I Gnarp är det snålt med mångfald.

Så en av mina studiekamrater kommer från ovanstående samhälle. De få gånger vi faktiskt studerar så gör hon och jag det ihop. Vi reser de 11 milen t.o.r tillsammans och festar tillsammans emellanåt. I lördags hade vi blivit bjudna till en av våra medstuderande till hennes hus(! fäncy fäncy för oss kombo-kollektivare vars framtida husaffär är lika avlägsen som att Per Elofsson ska stå överst på pallen igen.) Där skulle det vankas kopiösa mängder mat, sprit och bastande. Fabulöst.

Klockan blev kväll och vi blev upphämtade av E som skulle köra oss till sitt hus. På väg till huset åker vi över en viadukt som leder till en av stans förorter. På viadukten går en man. Iklädd röda bermudashorts. Och blå dunjacka. Så utbrister min vän C: "-Hallå! Vad är det där för karl som går i shorts såhärårs?? Och sen när började även karlar ha svarta tights under shortsen?!? Ser ju inte riktigt klokt ut."

Ehrm.. nä precis. Mannen hade inga svarta tights under shortsen. Hon kan ju alltid ursäkta sig med att det inte finns någon invånare med invandrarbakgrund i hennes barndomsby.

Say what?

Mina enda polare där på mitt jobb: En fönsterputsare á la 60 bast och en vaktmästare á la 60 bast han med. Oftast pratar dom om gamla minnen, gubbar och gummor. Jag läser oftast tidningen, gör allt för att inte höra vad dom pratar om och svarar endast på tilltal. Men idag kunde jag inte låta bli att höra...

"Men hörde du om Olle! Han hade gjort illa sig. Nåt med muskelfästet. Nåt med bikeps.."

Bikeps? Är det nåt gammellatinskt? Jag bara undrar.

Mitt liv som städare

Börjar dagen med att snosa från o4.00 till 04.45. Kliver upp 05.15. Går till jobbet. Dör lite av utleda på jobbet. Utför jobbet medan jag intalar mig själv att det snaaart, snaaart är fredag, lite som ett mantra. Saker och människor jävlas. Antingen översväming vid kaffeautomat, botten går ur sopsäckar eller människor som frågar (läs: kräver) saker. Svett, svordomar och skratt far ur mig.

Snaaart, snaaart är det fredag.

Blir lycklig då jag upptäcker att en toalett inte har blivit använd! Jag kan alltså skippa att städa den! Bara 29 toaletter som behöver städas alltså! Lyckan är totalt. Fem minuter senare råkar jag skvätta vatten precis i skrevet vilket gör att det ser ut som jag kissat på mig.

Snaaart, snaaart fredag.

När fredagen så äntligen kommer och jag lyckligt visslar mig fram bland sopkorgar och puckade journalister så tas jag raskt ner på jorden. "Nu är det bara 2 dagar kvar till det är måndag igen".

Det finns alltså folk som är mer pessimistiska än vad jag är. Otroligt.

Återigen

Dessa modebloggar. Dagens outfit. Seriöst, jag skiter fullständigt i om du har jeans, leggings, dyraste väskan i kvarteret, mormors gamla jacka, morfars gamla hatt eller vad fan det nu kan vara, på dig idag.

Om 100 år, tror ni verkligen att nån kommer minnas att ni anstängde er så förbannat för att se så konstiga ut som möjligt? Det är kläder. Tygstycken. Det svälter barn i Afrika för bövelen.


Jag måste förresten köpa en bärbar dator. Stationär dator är ju pinsamt. Och jobbigt. Stackars mig.

Småkakernsvänner

Ja, jag har lagt fram en motion om att vi ska bilda en fikaklubb. Än så länge är det bara jag som är riktigt på. Mest för att jag vill komma hemifrån men också för att socker är bra för kroppen.

Nå? Vilka är på? Vi sammaträder på Waynes om..öö...37 minuter. Syns där.

Blå monster

Ja, moderaterna och deras polare alltså. Jag är egentligen inte politiskt insatt, men trots det fattar jag att dom fixar räkmackor åt dom rika och hårdbröd (om ens det) till dom "fattiga".

Assfuckersfuckerasses.

Ja jävlar!

Fikade på jobbet idag, surrade om ambitiösa människor.

"Men Sonja, du verkar ju vara så ambitiös!"

Ööö? Jag jobbar som städare. Gör man det är det väl ett rätt stort tecken på att man inte är ambitiös? Jisses.

Titta vad jag fick på jobbet!

Efter att en ond man skjutit en gummisnodd på min läpp så den svällde upp till..eh..ja, den svällde upp... fick jag den här. Som tröst? Som en pik? Jag vet inte? Och om jag nu ska ta det som en pik, ska jag då ta det som att jag är tjock som en gris eller att jag är en smutsgris?

Hemma är inte alltid bäst.

Systrarna har alltså varit i sin gamla hemstad tvååååå (2) helger i rad. Och ja.. här i medelpad är vi som inte fyllt 25 än relativt unga i krogkretsen och behöver inte skämmas även om vi är ute vareviga helg. Andra bullar blir det när man åker hem. Från att vara yngst blir man omedelbart äldst på stället fast att distansen bara är 10 mil. Jag och Sonja gick från två halvfräscha 20+ till medelålders surkärringar med kolesteroligenkloggade blodkärl, och allt detta på bara 10 mil. Sverige är fantastiskt.

När vi inte var på bykrogen så var vi i affärerna (typ alla de tre som finns..). Men kära vänner... Varför, o varför var det någon som bestämde sig för att producera dessa?!? Det övergår iallafall våra förstånd. Inte en särskilt stor bedrift med tanke på att våra förstånd oftast är obefintliga, men ändock.

----------

Ja precis! En pennkanin så man får skriva med kaninens jättekuk. Festligt. Och vem vill ha en blodbägare? Ångermanland/Transsylvanien - same same uppenbarligen.

Hur många timmar av livet går åt till att leta matchande sockar egentligen?

I´d die for you.

Sivan är världens bästa bästaste vän.

Siv, om du vill ha en njure nångång så skulle jag ge dig en. Kanske min egen, kanske någon annans.

Kära Siv

Det är inte bajs på kökshanddukarna, det är bara blodpudding. You have nothing to fear.

Helgen spenderades även denna i hemstaden. Nu anser jag att jag varit hemma så mycket att jag inte behöver åka tillbaka förrän vid jul.

Om jag orkar kommer det även en eller två bilder som är mer eller mindre roliga.

Över och ut.

Extreme bloggmakeover

Javafan, jag antar att ni var lika trötta på skiten som vi var. Vitt är det nya svarta. Och ja, bloggen borde byta namn. Väldigt lite fylla, extremt lite sex. Ska fila på det en stund.

Och så måste jag bara vräka ur mig lite otrevligheter kring journalister. Ja, återigen. It´s a never ending story. Jag moppade golv (eftersom det ju är min favoritsyssla här i livet, strax efter att bli onykter) och så kom en kvinnlig journalist gående.

"Hur stavas individuell? Med ett eller två l?"

Fast hon frågade såklart inte mig, jag är ju en städare och alltså mentalt efterbliven och således extremt dålig på stavning. Människan hon frågade var inte helt säker, men trodde nog att det var med två l. Jag kunde inte vara tyst och sa helt enkelt att det stavas med två l. Trodde dom på mig? Nä. Dom googlade.

Ha så kul när bananflugorna kommer till era papperskorgar, säger jag bara. Eftersom jag är så förbannat dum så har jag helt enkelt inte förstått hur man gör när man tömmer en papperskorg. Iallafall när det gäller era. Hmpf!

Sex var det ju...

Mycket fylla, mycket fetma, mycket klaga har det varit senaste tiden. Länge sen vi nämnde nåt om sex (förutom Sonjas tonårshångelerfarenheter men dom var ju inte självupplevda så vet inte om det räknas). Jag ska göra ett litet försök iallafall.

Systrarna betraktar tiden 20:00 - 21:30 på måndagkvällar som helig tid. Den ägnas oavbrutet i varsin fotölj fullkomligt koncentrerade på det som visas på Tv4+.

Vad och varför? Jo för att den här mannen är så jäkla cool. Så cool att systrarna blir alldeles till sig och är lika fascinerade över hans stundom totala kyla såsom hans oslagbara charm sekunden senare. Och systrarna som båda är över 170 cm och genast dissar alla män som inte är högre än 180 - skulle utan diskussion ge efter om dom fick chansen med den här mexicanen, även fast Cesar tydligen bara är 165cm. Huh! Han är het minsann. Cool är ett ord jag inte tycker om att använda om folk men det passar onekligen in på den här karln. Kan han tygla största värsta elakaste rabiespitbullen som får Cujo att framstå som en blyg chihuahua kan man ju inte annat än bli sugen på honom. Mmm... I like mondays...

Mindre förvirrad och cirka 80% syn

Hon kom hem igen. Det visade sig att hon både slängt sopor och åkt till jobbet. Fast hon inte skulle jobba. Men soporna skulle faktiskt slängas. Ett rätt iallafall. Mycket bra.

Jag städar nu. Ifall ni inte märker det.

Förvirrad och blind

Det här kan vara den lurigaste dagen ever. Eller den jävligaste. Jag vet inte. Det enda jag vet är att när jag kom hem från jobbet och skulle låsa upp dörren så var den olåst. Dörr olåst dock ingen Siv hemma. Alla värdefulla ting verkar vara kvar. Dator, tv, fåtöljer och alkoholen stod på sina platser. En katt sov i en fåtölj och såg nöjd ut. Inga tecken på inbrott. Men då kommer jag till frågan.. Var är Sivan? Jag kommer på flera olika alternativ. Antingen har hon blivit kidnappad, rymt hemifrån, gått ut för att slänga sopor (för att sen aldrig komma tillbaka), åkt till jobbet eller gått till affären. Uteslutningsmetoden är nog det enda rätta i det här läget.


8.13 imorse fick jag toalettrengöringsmedel i ögat. Det är rätt svårt att avancera som städare om man är blind va? Typiskt.

Men for fuck sake forts.

Ja, och som om det inte vore nog med att jag fick utstå lightporr på bussen så fortsatte helgen med barnvaktning av 3-åring på nån form av uppåt-tjack. Även kallad Djävulsbarnet. Och för att göra det hela lite svinjobbigare så hällde jag i mig vin på lördagskvällen och gick ut för att roa mig med vänner på den lokala krogen. O my. När jag stod där och tittade på ungdomarna som dansade, skrattade, hånglade, skrek iiiiihhhh när dom såg nån dom kände igen...ja, då kände jag mig väldigt medelålders. Full, tjock och medelålders. Är det verkligen den bästa kombinationen? Nä. Och för att göra det riktigt genomjävligt så var jag bakis på söndagen, samtidigt som Djävulsbarnet ville leka extremt rörliga lekar såsom kurragömma, cykling och brottning.

Jag överlevde, men är ärrad för livet.

Snabba Sverige och arma systern. Del II

Del II stämmer väl egentligen inte, jag är nog uppe i del fyrtioelva. Men idag damp det iallafall ner en fin liten faktura från Assistancekåren. Som jag skrev nedan - alltså 10 veckor har gått sen det hände. Eeeeh? Det rör sig tydligen inte särskilt snabbt där heller. Inte undra på att standardbeloppet är så högt om allt pappersarbete tar 2½ månad att utföra. Hur många anställda behövs för att skicka ut ett papper?

