journalisten ser lite fundersam ut, tittar sig omkring och pekar slutligen på musen till en dator.
- Den ser ut ungefär som den där!

Jajustdet. Klart som fan att du inte hittar mobilen om du inte ens vet hur den ser ut. Jag sa såklart inte det till honom, som vanligt höll jag min irritation inom mig, men det var svårt ska ni veta. Tröttma säger jag bara.

Åjustja. Vi var på bröllop. Och på maskerad! Pensionärs och hårdrockstema - roligaste festen i manneminne! Sivan såg ut som Mona Seilitz och jag... eh... ja, jag var mest bara gråhårig och ful. Fyllan var extrem och så var även bakfyllan för min del. Men det var det värt. Bröllopet var fint förresten. Vi grät lite, men framförallt så var vi onyktra. Och det är ju det enda som räknas här i världen.

Nu blir det kräftor och öltält. Skål!

070809

Äh. Missade datumet med 30 min... Ja, som Vaselin kommenterade här nedan så dog vi nog lite efter Gatufesten. Mkt har hänt. Vi är latare än vanligt. Fortfarande sammanboende, fortfarande otränade och vindrickande, så inget nytt (inget överhuvudtaget) under kjolen. Inte hos mig iaf, Sonjas kjoltillstånd törs jag inte yttra mig om.

Öööööh, så vad mer? Min fina bil är fortfarande kvaddad. Väntar på kosing från lastbilsgubbens försäkringsbolag. Fick ett minor breakdown i helgen när jag åkte till hemstaden för mammas födelsedagskalas... För att göra en lång historia ändå rätt lång:

Jag hoppar på bussen här i stan, vännen J är snäll och kör mig, katten och mina 3 väskor till stationen. Hon ställer in den största väskan i bagageutrymmet, jag + katten och allt annat jox hoppar (läs: kliver på i sakteliga mak med stort besvär) in i bussen o tar en plats långt bak. Det är en torsdagkväll, rätt bra med folk på bussen men jag o Bea, som katten kallas när hon inte kallas det hon heter, får sitta ifred.

Vi gör några stopp. Folk kliver av. Vi gör ett längre stopp i "Härblåserdettamejfanjämtochpallarduintedetsåstick!" där folk både kliver av och på. Många hippies med jättestora ryggsäckar, det luktar Urkult lång väg. 4 mil senare är vi framme. Jag har ringt mamma så hon står och väntar. Klockan har hunnit bli 23.30 när jag o Bea kliver av. Ställer ner katten, säger hej till mamma och öppnar bagageutrymmesluckan. För här i norr får resenärerna minsann göra det själva. Snabb överblick. Ser inte min blåa gamla fotbollsväska. Kollar lite till, flyttar på massa hippie-väskor. Nähäpp. Flyttar på en jobbig tants malätna blommiga trötta resväska. Nope. Icke. Njet. Nä. Min väskjävel är försvunnen.

Jaha. Så nån har snott min väska. Vad lämpligt. Mor fyller 60 år imorgon och jag hade givetvis packat ner alla mina bästa grejjer för o kunna göra mig fin. Dvs. plattång, stora necessären, 4 klänningar (2 aldrig använda) 2 kjolar, en uppsjö av tröjor och linnen, massa annat såklart och mina sköna träningsskor. Bra. Självrisk på 1500:- tänker jag. Just vad jag ville bränna pengar på. Sätter mig i mammas bil och bryter ihop lite. Skyller allt på långtradarchauffören som kvaddade mig och bilen. Hans jävla fel att jag förlorat mina bästa grejjer eftersom jag var tvungen att åka bussatan. Lugnande mamma kör mig tillbaka till blås-staden för o kolla så väskan inte står kvar där bortglömd och ensam. Icke det. Den är stulen. TVÅ FÖRBANNADE SKITHÄNDELSER PÅ EN OCH SAMMA MÅNAD! Inget läge för att hamstra trisslotter iallafall, så mycket fattade jag.

