Årets julklapp!

Jag hade magsjuka 2 veckor innan jul. Och så en sväng till dagen innan julafton. Gick ner 5 kilo basådär. En får tacke! Mådde konstant illa och åt inte en enda knäck. Låg hemma hos systeryster och körde Gustavsbergsbussen både en och fyra gånger. Sen åkte jag hem igen. När jag kom hem fick jag ett sms av syster"Nu kräks lilltrollet..". Och sen blev hela familjen magsjuk.

Från mig till dom.. god jul!

Världströttast

Jag insåg precis att jag fyller tjuschu snart. Öö, vad hände? Jag är numera inte fullast på lördags kvällarna.. jag är tröttast. Helt sjukt är vad det är.

Imorgon beger jag mig till Gävle. Tjänsteresa. Möte. Bo på hotell. Ååååå, det låter sjukt tråkigt och det ÄR tråkigt.

Ho ho?

Är det nån som dricker vin och har sex nu för tiden?

Everbody´s gone to war

Och jag mular i mig pepparkakor, allt för att jag ska bli snäll. Det går inge vidare. F sätter mig dessutom på jobb jag inte riktigt hajar. Jag kan splitta adresser, jag är inte rädd mumlar jag hela tiden. Det kan hända att inte en enda tidning kommer ut imorgon. Men jag är iallafall inte rädd.

Håhåjaja.

Gott nytt år.

Ja. Det enda jag ojar mig över i dessa dagar är att jag måste fira nyår med herrn och herrns ex och alla deras gamla kompisar. Ja. OJ, vad ROLIGT vi kommer att ha. Smartskaftet som envisas med att ha sin födelsedagsfest på nyårsafton förstår inte alls varför jag inte vill fira nyår med deras gamla kompisgäng och herrns ex. Han anser att jag är fjantig. Mycket möjligt att jag är det. Men när jag föreslog att vi skulle bjuda dit allas ex,så jag slapp vara den enda som skulle känna mig obekväm, så bemötte han mitt förslag med tysssstnad.

Nä. Det är bara mig det är fel på som inte tycker om att gå på tipsrunda med min pojkväns ex.

I övrigt ojar jag mig över om jag kommer ha nåt jobb kvar. Ooo, jag bara ääälskar ovissheten som hänger över mig. Det jag älskar ännu mer är att först bli befodrad, få nya arbetsuppgifter och mer ansvar, bli typ chef över 132 pers, för att sen när det är dags att löneförhandla få slängt i ansiktet - "Nääää, du är ju ingen chef. Vi har ju inte skrivit några papper, så du har ju dina gamla arbetsuppgifter kvar och får alltså fortsätta ha en pisslön". Fast i verkligenheten har det då blivit att jag nu både är chef och fortfarande har mina gamla uppgifter kvar. Och fortfarande med en pisslön och fortfarande en ovisshet om hur länge jag ska fortsätta jobba så här.

Annars är allt finemang!

Hahahah..ähum?

Tja, som ni kanske fattat är varken jag eller Siv särskilt flitiga när det gäller det här med bloggandet. Det här med att skriva om Vin och Sex är liksom inte så.. tja, det finns inte så mycket att skriva om. Eftersom vi båda har varsin manlig sambo nu har varken hon eller jag nån större lust att vräka ut några detaljer om det ena eller det andra. Så då blir det inget istället. Och vad gäller Vin så.. eh..senast jag drack vin gjorde jag det med min mamma samtidigt som vi pysslade. Jag drack med måtta och la mig vid 22.30. Ja men ni hajar, jag är lika spännande som en tapet. Jag jobbar som en dåre på dagarna och sover som en gris redan vid 22.00 på kvällarna.. Det mest spännande i mitt liv nu är mina drömmar. Drömmar så sjuka att jag inte ens vågar berätta dem för någon.

Så... eh.. just det. Ha´t bra.

Vad gör ni nuförtiden? Varför hör ni aldrig av er?

Själv är jag fortfarande bakfull efter en 3 dagars Storsjöyra. En sjukt rolig sådan! Blomkålen är numera omdöpt till Vispen, och ungefär allt i husbilen vi bodde i är märkt med olika budskap. Även en del av inredning på campingen är märkt med budskap. Bla "Fimpa inte i hatten". Siv och jag raggade på grannpojkarna i husvagnen bredvid åt våra singlar, det blev mycket lyckat om jag får säga det själv. Dom pratade dessutom dalmål och bara det är ju underhållande! Att dom dessutom var rätt snygga gjorde ju bara saken ännu trevligare. Sivan var som vanligt sitt kleptoman-jag och stal plastglas på torsdagen. På fredagen stal hon en stol av en kines. På lördagen var både Siv och jag så syyyykt trötta att varken hon eller jag ens orkade öla, än mindre stjäla. Istället stod vi längst bak vid stora scen och tittade på cirkus Lady Gaga.

Några minnesvärda citat från Yran:

"Men jag och durå!"

"Var är Vispen? Kvinnan som kan tala med tungor! The toungewhisperer!"

"Sonja, våldta mig!"

"Vi tänkte erbjuda lite olja..?"

Hursomhelst - vi hade fantastiskt roligt. Jag skulle kunna rapportera mer av sommarens händelser, men av olika anledningar minns jag inget av den...

Tjingtjong styrstång!

Expansion pågår.

Kan man gå upp tio kilo under en Gatufestvecka, onsdag-söndag? Det känns (och ser ut) som så.

Snart är det Storsjöyran!! Woppi!! Först och främst Blomkålens fest på lördag, grejt sommar detta.

Sämästär!

Okej, nu är det en dag kvar. EN dag. En endaste dag till som jag måste lyssna på arga tanter och farbröder sedan är jag friii som en fååågel! Och med fri som en fågel menar jag att jag kan gå på Gatufesten alla dagarna och dricka hur mycket öl jag vill och vara hur bakis jag vill dagarna efter utan att jag måste gå på jobbet. Fantastiskt! Och när jag har avverkat Gatufesten har jag två (teuvå!) veckor till att lalla runt precis hur jag vill när jag vill. Das is sehr schön (jag hatar tyska och kan absolut inte med det tyska språket men jag känner mig så lycklig att jag slänger ur mig nåt som åtminstone ser ut som tyska i mina ögon)!



Jag vet inte riktigt hur jag ska fira morgondagen, men jag gissar att någon form av alkohol kommer att vara inblandat. Och det kommer jag fortsätta med på lördag då Siv och Lisa har Robinsonfest. Tanken var att jag skulle vara en palm, men igår när jag provade min outfit insåg jag att jag mer liknande ett ogräs. Men ogräs lär det ju också finnas på Robinson ön (öarna), så det får gå ändå. Dessutom ska min riktiga, biologiska syster närvara på festen! Helt crazy är vad det är. Eller som Nini brukar säga: Smutt!

Siv är hemma igen.

Jag kommer sakna N.Y. Sakna att bli kallad honey, sugar, sweetie och liknande när man kliver in nånstans. Men det var ju lite jobbigt att frukosten alltid var fullkomligt protein- och fiberfri. Min mage gillar inte New York. Jag älskar New York.

Känns dock inte som att jag varit i landet Amerika. Jag har varit i N.Y. Ett eget land.


Hoohooohooooo på lördag har jag och L 50årsfirande i form av en Robinsonfest!! Kommer att bli grymt. Några av gästerna kommer vara kokosnöt/kokosbit/pirat/tusenfoting/palm/manet och gud vet vad mer som dyker upp där. Längtar till det också.

Och fan vad det regnar när det väl regnar over there. När regnet är vertikalt hjälper få paraplyn. När fantomen rör sig står blixten stilla.

Siv är i New York. Jag är i Sundsvall.

Finn fem fel.

Nehejdå. Jag är inte avundsjuk.

Jikes.

Jahapp. Stadsfest och bröllop avklarade med bravur.

Nu har jag bara New York i hjärnan och är asförbannad på mig själv för att jag glömde en jacka hemma i byn som jag tänkte ha med mig. F-ttskinn sa jag när mamma ringde och meddelade tragedin. Det kan vara ett av de fulaste ord jag vet. Har ni fler förslag?

Hur som haver! Nu har jag inte tid att blogga mer förrän efter N.Y, så glad midsommar och hela fadderullan! Tror jag ska övertala D att vi ska åka till Battery Park och dansa runt stången som de verkar ställa upp där. Festlisch. Dansar aldrig runt stången hemma men är man i äpplet kan man väl gott göra det.