Standardbeloppet då?: Ettusentrehundratjugofyra svenska kronor. Det är typ 450 nudelpaket.

I am soooooo not gonna pay. Up assistancekårens ass. Asses.

Men for fuck sake!

Helgen är över och sällan (faktiskt aldrig) har jag varit så glad över det som den här veckan. I fredags begav jag mig mot hemstaden i en buss. I bussar sitter man som ni kanske vet väldigt nära sina grannar vare sig man vill eller inte, och denna färd var såklart inget undantag. Jag satte mig på en bra plats, lagomt avstånd till alla andra då bussen inte var fullsatt. Skönt, tänkte jag.

Ha!

En minut senare klev kåtaste ungdomarna i hela Västernorrland på bussen. Tack och lov var dom bara två stycken (en kille och en tjej) annars vet jag inte vad jag hade varit tvungen att bevittna. Dessa två kåtmonster satte sig självklart i sätena bredvid mig, på andra sidan gången. Detta trots att det fanns massor med plats kvar längst bak i bussen. Och så började det. Hångel-SM. Sliskochslask-tävlingen. Göraalltutomsamlag-tävlingen. Stoppaintungansålångtdukan-tävlingen. Självklart var det dagen då jag glömt mitt headset till mobilen och alltså var tvingad att höra på när dom åstadkom mer eller mindre högljudda kroppsljud. Så där satt jag då och trodde att det inte kunde bli värre.

Suck.

Det kunde det. Helt plötsligt slutade hånglandet och tafsandet och killen tog fram sin mobil. OCH BÖRJADE SPELA MUSIK HÖGT. Alltså utan headset, bara spelade skiten rakt ut så hela bussen hörde även fast vi absolut inte bett honom spela musik. Fine, tänkte jag. Nu kanske hånglandet upphör. Icke så! Så snart musiken började spela återgick dom till sina vuxenlekar. Det var ungefär då som det brann i min hjärna och jag i en mindre vänlig ton med ett mindre vänligt uttryck i ansiktet bad honom stänga av musiken. Han såg otroligt nog förvånad ut. Som om han inte alls kunde förstå att jag inte ville lyssna på dödsmetall a la diskant from hell. Ett tag kände jag för att stena honom till döds. Men jag hade inget hårt och tungt nog att kasta på honom. Alltså, det jag vill säga är...

Om jag vill lyssna på musik så tar jag med mig egna hörlurar till musiken som jag själv valt att lägga in i mobilen, iPoden eller vad man nu spelar musiken i. Om jag har glömt mina hörlurar men ändå vill lyssna på musik så kommer jag förbanna mig själv för att jag glömt mina lurar men absolut inte sätta igång musik så att alla hör. Och vill jag se på lightporr så laddar jag väl hem skiten från internet! Jag sätter mig inte på bussen. Förihelvete.

Snabba Sverige och arma systern.

På onsdag är det tio veckor sedan Oden blev krockad. Tio veckor av tjat och tjat och mera tjat på retarderade Bengts Åkeri i Örebro som gett blanka fan i att skicka in bekräftelse på olyckan. Fallet var klart. Skicka in pappershelvetet. No fuzz. Just do it. Ni är ju totalförsäkrade hela vägen upp till era skvalpande vattenskallar så gör det already. Skicka det omgående med er representant som kommer dit en (1!) gång i veckan just för att ta hand om Bengans chaufförers "små" fadäser. "Jo men gumman, du förstår ju att våra bilar kör 9000 mil om dagen, sånt här händer självfallet ganska ofta."

Så förutom att skicka in pappershelvetet kanske ni också bör se över era gubbar som har suttit i samma position sedan Hitler var populär och tydligen förträngt hur man agerar när man manövrerar ett smidigt litet ekipage på 22 meter. Tio veckor. Inga pengar. Nu tack och lov har tidsfristen gått ut så ärendet är nu oberoende av Bengans medgivande, nu behöver jag bara vänta på försäkringsbolagets tvistande och vridande och deras första obligatoriska skambud. Hurray. Tips till kidsen, råka inte ut för något i ett semestrande Sverige. Inte undra på att jag är lat och oenergisk när hela landet är totalt efterblivet. Go figure. Var det såhär innan Tjernobyl också eller är det där vi har syndabocken?

Jag är uppenbarligen mer talangfull som fyllesvamp än svamphinksfyllare.

Så. Efter en påkörning och oändligt massa försäkringsdravel senare var mina kära päron snälla nog att hjälpa mig hitta en ny automobil. Och det hittade vi. I Foppa(toffeln)s svenska hometown. Och som tack för hjälpen var jag tvungen att gå med på whatever crazyness min ma-ma föreslog. Och crazy är en underdrift. Min kära ma-ma insisterade på att jag skulle följa med henne ut i svampskogen. Mhm. En lördagseftermiddag. Några få timmar innan jag skulle köra mig själv ner hit igen så jag o Sonja skulle hinna supa till. Lördag var det ju. Men, jag kunde inte gärna sätta emot när dom varit så snälla med mig så mama, jag o cockerspanieln (här nedan kallad Tunnan) satte fart ut i ingenmansskog.

Alltså. Varje svamp jag hittade visade jag för henne i hopp om att det var en kantarell och bevare oss väl om jag skulle hitta en Trattis! Då skulle jag enligt hennes röstläge att döma vara den bästa dotter som någonsin levt och den nyinköpta Hondan hade antagligen förvandlats till en Lamborghini. Så jag plockade svampar för glatta livet och hon sa "Nej, det där är en sopp." om allt jag visade. Till slut visste varken jag eller Tunnan vad vi egentligen letade, för några kantareller fanns faaan inte i den där skogen.

En smärre evighet senare kom vi till regnbågens slut och ma-ma blev lik en femåring som får syn på Markoolio. Hon hittade kantareller. Och jag med. Jag hittade tre, hon hittade sextielva, men min var störst så jag vann! (?)

Kontentan av denna poänglösa händelse finns inte, men som min mamma babblade på om dessa svampar. Hon berättade var hon brukade hitta kantarellerna, vad man kunde laga för maträtter med dem och all annan kuriosa som jag inte lyssnade till för jag tänkte mer på vad jag skulle häva i mig för berusande drycker när jag kom tillbaka till Stan. Sen förklarade hon att det hade inte varit ett bra "svamp-år" i år för det hade varit - jag minns inte, för fuktigt/för lite fuktigt?

Jag vet inte hur ni resonerar, men ett bra svampår i min värld - anno 2007 långt borta från lingonris och tallbarr - är när man INTE hittar någon svamp. Jeeze...

Ja just det, sedan ramlade Tunnan ner i en myr och gick från tjock, flåsande och långhårig medelåldersvovve till liten, blöt, söt och rufsig valp med stora förvånade ögon. Mamma mycket glad över min goda dotterinsats som svampkompanjon och hunduppdragare, mindre nöjd över att hon visst var tvungen att köra hem den drypande lurvtussen. Och att döma av bilderna nedan ser Tunnan enligt mig mycket yngre ut. Kanske ett dopp i närmsta myr skulle få en att se ut som sjutton vårar igen? Tål att tänkas på.

Före badet: Flåsig och gammal.

Efter badet: Valpig och förvånad.

Ordverifieringen för detta inlägg var för övrigt: knugnggh. Kan inte annat än relatera det till något sexuellt. Jag är bakis. Säkert därför.

Same old, same old...

Inget nytt. Nada. Njet. Null. Det som fått min puls att höjas över det normala (det behövs egentligen inte särskilt mycket alls, det räcker att jag småspringer i en trappa) var gårdagens shopping på en en hårsalong som hade utförsäljning på alla hårprodukter. Jag må vara tjock men jävlar vad mitt hår mår bra.

Önskar jag kunde skriva att både jag och Sivan har klasar av karlar efter oss. Så är icke fallet. Inga klasar what so ever. Inte ens vindruvor. Dock har vi bestämt att vi ska börja vårt nyttiga liv. Det innebär att vi ska börja träna, äta nyttigt och inte festa lika mycket. Eller iallafall ta mindre groggvirke i groggen och mer sprit. Jag försöker inbilla oss båda att vi kommer vara muchos heta när vi väl är smala. Måste väl säga att det hela går sådär. Har inte rört mig i onödan sen i..öö..? Fast idag har jag faktiskt ätit en morot. Och en pepparkaka.

Just det.

Få ragg på gymmet - ha! Försök slicka dig på armbågen också!

Ja, alltså...folket på Aftonbladet, dom är banne mig inte riktigt kloka. "Ragga på gymmet" - jamen tjena. Jaha? Exakt när ska man hinna ragga? Jag har fullt upp med att andas då jag tränar och jag antar att en syrgasmask inte skulle hjälpa mig särskilt mycket i min jakt på den perfekte mannen. Om jag har förstått det hela rätt så kan svett uppfattas som sexigt (nu pratar vi om svett när man tränar, inte ingrodd svett á la duschengångomåret) men jag antar att ett pionrött ansikte med svett forsande ner för hals och rygg inte är den sorten som (den manliga) omgivningen uppskattar.

Vad jag vill komma fram till alltså... För exakt vem är dom där tipsen egentligen? Alla vältränade snyggon har ju redan sitt på det torra, eller får åtminstone ligga minst en gång i veckan. Jag menar, får vi inte ligga när vi piffat till oss som mest på lördag lär vi knappast få till det i starkt ljus itryckta illasittandes, svettiga tights. Så då står ju vi där, svettiga, mindre smala och hyperventilerar med desperation i blicken efter någon som kan hjälpa en massera bort krampen i låren. Närmre än så kommer man inte nåt hanky panky på ett gym, om man inte är extremt vältränad och snygg eller extremt rik.

Breaking the law!

Systrarna var ute på stadens gator i helgen och roade sig. Eller ja, snarare oroade sig. Det vankades öltält och coverband och vi hoppades på gratis cider och kanske varsitt nyp i stieurten (visserligen var det både en cpskadad man och en snubbe som såg ut som Hitler som stötte på oss, men vi var inte tillräckligt fulla för att falla för deras charm). Ingen av våra förhoppningar slog in, istället fick vi leka föräldrar på stan och ringa polisen när ungdomarna slogs för fullt. Efter att vi lekt föräldrar kände jag att jag måste göra nåt olagligt för att vi inte skulle känna oss allt för präktiga. Jag kände mig galen och bröt mot lagen genom att urinera bakom ett elskåp. Mest för att jag inte hittade en toalett inom vettigt avstånd, men det behöver vi ju inte berätta för någon.

Ja, snart är det lördag igen.

Ja just det...

Kände mig extremt motiverad att skriva ett litet inlägg nu när Sivan tog sig tid att skriva ett. Så...eh...jaha? Det har inte hänt nånting nytt i mitt liv. Jag är fortfarande en fancy städerska, fortfarande väldigt otränad (fast jag gick ner 4 kilo när jag magsjukade mig, senast jag var så smal var när jag föddes!), fortfarande på gränsen till alkoholist, fortfarande retar jag mig på puckade journalister.. ja, livet leker fortfarande! Ja, varför inte ta ett litet exempel på hur pass puckade journalister faktiskt kan vara? (Jag vet att ni vill!) Here it goes...

