Jag är lite rädd för Kei, så tar hennes ord på allvar och skriver några rader här.
Jag har fortfarande inte återhämtat mig från 6 dagar i Sthlm, därav avsaknaden av bloggnytt. Jag pluggar denna termin på distans, denna vecka har vi "Innevecka", därav avsaknaden av bloggnytt.
Innevecka innebär då att 1 vecka av 4 åker vi de 5,5 milen enkelväg till universitetet och är där mellan kl 8-17 varje dag, därefter 3 veckor med noll aktivitet, passar mig rätt bra förutom att jag kommer bli ännu mer förslappad. Jag som redan är VM-mästarinna i konstslappning.
Öööh.. Så.. Denna termin - Specialpedagogik 30hp. Specialpedagogik... Kommer ni ihåg Arga Mamman? Hon som har en son med diagnostiserad ADHD. Hon går givetvis fortfarande i min klass (och betraktar mig för övrigt som en "Top Friend" på Ansiktsboken... vi har säkert utbytt 10 meningar med varandra på tre terminer, jag måste vara förbannat omedvetet trevlig).
Hon går i min klass -vi läser specialpedagogik - hon har en son med ADHD. Om jag var irriterad på henne då, är det ingenting motför nu. I gruppen är vi 80 studenter som otroligt nog är med på i princip varje föreläsning. Föreläsaren/arna använder uppskattningsvis 65~70% av föreläsningstiden, Arga Mamman resten. Av 80 personer. Någon tapper själ försöker göra sin röst hörd emellanåt men inser snabbt att det är lika lönlöst som att steka ägg direkt på Vatnajökull. Jag har inget bra exempel på vad hon säger, för nu är det inte enstaka klumpiga citat, nu är det långa haranger och jag är för trött för att orka anteckna, och ni är antagligen lättade över det.
Gaaah. Jag hajjar att ADHD är genetiskt betingat, jag gör verkligen det. Och jag har dessutom träffat hennes son vid några tillfällen, han är en filbunke i jämförelse med henne. Synd att hon är född på 70-talets början då det inte var lika populärt att dela ut diagnoser åt höger, vänster, sydost och nordväst som det är idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Genetiskt eller fostrat kanske?
Lär inte vara lätt att vara kolugn med en tokig förälder.
häpp.
antagligen båda, det sägs att det är ärftligt men som sagt, kan fasen inte vara lätt för grabben med den föräldern.
Vad beror det på att så många barn nu för tiden diagnostiseras med en mängd olika bokstavsbeteckningar? Fanns ju säkert barn även på min tid men tror att den tid vi lever i förvärrar dessa barns vardag. Stressigt, många vuxna (styv- plast- och låtsasföräldrar), många aktiviteter varvat med för mycket stillasittande och maten... vad ger vi våra barn för mat? Socker och konserveringsmedel och färgämen och transfetter och tillsatser och allsköns skit.
Har inga som helst vetenskapliga belägg, bara mina tankar efter några år i branschen.
Vild-hallon: Färgämnen + oengagerade föräldrar. Det kan nog i många fall förklara en del barns ADHDbeteende. Har inga som helst vetenskapliga bevis på detta, men efter att ha jobbat och pluggat till förskollärare ett tag så såg man en hel del.
Jag ska aldrig skaffa barn. Jag äter en jävla massa onyttigt och oengagerad är mitt mellannamn.
/Sonja
Åh, guuu va jag känner igen mig. pluggade svenska tillsammans med dessa blivande lärare som började varje mening med "asså, jag har ju barn" - AMEN FÖR I HELL VETTE!
Det enda som hjälper är att ignorera henne.
Och kommentera:
- bara för att ens eget barn inte dött av vanvård, betyder det inte att man har nåt att komma med, humm humm...
Skicka en kommentar