Fridens då!

Sådärja!

Jävlar vad kallt det var på badplatsen. Jag var mest klädd av personalen vilket medförde att min sjal skickades runt till bättre behövande. Den där sången vi skulle sjunga gick ganska bra tror jag. Vet inte hur det lät men jag stod bredvid tant Kantor så jag behövde inte sjunga så högt.

Och söta föräldrarna i förskoleklassen hade presenter med sig, inte bara till de två ordinarie fröknarna utan även till lilla jag. Jag som har varit borta flera veckor till förmån för c-uppsats och annat jävulskap.. Jättefint armband och en mörkmörkröd pelargonia. Rörd blev jag, som vanligt.

Nu vankas det andra bullar dock! Först fiskbullar till lunch, sen räjsa ihop en väska och åka hem till byn för det årliga stadsfirandet! Kul kul, men konstigt. Sonja ska inte med, och inte kålen och inte jättemånga fler heller. Så jag och Lisa får bära fanan ensamma, men det är vi sjukt duktiga på.

Skål!

Men?

Nu påstår Sonja att hon ska sluta blogga... jag hoppas innerligt att hon menade att hon ska börja här igen för jag har ju inget att skriva om?

Igår gjorde jag två ringar... En blev jag rätt nöjd med. Jahapp. Idag serverades det varmkorv och potatissallad på jobbet. Inte så gott. Och jag som försöker sluta äta kolhydrater "var tvungen" att äta lite potatissallad för att bara äta korv och majs kändes ytterst märkligt.

Sen då. Jag känner ingen student iår, skönt. Däremot ska jag på lördag på Bröllop nr 2/3 för i år så Blomkålen kommer och hämtar mig nu för inköp av present.

Jag är inte så sugen på att blogga. Jag vill pyssla. Smycka och decoupagea.

Kiddosarna har iallafall skolavslutning på fredag! Det blir nog roligt, synd att det ska regna katter och hundar och att avslutningen alltid sker på en badplats. Och synd att vi pedagoger, både låtsas och riktiga, ska sjunga nån låt som jag aldrig har hört eller sett en textrad på. Spänning i vardagen.

Am I dead?

Är jag? Eller är det så att den här HELVETESterminen är över? Behöver jag inte plugga nån mer allmän kurs nu? Inga fler döda teoretiker som jag måste vrida och vända på tills jag också dör? Inga fler korkade hemtentefrågor som lärarna måste omformulera 5 ggr för att de skrivit fel?

MEN LATTJO!!!



Tro om jag ska LALLA runt som fan sista terminen till hösten då i kofta och tjocksockar, leka drama eller trädkramare? Det återstår att se, men hallå. Läsa A-kurs. Det är nästan så jag längtar till hösten. Finns ju inga jobb heller, kul för mina kurskamrater som tar examen imorgon. Grattis. Grattis. Ha så kul där ute. Ni kan säkert söka reservplatser till trädkramarkursen i brist på annat.

Dagen var spännande, jag var magsjuk och vacker som aldrig förr. Men alla var lika less så vi rappade på alla redovisningar och blev klar 1½ h tidigare än vad schemat ville.

Också drack jag två provivashots idag. En shot innehåller tydligen 5 ggr så mycket nyttiga bakterier som i vanlig proviva. En shot per dag var rekommenderad dos. Heh. Jag har jättemånga bakterier nu.

Och för er som jag inte skrytit för tillräckligt så är det 11 dagar kvar tills jag och D bilar till Sthlm för att morgonen efter åka till:












Wiiiiii!

Wiiiiii!

Nu måste jag kanske sluta vara så bitter? Jobbigt.

Wiiiiiiiiiiiiiiii!

A Propp Å

Apropå smörgåstårta vill jag ha. Sen när jag blir frisk. Vem fyller år på tur? Yokeliyoka! Ye Mey!

Halvfullt eller halvtomt?

Säga vad man vill, hatar att kräkas och urinera med analen men det är iallafall roligare att ställa sig på vågen efter genomgången fas.

Sen att de där kilo och hektogrammen kommer tillbaka fortare än du kan säga smörgåstårta är en annan sak.

Nu skriva om miljödidaktik. Undra om det inte är roligare att kräkas ändå. Multitaska kanske?

Jag har aldrig...

Jag har aldrig använt en sport-BH som underbyxa.







Klunk.

Guld!

Måste ju skriva om nåt annat än gnäll när jag ändå hade ångan och fönstret uppe. Min D må ju vara tystlåten ibland och klantig andra gånger plus att han mest gillar 80talsrock, men han är ju faktiskt väldigt bra också. Förutom att karln diskar, putsar fönster, slänger sopor, leker med katten och allt annat som jag inte vill eller orkar så är han hockeyintresserad. Jaha? Nä jag vet, det är ju inte alls särskilt bra. Rätt less på allt hockeyprat här hemma när både han och hyresgästen J är hockeydårar... Men vad som däremot är bra är att vi nu har en massa extrakanaler - och även Tv4Guld!

Det fattade jag visserligen inte förrän idag men när jag förstod det och slog över till kanalen så visades en av mina gamla favvoserier! Nån som minns? Vincent... han var snäll han. Och så stark!

Jag är inte död, bara lite förkyld.

Nej, jag har inte övergett Sonja till förmån för min personvagn. Jag är bara trött. Trött. Trött. När jag inte skriver C-uppsats (vilket jag ändå gör alldeles för sällan för att det här nånsin ska gå i hamn) så är jag slightly upptagen med mitt jobb som jag eg. ska jobba 30h i veckan på utan att få planeringstid för det jag ska jobba med, samtidigt som jag försöker ställa upp för mitt kära gamla jobb som har personalbrist.

För er andra normalfuntade låter detta kanske inte som en särskilt big deal men för mig som har slackat i 24 år och glidit igenom det mesta jag tagit mig för är detta en p-ä-r-s. Så förlåt till alla som jag inte hör av mig till och förlåt om jag är grinig. Det blir säkert bättre sen, typ till sommarn! Promise.

This is the year!

Jag vet, jag veeet. Jag har en annan blogg, och borde skriva i den. Men ska man skriva ett Nyårs inlägg så bör man skriva det i den här bloggen. Det är ju ändå den här bloggen som varit med i vått och torrt under 2008.

Jag börjar med att skriva Gott Nytt År! Hoppas ni hade en trevlig kväll och att ni fortfarande har alla kroppsdelar intakta efter att ha smällt smällare en hel kväll. Jag hade en rätt lugn kväll med middag och alkohol i fin symbios. Fast ska jag vara ärlig så drack jag nog mer än jag åt.. Middag hemma hos mig och herrn, Siv, hennes pojkvän och Blomkålen joinade oss. Vi spelade Galen panna (jag vet, vi är så jävla gamla) och Blomkålen var först sämst och sen bäst. Men man tycker ju att man borde veta att Agneta Sjödin heter Sjödin och inte Sjölund. Oh well. När klockan var 23.48 sprang vi ner till hamnen (som alla andra också gjorde, sjukt mycket folk!) och kollade på fyrverkerier. På vägen hem la sig Kålen och Siv i en snödriva medan vi andra gick hem och väntade på dom. Väl hemma kräktes Sivs pv två gånger och Blomkålen pratade onani. It was a helkväll!

2008 var faktiskt ett väldigt händelserikt år för mig. Jag slutade slava som städare och fick jobb som klagomur. Jag vet att jag klagar ibland men egentligen är jag sjukt nöjd över jobbet. Jag flyttade ifrån Sivan och tog mitt pick och pack och knölade in mig hos herrn. Även om jag trivs himla bra med herrn så finns det stunder då jag saknar Siv. Tex att kunna prata fort och ändå bli förstådd. Eller att gråta till Oprah utan att få konstiga blickar. Eller att kunna äta glass till frukost utan att bli ifrågasatt. Ja, sådana saker. 2008 blev jag även moster igen, och det var även året då alla (i släkten dvs) började tjata på mig om att skaffa barn. Och det var även året då jag envist fortsatte att säga att jag inte vill ha barn än på vääähääldigt länge. Vår bästaste Yoka gifte sig och hade en sjukt rolig bröllopsfest! Siv och Blomkålen åkte på tågluff och det enda Siv lärde sig på den resan var att säga "Jag är en baguette" på franska.