Fancy städerska moppar golv, mindre fancy journalist kommer fram till henne.
- Har du sett min mobil? Jag förla den igår, tänkte att du kanske har sett den? Eller kanske kan titta efter den då du går runt och städar?

Redaktionen är stor. På redaktionen ligger väääldigt många mobiler lite här och var på skrivborden. Fancy städerska frågar journalisten vad det kan tänkas vara för märke på mobilen, så jag åtminstone vet vad jag ska titta efter. Journalisten ser lite fundersam ut, tittar sig omkring och pekar slutligen på musen till en dator.
- Den ser ut ungefär som den där!

Jajustdet. Klart som fan att du inte hittar mobilen om du inte ens vet hur den ser ut. Jag sa såklart inte det till honom, som vanligt höll jag min irritation inom mig, men det var svårt ska ni veta. Tröttma säger jag bara.

Åjustja. Vi var på bröllop. Och på maskerad! Pensionärs och hårdrockstema - roligaste festen i manneminne! Sivan såg ut som Mona Seilitz och jag... eh... ja, jag var mest bara gråhårig och ful. Fyllan var extrem och så var även bakfyllan för min del. Men det var det värt. Bröllopet var fint förresten. Vi grät lite, men framförallt så var vi onyktra. Och det är ju det enda som räknas här i världen.

Nu blir det kräftor och öltält. Skål!

070809

Äh. Missade datumet med 30 min... Ja, som Vaselin kommenterade här nedan så dog vi nog lite efter Gatufesten. Mkt har hänt. Vi är latare än vanligt. Fortfarande sammanboende, fortfarande otränade och vindrickande, så inget nytt (inget överhuvudtaget) under kjolen. Inte hos mig iaf, Sonjas kjoltillstånd törs jag inte yttra mig om.

Öööööh, så vad mer? Min fina bil är fortfarande kvaddad. Väntar på kosing från lastbilsgubbens försäkringsbolag. Fick ett minor breakdown i helgen när jag åkte till hemstaden för mammas födelsedagskalas... För att göra en lång historia ändå rätt lång:

Jag hoppar på bussen här i stan, vännen J är snäll och kör mig, katten och mina 3 väskor till stationen. Hon ställer in den största väskan i bagageutrymmet, jag + katten och allt annat jox hoppar (läs: kliver på i sakteliga mak med stort besvär) in i bussen o tar en plats långt bak. Det är en torsdagkväll, rätt bra med folk på bussen men jag o Bea, som katten kallas när hon inte kallas det hon heter, får sitta ifred.

Vi gör några stopp. Folk kliver av. Vi gör ett längre stopp i "Härblåserdettamejfanjämtochpallarduintedetsåstick!" där folk både kliver av och på. Många hippies med jättestora ryggsäckar, det luktar Urkult lång väg. 4 mil senare är vi framme. Jag har ringt mamma så hon står och väntar. Klockan har hunnit bli 23.30 när jag o Bea kliver av. Ställer ner katten, säger hej till mamma och öppnar bagageutrymmesluckan. För här i norr får resenärerna minsann göra det själva. Snabb överblick. Ser inte min blåa gamla fotbollsväska. Kollar lite till, flyttar på massa hippie-väskor. Nähäpp. Flyttar på en jobbig tants malätna blommiga trötta resväska. Nope. Icke. Njet. Nä. Min väskjävel är försvunnen.

Jaha. Så nån har snott min väska. Vad lämpligt. Mor fyller 60 år imorgon och jag hade givetvis packat ner alla mina bästa grejjer för o kunna göra mig fin. Dvs. plattång, stora necessären, 4 klänningar (2 aldrig använda) 2 kjolar, en uppsjö av tröjor och linnen, massa annat såklart och mina sköna träningsskor. Bra. Självrisk på 1500:- tänker jag. Just vad jag ville bränna pengar på. Sätter mig i mammas bil och bryter ihop lite. Skyller allt på långtradarchauffören som kvaddade mig och bilen. Hans jävla fel att jag förlorat mina bästa grejjer eftersom jag var tvungen att åka bussatan. Lugnande mamma kör mig tillbaka till blås-staden för o kolla så väskan inte står kvar där bortglömd och ensam. Icke det. Den är stulen. TVÅ FÖRBANNADE SKITHÄNDELSER PÅ EN OCH SAMMA MÅNAD! Inget läge för att hamstra trisslotter iallafall, så mycket fattade jag.

Blablabla, jadijada. Fick panikköpa ny outfit i lilla hemstaden, där finns inte så mkt men lyckades väl halvdant iallafall. Många turer blev det sen på fredagen och måndagen om denna väska. På måndag e.m ringer bussbolaget upp mig, det bolag som jag varit på som en förbannad grävling och tvingat dom att ta reda på saker och ting. Då har tydligen en tjej lämnat in väskan hos dom. Hon ställde visst ut min väska för att kunna ta ut sin och sen glömde hon ställa in den igen, och bussen åkte vidare. Ja hoppsan. Sånt som händer. "Du ska ju vara glad att du fick tillbaka den!" - har alla sagt till mig hela veckan.. jo visserligen, men jag orkar inte höra den frasen en gång till! Varför händer det överhuvudtaget?!? Mbah. Fattas bara att jag får ett skambud av försäkringsbolaget också för bilen... Imorrn ska iaf jag o Sonja svulla sprit och kräftor. Eller Sonja har legat kräksjuk denna vecka så blir väl jag som står för både spritandet och kräftandet. Hon får äran att sjunga alla snapsvisor då. Win-Win.

Sanslöst, redlöst och hejdlöst roligt.

För sliten för att gå in ordentligt på veckans bravader. Exempelvis så sjöng vi på de tre dagarna samma fucking jävla låtsatan all day long med vissa variationer. Några av dem:

Vi är så glada hurra för du har födelsedag
Vi är så glada hurra för vi ska festa idag
Vi är så glada hurra för vi ska snapsa idag
Vi är så glada hurra för vi får pizzan snart
Vi är så glada hurra för jag har kräkits idag.

Unt so weiter.

Resten måste jag smälta ett tag till. Fridns. Utan e.

Gatufestn!

Äntligen är det dags! Tre dagar med konstant fylla och en jävla massa langos! Vi inledde dock festligheterna i sorgens tecken: Sivan krockade med Hyndan! Hon skrämde slag på mig och jag var helt övertygad om att hon hade dött (fast när jag tänkte efter kom jag på att hon faktiskt hade ringt mig alldeles själv, om än chockad och ledsen, och berättat att hon och Hyndan blivit påkörda av en lastbil). Vi spenderade några timmar på akuten och hade faktiskt rätt roligt (iallafall jag, som inte var glaskross-skadad eller chockad). Jag testade en den huvudbonader som fanns där inne på Sivans rum, blåste upp engångshandskar tills dom gick sönder - ja, det var en helkväll! Och när Sivan kläckte ur sig "Brandmannen var ganska jättesöt" ja, då visste jag att hon var utom fara.

När vi åkte hemöver kände jag en enorm lättnad över att Sivan levde, hade alla kroppsdelar i hyfsat behåll, att hon fortfarande tyckte om pojkar och att hon fortfarande ville supa skallen av sig i dagarna tre.

För att vara lite seriös för en gångsskull: bilen blev skrot, Sivan lever fortfarande. Jag kunde inte vara gladare. Jag älskar henne! Min bästaste bästevän!

Och affärerna går bra?

Jag gör om och gör rätt när jag kommer på något att säga om den här skylten. Just nu tycker jag att den är förträffligt fantastisk alldeles på egen hand. Tror jag ska snickra en liknande till min o Sonjas ytterdörr. Så slipper vi äntligen alla (1) vänner som springer här stupikvarten. Ursäkta fotograferingen. Den ägde visst rum under en möhippa, go figure.

Hey, Mr. CoolProfessor

Okej. Så alla universitetsmagistrar har faktiskt inte odlat mossa istället för hår på skalpen. Alla är inte bittra halvblinda gubbar med för mycket fritid och för lite självdistans.

Den här snubben verkar rätt fräsig, synd bara att han inte finns vid mitt campus och att jag enbart kommer ha honom i distanskurser. Det här var iallafall hans svar angående en students undran om en bok i kurslitteraturen verkligen var nödvändig:

"Det finns inget unikt med den här boken. Allt som gås igenom på kursen finns att tas reda på, på andra håll. http://www.justfuckinggoogleit.com/ är en bra länk."

Hihihi. Jag skrattade högt för mig själv. Rolig kille. Undra om han är snygg och singel?

Probably not.




... Såååå... hur många av er kollade på länken?

Kamikaze-Mumin?

Såhär illa kan det tydligen gå om man ägs av ett barn i de lite mer fäncy delarna av vår stad (nu var kanske inte det här specifika huset ett representabelt exempel, men det har en okej adress). Gosedjuren blir tydligen mördade, eller begår självmord. Mumintrollet är väl i och för sig inte den hippaste leksak en femåring av dagen kan äga, kanske fler mumintroll går ett liknande öde till mötes?

Vet inte, tycker han ser rätt hjälplös ut?

Har ni sett den?

Min städmani alltså. Den är som bortblåst. Jag som annars skäller på Sivan när hon lägger smulor på mattan. Jag såg massor med smulor i köket men kände ingen som helst lust att dammsuga upp dom. Har det nåt att göra med att vårt annars hyfsat städade hem kommer se ut som världens knarkarkvart efter 3 dagars festande med översovande vänner i varje hörn?

Igår var systrarna på möhippa. Jag kände mig tjock. Den blivande bruden åkte mc, blev sminkad och piffad, fick ta modellbilder och spela in en singel. Charmigt naiv som jag kan vara ibland så trodde jag att hon skulle sjunga och att vi andra skulle få titta på. Så blev det inte Istället fick vi andra köra i sann barnakörs anda. Endast jag och Sivan var nyktra medan dom andra bälgde i sig öl, vin, cider etc. Ni kanske vill veta vilken låt som spelades in? Tommy tycker om mig. Fast Tommy var utbytt mot den blivande brudgummens namn. Jag sjöng alltså Tommy tycker om mig 9281237 gånger. I nyktert tillstånd. Konstigare än så blir det nog inte.

Bäst jag fuskstädar mig genom lägan nu så inte Sivan får ett vansinnesutbrott när hon kommer hem.

Nån?

Semestertider är badtider. Och badvatten med datorer brukar sluta sådär. Sådär är också engagemanget från oss systrar, och kanske även från er? Ni (du) som fortfarande läser våra sporadiska, glesa inlägg kan väl säga Hej eller valfritt könsord. Det skulle uppskattas.

Det är för övrigt en månad sedan systrarna var ute på galej i lag här i hemstaden. Och vintarmen får vila även imorgon. Märkligt. Men det kan behövas för nästa vecka blir det fira (fylla) i dagarna fyra! Minst. Och fyra langos på det. Om dan!

Do Not Disturb?

Höga Kusten gör mig lyrisk. Så sa herr Afzelius och jag kan inte annat än hålla med. Där firar jag, Sivan midsommar varje år och så även denna gång. Jag ska berätta litegrann om Höga Kusten, och främst då Norrfällsviken med omnejd där jag och min familj brukar figurera såhärårs.

