En dvärg och två slipsar senare

Jomenvisst. Så var en av sommarens två höjdpunkter avklarad. The byfest. Systrarna hade som mål att dricka litervis med vin och sprit, äta kilovis med langos och åka karusell i timtal. Vi lyckades väl egentligen bara med det förstnämnda, jag har ingen koll på hur exakt många liter det rörde sig om. Måhåånga helt enkelt.

Fredagskvällen började med tokrolig fest och slutade med att Sivan lurade åt sig en skitsnygg slips:

och så liftade vi hem med en mycket trevlig ordningsvakt (Olle var hans namn förresten) kring tresnåret. Schööönt!

På lördagen drog vi till Yoka och hennes inflyttningsfest. Hon bjöd på bål och shots. Folk var trevliga och glada. Inte en lever var nykter. Vi liftade ner till byfesten och fortsatte vårt festande. Vi hann se DiLeva, göra kärleksvrål, dricka vin i gräset i säkert 45 minuter innan det var dags för det lokala coverbandet att spela. Det var då min lycka blev total. Som en skänk från ovan kom en dvärg flygandes till mig! Det kan ha varit nån som kastade den på mig i hopp att jag skulle sluta sjunga så förbannat falskt, men effekten blev tvärtom. Sällan har jag sjungit så högt och falskt som då Thomas (dvärgen alltså) kom in i mitt liv.

Iallafall, kvällen slutade med att vi, hör och häpna, liftade hem med en ordningsvakt. Olle igen! Vi erbjöd oss att betala för resan i form av en glittrig slips, han tackade nej. Sivan frågade om vi kunde åka med honom hem nästa år också. Han sa att det gick bra. Samma plats, samma tid. Sweet.



Meningar som sas frekvent denna helg:

"You said pung!"
"Jag vill inte ligga i springan!"
"Har du tagit fram storstrutn?"
"Ta en Bafucin vettja!"
"Var är telefo-oo-nen?"