Det hände säkert fler saker men dom minns jag inte nu. Jag är förslappad i både kropp och hjärna efter gårdagens Vännermarathon i soffan. Jo, jag låg verkligen i soffan från 9.00 till 19.00. Helt sjukt men jag skäms inte någonstans!

2009 dårå. Borde bli ett sjukt bra år. Jag skiter i den här finanskrisen och fortsätter konusmera. Allt för att alla andra ska få behålla sina jobb. Jag är en bra människa.

Jag flyttar!

Jag håller till häääär nu. Känns väldigt konstigt att börja på ny kula må jag säga...

Näe, vet ni vad.

Screw this! Jag minns inte när Siv senast skrev ett blogginlägg som var längre än 5 rader men jag har iaf lessnat på att vara ensam bloggerska på den här bloggen. So I´m leaving! Och skaffar mig en egen så länge.

Farewell.

Jag vet att jag borde skärpa ihop mig.

Men det händer verkligen ingenting. Den här helgen hade jag liksom vigt åt att inte göra nånting alls. Det enda jag gjorde var att spendera pengar på julklappar åt min kära familj. Och att köpa saker till mig. Jag måste ju också få saker! Även Thunder fick nåt, men i form av mat. Han gillade det. Jag fick även dricka vin i lördags till dansbandskampen (jag vet, jag är pinsam) och blev nästan på fyllet. Mina pensionärsfasoner finner inga gränser!

Imorse ringde min telefon 05.59. "Ska du jobba idag?" sa rösten. Jag svarade "Jag vet inte, ska jag det?". Rösten sa att det skulle jag för kära H var ledig idag. Då blev det genast jättestressigt och jag som tänkt duscha och borsta tänderna fick skippa det för att hinna till jobbet och telefonkön i hyfsad tid. 06.12 var jag på jobbet för att upptäcka att ett tidnigsbud helt enkelt skippat att jobba och folk ringde och var arga. Hyfsat många utskällningar har jag fått idag! Hurra för måndagar!

Fight the penguin

Inatt drömde jag att jag slogs med en pingvin. Siv körde bil och jag åkte med. Helt plötsligt stod en pingvin på gatan. Vi fann det otroligt exotiskt och stannade för att titta på honom/henne. Givetvis hade jag glömt att stänga rutan och vips så fick jag världens käftsmäll av pingvinen som uppenbarligen inte gillade att vi glodde. Siv försökte köra vidare men icke! Den flaxade liksom med! Och började picka på mig!

Exakt vad försökte mitt undermedvetna säga mig där?

Hamster, återigen.

Men alltså vilken taskig inställning folk har till guldhamstrar! Det är inte klokt vad folk är fördomsfulla! I söndags när jag och herrn var inne på djuraffären så mötte vi en kollega till herrn där. Hon gick omkring och glodde på fiskarna, och vad jag förstod skulle hon skaffa ett akvarium och ville ha lite råd angående vilka fiskar och växter hon skulle införskaffa. Sa jag något om det till henne? Nä. Det gjorde jag inte. Men när hon såg att jag skulle köpa en hamster sa hon "Men hamstrar är det väl bara 12-åringar som håller på med?".

PÖH! Ursäkta mig Fröken Näsvis, men exakt hur roliga är fiskar egentligen? En fisk är ungefär lika rolig som en disktrasa. Men om jag fick välja mellan att ha fiskar eller ha en disktrasa så skulle jag banne mig välja disktrasan, för den kan man åtminstone krama.

Det är iallafall sjukt smidigt att ha en hamster, jag behöver inte ha dåligt samvete för att han är ensam hela dagarna eftersom han sover hela tiden. Dessutom är han sjukt söt och mjuk och man kan klappa honom utan att man luktar fisk efteråt.

En liten fundering har dock dykt upp i mitt huvud: hur fan ska man kunna klippa klorna på en hamster? Jag läste nångonstans att när hamstern blir gammal, dvs om några månader, så kan det hända att hamstern måste ha hjälp med att klippa klorna. Eh? Klippa klorna? Om jag ska klippa dom yttepyttefjutte klorna kommer jag förmodligen klippa av hela tassen ju? Och var exakt ska jag hitta en sån lite klosax?

Finns det nån hamsterexpert som kan det här med klor?

Sitter på jobbet och googlar guldhamster

Jag känner mig nästan lite patetisk. Men bara lite.

Aj.

Jag undrar vad som händer med min kropp? Igår lagade jag mat och efter det infann sig ett magknip som jag aldrig tidigare upplevt. Så ont att jag somnade av utmattning vid halv nio. Jag börjar misstänka att det här med att bli gammal inte är någon lätt match. Samma dag som jag fyllde 25 blev jag förkyld. Några dagar senare fick jag ryggont. Och igår magknip. Är jag på väg att kola redan? Jag börjar bli orolig.

Inatt sov jag extremt dåligt, sov 20 minuter i taget. Och så ringde syrran imorse och berättade att papa åkt in på sjukhuset inatt. Jag kanske är synsk ändå som den där tanten sa?

Jag är med hamster

I lördags vankades det fest för mig och syster och lämpligt nog fick jag svinont i ryggen och kunde således inte lyfta en enda pinal. Herrn fick hoppa in och bära och kånka och ha sig medan jag fick alla dom bra sysslorna. Dvs dekorera borden och sånt mindre jobbigt. Trots att jag hade ont i ryggen så hade jag sjukt roligt, folk var fulla och glada. Siv och J var så pass fulla och glada att dom tyckte att det var en bra idé att ta med sig fel handväska när dom gick på krogen. I den handväskan fanns en bilnyckel som skulle ta oss (mig och syster) hem. Som tur är har Siv en snäll mama som fick kliva upp miss i nassen och hämta nyckeln från Siv och köra den till oss.

Men det bästa med hela kvällen - jag fick en hamster! Eller jag fick en bur och alla tillbehör och så fick jag köpa en hamster själv. Sjukt bra! Hamstern heter Thunder. Eller Törsten. Det beror på vem man pratar med.

Folk - jag tycker inte om dom

Dessa kunder. Jag blir trött i själen och hjärnan. Det bara gnälls och klagas och skälls hela tiden. Jag är inte mer än människa! Jag kan också glömma bort saker! Och även när jag ber om ursäkt så kan folk ändå inte ta den ursäkten. Det ska klagas lite till, gnällas lite till och skällas lite till. Det handlar om en tidning! Jag glömde att fixa ut EN TIDNING till dig. Jag har inte slagit ihjäl ditt barnbarn. For fuck sake.

Det är alltså det som väntar en när man blir äldre. Man ska ringa alla kundtjänster som finns och klaga, gnälla och skälla. Fi fän säger jag bara.

På söndag ska jag åka hem och mysa och ta hand om lilla pappan och lilla mamman. Jag längtar hem.

Nå så fruktansvärt nyfiken

Zombie påstår att han har en present till mig. Jag är dock lite på min vakt, i fredags yrade han om att hans paket var på behörigt avstånd. Nu kanske han har ångrat sig och paketet befinner sig på obehörigt avstånd? Jag vet inte, men jag är jävligt nyfiken på vad det kan vara.

Och givetvis har jag blivit förkyld lagom till festen som vankas på lördag, fantastiskt att jag är en sån baddare på tajming.

Nu ska jag fundera vidare på presenten från Zombie. Ett suddgummi kanske?

Två hål i tanden

Igår kom mina vänner till mig och gav mig paket och hängde med mig nån timme. Jag fick vin, choklad och blomkrukor! Det som jag tycker om mest i hela världen! Vin och choklad alltså, efter det kommer herrn och sen kommer blomkrukorna. Dom fick kladdkaka av mig. Inte så fancy jag vet, men jag orkade/hann inte med nåt annat bak.. Jag har förresten världens bästa vänner. Världens bästa säger jag!

Och så en fråga: varför pratar en av tjejerna i Those Dancing Days som en j-la bäbis?! Tala ur skägget kvinna och kom ihåg att du inte är 2 år längre! Maj gad.




Dessutom har jag ett hål i en tand. Det är säkert mitt straff för att jag kallade den där tjejen för bäbis. Oh well.