Blablabla, jadijada. Fick panikköpa ny outfit i lilla hemstaden, där finns inte så mkt men lyckades väl halvdant iallafall. Många turer blev det sen på fredagen och måndagen om denna väska. På måndag e.m ringer bussbolaget upp mig, det bolag som jag varit på som en förbannad grävling och tvingat dom att ta reda på saker och ting. Då har tydligen en tjej lämnat in väskan hos dom. Hon ställde visst ut min väska för att kunna ta ut sin och sen glömde hon ställa in den igen, och bussen åkte vidare. Ja hoppsan. Sånt som händer. "Du ska ju vara glad att du fick tillbaka den!" - har alla sagt till mig hela veckan.. jo visserligen, men jag orkar inte höra den frasen en gång till! Varför händer det överhuvudtaget?!? Mbah. Fattas bara att jag får ett skambud av försäkringsbolaget också för bilen... Imorrn ska iaf jag o Sonja svulla sprit och kräftor. Eller Sonja har legat kräksjuk denna vecka så blir väl jag som står för både spritandet och kräftandet. Hon får äran att sjunga alla snapsvisor då. Win-Win.

Sanslöst, redlöst och hejdlöst roligt.

För sliten för att gå in ordentligt på veckans bravader. Exempelvis så sjöng vi på de tre dagarna samma fucking jävla låtsatan all day long med vissa variationer. Några av dem:

Vi är så glada hurra för du har födelsedag
Vi är så glada hurra för vi ska festa idag
Vi är så glada hurra för vi ska snapsa idag
Vi är så glada hurra för vi får pizzan snart
Vi är så glada hurra för jag har kräkits idag.

Unt so weiter.

Resten måste jag smälta ett tag till. Fridns. Utan e.

Gatufestn!

Äntligen är det dags! Tre dagar med konstant fylla och en jävla massa langos! Vi inledde dock festligheterna i sorgens tecken: Sivan krockade med Hyndan! Hon skrämde slag på mig och jag var helt övertygad om att hon hade dött (fast när jag tänkte efter kom jag på att hon faktiskt hade ringt mig alldeles själv, om än chockad och ledsen, och berättat att hon och Hyndan blivit påkörda av en lastbil). Vi spenderade några timmar på akuten och hade faktiskt rätt roligt (iallafall jag, som inte var glaskross-skadad eller chockad). Jag testade en den huvudbonader som fanns där inne på Sivans rum, blåste upp engångshandskar tills dom gick sönder - ja, det var en helkväll! Och när Sivan kläckte ur sig "Brandmannen var ganska jättesöt" ja, då visste jag att hon var utom fara.

När vi åkte hemöver kände jag en enorm lättnad över att Sivan levde, hade alla kroppsdelar i hyfsat behåll, att hon fortfarande tyckte om pojkar och att hon fortfarande ville supa skallen av sig i dagarna tre.

För att vara lite seriös för en gångsskull: bilen blev skrot, Sivan lever fortfarande. Jag kunde inte vara gladare. Jag älskar henne! Min bästaste bästevän!

Och affärerna går bra?

Jag gör om och gör rätt när jag kommer på något att säga om den här skylten. Just nu tycker jag att den är förträffligt fantastisk alldeles på egen hand. Tror jag ska snickra en liknande till min o Sonjas ytterdörr. Så slipper vi äntligen alla (1) vänner som springer här stupikvarten. Ursäkta fotograferingen. Den ägde visst rum under en möhippa, go figure.

Hey, Mr. CoolProfessor

Okej. Så alla universitetsmagistrar har faktiskt inte odlat mossa istället för hår på skalpen. Alla är inte bittra halvblinda gubbar med för mycket fritid och för lite självdistans.

Den här snubben verkar rätt fräsig, synd bara att han inte finns vid mitt campus och att jag enbart kommer ha honom i distanskurser. Det här var iallafall hans svar angående en students undran om en bok i kurslitteraturen verkligen var nödvändig:

"Det finns inget unikt med den här boken. Allt som gås igenom på kursen finns att tas reda på, på andra håll. http://www.justfuckinggoogleit.com/ är en bra länk."

Hihihi. Jag skrattade högt för mig själv. Rolig kille. Undra om han är snygg och singel?

Probably not.




... Såååå... hur många av er kollade på länken?

Kamikaze-Mumin?

Såhär illa kan det tydligen gå om man ägs av ett barn i de lite mer fäncy delarna av vår stad (nu var kanske inte det här specifika huset ett representabelt exempel, men det har en okej adress). Gosedjuren blir tydligen mördade, eller begår självmord. Mumintrollet är väl i och för sig inte den hippaste leksak en femåring av dagen kan äga, kanske fler mumintroll går ett liknande öde till mötes?

