Första veckan på jobbet var misär. Jag förstod ingenting. Och dom som skulle lära upp mig var så stressade att det inte fanns tid att lära upp mig. Så där stod jag som ett fån och kunde ingenting. Men nu! Nu kan jag saker! Jag förstår sammanhangen! Underbart.
Det enda som fortfarande känns otroligt konstigt är att fika samtidigt som alla andra, med jämnåriga dessutom. Förr umgicks jag med 60-åringar som bara pratade om hur mycket bättre det var förr i tiden. Nu fikar jag med en hel hög småbarnsföräldrar som diskuterar föräldraledighet och annat roligt.
Nä, det händer inget annat roligt under dagarna. Jag jobbar bara. Siv får stå för roligheterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
alla verkar lite smålyckliga just nu. min kompis som jag var på bio med idag gick och smålog hela tiden. hon frågade mej, är du inte så lycklig att du bara skulle vilja gå runt och le. måste man le om man är lycklig, sa jag.
Men vad bra att du förstår sammanhangen! Då har jag några frågor till dig.
Reserverar mig för att det kanske är fel sammanhang, men gör ändå ett försök.
1. Vad menar en kille när han säger "jag ringer dig"? (denna går ut till alla singeltjejer)
2. Hur får man sin sambokille att ta med sig den tomma kaffekoppen från datarummet?
3. Hur gör man för att se oförskämt pigg och fräsch ut?
tacksam för svar
/vilse i sammanhangen
Jämnårig och småbarnsförälder i nästan samma mening... Ojojoj
Jag är fan inte lycklig, jag är fanimig inte ens smålycklig!
Jag är totalt jävla asless!!!
Skicka en kommentar