• Det är verkligen vackert därute. Mycket hav, många stränder och klippor med höga berg inpå knutarna. Oftast soligt också.


• I Norrfällsviken finns en pizzeria och en fiskrestaurang. På fiskrestaurangen, som även är pub samlas på midsommarafton ALLA mellan 18-12375 år. Detta leder till att dagen efter är befolkningen istället på pizzerian för att fylla upp den sura vintarmen med lite bearnaise istället. Strömmingsspad funkar inte lika bra tydligen.


• Denna pizzeria har fantastiskt mycket personal för att vara en sådan liten säsongsrestaurang. De vet att det är ett enormt tryck på midsommar. Kassörskan är kvick och flink vilket leder till att kön för att beställa och betala går relativt fort framåt. Men det fascinerande är pizzaprocessen. Du bör inte ha bråttom iväg eller ha med dig hungriga barn/män/PMS-kvinnor. Den här gången behövde jag och min andra obiologiska lillasyster bara vänta 80 minuter på vår CiaoCiao.


• Det finaste upptäckte jag nog ändå i grannbyn, Måviken. Så här fint ser det ut på en dassdörr ute vid badbryggan: Är det månne ett försök från kommunen att få fler invånare?

Miss fancy pants!

Ännu en händelserik dag på jobbet. Skulle kunna tänka mig att jag får mitt stora genombrott snart. Kan tänka mig att göra fler sånna jobb som jag gjorde idag. Fast då ska jag fan ha betalt. En av journalisterna kom fram och ville filma mig medan jag städade. Jag sa att det var okej men bara om jag inte syntes. Så han filmade min mopp medan jag låtsades städa samma fläck i typ 5 minuter. Kändes otroligt fånigt. Han skulle tydligen göra ett inslag om hushållsnäratjänster och ja, han behövde mina tjänster.

Min mopp är en kändis! Kanske mina fötter också. Jag vet inte. Måste kolla upp det. Spännande!

Hey, don´t mind the städerska!

Vet inte var jag ska börja. Min upprördhet når inga gränser. I måndags kom jag hem mallig och skröt för Sivan om att jag minsann fått en biljett till den Gatufest som nalkas inom en snar framtid här i staden. Biljetten hade jag alltså fått av tidningen där jag jobbar, tänkte för mig själv att det kanske inte alls är så jäkla pjåkigt att vara städare ändå.

PÖH!

Igår när städtant Sonja kom in på IT-avdelningen kände hon en stark röklukt. Ungefär som om nån grillat inomhus. Dimman låg tät i lokalerna. Hon anade oråd. Hon tog sig ut i trapphuset, där kände man inte av röklukten överhuvudtaget. Hon gick ut på bakgården för att slänga sopor. Där stod det 10 brandmän. Tydligen hade det brunnit i restaurangen som ligger i samma hus som tidningen. Tydligen hade dom utrymt huset. TYDLIGEN HADE DOM GLÖMT BORT STÄDERSKAN.

Diskuterade händelsen med the Dick lite senare, funderade på om dom "glömde" bort mig för att dom ångrade att dom gett mig den där biljetten. The Dick hade svaret:

"Förmodligen hade dom överstigit budget och försöker täcka över det med nån typ av brandförsäkringsbedrägerihärva! Mycket vanligt inom näringssektorn."

Idag på jobbet bjöd dom mig på choklad och glass. Jag vet inte vad jag ska tro?

Ångermanländska: lektion tre

Ja, jag har haft en välbehövlig liten paus från alla dessa lektioner om denna vackra dialekt. Nu är det dock dags igen! No more lata mig på soffan.

Ordet jag tänker ta upp idag är Komma. Nu kanske ni tror att jag menar komma som i kommatecken. Eller komma som i utlösning. Icke! Komma är återigen ett bevis på att man kan använda och göra om grammatiken precis hur man vill. Här följer ett exempel:

"Jag komma till dig sen! Ska bara..."


Ja, Ångermanländskan är underbar.

Grattis! Sucker.

Wiiiiiiiiiiii!! Sonja ringde mig idag och berättade att jag fått VG på helveteshemtentan!!! Gah, trodde jag aldrig att jag skulle fixa. Glad blev jag, stolt blev hon... tills hon började läsa lite närmare. Inte fan var det min tenta som dom hade skickat till mig. Vi är ca 25 personer i klassen och ändå skickar dom fel.

Undrar bara vilket geni i klassen som fått min då. Väntar på ett riktigt skadeglädjessamtal, kanske från Arga mamman. "Muahah, Sivan. You suck, you luckyfucker. Mitt elvaåriga bokstavsbarn fixar det här mycket bättre än dig."

Nu ska jag på stans fylletravengagemang o peta kusarna i skinkan med långa pinnar eller nåt. Jag ska hursomhelst tröstäta varmkorv och hamburgare i mängder. Sepeskola. Sepelärare. Så länge jag inte själv arbetar på skola så får jag säga sepe. Sepejävel.

En dvärg och två slipsar senare

Jomenvisst. Så var en av sommarens två höjdpunkter avklarad. The byfest. Systrarna hade som mål att dricka litervis med vin och sprit, äta kilovis med langos och åka karusell i timtal. Vi lyckades väl egentligen bara med det förstnämnda, jag har ingen koll på hur exakt många liter det rörde sig om. Måhåånga helt enkelt.

Fredagskvällen började med tokrolig fest och slutade med att Sivan lurade åt sig en skitsnygg slips:

och så liftade vi hem med en mycket trevlig ordningsvakt (Olle var hans namn förresten) kring tresnåret. Schööönt!

På lördagen drog vi till Yoka och hennes inflyttningsfest. Hon bjöd på bål och shots. Folk var trevliga och glada. Inte en lever var nykter. Vi liftade ner till byfesten och fortsatte vårt festande. Vi hann se DiLeva, göra kärleksvrål, dricka vin i gräset i säkert 45 minuter innan det var dags för det lokala coverbandet att spela. Det var då min lycka blev total. Som en skänk från ovan kom en dvärg flygandes till mig! Det kan ha varit nån som kastade den på mig i hopp att jag skulle sluta sjunga så förbannat falskt, men effekten blev tvärtom. Sällan har jag sjungit så högt och falskt som då Thomas (dvärgen alltså) kom in i mitt liv.

Iallafall, kvällen slutade med att vi, hör och häpna, liftade hem med en ordningsvakt. Olle igen! Vi erbjöd oss att betala för resan i form av en glittrig slips, han tackade nej. Sivan frågade om vi kunde åka med honom hem nästa år också. Han sa att det gick bra. Samma plats, samma tid. Sweet.



Meningar som sas frekvent denna helg:

"You said pung!"
"Jag vill inte ligga i springan!"
"Har du tagit fram storstrutn?"
"Ta en Bafucin vettja!"
"Var är telefo-oo-nen?"

Cockerspaniel a.k.a "Tunnan"

Så. Befinner mig hemma i lillstan då det varit stadsfest. Vi återkommer om den. Det här handlar dock om mina föräldrars byracka. Föräldrarna befinner sig i nordligaste delen av landet just nu, och hunden har varit några mil härifrån i grannarnas sommarstuga. Grannarna är runt 70snåret, och väldigt betuttade i den här fyrbenta varelsen. Idag så fick jag tillbaka vovven och dialogen gick ungefär såhär:

Grannfru: - Jaha, städar du eller vad gör du?
Jag: - Jo precis, har ju varit stadsfest i helgen så det kan nog behövas.
Grannfru: - Mhm. Du kan ju ge hunden mat om en timme eller så. Än har hon bara ätit en smörgås idag.
Jag: - Jaha?! Får hon bara smörgåsar hos er?
Grannfru: (skrattar som om jag vore en naiv tonåring) - Nejdå.

Behöver jag säga att hunden inte direkt är den smäckraste i stan?
Tips: Ge för fan inga smörgåsar till hundarna. Det finns nåt som kallas hundmat av en anledning. Smörgåsen kan jag ta istället.

FYI

För vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Hoooooondaaaa. Fy fan vad vi kommer bli lata(re).

Fantastiskt. Systrarna kommer inte behöva skippa en dag på bryggan/stranden för att vi inte orkar gå eller ta bussen dit. Jag kommer inte behöva ringa runt hela stan efter skjuts när bussjävlarna inte kommer dom kvällar jag jobbar sent. Vi kommer inte behöva köpa tomater för 176544:-/kg på lillIca't bredvid. Näpp. Nu blir det utflykter och billig importerad mat hädanefter! Bidrar desto mer till miljöförstöringen men jag har börjat källsortera lite bättre... Åtminstone får vi se annat än vår gata/systemet/krogen/sibyllat ett tag framöver, dvs så länge hyndan håller ihop. Bäst man håller tummarna.

Ångermanländska: lektion två

Ja, igår tog jag upp uttrycket Oi. Idag tänkte jag fortsätta denna spännande utläggning om Ångermanländskan och dess underbara ord och uttryck. Eftersom det är Torsdag tar jag upp grammatiken, för att vara mer specifik: verb. I Ångermanländskan (jag bör väl på peka att detta även förekommer i andra norrländska dialekter) vill man gärna att orden ska ligga rätt i munnen (som så mycket annat). Främst verben. Detta är något som verkligen retar gallfeber på mina Medelpadska vänner. Här följer några exempel på helt korrekta meningar.

"Har du sköte iväg bollen?"
"Hoppsan, vad har jag skreve här då?"
"Nä? Vad säger du?! Har han bröte benet?!"
"Har du ströke skjortan?"
"Jag har nöse hela dagen!"

Ofta får jag höra att sköte och skreve är nåt helt annat, men i Ångermanländskan har dessa ord två betydelser. Här nedanför ser ni en bild på (passande nog) Ångermanlands landskapsdjur: Bävern. Om ni inte fattar så...ja, be mamma eller pappa om hjälp.

Detta var alltså dagens lektion. Fortsättning följer när jag (och systra mi) kommer hem efter en fylla i dagarna två i hemstaden. Om vi inte är alldeles för ofulla kanske det blir en del kort som kanske eventuellt kan komma att läggas upp här. Dock inga bilder på bävrar eller skrev.

Här ovanför ser ni en bild på Slåtterdalsskrevan

Ångermanländska: lektion ett

Sällan har jag blivit så hånad för mitt ursprung och min dialekt som nu. 10 mil söderöver och folk tittar konstigt på mig när jag pratar. Tänkte ta upp olika ord och uttryck som jag anväder mig av men som tydligen är grekiska för vissa urinvånare i den här stan.

Dagens ord/uttryck: Oi

Ja, ni läste rätt. Oi. Som i "Ojsan, knapparna i skjortan är oi. Bäst jag knäpper dom." O är överhuvudtaget en mycket bra bokstav som man kan sätta framför princip alla ord.

Jag är alldeles för ofull! (hemska tanke)
Kolla in den där snubben, han var inte oful dörö!
Hon är inte så odum den dära!
Den här hamburgaren var ju inte helt orätt...

Ja, som ni ser. O är en mycket behändig bokstav som jag (och mina Ångermanländska systrarna och bröder) tycker mycket om.

Fortsättning följer.

Ordning i salen.