Hurrey för mej

25 år fyller jag idag! Som present fick jag ett wake upcall från min kära kollega H klockan 05.45. Snacka om att jag blev överraskad! Han skrek grattis och undrade om jag hade fest. Det hade jag inte, däremot ont i halsen. Sen ville han att jag skulle komma ner och öppna porten åt honom då han glömt sin lilla plutt som gör att man kan öppna dörrarna. Så jag klev snällt upp ur sängen och kutade ner och öppnade alla dörrar så att han kunde börja jobba. 06.02 kom jag hem igen och då låg det ett paket på min kudde! Och när jag öppnat det paketet undrade herrn om jag ville ha mer paket. Det ville jag ju såklart. Två till fick jag! Och när jag öppnat dom och trodde allt var klart fick jag ett till paket! Det var nästan som julafton, fast min födelsedag.

Vid sju kom målarn, det första han sa var grattis. Jag fann det hela märkligt att han visste att jag fyllde år, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom till jobbet och såg att min kära syster satt in en bild på mig i tidningen. Fantastiskt roligt av henne.

Nu ska jag jobba lite. Och snart gå hem och baka.

Det måste vara radion

Min kollega har en radio. En jävligt jobbig radio som aaalltiiiid står på P4. Bara P4 i sig kan ju vara irriterande, men något som är nå så djävulskt irriterande är att så fort jag rör mig minsta lilla åt vänster eller höger så störs sändningen. Det knastrar som fan, piper och lever rövare. Jag biter ihop, försöker röra mig i slowmotion, ska jag hämta ett papper så försöker jag liksom smyga. Men det lyckas ju givetvis inte. Radion känner av minsta lilla rörelse. Den knastrar, piiiper. Lever rövare. Jag fortsätter bita ihop. Radion står för långt borta för att jag ska kunna nå den. Om jag kunde nå den skulle jag stampa på den. Nu sitter min kollega i vägen, men verkar inte störas av knastret som uppstår så fort jag flyttar min kroppshydda en centimeter. Jag blänger på kollegan. Jag blänger på radion. Jag säger saker som "Men guuuuuuuuuuuud vad det knastrar av den där radion!". Han hummar och fortsätter läsa Aftonbladet. Jag skulle kunna säga "Men stäng av radionjäveln innan jag tar livet av både dig och radion!". Det gör jag inte. Jag fortsätter knipa käft.

Men när han går på fika ser jag min öppning. Jag råkar bryta av antennen. Skulle ju givetvis bara stänga av den, men klantig som jag är råkade jag tappa den i golvet. Den landade så tokigt att antennen gick av.

Hoppsanhejsan så det kan gå.

En passande låt också, titta va unga dom va..

Bye bye pengen. Hej hej finanskrisen.

2700 spänn för 2 par glasögon har jag lagt ut idag. Som jag måste ta av mina sparpengar. Ångest. Det jag inte förstår är varför jag känner så här när jag tar av sparpengarna. Exakt vad hade jag tänkt att ha dom pengarna till om inte till sånt här? Fast 2500 kronor på alkohol (som inhandlades inför festen som nalkas) känns ju inte som en vettig grej egentligen, men å andra sidan vill jag inte att alla gästerna ska dricka hembränt och bli blinda heller. Och jag tror inte heller att dom skulle uppskatta att enbart dricka sprit till maten. Siv skulle nog uppskatta det, men hon är nog den enda. Nästa vecka ska det inhandlas ännu mer alkohol och bilen ska visst lagas lite. Det här kan ju tyckas vara fjuttigt för vissa, men i min värld är det rätt mycket pengar. Jag tycker inte om finanskriser.

Ibland önskar jag att Ingvar Kamprad var en släkting till mig och att jag fick ta del av hans miljarrrrder. Men så är ju icke fallet. Det tycker jag är synd.

Se där ja...

Fan vad smal jag kommer bli om detta är sant:

"44. En genomsnittlig chokladkaka har åtta insektsben i sig."

Man tackar, man tackar

I söndags var jag hem till byn, syster ville att vi skulle handla allt inför vår fest och jag följde snällt med till affären. När vi nästan var klara och vagnen var fylld med sjukt mycket onödiga saker (till exempel dricka, varför ha så mycket dricka i bålen? Man dricker ju inte för att det är gott) så kom en utvecklingsstörd kille fram till oss. Tydligen hade syster jobbat på det gruppboende där han bodde. Han var sjukt glad över att se syster och hans glädje yttringar hade inga gränser. Så fick han syn på mig, han plirade med ögonen, slog till mig på axeln (rätt hårt dessutom) och frågade "Hette du da?" När jag sa mitt namn fick jag till svar "Hah, vicketjävlanamn!".

Men vad i hela helvete? Tur för honom att är utvecklingsstörd. Annars har jag sagt nåt elakt tillbaka. HMPF.

Dom här tapeterna gör mig galen.

Iallafall valet av tapeter. Jag föll för en tapet på typ 2 sekunder. Men så velade jag. Herrn tyckte en annan. På något vis lyckades jag bestämma mig för tapeten jag föll för från början. Då kläcker herrn ur sig "En sån tapet har X i sin lägenhet". X står denna gång för exet. Hans gamla flamma. Han gamla flamma som jag tycker extremt lite om. Ni som känner mig vet exakt hur lite jag tycker om henne och ni vet varför.

Och jag tänker fan i mig inte ha likadana tapeter som den subban. Så nu måste jag fortsätta leta tapeter.

25 jävla år.

På torsdag. Förstår ni att rabatten på SJ snart kommer försvinna för mig? Snart är jag 26 och död. Nästan iallafall.

Och man kan ju tycka att man bör fira sin födelsedag med någon slags festlighet. Även om den stora festen är om två veckor så hade jag tänkt mig någon form av alkohol och mys även den här helgen. Men näärå, tydligen har jag i något väldigt svagt ögonblick (jag gissar att jag var full) lovat att vara barnvakt å herrns gudbarn på lördag. Jag har alltså skänkt två lediga helger åt barnvaktande. Så himla vuxet och tråkigt.

Har ni sett Siv?

Inte jag heller. På jättelänge. Man undrar om hon lever?

Jag ska fondvägga hela världen lilla mamma

Ja, det ska jag! Jag ska iallafall fondvägga en vägg i mitt vardagsrum. Ich bin glad i magen. Fast nu kommer ju det där jobbiga när man måste bestämma vilken tapet man vill ha. Vad ska jag välja? Mörk? Ljus? Grön? Brun? Beige? Åååå. Och ingen hjälp av herrn heller då han är färgblind och inte kunde bry sig mindre.

Men vet ni. Apropå färgblind. Jag har blivit blind. På riktigt. Länge trodde jag att jag inbillade mig, men igår när jag skulle kolla på tv i sängen och knappt såg vafan det stod på skärmen så lånade jag herrns glasögon - och jag såg! Jätteskarpt och bra. Jag som hela tiden skyllt på att tvn är kass. Det är ju inte tvn som är kass - det är ju jag! Det är en jobbig insikt. Jag som alltid haft bra resultat på både syn och hörseltesten. I princip dom enda test jag nånsin fått MVG på. Nu är det väl bara en tidsfråga innan jag tappar hörseln och måste ha hörapparat också.

Idag kommer min systerson hit. 4 år och spring i benen. Jag är 25 (snart iallafall) och har väldigt lite spring i mina ben. Han ska översova och vi ska leka med hans leksaker. Det kommer bli spännande.

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Nä. Det ska jag faktiskt inte. Jag ska inte måla nånting alls även om jag gärna vill måla om tvbänken. Däremot kommer det en målare och en vaktmästare till lägan idag. Vi ska humma och och titta och peka och humma. Och om jag har tur som alla pensionärer som spelar på bingolotto har så kommer jag få en fondvägg i vardagsrummet och nymålat i köket. Dock måste vi hålla tummarna extremt hårt och hoppas på att farbröderna håller med om att det inte går att ha randiga tapeter till en fondvägg. Det skulle ju bli ka-ta-stråf (som Tony Irving skulle ha sagt).

Annars då? Iiiiingenting. Jag jobbar. Och oroar mig för papa som fortfarande är på sjukan.

Ekonomiskt oberoende mitt i finanskrisen

Det är tydligen jag. Igår köpte jag gardiner. Strök, nålade upp, donade och hade mig. När dom väl var uppe insåg jag att dom var förjävla fula. Herrn suckade åt mig och sa att han aldrig mer kommer låta mig åka på IKEA ensam.