Vet inte, tycker han ser rätt hjälplös ut?

Har ni sett den?

Min städmani alltså. Den är som bortblåst. Jag som annars skäller på Sivan när hon lägger smulor på mattan. Jag såg massor med smulor i köket men kände ingen som helst lust att dammsuga upp dom. Har det nåt att göra med att vårt annars hyfsat städade hem kommer se ut som världens knarkarkvart efter 3 dagars festande med översovande vänner i varje hörn?

Igår var systrarna på möhippa. Jag kände mig tjock. Den blivande bruden åkte mc, blev sminkad och piffad, fick ta modellbilder och spela in en singel. Charmigt naiv som jag kan vara ibland så trodde jag att hon skulle sjunga och att vi andra skulle få titta på. Så blev det inte Istället fick vi andra köra i sann barnakörs anda. Endast jag och Sivan var nyktra medan dom andra bälgde i sig öl, vin, cider etc. Ni kanske vill veta vilken låt som spelades in? Tommy tycker om mig. Fast Tommy var utbytt mot den blivande brudgummens namn. Jag sjöng alltså Tommy tycker om mig 9281237 gånger. I nyktert tillstånd. Konstigare än så blir det nog inte.

Bäst jag fuskstädar mig genom lägan nu så inte Sivan får ett vansinnesutbrott när hon kommer hem.

Nån?

Semestertider är badtider. Och badvatten med datorer brukar sluta sådär. Sådär är också engagemanget från oss systrar, och kanske även från er? Ni (du) som fortfarande läser våra sporadiska, glesa inlägg kan väl säga Hej eller valfritt könsord. Det skulle uppskattas.

Det är för övrigt en månad sedan systrarna var ute på galej i lag här i hemstaden. Och vintarmen får vila även imorgon. Märkligt. Men det kan behövas för nästa vecka blir det fira (fylla) i dagarna fyra! Minst. Och fyra langos på det. Om dan!

Do Not Disturb?

Höga Kusten gör mig lyrisk. Så sa herr Afzelius och jag kan inte annat än hålla med. Där firar jag, Sivan midsommar varje år och så även denna gång. Jag ska berätta litegrann om Höga Kusten, och främst då Norrfällsviken med omnejd där jag och min familj brukar figurera såhärårs.

• Det är verkligen vackert därute. Mycket hav, många stränder och klippor med höga berg inpå knutarna. Oftast soligt också.


• I Norrfällsviken finns en pizzeria och en fiskrestaurang. På fiskrestaurangen, som även är pub samlas på midsommarafton ALLA mellan 18-12375 år. Detta leder till att dagen efter är befolkningen istället på pizzerian för att fylla upp den sura vintarmen med lite bearnaise istället. Strömmingsspad funkar inte lika bra tydligen.


• Denna pizzeria har fantastiskt mycket personal för att vara en sådan liten säsongsrestaurang. De vet att det är ett enormt tryck på midsommar. Kassörskan är kvick och flink vilket leder till att kön för att beställa och betala går relativt fort framåt. Men det fascinerande är pizzaprocessen. Du bör inte ha bråttom iväg eller ha med dig hungriga barn/män/PMS-kvinnor. Den här gången behövde jag och min andra obiologiska lillasyster bara vänta 80 minuter på vår CiaoCiao.


• Det finaste upptäckte jag nog ändå i grannbyn, Måviken. Så här fint ser det ut på en dassdörr ute vid badbryggan: Är det månne ett försök från kommunen att få fler invånare?

Miss fancy pants!

Ännu en händelserik dag på jobbet. Skulle kunna tänka mig att jag får mitt stora genombrott snart. Kan tänka mig att göra fler sånna jobb som jag gjorde idag. Fast då ska jag fan ha betalt. En av journalisterna kom fram och ville filma mig medan jag städade. Jag sa att det var okej men bara om jag inte syntes. Så han filmade min mopp medan jag låtsades städa samma fläck i typ 5 minuter. Kändes otroligt fånigt. Han skulle tydligen göra ett inslag om hushållsnäratjänster och ja, han behövde mina tjänster.

Min mopp är en kändis! Kanske mina fötter också. Jag vet inte. Måste kolla upp det. Spännande!