En av systrarna var ju faktiskt ute och svirade. Man måste ju hålla staden i balans. Det vankades klassfest med grillning och kubbande, ni vet. The whole thing. Allt gick fint. Jag hade ansvar över sprutningen och det klarade jag med bravur. Nej till manssläktet, det var bara tändvätskesprutningen som jag regerade över den kvällen.

Egentligen var det inte så mycket fart och fläkt. Vi blev alla lite lagom sådär. När vi efter några timmars grillande och drickande begav oss hem hit för lite kubb och fortsatt pimpling så blev min klasskamrat J väldans bestört. Han upptäckte att han lämnat kvar sin chipspåse vid grillplatsen.
Ve och fasa tyckte han. Fjantigt tyckte jag.

Jag -Men lugna re nu. Jag har ju rostad majs med chili hemma.
J - Men lägg av. Jag äter ju inte nötter.
Jag - Hahah, störd. Majs är ju ingen nöt.
J - Men du sa ju chili?

Åter igen är det tydligen lärare vi ska bli.

Nåt nytt under solen?

Nä. Inte under kjolen heller. Same old, same old. Helgen innebar inga som helst katastrofer, skandaler, brutna fötter eller bakfylla.

Eh...jorasattehh...och bilen går bra?

Solkysst / Solfucked

Ja va fint. Sommaren har kommit, sådär bara över en natt och man gör ju givetvis det som förväntas av en. Man skyndar sig ut ur lägenheten och slänger sig platt på första bästa brygga vid första bästa sjö och ligger där från arla till särla. Vilken skräll att jag - precis som förra året, och året innan det, och året innan... - brände mig så inihelvete över hela kroppen! Solen har fuckat mig totalt. Stog ju och kikade på solskydd men jag köpte glass och en banan istället. Tyckte tydligen att det var en bättre investering.

Några fördelar finns ändå med att likna en grillad räka.

• Rosa hud passar bättre i ljusa färger, typ beige, grått och vitt än den januaribleka huden. Synd att man inte har en sån garderob bara.


• Det går åt mindre duschvatten för strålarna känns som spikar. Hurry Hurry. Skitigt hår är inne såhärårs säger dom som vet.


• Röda ansikten syns bättre i trafiken.


• Man kan lägga undan rouget till hösten, billigt och man tjänar säkert 20s på morgonen.

Såja. Finns säkert fler fördelar också, förslag?

Var är logiken?

Hade en sms-växling med the Dick igår, och då slog det mig: Varför finns det ingen smiley som räcker ut tungan inlagd på telefonen? När jag ställde frågan till Dicken så hade han inget svar men påpekade att "dubbelfitta" finns med i T9ordboken.

...eh?

Självklart testade jag och självklart fanns ordet inlagt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Christer kan åka till månen, vi kan klona Dolly, vi förflyttar oss i metallgrejer med fyra hjul men en smiley som räcker ut tungen det kan inte Mr. Ericsson fixa. Dubbelfitta tyckte han dock var ett av dom mer vanliga orden som man använder till vardags.

Ja jävlar.

He loves me.

Drömde precis att jag var o handlade på vår vanliga lilla Ica-butik. Nothing fancy. Det som var fancy var att Daniel Lindström (ni vet, Ume-pajken som vann Idol) satt i kassan. Det som var ännu mer fancy var att stackaren blev så generad och tafatt över att just jag skulle handla av honom. Han tappade min tavellist (tror inte dom har såna på Ica Nära) flera gånger, och mynt sprätte över hela varubandet. Inte ett pip gav han ifrån sig heller, tur att Ica har en såndär prisdisplay.

Betyder det här att Daniel Lindström är kär i mig? För det är väl inte så att jag är inne i nån störd bekräftelsebehovsfas? Nej det verkar helt befängt. Ska nog luska fram Daniels nummer i övermorgon - man måste ju spela spelet också. Inte verka för påflugen.

Han ser ju hyfsat drömmande ut. Typ do me.

Oh, the tröttma...

Ja, ni vet.. fancy jobb..yadayada...puckade journalister...blablabla.. Jag skulle vilja säga att det hela nog har nått sin kulmen.

Jag står på jobbet, grejar med min städvagn, minding my own business. Då kommer en av dom fram. Jag förväntar mig en utskällning av något slag, eller gnäll av något slag. "Det ligger en penna under min stol... När hade du tänkt ta upp den då? Va?!" eller"Jag hittar inte post it-lappen som legat under mitt skrivbord i ett halvår, har du SLÄNGT den (ditt missfoster)?!" eller nåt annat gulligt och uppskattande. Men icke. Istället ställer han frågan:

- Hur gör du med städvagnen egentligen?

Jag blir lite ställd, tittar frågande på honom.

- Vadå? Jag tar väl hissen?

Han suckar.

- Jamen såklart! Men jag menar annars... vad gör du av den? Tar du med dig städvagnen när du går hem eller?

Eh? Vad tror du gubbe? Att jag drar med mig städvagnen när det är 25 minus ute och djupsnö? Jisös. Nej, jag svarade inte så. Men jag tänkte det. Och nej. Han skämtade inte. Fullt allvarlig ställer han frågan. Keep in mind att det är JAG som är städaren och HAN som är journalisten.

Säg det, spraya det inte.

Systrarna satt märkligt nog tillsammans o kikade på televisionen i söndags. Bakis, pizza, bearnaise och givetvis Jamie Oliver.

Mellan läspningarna försökte han sig på någon form av konserveringsmetod. Systrarna satt slöa och mållösa. På de 3 minuter som de tjusiga aubergine-stängerna fick koka hann karlsloken ta fram alla ingredienser han skulle ha senare, hacka vitlök, rensa och hacka chili, blanda ihop oljor, såsa runt, klämma ihop allt med händerna, hälla upp i fin behållare utan att söla och lyckas prata oavbrutet under hela stunden.

På 3 minuter hinner jag fundera på att sträcka mig efter fjärrkontrollen och om jag känner mig ovanligt energisk kanske jag går in till köket och dricker lite mjölk direkt ur kartongen. Skillnad på folk och folk tydligen. Kanske därför han har ett helt imperium och jag alltid går i trasiga skor.

Alkisarna strikes again

Jo, det var ju så att systrarna drack vin igår dårå. Och cider. Och tequila. Dock inga skandaler what so ever. Kvällens höjdpunkt var när Sivan, som ju för någon månad sen ramlade och halvt slog ihjäl sig på väg hem från krogen, halkade i köket och gick ner i spagat. Behöver jag påminna er om att systrarna sällan tränar och alltså väldigt sällan stretchar? Sivan utbrast i ett "Iiiiiiiiiiiiiiihhhh!" medan jag skrattade mig harmynt. Boven i dramat var katten (den som försökte ta livet av sig i en platspåse förra veckan) som hällt ut en liter vatten på golvet. Systeryster var väl inte i det nyktraste laget och såg alltså inte sjön som låg där på köksgolvet.

Hilarous, I say.

Dags att fylla upp bearnasiekvoten nu. Maaaaaaaaatn!

Men va i...?

Ja, som ni kanske läst så ska systra mi åka till Åland. Dock inte vår vän J efter att hennes sambo gått och blivit helt skogstokig och hotat med att flytta ut om hon åkte utan honom. Jag har väl egentligen redan sagt för mycket om det hela, men seriöst, kan nån klappa till karln och ruska lite vett i honom?

Jag ska förresten vara J´s stand in under denna helg på Åland, och jag finner det hela som en utmaning. Vara trevlig i tre dygn. Ni som känner mig vet att det förmodligen kommer spåra ur redan på färjan.

Och har han inget glatt humör...

... så är han ingen busschaufför! Gubbjävelassfucker. Så får man säga. Här pendlar man 5,5 mil enkel väg flera gånger i veckan i ett län där sånt där fint som "studentrabatt" inte existerar. Det kostar 65:- enkel resa. Åker man till skolan då låt säga 4 dagar i veckan är man uppe över tusenlappen varje månad. Eftersom jag ger kära länstrafiken en sjundedel av min "inkomst", dvs lånade pengar så tycker jag ju att det borde ingå lite service. Som idag. Jag stängde butiken som jag har som extrajobb ikväll. Den stänger jag kl 20.00. Bussen hem till centrum går 20.41 enligt tidtabellen. Där måste man alltid lägga på minst 10 min, fast oftast är man bara nöjd ifall åbäket behagar komma överhuvudtaget. Så för att åka buss 1 mil som det är ut till köpcentrat där jag jobbar krävs det alltså 1h o 10 min i väntetid+restid. Det är dessutom den sista bussen som går för dagen, så de dagar busschaufförshelvetet har något roligare för sig än att köra sina turer då står man där med skägget i brevlådan. Eller med ögonbrynet i busskuren. Jag har ju faktiskt varken skägg eller brevlåda.

Öhhhh.... Hade jag nån poäng...? Ja just. Gubbdjävulen! Så kliver jag på idag och ska blippa mitt kort, så står det fint "För litet belopp kvar på kortet" eller nåt i den stilen. Gubben upprepar det fina. Jotack. Jag såg den röda lampan och hörde utbasoneringen. Jag börjar febrilt leta efter 20 kr som det kostar att åka, hittar en femma, försöker flörta mig till en biljett. Hade jag varit 19 hade det kostat en tia liksom.. Och jag har inte såååå mycket större stjärt nu än när jag var 19. Han tvärvägrar. Påstår att det inte är hans problem. Alla måste betala. Jag drar min harang om att jag dagspendlar till den blåsiga staden. He couldn't care less. Jag frågar igen. Han kollar argt på mig: Alla måste betala, så funkar det här. Vi kör några vändor till, mest för att jag gillar att tjata, kvinna som jag är. Det gick inte hem. Antar att han är en gammal ungkarl, han har uppenbarligen ingen fru som han måste vika sig för i de vardagliga diskussionerna. Han njuter säkert av att döda kattungar också... Jag frågar en sista gång: Så du menar att jag måste kliva av bussen? Är du medveten om att det här är den sista för dagen?

Då.. sker ett litet genombrott. Med väähääärldens suraste jävla min och en barsk whiskeyton säger kattdräparen: Nä, det behöver du inte. Men det här är inte OK!!! MBAH! Väluppfostrad som jag är satte jag mig långt fram i bussen, knycklar i brist på annat sönder några kvitton jag hittar i väskan, sedan tackade jag artigt för hans hjälp och sa adjö när jag fick kliva av inne i stan. Jag måste nog döda grannens pelargon eller nåt annat levande ikväll.

Mumintraditionen består!

Glad idag är jag. För nu har jag och systrarnas goda vän J bokat ännu en Ålandsresa! Så kan vi fortsätta vår undersökning och utöka validiteten. Stämmer det fortfarande att Ålandsungdomar bryter på finska men inte kan tala språket eftersom all undervisning sker på svenska och om svenska? Märkligt är det.

Hur som helst, skoj ska det bli! I slutet på juli smäller det. Jag får offra Storsjöyran men har ju ännu inte varit där så vet inte vad jag missar.

Det var dock lite surr om att J's sambo ville följa med.. vilket skulle innebära mycket mindre festande för mestadels hennes del men även min.. så en väldigt bad idea som jag tror hon lyckades avstyra. Puh. Vem vill åka på suparweekend med en kompis och hennes alltid nyktre pojkvän? Inte jag iallafall... Three is a crowd, ibland iallafall.

