Under lunchen idag bara poppade det upp. Ett minne från min tid som student, om man nu får kalla sig själv som student när man aldrig pluggar? På papperet stod det iallafall att jag var student, och CSN hör av sig 4 gånger per år och vill ha tillbaka sina pengar. Så jag var nog en student ändå. Iallafall, under min korta period som student så gick jag en kurs där drama stod på schemat. En av dom första gångerna skulle klassen leka Fruktsallad, för att "lära känna varandra" som vår lärare så fint sa. Egentligen var det nog mest för att han skulle få skratta sig harmynt när vuxna människor bråkade om samma stol. Alla har väl lekt Fruktsallad någongång i sitt liv? Ni som inte gjort det får väl googla eller nåt.
Så vi skulle leka fruktsallad. Vår lärare gick runt i ringen, pekade på var och en medan vi själva sa vilken frukt vi var. "Äpple, banan, apelsin, äpple, banan, apelsin, äpple, banan, apelsin.." så kom han till sista snäckan, pekade på henne och antog väl att hon själv skulle kunna lista ut vilken frukt hon var eftersom tjejen före henne sa banan..
Snäcka1: Äpple...
Snäcka2: ..banan...
Snäcka3: (lång tystnad och med ett osäkert uttryck i ansiktet).........äpple?
Hon, mina vänner, kommer kanske finnas på en förskola nära er om ett år eller två. Nej, inte som inskriven jobbig unge, utan som förskollärare. Den tanken gör mig rädd.
2 kommentarer:
Ohja.
Såna historier har jag många att bjuda på, eftersom det mestadels var lärare som läste svenska när jag läste det. Svenska på universitetsnivå. Gud.
"Asså, jag har ju tre barn, va.. och idag sa den minsta av dem, asså han som har astma och är skelögd, asså, han sa..."
Och det skulle vara ett.. akademiskt samtal?
Alla barn därute - se upp!
Tragiskt... hur fan överlever dom?!
Skicka en kommentar