måndag, oktober 06, 2008

I hela mitt liv har jag väntat på livet

Och på Kristian Anttila. Som var sjukt bra och som jag nog är lite kär i. Och killen som spelade saxofon! Jag är nog kär i honom också. Grymt bra var det trots att jag var i princip nykter.

Sivan däremot. Not so nykter. 00.36 kom det här smset "Wii. Jag är sepefull! Kul! Full! Sepe! Full!" Jag blev jävligt impad över den korrekta stavningen.

Nu jobbar vi.

1 kommentar:

Anonym sa...

Näe han va ju inte bra!Och ajg har nog större chns att bli uppraggad av han en dej.. =P