Nya ord, uttryck, expressions.

Mycket konstigt händer när man går på promenad efter vad som numer är känt som "Bävervägen". Förutom att jag lyckades svälja en liten fluga uppfann jag också ett nytt(?) ord utan min egentliga vetskap men syster snappade kvickt upp det.

I nåt sammanhang, tror vi pratade befruktning och spermier så kom ordet 'dödsel' ur min mun. Vid en dödsel... vid en födsel... egentligen är det ju inte ett så märkligt ord? När man föds är det en födsel. Då borde det ju vara dödsel när man dör.. Kanske lite märkligare dock att försöka få in kroppen samma väg vid dödseln som vid födseln, men detaljerna kan vi jobba på.

Ska meddela SAOL ögonaböj. Ögonaböj borde också finnas med om det inte redan gör det. Dödsel kanske också finns med i SAOL. Nån som är upplyst?

Brevbärarns jänta?

Ja, man börjar ju undra om jag och syster (den biologiska) verkligen är just biologiska syskon.

• Syster är blond. Jag är brunett. Visserligen är vi likbleka båda två, men det är väl också den enda likheten (höhö, likblek - likhet).
• Syster är pinnsmal (detta även efter att hon burit en bulle i ugnen i 9 månader och med alla craveings som det innebär) och jag är lönnfet. Jag har inte fött barn, jag är bara lat.
• Syster bor i en fancy villa, har barn som sagt, har utbildat sig, har fast jobb, har sambo (som lyssnar på dragsspelsmusik visserligen, så ett litet minus där), och en bil (Volvo såklart). Jag bor i lägenhet (hyfsat fancy), har inga barn (tack och lov), har ingen utbildning, inget fast jobb, en sambo som inte lyssnar på dragspelsmusik (I love you for that, Sivan), har inget körkort och alltså ingen bil heller.
• Syster spenderade dagen med att plantera blommor i rabatten samtidigt som hon vaktade klåfingrig 3-åring, bjöd på lunch, sov ner klåfingrig och tjurig 3-åring, kokade kaffe, tog fram glass, marinerade kött, tvättade, umgicks med pratglad granne och dennes två barn, grillade köttet, hängde tvätt, diskade, dammsög verandan och vattnade rabatten. Allt detta medan hennes händige sambo snickrade på det nybyggda garaget. Själv satt jag mest på en stol hela dagen, läste bok, kände mig stressad över hennes 100 järn i elden och funderade över vem kvinnan var som adopterade bort mig där vid -83.

Nostalgium

Som nedan är vi alltså i hemstaden över helgen. Och som sig bör lånade jag mammsens bil och tog med min syster på en liten cruise i lördagsnatten. Vi övervägde att gå ut på Krogen, och här menar vi Krogen för det finns typ bara en, men ekot i börsen (fantastisk definition av susning.nu) var för högljutt. Så istället var vi nyktra och körde runt, runt i norrlandsnatten. Men det fanns ju några glada själar ute på stans gator som var allt annat än nyktra. Lucky bastards.

• En del hade studentmössorna på sig - just like we used to have.
• En del kissade/vomerade fullt synliga vid el-skåpen - just like we used to do.
• En del stod och svajade, hickade och mumlade utanför stans gatukök - just like we used to do.
• En del gömde hembränten i buskarna utanför stället - just like we used to do.
• En del hoppade över vägräcket och genade över järnvägsspåret för att slippa gå runt - just like we always used to do.
• En del var så fulla så kompisen fick ringa dennes förälder/syskon/vemfansomhelstmednåtslagsfordontillgängligt för hämtning - just like we used to be.

Eller ja.. några av ovanstående gör vi ju fortfarande... Typ varje lördag... Nog bara studentmössan som får vara kvar i det förgångna. Fast när vi gör det så sker det ju i en helt annan stad, en mycket större stad. Och då räknas det inte.

Hem till byn

Det Syfiliska hemmet kommer stå tomt i helgen, båda systrarna åker hem till byn för att umgås med nära och kära (läs: för att äta gratis mat).

Vill bara säga en sak angående Sivans inlägg här nedanför: Uttrar gnager säkert också på saker. Iallafall om man skulle ha dom inomhus.

Ramla inte ur sanden nu, som the Dick skulle ha sagt.

Ok, så zoologer blir dom aldrig...

Var på promenad med min vän J idag. Vi gick nere vid ån som rinner genom staden, och när vi kommit en bit, ca 3km från centrum får J syn på nåt som plaskar i vattnet.

J -Vad var det?

Jag -Vet inte? En fisk kanske?

Jag böjer mig ner för att knyta skorna.

J -Jaha? En himla stor fisk isånafall! Och ben har den också! Kolla! Det är en bäver!!!

Jag reser mig upp, tittar ner mot vattnet och ser huvudet på en liten utter kika fram mellan stenarna

Jag -Nej, det är ingen bäver, det är en utter.

J-Jaha, är det dom som bygger stora trähyddor typ?

Jag -Nej, det är bävrarna.

J -Men det är dom här som gnager på träd?

Jag -Nej, det är också bävrar.

J -Jajust, det är dom som har en limpa därbak istället för svans? Visstja...

Jag sms'ar Sonja och frågar om jag får skaffa en utter till husdjur. Den var ju faktiskt skitsöt.

Sonja: Nejö, den kommer bara gnaga sönder köksbordet!

Suck. Blir man verkligen som dem man umgås med?

En sädesärla?

Fyllan värmer bäst

Det blev ju som sagt inget vin igår, men man kan ju dricka vin på en torsdag också. Som om det skulle vara nåt konstigt med en bakfull städerska? Dessutom har jag ju 28 tillfällen då jag kan kexa bäst jag vill.

Klart vi ska dricka viiiiin.

Katt i påse

Tanken var den att vi skulle fira 10.000 besökare med vin. Så blev det inte då jag somnade vid halvelvisch. Så jag har inget att berätta för er om firandet. Därför bjuder jag på några fina bilder på katt i påse. Och jag vill tillägga att det bara finns fördelar med detta.

• Katten kan lätt tas med
• Katten kan lätt slängas bort
• Katten kissar inte i din soffa
• Katten hårar inte på din nytvättade tröja
• Katten tuggar inte på dina blommor
• Katten kräks inte på din matta
  
  

Obs! Det är inte katten i påsen som brukar kissa i soffan.

Men hallå ja!

Över 10.000 besökare! När hände detta? Idag? Mycket möjligt att det är samma person som glott här 10.000 gånger, but still! Sivan är inte hemma så jag vet inte riktigt hur det här ska firas.. Får återkomma då vi gjort en överläggning. Jag röstar dock för någon typ av aktivitet där man får dricka alkohol.

Insomnia

Varför sova när man kan googla på hemförsäkringar? Eller googla om vad man kan göra med 5kg potatis som står i skafferiet och snart går till soprummet på egen hand(? fot? rot? vad?). Speciellt vad man kan göra med knölarna när man inte riktigt gillar potatis? Iallafall inte kokt... Några förslag?

Istället för att sova kan man också räkna. Jaja, inte fårskallar, det är uttjatat för flera decennier sedan. Jag räknar minuter. Just nu är det... 375 minuter tills min skolbuss går. Hihi. Skolbuss ja.. Åkte jag aldrig när jag gick i grundskolan men nu jävlar sitter man som en annan tomte med ryggsäcken i famnen vareviga dag. Förutom att haglöfs-ryggan blev kvarglömd på stan, förvirrad som man är, så sitter numer med ICA-kassen i famnen. Fast den börjar bli sliten... måste nog köpa en ny snart. 1,50:- för en sån också. Mer än vad vissa nudelpaket kostar. Hutlöst. 372 minuter.

Finessen med att räkna tid är ju att sömntiden bara minskar i förhållande till att själva insomningen låter dröja längre och längre. Ju mer du räknar, desto mindre får du sova och desto mer intressant blir det att räkna den faktiska tiden du skulle kunna hinna sova om du somnar NU. Okej, det gick inte men NU då? Fast man somnar aldrig, för man fortsätter räkna. Nu hörde jag att Sonja var uppe o sprang. Hon börjar arbeta om 315 minuter. Långt inlägg om absolut ingenting. Kan liknas vid Bush's styre. Alldeles för långt och sjukt onödigt. Skapar enbart irritation. 366 minuter.

Dessa journalister...

Inte nog med att dom inte kan kissa i toaletten, dom har ingen aning om vad pappersåtervinning är. Märkligt anser jag, med tanke på att dom ändå gått någon slags utbildning, och dessutom läser tidningar om klimathot och har sig hela dagarna. Men icke. Dom går på toaletten, kissar utanför, bajsar men använder inte toalettborsten (såklart) och när dom inte gjort allt dom ska så lägger dom tidningen på golvet och lämnar toaletten. Vad jag vet så återvinns inga tidningar när dom ligger på toalettgolv. Men jag kanske har missat nåt.

Så har jag upptäckt ännu en fascinerande egenskap som dessa människor sitter inne med. Eller nä, det är väl snarare något dom saknar. Som typ, logiskt tänkande. Jag jobbar som städare, jag kör (drar, släpar? öö?) en cpstor städvagn, jag städar 28 toaletter per dag, jag moppar golv så jag kräks, jag torkar kaffefläckar tills jag dör - ja, ni vet, I do my thing. Så kommer det fram en liten nippertippig journalist och ställer frågan.

"Du, har du rengöringsmedel?"

Jamen vafan tror du?

Bakfylleri, bakfyllera

Ja, vi drack vin igår. Och snaps. Och cider. Vi hade roligt med andra ord. Och, OCH! vi bytte jaktmark (krog alltså)! Systrarna har annars en förmåga att röra sig inom ett visst område - Hemköp - Systemet - Ica - Krog, men igår var vi helt galna, bröt mönstret och begav oss till ett studentrum på förfest OCH gick på en fancy krog istället för vårt vanliga schabbiga hak. Båda systrarna blev tafsade på och vi kände oss mycket uppskattade. Kvällen avslutades inte på Max men däremot med en bussfärd mot Gustavsbergs för min del (ja, jag vomerade).

Mycket lyckat med andra ord.

Mindre lyckat blev det idag när vi, enligt sed, begav oss till Sibylla för att jobba lite på fetman. Till vår fasa upptäckte vi att dom slutat sälja chili cheese, ett tag tyckte jag mig kunna skönja en tår i Sivans öga, men hon höll det inom sig. Vi fick nöja oss med en kycklingburgare och strips. Det var då det brast för mig istället. Jag frågade, mycket vänligt vill jag tillägga, om jag kunde få lite rå lök på min burgare. Jag fick 5 små lökbitar. För dom fick jag betala 5 spänn. Vaihelahelvete?! Jag höll den värsta vreden inombords men sa lite halvhögt "Det var sista gången jag äter på det här stället". Tror inte att hon hörde, men ändå. Jävla sätt! Det stod klart och tydligt på listan på väggen "+ 5 kr = gurka, ost, rostad lök..." - inte ett ord om rå lök!

Man blir ju förbannad.

Ehum. Nä det är klart...

På krogen: Ena systern i samtal med en man angående dennes karriär:

Sivan: "Men hur kan du driva två sushi-restauranger? Du är ju ingen japan."
Mannen: "Nä. Men man måste ju inte vara tysk för att steka på en bratwurst heller."

