Dagen tisDag.

Gulp.
Fröken Blomkål tänker visst tvinga ut mig på ett längdskidpass imorgonbitti på ett av stadsbergen. Jag har inte åkt längdskidor på typ 8 år sen jag slutade tävla i galenskapen. Och de få gånger jag har stått på de båda tandpetarna sedan jag blev dyngless på allt som hade med längdskidåkning att göra har dessa möten skett på sjöar. Oftast ganska platta sådana. Helst tolkandes bakom något motordrivet fordon typ skoter alternativt väldigt pigg engelsk setter vid namn Luciano.

Imorgon ska jag tydligen ta mig fram av egen maskin. På ett berg. Det här kan gå i vilken riktning som helst. Antagligen rätt utför ett stup. Jag inbillar mig att det mesta ska komma tillbaka, jag kan fortfarande cykla även om det inte sker särskilt ofta men det vet ju alla att cykla, det glömmer man inte. Detta borde fungera snarlikt kan jag tycka.

Menhjälpmä. Och vilken träningsvärk jag kommer ha på onsdag.