Sivan gjorde ungefär samma sak. Fast ändå inte. Hon skulle till Clas Olsson för att byta nån sladd, eller få tillbaka pengarna för sladden som hon insett att hon inte behövde. Precis när vi parkerar och hennes hjärtegull och jag kliver ur bilen säger hon "Men... tog du kvittot?". Hjärtegullet hade inte tagit kvittot och inte jag heller. Då tog vi en sväng mot köpcentrat och medan jag köpte totalt onödiga och fula gardiner så gick Sivan och hennes hjärtegull och tröståt godis där det bjöds.

Så gick ännu en dag i mitt otrolig händelserika liv.

Och så alla fobierna..

Att jag är rädd för varenda litet kryp är ju ingen nyhet. Spindlar, flugor, myggor, getingar, myror - you name it. Jag finner dom väldigt motbjudande och får panik bara någon nämner ordet geting. Nu har jag dock upptäckt en ny fobi. Tvålar. Inte sådana pumptvålar, nej jag menar sådana där tvålar.. eh.. som ser ut som klumpar. Såna som ligger på en liten tvålkopp. FRUKTANSVÄRT äckliga där dom ligger med någon annans hårstrå på och man vet inte riktigt vad dom tvättat med den där tvålen. Jag får kväljningar bara jag tänker på det. Extremt ohygieniskt. Och så tjatar alla städexperter på med att disktrasan är det snuskigaste som finns - knappast.

Vi vet alla att det är tvålen som är boven. Iallafall klumptvålen. Pumptvålen ligger mig varmt om hjärtat.

Och när vi ändå pratar konstiga saker: inatt drömde jag om mitt ex. Vi bodde grannar. Det kändes väldigt konstigt. Sedan kom hans farmor över med kort på hans farfar när han var liten. Även om hans farfar var en kändis för typ 25 år sen så betyder ju inte det att jag vill ha kort på honom som barn. Det borde ju hon ha förstått tycker man.

Pappa lever. Jag lever.

Jag har äntligen slutat böla och insett att pappa faktiskt inte är död. Han har problem med hjärtat och han är på ett sjukhus. På sjukhus finns det läkare. Det är bra. Allt är bra. Men jag är ändå orolig för honom. Usch och fy så orolig jag är för honom.

Dock till något roligt: nästan alla mina närmsta vänner kommer på min fest. Sånt blir jag glad av. Tillochmed Stiffen kommer dyka upp! Och J, och Lisa, och Blomkålen och A, och Yoka och hurra vad roligt! Sivan är ju självskriven, jag tar henne faktiskt för given. Jag borde nog inte göra det. Jag måste sluta ta saker för givna. Det är farligt att ta för givet.

Snart kommer tårarna

Dom har redan anlänt. Min pappa är på sjukhus. Världens starkaste, bästaste, snällaste, friskaste pappa är sjuk. Det är jobbigt att inse att pappa inte är starkast och friskast. Det är ännu jobbigare att höra på honom att han är orolig. Min pappa är aldrig orolig. Min pappa är aldrig sjuk.

Och jag är blödigast i hela världen och bölar som om han vore död. Herregud. Jag måste skärpa ihop mig!

En sak till

Eftersom varenda blogg innehåller nåt om Obama så kommer inte den här bloggen göra det. Förutom ett litet citat från Will & Grace (fast då handlade det om att Grace haft en sexdröm om karln, det har inte jag haft, vad jag kan minnas):

"Oh bama, you barock my world!"

Glöm allt jag skrev

En bäbis betyder nykterism i minst ett år. Det går ju faktiskt inte.

Bäbistider.

Mm. Jag tänkte skaffa mig ett barn. Efter några år på en förskola och med en systerson som tamejfan alltid är sjuk/förkyld så har jag insett att jag nog också ska skaffa barn. Då får man ju vabba! Om man vabbar slipper man prata med puckon i telefon.

Nu vet jag inte riktigt vad herrn säger om saken men det skiter jag i. En bäbis it is!



Och så lite mer Tiger (videon är väl...eh..ja, inte så bra)! Imorgon är det jag som ska kolla/lyssna in honom på Pipen. Jag längtar.

Jag har förstört herrns bord.

Eller vårt bord då. Men det var hans innan jag flyttade in. Det var visserligen fult, men åtminstone så pass ofult att man kunde ha det framme. Siv hade lekt handyman och målat om sitt bord och då tänkte jag att herrns bord också skulle bli målat.

Gud så osnyggt det blev. Nu måste vi nog åka till IKEA och köpa ett nytt.

Hähä. Jag är så smart. Slug. Listig. Skicklig. Fiffig. Slipad. Ja, ni hajar.

Det är fan i mig orättvist och helt stört!

Det här inlägget handlar om byxor. Och det kan man ju tycka är rätt banalt och inte särskilt viktigt. Men jag håller på få ett bryt tamejfan. Företaget står för arbetskläder för våra anställda. So far so good. Dom anställda får komma hit till kontoret för att prova kläderna. Jag vet inte exakt hur många män vs kvinnor som jobbar för företaget, men det är rätt många av varje. Vad tror ni att det är för modell på byxorna och jackorna som finns att prova här? Herrstorlekar. Enbart. Herrstorlekar som är gjorda för herrar. Män som har manliga former. Typ. Och så kommer det hit kvinnor som ska prova byxorna och så passar dom inte kvinnorna. Då säger lilla chefen att det är ju bara att välja en dammodell istället! Utan att ha fått prova. Och när kvinnorna protesterar då är dom bara gnälliga och jobbiga och borde minsann vara glada för att överhuvudtaget får kläder.

Men hur vore det om männen skulle vara tvungna att prova damstorlekar? Ett jävla liv skulle det bli. Men det skulle såklart inte hända. Allt är fan byggt, gjort, sytt, anpassat efter män. Allt! Inte bara byxor utan hela jävla samhället.


Ååå. Irri!

Hur länge kan man ha ont i halsen egentligen?

Det borde ju finnas någon slags gräns tycker jag. Enough is enough liksom. Men näärå. Ont gör det, hela tiden. Jämt. Länge.

Idag går all min energi åt till att fundera ut ett sätt att ta mig till det stora köpcentret för att köpa sandpapper och penslar. Herrn har sålt bilen så jag kan inte tvinga honom att skjutsa mig heller. Typiskt. Jag har hört att man kan åka buss visserligen..

Full men ingen rulle.

Jag slapp jobba hela helgen. Jag fick se Klungan ("Jag har funnit Jesus, men jag tänker fan inte berätta var jag fann honom för då blir det bara ett jävla spring!"). Helt underbart störda! Kvällen avslutades med alldeles för mycket vin, en väldigt intelligent diskussion om politik med J (eller inte) och ett besök på vår favvokrog. Igår kräktes både herrn och Blomkålen och herrn fann det väldigt förvånande att bara dom två fått magsjuka medan vi andra klarade oss. Att det hade nåt att göra med att herrn drack två snapsar O.P Andersson vid halv ett snåret ville han inte kännas vid.

Snart är det helg igen! Då ska jag Tiger Lou. Om ni inte ska det kan ni titta på honom här istället. Bra kille det där.

Till Blomkålen

Lugn i bussen nu. Det är ju inte jag som har bestämt att vi ska jobba som små svin! Vi håller tummarna att jag vi hinner göra klart allt imorgon. Håll stenhårt. Jätte.

Nu ska jag jobba lite till. Hurra!

Hjälp mä (med fyra L).

Tänka på övertidsersättning är vad jag gör just nu. Det är bara jobb, jobb, jobb och det verkar aldrig ta slut. Som det ser ut nu verkar det som att jag måste jobba hela dagen imorgon, göra ett avbrott för att se på Klungan, för att sen gå tillbaka till jobbet, för att sen jobba tills jag somnar, för att sen jobba hela söndagen också.


Åh. Jag är trött redan nu. Men mest ledsen för att vinet jag suktat efter hela veckan bara kommer längre och längre bort.



Så nu lyssnar vi på Glasvegas och tänker happy thoughts!

Svengelskan är den bästa engelskan

Vi är så bra på engelska här. Tur att buden är smartare än oss alla och har lärt sig lite svenska.

"See you tomorrow then! Pigg and alert!"

