Det måste vara radion

Min kollega har en radio. En jävligt jobbig radio som aaalltiiiid står på P4. Bara P4 i sig kan ju vara irriterande, men något som är nå så djävulskt irriterande är att så fort jag rör mig minsta lilla åt vänster eller höger så störs sändningen. Det knastrar som fan, piper och lever rövare. Jag biter ihop, försöker röra mig i slowmotion, ska jag hämta ett papper så försöker jag liksom smyga. Men det lyckas ju givetvis inte. Radion känner av minsta lilla rörelse. Den knastrar, piiiper. Lever rövare. Jag fortsätter bita ihop. Radion står för långt borta för att jag ska kunna nå den. Om jag kunde nå den skulle jag stampa på den. Nu sitter min kollega i vägen, men verkar inte störas av knastret som uppstår så fort jag flyttar min kroppshydda en centimeter. Jag blänger på kollegan. Jag blänger på radion. Jag säger saker som "Men guuuuuuuuuuuud vad det knastrar av den där radion!". Han hummar och fortsätter läsa Aftonbladet. Jag skulle kunna säga "Men stäng av radionjäveln innan jag tar livet av både dig och radion!". Det gör jag inte. Jag fortsätter knipa käft.

Men när han går på fika ser jag min öppning. Jag råkar bryta av antennen. Skulle ju givetvis bara stänga av den, men klantig som jag är råkade jag tappa den i golvet. Den landade så tokigt att antennen gick av.

Hoppsanhejsan så det kan gå.

En passande låt också, titta va unga dom va..