Sådärja!

Jävlar vad kallt det var på badplatsen. Jag var mest klädd av personalen vilket medförde att min sjal skickades runt till bättre behövande. Den där sången vi skulle sjunga gick ganska bra tror jag. Vet inte hur det lät men jag stod bredvid tant Kantor så jag behövde inte sjunga så högt.

Och söta föräldrarna i förskoleklassen hade presenter med sig, inte bara till de två ordinarie fröknarna utan även till lilla jag. Jag som har varit borta flera veckor till förmån för c-uppsats och annat jävulskap.. Jättefint armband och en mörkmörkröd pelargonia. Rörd blev jag, som vanligt.

Nu vankas det andra bullar dock! Först fiskbullar till lunch, sen räjsa ihop en väska och åka hem till byn för det årliga stadsfirandet! Kul kul, men konstigt. Sonja ska inte med, och inte kålen och inte jättemånga fler heller. Så jag och Lisa får bära fanan ensamma, men det är vi sjukt duktiga på.

Skål!