Teencrush

Jag är löjligt förälskad i den här mannen. Till och med när han töntar sig är han sexig. Jag har en fet tonårsförälskelse, och den började faktiskt när jag var tonåring och såg detta manliga fenomen i den mästerliga, trovärdiga såpan med de snyggaste kulisserna och de bästa manusförfattarna - Days of our lives. På den tiden var Jensen ung och blond, precis som jag. Nu är vi båda lite mörkare i rötterna och har fler rynkor i ögonvrån (har total rynkångest den här hösten). But I still love him.

Så det är tur att min andre hälft här i den reella världen inte sover här inatt så jag kan ta igen några avsnitt av Supernatural så här på kvällskvisten.

Jensen, do me.

Mr. Stiff till kassan

Lever du? Vad gör du nuförtiden? Bor du kvar i samma etta? Vad jobbar du med?

Kan nån förklara Takidas storhet för mig?

Jag kan icke förstå hypen. Icke! Det ska vara att dom är från Ånge och ändå verkar hyfsat oinavlade.

Till Bellan:

Det är så himla mycket lättare att bestämma fikaplats och tid ifall du SÄTTER PÅ MOBILTELEFONEN!!!! =)

Jag vet att du brukar sova till 12-13tiden, så hoppas du läser detta det första du gör och ringer mig pronto.

Vi vill fika!!!

Det är synd om tanterna

Vissa av dom. Dom förvirrade, lite dementa tanterna är det synd om. Eller dom som ringer och säger att dom inte fått någon tidning och berättar att deras man dog i förrgår. Och här sitter jag och är stressad och telefonkön växer och växer men jag har inte hjärta att bara avsluta samtalet. Men tillslut måste jag ändå avsluta trots att tanterna inte fått säga allt som dom vill säga.

Ååå. Jag vill inte bli gammal och ensam.

Gå ut och var glad din jävel!

Den här finanskrisen gör mig nojig. Snart ryker nog mitt jobb. Heeeejdåååå pengen. Men jag satsar på att vara så överlyckligt glad över att jag fortfarande har ett jobb, samt spara pengar som en jävla hamster.

Sen har jag upptäckt det fina med blodpudding. Det är ju så himla billigt. Jävligt synd att jag inte plockade ett endaste lingon när vi var i fjällen, utan satsade allt på en futtig halv liter blåbär. Som jag redan slösat på en paj! Ååå. Stupid.

Dessutom ska jag nog återgå till att pimpla hembränt istället för vin. Den som spar han har. Eller så blir han blind.

Rättelse:

Jag har fyrtio kronor kvar. Jävla bokus.

Busy

Jag är sjukt upptagen nu för tiden. När jag inte jobbar 3 h per dag så ligger jag i soffan och har tråkigt. Alltså. Eftersom jag inte gör nåt om dagarna, så är jag inte med om något intressant vilket medför att jag inte kommer på nåt att blogga om heller. Så är det nån som ska (har) sluta(t) blogga(t) så är det ju jaaaag, inte Sonjo.

Hihih, Klungan från rad 3 på lördag. Det kommer bli grymt. FÖrra året var det ju bara jag o Sonja som gick, nu har vi ju ökat umgängeskretsen med 200%. Alltid nåt. Sen ska jag fanimig gå ut på krogen trots att jag bara har 216:- kvar efter räkningarna!

Apropå pank, ingen som vill köpa en svartvit 3-årig bondkatt för typ tjugotusen kr? Hon kan apportera och vi tränar i skrivande stund på att öppna dörrar. Hon kan även spatsera på balkongen (första våningen) utan att hoppa ner, även om man försöker putta ner henne med våld. Hon gillar även att leka putta-ner-fem-kapsyler-från-stolen-på-snabbast-möjliga-tid och hon besitter säkert flera andra mycket användbara förmågor.




Just, ingen som har förslag på C-uppsatsämne? Helst inom pedagogik men jag är inte kräsen. Idé'a iväg!

Nu har jag funderat klart

Jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle kunna sluta blogga. Om jag slutar var ska jag då uttrycka mina agressioner? Då är det ju kunderna som får skiten. Vilket iofs skulle vara mer rättvist. Jaja.

Igår var tanken att jag skulle börja mitt nyttiga liv. Jag skulle gå på promenad. Det gjorde jag inte. Jag låg i soffan och dreglade medan herrn lekte pyroman och eldade i spisen som aldrig förr. Jag börjar bli lite orolig för honom och hans fascination (stavas det så?) för eld. Faktiskt.

Lördag snart. Snaaart. Klungan. Och alkohol. Två av mina favoriter samma dag.



Jag vet, igen! Men det gör inget. För Mangan AR rolig.

Tack och hej.

Den här bloggen är tråkig. Alltså är jag tråkig. Och det är ju så tråkigt när det är tråkigt. Så jag funderar på att lägga ner min del av den här bloggen. Typ hej då Sonja. Medan jag funderar kan ni ju lyssna lite på Kings Of Leon. Hittade ingen bra video men skit i det.

Klungan!

Hörrni! KLUNGAN! Till mig! Till Siv! Till Blomkålen! Till herrn! Till alla!

http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1390666&BroadcastDate=&IsBlock=0

Jag älskar Mangan. Jag gör det verkligen.

Snart ska jag gå ner och köpa mina biljetter och sen ska jag dansa en liten glädjedans. Yeeeey!

Nej, jag hatar inte alla pensionärer.

Min mormor är pensionär. Henne älskar jag. Farfar också.

Nu när jag får gå hem så hatar jag ingen längre. Min puls har gått ner medan min hunger istället har ökat. Gå hem! Heeem! Oh happy day.

Kill em all!

Åherregud vilket hat jag känner i bröstet. Jobbrelaterat hat. Som att kärringar ringer och gormar för att dom inte fått sin korsordstidning och det blir ett jävla hallå och korsordstidningen ringer till mig och gormar för att det minsann är en återkommande reklamation och det blir minsann böter för företaget och yadayada. Och sen när vi skickar ut en kille med en satanskorsordstidning så säger kärringen att hon redan fått den?!

Men ta och bestäm dig pensionärsjävel!

Igår var det en extremt störd snubbe som sa att han skulle slå ihjäl mig. "Men gör det då! Göööör det! Då slipper jag ju er, era jävla psykfall!". Jag sa inte så. Men gud så innerligt jag tänkte det.

Jag behöver semester. En lång semester. Och lugnande piller.

Fotboll. någon?

Idag ska vi tydligen iväg hela jobbgänget och se fotboll. Allsvenskan. Middag innan. Jag tackade nej. Och alla gubbarna är helt oförstående. "Ska du inte med?!"

Nä. Jag ska inte med. Allt som vi gör med jobbet har någon koppling till sport. Vaareendaa gång. Jag föreslog att vi skulle gå på spa eller nåt istället, men då fick jag bara garv till svar.

It´s a mans world. Indeed it is.

Kräk

Jag ska nog stämma Nintendo. Varje gång jag spelar Barnyard blir jag kräkillamående! Varför? Det kan vara för att jag är så upptagen med att kossan ska cykla åt rätt håll att jag glömmer bort att andas? Annars har jag ingen förklaring. Spelade i 20 min. Mådde sedan illa i 90.



Borde jag göra nåt annat idag kanske? Igår var jag ju en ordentlig hemmafru som både lagade mat, diskade, bakade morotskaka samt dinkellimpa. Och stickade gjorde jag också.

När Days of our lives slutar om några minuter tänker jag ta Deffen och åka till Birsta för inhandling av sandpapper och färg. Ett bord nere i källaren behöver en rejäl makeover. Wish me luck!

Men förbannat!

Jag som har tjatat om att vi ska se Klungan när dom kommer till stan. Som jag längtat! Som jag trånat! Jag var tillochmed ute i för god tid när jag snackade med dom som säljer biljetterna, för dom hade ingen aning om vad jag pratade om. Men nu när jag var dit igen för att kolla läget så var det helt plötsligt slutsålt!

Helvetesjävlaskitvadförbannadjagblir.

Klåpare! Gnnnnnnh!

It was a helkväll

Fredagen som jag trodde skulle bli en enda lång, blöt fylla slutade med att jag kände mig löjligt mätt och trött. Yoka somnade i soffan medan Lisa och Siv spelade Wii. Och sen gick jag hem.