Hey, don´t mind the städerska!

Vet inte var jag ska börja. Min upprördhet når inga gränser. I måndags kom jag hem mallig och skröt för Sivan om att jag minsann fått en biljett till den Gatufest som nalkas inom en snar framtid här i staden. Biljetten hade jag alltså fått av tidningen där jag jobbar, tänkte för mig själv att det kanske inte alls är så jäkla pjåkigt att vara städare ändå.

PÖH!

Igår när städtant Sonja kom in på IT-avdelningen kände hon en stark röklukt. Ungefär som om nån grillat inomhus. Dimman låg tät i lokalerna. Hon anade oråd. Hon tog sig ut i trapphuset, där kände man inte av röklukten överhuvudtaget. Hon gick ut på bakgården för att slänga sopor. Där stod det 10 brandmän. Tydligen hade det brunnit i restaurangen som ligger i samma hus som tidningen. Tydligen hade dom utrymt huset. TYDLIGEN HADE DOM GLÖMT BORT STÄDERSKAN.

Diskuterade händelsen med the Dick lite senare, funderade på om dom "glömde" bort mig för att dom ångrade att dom gett mig den där biljetten. The Dick hade svaret:

"Förmodligen hade dom överstigit budget och försöker täcka över det med nån typ av brandförsäkringsbedrägerihärva! Mycket vanligt inom näringssektorn."

Idag på jobbet bjöd dom mig på choklad och glass. Jag vet inte vad jag ska tro?

Ångermanländska: lektion tre

Ja, jag har haft en välbehövlig liten paus från alla dessa lektioner om denna vackra dialekt. Nu är det dock dags igen! No more lata mig på soffan.

Ordet jag tänker ta upp idag är Komma. Nu kanske ni tror att jag menar komma som i kommatecken. Eller komma som i utlösning. Icke! Komma är återigen ett bevis på att man kan använda och göra om grammatiken precis hur man vill. Här följer ett exempel:

"Jag komma till dig sen! Ska bara..."


Ja, Ångermanländskan är underbar.

Grattis! Sucker.

Wiiiiiiiiiiii!! Sonja ringde mig idag och berättade att jag fått VG på helveteshemtentan!!! Gah, trodde jag aldrig att jag skulle fixa. Glad blev jag, stolt blev hon... tills hon började läsa lite närmare. Inte fan var det min tenta som dom hade skickat till mig. Vi är ca 25 personer i klassen och ändå skickar dom fel.

Undrar bara vilket geni i klassen som fått min då. Väntar på ett riktigt skadeglädjessamtal, kanske från Arga mamman. "Muahah, Sivan. You suck, you luckyfucker. Mitt elvaåriga bokstavsbarn fixar det här mycket bättre än dig."

Nu ska jag på stans fylletravengagemang o peta kusarna i skinkan med långa pinnar eller nåt. Jag ska hursomhelst tröstäta varmkorv och hamburgare i mängder. Sepeskola. Sepelärare. Så länge jag inte själv arbetar på skola så får jag säga sepe. Sepejävel.

En dvärg och två slipsar senare

Jomenvisst. Så var en av sommarens två höjdpunkter avklarad. The byfest. Systrarna hade som mål att dricka litervis med vin och sprit, äta kilovis med langos och åka karusell i timtal. Vi lyckades väl egentligen bara med det förstnämnda, jag har ingen koll på hur exakt många liter det rörde sig om. Måhåånga helt enkelt.

Fredagskvällen började med tokrolig fest och slutade med att Sivan lurade åt sig en skitsnygg slips:

och så liftade vi hem med en mycket trevlig ordningsvakt (Olle var hans namn förresten) kring tresnåret. Schööönt!

På lördagen drog vi till Yoka och hennes inflyttningsfest. Hon bjöd på bål och shots. Folk var trevliga och glada. Inte en lever var nykter. Vi liftade ner till byfesten och fortsatte vårt festande. Vi hann se DiLeva, göra kärleksvrål, dricka vin i gräset i säkert 45 minuter innan det var dags för det lokala coverbandet att spela. Det var då min lycka blev total. Som en skänk från ovan kom en dvärg flygandes till mig! Det kan ha varit nån som kastade den på mig i hopp att jag skulle sluta sjunga så förbannat falskt, men effekten blev tvärtom. Sällan har jag sjungit så högt och falskt som då Thomas (dvärgen alltså) kom in i mitt liv.

