Sargad, men vid liv.

Jag överlevde gårdagen. Tyvärr höll baksmällan mig i sitt grepp även idag, om än inte lika fast. Jag startade dagen med att dricka fem glas vatten. Och en näve ostkrokar. Sen var det dags att jobba och tja... Vad säger man? Tidningsbud slutar aldrig att förvåna. När jag kom in i matsalen imorse vid 06.45 så hörde jag (trodde jag) någon spola i en kran. Till min stora, enorma, extremt äcklade förvåning visar det sig vara ett tidningsbud som kissade med toalettdörren öppen. Sen NÄR kissar man med dörren öppen på en arbetsplats?! Gubben fortsatte sitt kissande, skrattade och sa "Jag borde kanske stänga dörren..". Ja. Det borde du.

Oh well. Efter den dåliga starten så fick dagen ett mycket bättre slut. Det är tydligen bestämt nu. Sonja is no more the städerska. Sonja ska bli en kontorsråtta. Om en månad kommer jag sitta på mitt nya jobb, med ett eget skrivbord, en egen telefon och en egen dator. Ja, ni hör ju hur stört det låter. Men det bästa av allt: arbetstiderna. 8-17. Det betyder alltså no more kliva upp i ottan. Jag kan inte med ord beskriva lyckan!

Nu ska jag äta ost och tvångsdansa med katten.