Vi systrar som oftast brukar få sista ordet. Inte den här gången.

Vårvild?

Häromdan stod jag i matsalen på jobbet med utsläppt hår och väntade på att få betala maten. Det hör inte till vanligheterna att jag har utsläppt hår när jag jobbar och när en av fotograferna på tidningen fick syn på mig utbrast han "Utsläppt hår?! Du ser vild ut!".

Jaha? Du ser tjock ut. Hmpf.

Dagens visdomgjord.

Jag har varit rätt flitig på att göra om och bilda egna visdomsord (vill man ha kul får man lida pin, mfl.) men idag kläckte jag ur mig ett som kanske inte var helt offside ändå.

En manlig vän satt o beklagade sig lite över systrarnas liv - som enbart går ut på att vandra i en slinga mellan hemmet och till jobb/skola -> affären -> Systembolaget -> krogen -> söndagsskräpmaten - sen är det måndag och rutinen börjar om. Detta var han alltså lite avundsjuk på, nybliven sambo och allt. Så i ett försök att muntra upp honom eller nåt, jag vet inte, så hörde jag iallafall mig själv säga:

En liten gräsplätt på andra sidan kommer alltid att vara grönare.

Så djup var jag idag. Nu ska jag se på American Idol o svulla i mig Japanmix. Krya på er så länge.

Nähä?

Läste allas vår Aftonbladet och blev som vanligt upprörd. Missförstå mig rätt nu, jag finner det hela rätt läskigt och otäckt. Men när man läser saker som:

"En styckad kropp inlindad i plast har hittats i ett skogsområde i Alby söder om Stockholm. Polisen misstänker mord."

Mord säger ni? Nähä?

Fyra bugg och en fräsig tidning

Tänk vad mycket roligt man får uppleva när man städar toaletter och tömmer sopkorgar. Som den här tidningen, Får jag lov.

Jag kan liksom inte låta bli att hånle när jag ser den. "Tony i Black Jack om sin stora passion" - ja jävlar! "Nobba - när är det okej?" - kanske världens mest korkade fråga? Är personen i fråga ful (mer eller mindre, ful som ful, allt ligger i betraktarens ögon) så får man blåvägra, det är väl en naturlag?

Samma dag, samma man, samma fel.

Var ute på AfterSchool med tre av mina kära klasskamrater ikväll på en spansk restaurang i stan. En av kamraterna var den mannen, J som härunder dillade om att julskinkan minsann kommer från kossan.

Under middagen kom vi av någon läskig anledning in på lite mindre restauranglämpliga samtalsämnen då Jag, S och J började diskutera djur och deras parningsakter, älskogsbeteenden, fortplantning, etc. (Ja, jag vet inte. Det bara hände... Den fjärde medlemmen C satt mest tyst, generad och blev plötsligt väldigt engagerad i sin serviett.) S nämner något om kornas och tjurarnas älskog, varpå mannen i sällskapet säger "Ja, dom gillar verkligen att göra bacon dom där djuren"

Potäjto Potatå?

Storfrämmande dörö!

Jag har som bekant ett himla fancy jobb, och eftersom det är så himlarns fancy så fick jag två snazy biljetter till en himlarns fräsig musikal som ni kanske hört talas om nån gång..

Självklart bjöd jag med min skökiga syster eftersom det var en viss Måns som medverkade. Sivan är löjligt förtjust i honom, och ska jag vara riktigt ärlig så kände jag någon form av förståelse för alla stalkers här i världen ganska på en gång då han klev in på scenen. Systrarna trånade "Måååååååååååns..." i kör. Han hörde inte. Eller så brydde han sig inte. Men jag tror mer på det första.

Nog om Måns, mer om själva lokalen. Det hela utspelade sig i en hockeyarena, om man nu kan kalla det för arena. Om jag får säga det själv så var det mer som ett gigantiskt plåtskjul. Och nå så inåt helvete brant, hade det funnits bälten så hade jag varit den första att spänna fast mig i stolen, svindeln var inte långt borta. För er som inte har gjort the math så befann vi oss i Timrås Eon Arena. När systrarna anlände till rad 12, plats 3 och 4 stod människorna jag fått biljetterna av och sa "Oj, oj. Biljettstrul här dårå, lite bökigt dårå, måste kolla här i våra papper dårå, var vi ska placera er dårå". Happ tänkte jag, nu hamnar vi väl i kiosken och får sälja läsk resten av kvällen. Men icke! Vi fick sitta på rad 12, plats 3 och 4.

Det är så jääla jobbigt när det blir så där struligt.

Och som dom tanterna vi är så ville vi såklart vara ute i god tid, få parkering nära ingången (lårbenshalsen som krånglar) och hinna kisselikissa innan det var dags att klamra oss fast på våra platser. Dock var vi ute i lite väääl god tid, så pass att vi hann med en crusing i Sörberge samt en liten paus på Icaparkeringen där medan vi tryckte i oss godis. Om nån undrar så har Ica Sörberge öppet till 19.00 på lördagar. Vi tror iallafall att det var där vi var.

Showen? Jovars, scenen stod 4 mil bort (Njurunda skulle jag gissa på) så vi såg inte riktigt vad dom höll på med. Men det vi hörde lät bra.

Hört och sagt i dagarna

Hört:
"Hörru, vet du vad det är för vatten i ett vattenpass?"
"Öh, nä.. inte vet jag.. pass.. vadå.. finskt?
"Rakvatten"

---------------------------------------------------------------------------
Sagt:
Samtal idag på bussen mellan mig och en manlig klasskamrat. Åker förbi en liten bondgård med 4 vita kossor ute på lägdan.
Jag: Alltså..kan det verkligen löna sig att ha ett sånt där litet jordbruk?
J: Njae, det är nog bara för skojs skull, sällskapskossor kanske.
Jag: Ja, så måste det ju vara.
J: Fast tja, dom får ju lite kött. Julskinkan är ju iallafall fixad.

Är det verkligen lågstadielärare vi studerar till? Oh, poor children.

Operation Observation

Idag när jag åkte buss till min skola såg jag något som egentligen inte borde vara så märkligt, men som för stunden fascinerade mig. Två platser framför mig satt en man. Ganska alldaglig, inte särskilt mager, glasögon, såg ut att spara till helskägg, uppskattningsvis 38-43 år. Och det här är ju inte ett dugg konstigt. Han hade svart skjorta, jeans och helt normala sneakers. Några gråstänk fanns också i håret. Han satt och läste en Metro, helt i sin ordning. Det var när han var klar med Metro som det märkliga skedde...

Istället plockar han fram en annan tidning. En mörk tidning. Med fantasy-stuk. På engelska. Av det jag kunde urskilja så förstod jag att tidningen handlade om rollspel, bland annat på nätet. En massa instruktioner och vägledning o jadijada. Alltså. Märkligt nog har det här inte slagit mig tidigare, men vi (ja, jag kan gott räkna in mig själv i den här kategorin, Sonja får tacksamt vänta utanför) datanördar åldras ju faktiskt också. Vi blir åtminstone äldre på papperet även om intresset kanske inte avtar som man skulle kunna tro. Och den tidigare delen av generationen som höll på med Commodore 64, Amiga och liknande börjar ju faktiskt bli uppemåt 35-40 vårar. Huh. Ja, jag satte nästan mitt frukostsyre i halsen jag. Inte så roligt inlägg men väl en litet skrämmande observation. Innebär det här att ålderdomshempersonalen om 30 år kommer få leka krigare i medeltida outfits med gubbarna istället för typ schack, backgammon, othello eller vad som nu är populärt hos dom äldre?

Skämmes ta mej fan....

Häh, kolla in mig dårå. Vatten i knät. Höhö. Ähum.

Roligare än så blir det inte idag.

För övrigt...

Så är jag, den yngre systern (som tekniskt sett just nu är lika lastgammal som den äldre av oss men teoretiskt ett år yngre) otroligt fantastiskt ypperligt amazing på en sak i mitt liv. Jag trodde mitt livs kall var att vika ihop plastpåsar till små paket, men icke. Jag är sjuhelvetes mycket bättre på att skjuta upp saker. Helst sånt som har med skola att göra. Spelar ingen roll hur duktiga mina kamrater är, dom gör klart saker i förväg o blir stressade och håller på. Så tittar dom på mig och ser att jag är kolugn fast att skiten ska lämnas in typ nu, o då blir dom lugna av att se att jag är lugn. Och då blir jag ännu lugnare och slöare, för då känns det ju absolut inget stressigt längre när ingen annan är stressad. Så därför kommer jag sitta hemma en lördagkväll.

"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan undvika helt."

Det här med finlandssvenskan...vad...hur...va?

Jamen gott folk, please explain it to me. Jag förstår inte. Hur i hela världen har någon någonsin kunnat få ihop det med någon som pratar finlandssvenska? Jag finner denna brytning nåså (norrländska för er som inte har alla kottarna i tallen) fruktansvärt avtändande att jag inte vet var jag ska börja. Att Åland överhuvudtaget har några invånare gör mig otroligt förvånad (för att inte tala om Finland!). Det som gör mig ännu mer förvånad är det faktum att dom tillhör Finland, talar finlandssvenska men inte kan ett ord finska. Vafan?! Nu kanske ni undrar hur jag kan skriva att det är ett faktum. Ett faktum är det för att Sivan och J var där en gång i somras och gjorde observationer (som var fullständigt korrekta) och faktiskt även förde samtal med x antal mer eller mindre nyktra Ålänningar. Alla sa dom samma sak "Jak pratar finlantssvenska tråtts att jak int kan ett enta ort finska, men jak är klad endå".

Ähum. Nu kom det här inlägget att handla mer om Åland än vad det var tänkt. Jag ville mest bara berätta att jag finner finlandssvenska otroligt osexigt. Som om dom har nåt mellan tänderna hela tiden, typ en pinne eller nåt. Ta ut pinn´n och ni kommer få ligga betydligt mer, ett litet tips bara.

"Vem svänger på svansen i barfotadansen, jo muumin
vem skojar och skrattar bland små hattifnattar, jo muumin"
Läs det där på finlandssvenska och ni hajar vad jag menar. Hattifnattar? Man blir alldeles till sig i trasorna. Eller inte.

Är vi dåliga människor?

Dilemma. Ponera att en flicka, vi kan kalla henne Katrin för det rimmar på Latrin, dejtar två killar. Två killar som ser ungefär lika bra ut, har ungefär lika framgångsrik karriär, har ungefär lika intetsägande familjer, bor ungefär likadant, är ungefär lika trevliga, är ungefär lika bra i sängen och ungefär lika välutrustade..

Vad gör Katrin? Är det då fruktansvärt omoraliskt av henne att välja den som har bil före den som gillar att åka med länstrafiken? Om Katrin kör en Pro/Con-lista så lär ju slutsatsen bli densamma. Den med flest användbara prylar som gynnar Katrin vinner! Å kalla henne inte materialist är du gullig. Man måste ju se om sin egen dörr... eller hur nu det där ordspråket var...

Punkt fyra tycker vi är helt befogad.