Iallafall, kvällen slutade med att vi, hör och häpna, liftade hem med en ordningsvakt. Olle igen! Vi erbjöd oss att betala för resan i form av en glittrig slips, han tackade nej. Sivan frågade om vi kunde åka med honom hem nästa år också. Han sa att det gick bra. Samma plats, samma tid. Sweet.



Meningar som sas frekvent denna helg:

"You said pung!"
"Jag vill inte ligga i springan!"
"Har du tagit fram storstrutn?"
"Ta en Bafucin vettja!"
"Var är telefo-oo-nen?"

Cockerspaniel a.k.a "Tunnan"

Så. Befinner mig hemma i lillstan då det varit stadsfest. Vi återkommer om den. Det här handlar dock om mina föräldrars byracka. Föräldrarna befinner sig i nordligaste delen av landet just nu, och hunden har varit några mil härifrån i grannarnas sommarstuga. Grannarna är runt 70snåret, och väldigt betuttade i den här fyrbenta varelsen. Idag så fick jag tillbaka vovven och dialogen gick ungefär såhär:

Grannfru: - Jaha, städar du eller vad gör du?
Jag: - Jo precis, har ju varit stadsfest i helgen så det kan nog behövas.
Grannfru: - Mhm. Du kan ju ge hunden mat om en timme eller så. Än har hon bara ätit en smörgås idag.
Jag: - Jaha?! Får hon bara smörgåsar hos er?
Grannfru: (skrattar som om jag vore en naiv tonåring) - Nejdå.

Behöver jag säga att hunden inte direkt är den smäckraste i stan?
Tips: Ge för fan inga smörgåsar till hundarna. Det finns nåt som kallas hundmat av en anledning. Smörgåsen kan jag ta istället.

FYI

För vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Hoooooondaaaa. Fy fan vad vi kommer bli lata(re).

Fantastiskt. Systrarna kommer inte behöva skippa en dag på bryggan/stranden för att vi inte orkar gå eller ta bussen dit. Jag kommer inte behöva ringa runt hela stan efter skjuts när bussjävlarna inte kommer dom kvällar jag jobbar sent. Vi kommer inte behöva köpa tomater för 176544:-/kg på lillIca't bredvid. Näpp. Nu blir det utflykter och billig importerad mat hädanefter! Bidrar desto mer till miljöförstöringen men jag har börjat källsortera lite bättre... Åtminstone får vi se annat än vår gata/systemet/krogen/sibyllat ett tag framöver, dvs så länge hyndan håller ihop. Bäst man håller tummarna.

Ångermanländska: lektion två

Ja, igår tog jag upp uttrycket Oi. Idag tänkte jag fortsätta denna spännande utläggning om Ångermanländskan och dess underbara ord och uttryck. Eftersom det är Torsdag tar jag upp grammatiken, för att vara mer specifik: verb. I Ångermanländskan (jag bör väl på peka att detta även förekommer i andra norrländska dialekter) vill man gärna att orden ska ligga rätt i munnen (som så mycket annat). Främst verben. Detta är något som verkligen retar gallfeber på mina Medelpadska vänner. Här följer några exempel på helt korrekta meningar.

"Har du sköte iväg bollen?"
"Hoppsan, vad har jag skreve här då?"
"Nä? Vad säger du?! Har han bröte benet?!"
"Har du ströke skjortan?"
"Jag har nöse hela dagen!"

Ofta får jag höra att sköte och skreve är nåt helt annat, men i Ångermanländskan har dessa ord två betydelser. Här nedanför ser ni en bild på (passande nog) Ångermanlands landskapsdjur: Bävern. Om ni inte fattar så...ja, be mamma eller pappa om hjälp.

Detta var alltså dagens lektion. Fortsättning följer när jag (och systra mi) kommer hem efter en fylla i dagarna två i hemstaden. Om vi inte är alldeles för ofulla kanske det blir en del kort som kanske eventuellt kan komma att läggas upp här. Dock inga bilder på bävrar eller skrev.