Men i lördags! Jag hade hamnat i något konstigt shopoholic tillstånd, jag gjorde inget annat än handlade! Det dumma var att herrn inte heller försökte stoppa mig, men på något sätt slutade det hela lyckligt ändå. Siv bjöd in sig på middag vilket ledde till massor med vin, rom och cola, nån äcklig grogg och sedan blodapelsinlikör hemma hos Sivan. Herrn slängde även ett vinglas i väggen så det blev mindre vackra rödvinsprickar på tapeten. Jag blev förbannad och Siv garvade. Och sen gick vi på krogen. Där försökte herrn lära Siv att spela trummor vilket var väldigt underhållande! Siv skulle bli en kickassbra trummis. Eller iallafall en kickass symbalspelare. Herrn höll inte riktigt med mig.

Söndag låg jag i soffan medan herrn städade, tvättade och fick på promenad. Sen åt jag kebab. En bra dag med andra ord.

Vin. Till mig.

Tänk att det ska ta sån tid för en vecka att masa sig fram, jisses. Idag är det iallafall äntligen fredag vilket som vanligt betyder vin till Sonja. Men inte nog med det, det betyder även middag med Lisa, Yoka och Siv. Jag tror det kommer bli stört roligt!

Jag har fått brev!

Jag älskar att få brev. Alltså riktiga brev, skrivna med en penna på ett papper. Idag fick jag och herrn brev från min systerson. Fast det visste jag redan igår, han ringde medan han skrev breven. Ungefär så här stod det:

"Hej herrn!
Jag älskar dig! Och Sonja också! Jag vill att du kommer hem till mig och leker med mig och mina bilar! Idag!"

"Hej Sonja!
Jag vill kramas med dig. Idag! Jag vill att du kommer och hälsar på mig. Nu orkar jag inge mer. Nu ringer jag till dig istället!"

Eftersom jag är som ett vandrande vattenfall bölade jag en skvätt för att han är så gullig. Sen gick jag tillbaka till jobbet.

Hur gick det här egentligen?

Hemtentan är inskickad förresten. Hela 1,75 h innan deadline. Det här kan inte ha gått bra.

Jag vill dricka P2!

P2

3 cl Absolut Vanilla, inköpt i Berlin på tågluffen

3 cl Sourz apple, saknas för tillfället, kan man inte ta Blodapelsinlikör istället?
pressad lime
Sodastream Lemon & Lime

Vill vill! Tänker på gamla Gladan när jag tänker P2. Fast där påstod dom att den hette Vanilla Sky. Jaja. Den är fortfarande lika vacker.

Min viktnedgång går stadigt uppåt

Igår kväll kom herrn hem med en semla till mig. Det här med viktminskningen går ju bra.

Bild 1: Riktad till Sonja

Utskälld! Igen!

"Hur fan kan ni anställa en utländsk människa?!"

MEN DET SKA VÄL DU TA OCH SKITA I, KÄRRINGJÄVEL! TA EN VALIUM (eller 100) OCH GÅ OCH LÄGG DIG!

Jag som redan har ett humör from hell till vardags blir ju inte direkt trevligare när sura rasistkärringar ringer och gnäller över en utebliven bilaga.

Tusen ord och ingen bild

Den här bloggen är tråkig. Trååkig. Vi dricker inte vin och vi skriver aldrig om sex. Och det är aldrig några bilder. Oftast sitter jag på jobbet och bloggar och datorn är mongo och vill inte spara bilder och därför kan jag inte lägga ut några bilder. Men Siv däremot. Hon kan. Men hon gör det inte (fast hon var ju faktiskt duktig som la in bild på musikern).

Hon vägrar. Säger att hon inte har tid. Att hon ska på tågluff. Eller skriva hemtenta. Eller gosa med pojkvännen. Eller spela Wii. Eller jobba.

Nu tycker jag att vi säger åt henne att lägga in några bilder. På vafan som helst.

Mjahaaaajaaa?

Nu är det snart bara 8h innan tentan ska in.. och jag är inte helt ute i sista sekund. Sen kommer man säkerligen få skäll för nån konstig källhänvisning eller nåt men vad gör det... Nu ska jag bara hitta nånting ur Manlighetens omvandlingar : ungdom, sexualitet och kön i heteronormativitetens gränstrakter. Sucka. Finns inget i den skitboken jag kan använda.. Nej förlåt.. Kukboken, så kallade jag den för idag när jag pratade med Sonja. Kukboken är ju ett bättre namn då titeln är Manlighetens omvandlingar. För övrigt verkar ni män inte ha förändrats så jäkla mycket som titeln påstår.

Jaja, 8 h.. kanske sova 3,5 nu och sen glutta igenom den här skiten lite till då så man kan skicka in den 13.59. Det är fränt att vara ute i sista minuten, visst?

Men jag då?

Upprörande! Vafan har hänt med tv3's morgon(i er värld kanske lunch-)tvn?!? Jag som brukar vakna till Days of our lives kl 09.50, nä nu är det Oprah då och efter henne kommer TV-shop. TV-SHOP?!? Hej 90-tal, inte så kul att ses igen. Så, Days verkar visas nu kl 07.00 och 12.50. Klockan sju. På morgonen. Fullkomligt orimligt.

Tillbaka till ordningen tack:

Sivan vaknar 09.40 plusminus 20min.
Lägger sig i soffan med täcket.
Slår på trean, vilket betyder Days.
Hämtar frukost, ibland.
Ligger i soffan genom Days, Oprah, Rachael Ray och ibland Days igen för då behöver jag inte se det morgonen efter.
Spelar Wii och diskar i reklampauserna.

Klockan 14 börjar dagen och hon gör något antagligen ännu mer patetiskt resten av eftermiddagen och kvällen. Jag gillar min patetiska vardag, ge mig den åter!

Förresten

Igår när jag spelade Wii sa den att jag gått upp ett halvt kilo. På två veckor. Då sa jag att jag inte skulle äta en massa onyttigt. Sen åt jag morotskaka. Och när jag kom hem hade herrn köpt mat på Subway. Och sen köpte herrn godis till mig. Och nu hittade jag choklad i skrivbordslådan (som jag fick av ett tidningsbud som tror att jag kan fixa jobb åt honom om han ger mig choklad).

Nu har jag nog gått upp ett halv kilo till. Minst.

Till Lisa

Nej. Inte läsk. VIN. Herregud. Jag ska bli full. Siv med. Jag vet inte vad Yoka ska bli, men jag hoppas på lite lullig iallafall. Alltså ska du också bli det.

Punkt.

Ekokammarn.

Fan va dött det är att vara vaken den här tiden. Har förvisso några nya Heroesavsnitt att se men kanske ska ge hemtentan en chans ändå... eller diskberget. På fredag kommer Lisa och Veronica!! Mellan torsdag kl 14 och fredag kl 14 ska jag sova. Konstant. Och så får vi se om fredagens svullfest blir ett firande eller ett sörjande. Hur som så ska jag äta hur mycket som helst och dricka ännu mer.

Jag hjärta Mårten

Hur festlig är inte den här mannen, tror jag hittat min själsfrände nu.






Och ja, precis. Jag har hemtenta nu. Därför jag bloggar. Jag har istället för att skriva hemtenta spelat Nintendo Wii, tittat på när Sonja spelat WiiFit, ätit morotskaka, diskat 1/4 av all disk, plockat ur sommarmöblerna ur förrådet så Sonja skulle ta sig in där, jobbat, skruvat ihop en takkrona, ätit glass, kollat på Desperate Housewives + Brothers & Sisters samt pratat över en timme med gulliga U som numer bor i Dublin. Funderar på att börja hemtenta snart, den ska visst in kl 14 på torsdag. Vi får väl se, sa blinda Sara.

Här sitter jag och gömmer mig

Jag är på jobbet. Som vanligt. Suck. Mitt skrivbord är längst bort i ett hörn och här sitter jag nu och gömmer mig för jobb. Det går ganska bra. Dock har jag en huvudvärk som gör mig trött. Men vad gör väl det! Huvudvärken kommer från en blöt gårdag. Herrn och jag låg i soffan igårkväll, mulade salta pinnar och sörplade rött vin (Ja, jag ÄR vuxen - vem fan äter salta pinnar frivilligt annars?) då min kära kollega tyckte att jag skulle komma ner på stan. Veronica Maggio spelade visst. Han påstod att det enda jag behövde säga för att komma in var företagetsnamn.