Födelsedag firades igår. Alkoholens stora flödardag. Vi är bakfulla. Go figure. Kort inlägg. Smörgåstårta väntar.

http://www.e24.se/dynamiskt/Jobb_karriar/did_15277887.asp

Kära Tomten, gör så att alla irriterande människor försvinner...

Nu ska iallafall jag också ta chansen att vara bitter och kritisk, var alltför länge sedan jag gjorde detta i skriftlig form. Men idag har jag iallafall hört det mest absurda ever. Jag läser som obekant till lärare och just nu har vi två rapporter som ska skrivas. Som sig bör har vi haft god tid på oss och som sig bör har den charmigaste halvan av klassen (dvs vi som kommer ifrån den lite större staden där det blåser lite mindre än i den andra staden där utbildningen ges) inte gjort ett enda dyft utan väntar till sista veckan innan vi börjar. Rapporterna ska vara klara om 10 dagar. Det är en mindre evighet i mina ögon.

Idag fick vi hur som haver ett tillfälle för frågestund med våra mentorer inför den avslutande finishen. Det visade sig då att ännu fler böcker skulle inkluderas i våra alster än de vi fått instruktioner om och köpt hem. Förvirringen var total, ett smärre kaos utbröt och rösterna höjdes bland oss elever och lärarna betraktade sina skosnören väldigt ingående för en stund. Men givetviiiiis var det 1 (en) kvinna i gruppen (vi kan kalla henne Arga Mamman, för så heter hon) som hade snappat upp all den här informationen för flera veckor sedan. Antagligen umgås hon med våra mentorer på fritiden och leker doktor eller annat, vet inte vad medelålders kvinnor gör på vardagskvällarna? Så till slutpoängen, Arga Mamman räcker febrilt upp handen och ut ur hennes kakhål trippar det sött fram en undran: "Var ska jag egentligen lägga mina rapporter? Jag menar, jag är ju redan klar med dem så ni kan ju få dom vilken dag som helst, ska jag kanske lägga dem i erat fack?"

Det är väl så jävla självklart att man ska lägga dom i lärarens fack!! Och är det på nåt sätt JOBBIGT att hålla på sina färdiga rapporter till inlämningsdatumet?? Och om hon nu är rädd för malar eller andra skadedjur som eventuellt kan skada hennes säkerligen superba arbeten så får hon väl låsa in dom då tills dagen är kommen. Man ställer inte en sån onödig och uppenbar fråga. Låtsasambitiösa uppmärksamhetsfjolla!!

Vilse i pannkakan.

Och utelåst från städskrubben. Japp. Klockan 0600 imorse insåg jag mitt misstag. Jag stod ute i entrén. Mitt passerkort låg kvar inne i skrubben. I was trapped! 40 minuter senare lyckades jag ta mig in i skrubben igen. Jag ska aaaaldrig glömma passerkortet fler gånger. Fruktansvärd upplevelse som innebar umgänge med läskiga tidningsbud. Nä. Inga kroppsvätskor utbyttes, men vi andades samma luft. Tillräckligt läskigt för mig iallafall. Säkert för dom också.

OCH! Systrarna har upptäckt att det finns en Frasier i vår fina stad! Lite kortare, lite tjockare - men otroligt lik (gubben alltså, inte hunden)! Systrarna har endast träffat på denna, minst sagt, märkliga man inne på Pressbyrån. Där han har uppehållit sig med att äta godis, tvingat på andra kunder sitt godis men mest av allt glott på folk. Mycket otäck men samtidigt väldigt underhållande.

En av systrarna (Sivan) fyller år på fredag. Hela 23 år. Självklart firas detta med att baka tårta på fredan, för att sedan övergå i ett spritinferno på lördan, för att sedan avslutas med att Sivans ma-ma och pa-pa kommer med smörgåstårta på söndan. Det kan ju bara inte gå fel. Eller jo, om man heter Siv kan man gå fel. Så pass att man stukar foten och bli invalid i x antal veckor. Let´s hålla våra tummar att hon inte halkar på rullgruset på lördag.

Märklig dag

Jag, som är den bittra av systrarna, och som alltid lyckas reta upp mig på nånting kan idag inte komma på nånting som retar mig eller någon som jag skulle vilja slå hårt.

Eller jo. Carola.

Sådärja. Nu känns det som vanligt igen. Irritationen kom fram som ett brev på posten. En dag för sent alltså. Eller nåt.

Kan även berätta för dig kära läsare att systrarna numera är sofflösa. No more soffliggning. En viss katt (vi kan kalla honom för Sture) fick för sig att soffan skulle fungera perfekt som toalett. En aningens äckligt. Ett plus dock för att vi aldrig behöver skälla på honom för att han glömt locket uppe.

Still alive.

Dock inte ett dugg alkoholiserade. Systrarna firade påsken på skilda håll medan det blåste Gudrun ute. Massor har iaf hänt sen sist. Eller ja, massor och massor... Korgar med hjul har iallafall tagit sig till stan! Även till vårt lilla Ica. Som ni kanske minns lovordade jag denna geniala uppfinning för en tid sedan. Nu har jag ändrat mig. Folk kan ju inte köra korgarna, har inget som helst trafikvett och parkerar hur som helst vilket leder till trafikstockning på highway to toalettpapperet. Vansinne, I say.

För övrigt så stukade syster Siv foten för några helger sen. Ja, hon var full. Ja, jag skrattade. Det som gör det ännu lustigare är att hon tog en genväg hem från krogen. Det är inte ens 50 meter från krogen och hit hem till lägenheten.

Så har vå fina Härgårman-skylt som vi så stolt förvarar på balkongen blåst omkull. Ingen av systrarna orkar ta på sig uppgiften att ställa upp skylten igen. Sivan konstaterade nöjt i lördagskväll; "Härliggerman..häh!"

Och ska jag vara helt ärlig så trodde jag faktiskt inte att det var nån som läste den bloggen längre. Därav the lack of inlägg.

Fönsterfascister!

Jaha. Så var det dags igen då. Det var ett tag sen nu, men nu kan jag inte hålla det inom mig längre. Vreden. Frustrationen. Hatet.

Som vanligt handlar det om mitt agg mot människor. Denna gång mot människor som av nån förbannad anledning måste ta på glaset på dörren när dom ska öppna den. Det finns handtag, stora jävla handtag som sitter i en ergonomisk höjd och fullt synliga (om man inte är blind då). Används dessa handtag av nån annan än mig? Nä. För er som inte vet, har glömt bort eller som aldrig brytt sig så jobbar jag som städare. Jag måste alltså rengöra dessa glasrutor 824672346723847 gånger om dagen för att ni med fettiga, svettiga händer tydligen har fettiga, svettiga hjärnor också. Tydligen kan ni inte do the math som krävs för att förstå att man ska använda HANDTAGET när man öppnar dörrar.

Sluta ta på glaset. Okej?

Dagens outfit

Som ni kanske vet är det väldigt fräsigt med modebloggar nu för tiden och vi vill ju hemskt gärna vara fräsiga vi med. Så här har ni den, Dagens Outfit. Titta och njut.

Hur var det med matematiken?

Systrarna och bekanta begav sig igår ner på stan för att inta en hyfsat onyttig middag på en kinarestaurang. Själv var jag hungrig som ett as och för att få så mycket som möjligt för pengarna tänkte jag att "Middag för en" som det så fint stod på menyn skulle passa bra, Sivan tänkte likadant. Till förrätt en soppa som mestadels bestod av vatten och lite buljong, varmrätten var 4 små rätter, efterrätt friterad banan och glass. I vår värld består 4 små rätter av just 4 rätter. Friterade räkor, biff och bambuskott, friterad fläskfilé och nån halvläskig kyckling i curry. Servitören kom med räkorna, vi åt. Servitören kom med biff och bambuskott, vi åt. Sen kom inte servitören med nånting på en rätt lång stund. Vi väntade. Helt plötsligt dök han upp med bananerna och glassen.

Jaha?

Systrarna gjorde en snabb uträkning (liggande stolen) och kom fram till att vi faktiskt bara fått två halvstora rätter. Inte fyra små. När vi påpekade det fick vi ett "Ni skulle ha sagt till tidigare". Det kom iallafall fram att servitören missförstått oss och gett oss en "Middag för två" istället för två "Middag för en". Kanske inte så konstigt att det uppstår missförstånd med folk som inte kan säga r, men denna servitör var varken skåning eller kines. Systrarna fick betala fullt pris.

Som om inte detta var nog och som om Systrarna inte redan var tillräckligt uppretade (fast det visade vi såklart inte utan tackade snällt för maten) uppstod ännu en situation när spektaklet skulle betalas. Fyra pers som ätit, vi skulle betala var för sig. Denna gång en servitris som skulle ta betalt. Alla betalade med kort. Dom tre första betalningarna gick bra, men när den fjärde och sista skulle betala blev det nå vajsing med uträkningarna.

"Det stämmer inte..jag får inte ihop det... det ska ju tillochmed bli en krona plus"

Sen exakt när får servitörer ge sig själva dricks? Va? Kan bara konstatera att det inte blir fler middagar på det där stället. Det grämer mig att jag inte snodde med mig nåt från inredningen, typ en tofs från en lampa eller nåt.

Dagens skällsord

"FITTfjäril!"

Det är kul med tv-spel.

Som vi har trånat!

Det är tv-spelstider i det Syfiliska hemmet. Inte vilket tv-spel som helst, vi snackar SuperNintendo och vi snackar Die Schlümpfe och Familjen Addams! Systrarna har trånat ända sedan i somras efter Schlümpfarna (smurfarna på ren svenska alltså). Då var det en hynda som snodde åt sig spelet mitt framför ögonen på oss när vi satt där och glodde på Tradera och trodde att saken var biff. Nu har Sivan alltså lyckats Tradera till sig dessa två spel (som visserligen är gjorda för 10-åringar, men det skiter vi i) och härmed vill jag bara berätta för alla som går på samma gym som oss att vi inte lär träffas där den här veckan.

Är det nån som klarat första banan på Smurfarna förresten? Svårtsomfan.

Vanligt förekommande skällsord denna vecka:

"Men smurfJÄVEL!"

"KakaduaHELVETE!"

"- Jävla myggaJÄVEL!
- Är inte det där en trollslända??"

Hörrni barna..

Rocky blir tv-serie och då ska ni banne mig följa den slaviskt. Om ni inte har läst Rocky tidigare så är det hög tid att ni börjar.

Lördagen var för övrigt lyckad om man bortser från mitt illamående och dom fina kommentarerna jag fick från en charmör av det manliga könet..

- Vad är det med dig? Du ser ut som ett lik..

- Ja, jag mår illa som fan. Vet inte vad det beror på, jag är iallafall inte gravid.

(Tystnad uppstod, snubben tittade ner på min mage och tittade mig sedan i ögonen)

- Är du säker på att du inte är gravid?

Som sagt.. Rub it in bara. Göööör det. Hmpf.

Nu är det Lördag igen...

Och vi ska bli fulla igen. Joru, en bekant fyller år och självklart måste vi fira det med att supa ner oss. Så nu ska vi minsann ner på stan och inhandla sprit, snus och snarra.

För övrigt har en av systrarna klippt sig och ser numera inte riktigt klok ut. Inte för att det var så mycket att skryta över innan klippningen, men nu finns det verkligen inget ljus i tunneln längre.

Skål.