Här ovanför ser ni en bild på Slåtterdalsskrevan

Ångermanländska: lektion ett

Sällan har jag blivit så hånad för mitt ursprung och min dialekt som nu. 10 mil söderöver och folk tittar konstigt på mig när jag pratar. Tänkte ta upp olika ord och uttryck som jag anväder mig av men som tydligen är grekiska för vissa urinvånare i den här stan.

Dagens ord/uttryck: Oi

Ja, ni läste rätt. Oi. Som i "Ojsan, knapparna i skjortan är oi. Bäst jag knäpper dom." O är överhuvudtaget en mycket bra bokstav som man kan sätta framför princip alla ord.

Jag är alldeles för ofull! (hemska tanke)
Kolla in den där snubben, han var inte oful dörö!
Hon är inte så odum den dära!
Den här hamburgaren var ju inte helt orätt...

Ja, som ni ser. O är en mycket behändig bokstav som jag (och mina Ångermanländska systrarna och bröder) tycker mycket om.

Fortsättning följer.

Ordning i salen.

En av systrarna var ju faktiskt ute och svirade. Man måste ju hålla staden i balans. Det vankades klassfest med grillning och kubbande, ni vet. The whole thing. Allt gick fint. Jag hade ansvar över sprutningen och det klarade jag med bravur. Nej till manssläktet, det var bara tändvätskesprutningen som jag regerade över den kvällen.

Egentligen var det inte så mycket fart och fläkt. Vi blev alla lite lagom sådär. När vi efter några timmars grillande och drickande begav oss hem hit för lite kubb och fortsatt pimpling så blev min klasskamrat J väldans bestört. Han upptäckte att han lämnat kvar sin chipspåse vid grillplatsen.
Ve och fasa tyckte han. Fjantigt tyckte jag.

Jag -Men lugna re nu. Jag har ju rostad majs med chili hemma.
J - Men lägg av. Jag äter ju inte nötter.
Jag - Hahah, störd. Majs är ju ingen nöt.
J - Men du sa ju chili?

Åter igen är det tydligen lärare vi ska bli.

Nåt nytt under solen?

Nä. Inte under kjolen heller. Same old, same old. Helgen innebar inga som helst katastrofer, skandaler, brutna fötter eller bakfylla.

Eh...jorasattehh...och bilen går bra?

Solkysst / Solfucked

Ja va fint. Sommaren har kommit, sådär bara över en natt och man gör ju givetvis det som förväntas av en. Man skyndar sig ut ur lägenheten och slänger sig platt på första bästa brygga vid första bästa sjö och ligger där från arla till särla. Vilken skräll att jag - precis som förra året, och året innan det, och året innan... - brände mig så inihelvete över hela kroppen! Solen har fuckat mig totalt. Stog ju och kikade på solskydd men jag köpte glass och en banan istället. Tyckte tydligen att det var en bättre investering.

Några fördelar finns ändå med att likna en grillad räka.

• Rosa hud passar bättre i ljusa färger, typ beige, grått och vitt än den januaribleka huden. Synd att man inte har en sån garderob bara.


• Det går åt mindre duschvatten för strålarna känns som spikar. Hurry Hurry. Skitigt hår är inne såhärårs säger dom som vet.


• Röda ansikten syns bättre i trafiken.


• Man kan lägga undan rouget till hösten, billigt och man tjänar säkert 20s på morgonen.

Såja. Finns säkert fler fördelar också, förslag?

Var är logiken?

Hade en sms-växling med the Dick igår, och då slog det mig: Varför finns det ingen smiley som räcker ut tungan inlagd på telefonen? När jag ställde frågan till Dicken så hade han inget svar men påpekade att "dubbelfitta" finns med i T9ordboken.

...eh?

Självklart testade jag och självklart fanns ordet inlagt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Christer kan åka till månen, vi kan klona Dolly, vi förflyttar oss i metallgrejer med fyra hjul men en smiley som räcker ut tungen det kan inte Mr. Ericsson fixa. Dubbelfitta tyckte han dock var ett av dom mer vanliga orden som man använder till vardags.

Ja jävlar.

He loves me.

Drömde precis att jag var o handlade på vår vanliga lilla Ica-butik. Nothing fancy. Det som var fancy var att Daniel Lindström (ni vet, Ume-pajken som vann Idol) satt i kassan. Det som var ännu mer fancy var att stackaren blev så generad och tafatt över att just jag skulle handla av honom. Han tappade min tavellist (tror inte dom har såna på Ica Nära) flera gånger, och mynt sprätte över hela varubandet. Inte ett pip gav han ifrån sig heller, tur att Ica har en såndär prisdisplay.