Så jag testade. Och det funkade. Vakten stannade oss i trappen och såg så där bister ut som bara vakter kan göra (vilket man kan förstå, det måste vara ett litet nederlag ändå när man inser att man aldrig kommer bli polis). Jag såg så snäll ut jag kunde och sa företagetsnamn. "Jamendåååså!". Vips så var vi inne. Gratis. Där sparade jag 120 spänn som jag kan lägga på ett Wii istället!

Dessutom betalade herrn mina öl och ja, jag gick ju +/-0 där!

Nu får jag gå hem. Heeem. Till maten. Maaaaaten.

Jävla finanskris

Jag får inget Wii. Och allt är finanskrisens fel! Herrn säger att vi måste ligga lågt, inte köpa onödiga saker. Som om ett Wii skulle vara onödigt? Jag kommer ju vara glad över att jag får spela och kanske till och med bli smal! Han vägrar lyssna och säger att jag istället borde ta och gå till det där gymet som jag sponsrar med 349 kronor i månaden. "Är du huvudsponsor eller?"

Ja, det kanske jag är. Men jag vill fortfarande ha ett Wii. Men finanskrisen gör det omöjligt. Enligt herrn alltså. Det jag finner lite märkligt är att igår när han kom hem från jobbet sa han att vi skulle köpa en bil. För 37 000. Kronor. Inte godisar. Inte apelsiner. Kronor.

Och då frågar jag mig: behöver vi verkligen en ny bil? Vi bor i samma hus som vi jobbar. Det tar ca 1 minut för mig att gå till jobbet. Borde inte det mest logiska vara att köpa ett Wii? Så vi får lite träning? Eller åtminstone jag. Herrn var nyligen på hälsoundersökning. "Du borde äta mer fett". Bah!

Jaja. Jävla finanskris.

Jag måste skärpa ihop mig

Efter att ha fått utskällningar i flera dagar så blev jag så glad när en tant ringde och var trevlig att jag fick tårar i ögonen.

Den här gången kan jag inte skylla på lingon och hormoner - jag bölar ändå!

Nä

Det händer ingenting. När ska man ha tid för nånting? Jag jobbar. Jag kommer hem. Jag lagar mat. Jag äter maten. Om jag orkar diskar jag. Sen hamnar jag i soffan. Och sen ligger jag där resten av kvällen. Tills det är dags att sova. Då lägger jag mig i sängen istället.

Inatt drömde jag att jag blev jagad av en björn, fick en hundvalp och att herrn gjorde slut med mig och att han tog med sig hundvalpen när han dumpade mig. Jag var verkligen utvilad och glad när jag vaknade. Eller inte!

Snart är det fredag. Freeeedag. Då ska jag dricka vin. Massor av vin. Massor!

Jag är en mes. Ingen vampyr.

Igår började jag jobba 05.45 och slutade 17.10. Idag började jag jobba 05.45 och slutar aldrig. Jag är vek och tycker att det är skitjobbigt! Jag är så djävulskt trött, det är fan i mig inte okej att kliva upp så förbannat tidigt.

Så när jag sitter här och gnäller som mest kommer det in tidningsbud som kliver upp klockan två varje natt, jobbar till 5 på morgonen, bara för att gå hem och käka frukost och sticka till nästa jobb. Och när det jobbet är över så sticker dom iväg till universitetet för att plugga till civilingenjör. Varenda dag! Dessutom har dom flesta av dom småbarn hemma också.

Hur gör dom för att inte dö av utmattning? Jag förstår ingenting.

My god.

Här sitter jag på jobbet. Inte ens Morgonpasset har börjat än.

Ännu en dag ensam på jobbet. Jag gillart inte.

Språka på ångermanländska

Alla mina kollegor är sjuka idag. Eller nä. En är ledig. Dom två andra var med i en bilolycka imorse (alla klarade sig dock, men blev chockade). Så här sitter jag nu och ska styra det sjunkande skeppet. Jag har pratat sjukt mycket engelska idag. Med en väldigt fin ångermanländsk twist. Buden fattar ingenting. "Jo häff to gåo to Tjottahejtivägen 8 B.. ehh..B like in...eh...Burt?"

Så svarar dom mig på såndär indiskengelska och jag blir förvirrad och dom blir förvirrade för att jag blir förvirrad och så slutar det med att vi mumlar Thank you och dom säger God bless you och jag glömmer alltid hur man säger detsamma och lägger på.

Jag måste verkligen jobba på min engelska.

I hela mitt liv har jag väntat på livet

Och på Kristian Anttila. Som var sjukt bra och som jag nog är lite kär i. Och killen som spelade saxofon! Jag är nog kär i honom också. Grymt bra var det trots att jag var i princip nykter.

Sivan däremot. Not so nykter. 00.36 kom det här smset "Wii. Jag är sepefull! Kul! Full! Sepe! Full!" Jag blev jävligt impad över den korrekta stavningen.

Nu jobbar vi.

Stockholm har blivit kallt.

Så jag är i Stockholm och Sonja är hemma. Konstigt, när det vankas fest brukar vi ju oftast vara på samma ställe. Igår hos J körde vi "Varannan Orup" på stereon. En superb idé, synd att vi inte fick köra det särskilt länge.

Herregud. Vilken kväll och natt. Jag och J var lite trötta på vägen hem vilket innebar att vi åkte till Hässelby strand istället för Vällingby trots att jag faktiskt var vaken när vi var vid Brommaplan? Men någon gång måste man ju somna på tunnelbanan, så nu är det avklarat.
Jag tappade även bort både min mobiltelefon och mina långa skinnhandskar. Sen insåg jag efter några minuter att jag hade dom i BH'n. Mobilen i höger bh-kupa och båda handskarna i den vänstra. Jag måste sett hysteriskt rolig ut, tur att klänningen var svart och att mitt hår börjar bli rätt långt.

Nej, snart hoppas jag Lisa kommer så vi kan gå och köpa glass och frysta hallon (mitt ständigt återkommande bakis-crave).

Är Nordpolen Vapnet?

Jag tycker det låter misstänkt likt. Men jag har ju ingen koll på musik längre.

Inget nytt. Bläbläblä. Allt är åter till det normala. Utskällningar i parti och minut.

Kund - MEN SITT STILL! JAG HÖR JU INTE VAD DU SÄGER!

Sa han som stod bredvid nån jävla tågstation! Och jag satt fan i mig jäääävligt stilla.

GNNNNNNH!

Jag får se Anttila ändå.

Visserligen nykter men vad gör väl det!

Dagens konstaterande:

- Det är jättesvårt att sy på en gammal symaskin med världens knäppaste katt bredvid. Symaskinen och skrivaren är båda offer för hennes nyfikenhet, vilket innebär att tyger, trådar och papper oftast stryker med de också.

- Man får träningsvärk av att wiifitta. Jag är inte van att åka snowboard i vardagsrummet, det är kanske inte de mest optimala förhållandena men det är roligt! Som fan!

Jag har inte bloggat sen... innan tågluffen. Jikes. Och jag tänker inte uppdatera er heller. Nu ska jag åka och köpa kebab till mig och blomkålen, lite för att fira att jag skolkar idag samt åker till Stockholm imorgon.

Suck.

Kund - Jag har varit borta i 2 veckor, och när jag kom hem låg det massor med tidningar innanför dörren!

Jag - Har du ringt och bett om ett uppehåll?

Kund - Nä! Jag sket i att betala räkningen bara. Men jag har fått tidningarna ändå! Och nu fick jag en påminnelse! Jag vill ju inte ha dom tidningar. Jag tänker inte betala för nåt jag inte vill ha!

Jag - Så fungerar det inte riktigt, du måste ju säga till att du inte vill ha tidningarna längre. Annars skickas dom till dig ändå.

Kund - Men jag har ju inte betalat!

Jag - Så fungerar det ju med det mesta. Man kan ju glömma att betala en räkning, tex elen. Dom stänger ju inte av elen för dig på en gång, det skickas alltid ut en påminnelse först.

Kund - Gud vad dåligt! Vad gör jag med den här räkningen nu då?

Jag - Jag föreslår att betalar och sedan ringer den aktuella tidningen och säger upp ditt abonnemang.

Kund - (STOR SUCK) Jaha! (lägger på luren)


Håhåjaja vad roligt det är att jobba.