Betyder det här att Daniel Lindström är kär i mig? För det är väl inte så att jag är inne i nån störd bekräftelsebehovsfas? Nej det verkar helt befängt. Ska nog luska fram Daniels nummer i övermorgon - man måste ju spela spelet också. Inte verka för påflugen.

Han ser ju hyfsat drömmande ut. Typ do me.

Oh, the tröttma...

Ja, ni vet.. fancy jobb..yadayada...puckade journalister...blablabla.. Jag skulle vilja säga att det hela nog har nått sin kulmen.

Jag står på jobbet, grejar med min städvagn, minding my own business. Då kommer en av dom fram. Jag förväntar mig en utskällning av något slag, eller gnäll av något slag. "Det ligger en penna under min stol... När hade du tänkt ta upp den då? Va?!" eller"Jag hittar inte post it-lappen som legat under mitt skrivbord i ett halvår, har du SLÄNGT den (ditt missfoster)?!" eller nåt annat gulligt och uppskattande. Men icke. Istället ställer han frågan:

- Hur gör du med städvagnen egentligen?

Jag blir lite ställd, tittar frågande på honom.

- Vadå? Jag tar väl hissen?

Han suckar.

- Jamen såklart! Men jag menar annars... vad gör du av den? Tar du med dig städvagnen när du går hem eller?

Eh? Vad tror du gubbe? Att jag drar med mig städvagnen när det är 25 minus ute och djupsnö? Jisös. Nej, jag svarade inte så. Men jag tänkte det. Och nej. Han skämtade inte. Fullt allvarlig ställer han frågan. Keep in mind att det är JAG som är städaren och HAN som är journalisten.

Säg det, spraya det inte.

Systrarna satt märkligt nog tillsammans o kikade på televisionen i söndags. Bakis, pizza, bearnaise och givetvis Jamie Oliver.

Mellan läspningarna försökte han sig på någon form av konserveringsmetod. Systrarna satt slöa och mållösa. På de 3 minuter som de tjusiga aubergine-stängerna fick koka hann karlsloken ta fram alla ingredienser han skulle ha senare, hacka vitlök, rensa och hacka chili, blanda ihop oljor, såsa runt, klämma ihop allt med händerna, hälla upp i fin behållare utan att söla och lyckas prata oavbrutet under hela stunden.

På 3 minuter hinner jag fundera på att sträcka mig efter fjärrkontrollen och om jag känner mig ovanligt energisk kanske jag går in till köket och dricker lite mjölk direkt ur kartongen. Skillnad på folk och folk tydligen. Kanske därför han har ett helt imperium och jag alltid går i trasiga skor.

Alkisarna strikes again

Jo, det var ju så att systrarna drack vin igår dårå. Och cider. Och tequila. Dock inga skandaler what so ever. Kvällens höjdpunkt var när Sivan, som ju för någon månad sen ramlade och halvt slog ihjäl sig på väg hem från krogen, halkade i köket och gick ner i spagat. Behöver jag påminna er om att systrarna sällan tränar och alltså väldigt sällan stretchar? Sivan utbrast i ett "Iiiiiiiiiiiiiiihhhh!" medan jag skrattade mig harmynt. Boven i dramat var katten (den som försökte ta livet av sig i en platspåse förra veckan) som hällt ut en liter vatten på golvet. Systeryster var väl inte i det nyktraste laget och såg alltså inte sjön som låg där på köksgolvet.

Hilarous, I say.

Dags att fylla upp bearnasiekvoten nu. Maaaaaaaaatn!

Men va i...?

Ja, som ni kanske läst så ska systra mi åka till Åland. Dock inte vår vän J efter att hennes sambo gått och blivit helt skogstokig och hotat med att flytta ut om hon åkte utan honom. Jag har väl egentligen redan sagt för mycket om det hela, men seriöst, kan nån klappa till karln och ruska lite vett i honom?

Jag ska förresten vara J´s stand in under denna helg på Åland, och jag finner det hela som en utmaning. Vara trevlig i tre dygn. Ni som känner mig vet att det förmodligen kommer spåra ur redan på färjan.