Oh, the tröttma...

Ja, ni vet.. fancy jobb..yadayada...puckade journalister...blablabla.. Jag skulle vilja säga att det hela nog har nått sin kulmen.

Jag står på jobbet, grejar med min städvagn, minding my own business. Då kommer en av dom fram. Jag förväntar mig en utskällning av något slag, eller gnäll av något slag. "Det ligger en penna under min stol... När hade du tänkt ta upp den då? Va?!" eller"Jag hittar inte post it-lappen som legat under mitt skrivbord i ett halvår, har du SLÄNGT den (ditt missfoster)?!" eller nåt annat gulligt och uppskattande. Men icke. Istället ställer han frågan:

- Hur gör du med städvagnen egentligen?

Jag blir lite ställd, tittar frågande på honom.

- Vadå? Jag tar väl hissen?

Han suckar.

- Jamen såklart! Men jag menar annars... vad gör du av den? Tar du med dig städvagnen när du går hem eller?

Eh? Vad tror du gubbe? Att jag drar med mig städvagnen när det är 25 minus ute och djupsnö? Jisös. Nej, jag svarade inte så. Men jag tänkte det. Och nej. Han skämtade inte. Fullt allvarlig ställer han frågan. Keep in mind att det är JAG som är städaren och HAN som är journalisten.

Säg det, spraya det inte.

Systrarna satt märkligt nog tillsammans o kikade på televisionen i söndags. Bakis, pizza, bearnaise och givetvis Jamie Oliver.

Mellan läspningarna försökte han sig på någon form av konserveringsmetod. Systrarna satt slöa och mållösa. På de 3 minuter som de tjusiga aubergine-stängerna fick koka hann karlsloken ta fram alla ingredienser han skulle ha senare, hacka vitlök, rensa och hacka chili, blanda ihop oljor, såsa runt, klämma ihop allt med händerna, hälla upp i fin behållare utan att söla och lyckas prata oavbrutet under hela stunden.

På 3 minuter hinner jag fundera på att sträcka mig efter fjärrkontrollen och om jag känner mig ovanligt energisk kanske jag går in till köket och dricker lite mjölk direkt ur kartongen. Skillnad på folk och folk tydligen. Kanske därför han har ett helt imperium och jag alltid går i trasiga skor.

Alkisarna strikes again

Jo, det var ju så att systrarna drack vin igår dårå. Och cider. Och tequila. Dock inga skandaler what so ever. Kvällens höjdpunkt var när Sivan, som ju för någon månad sen ramlade och halvt slog ihjäl sig på väg hem från krogen, halkade i köket och gick ner i spagat. Behöver jag påminna er om att systrarna sällan tränar och alltså väldigt sällan stretchar? Sivan utbrast i ett "Iiiiiiiiiiiiiiihhhh!" medan jag skrattade mig harmynt. Boven i dramat var katten (den som försökte ta livet av sig i en platspåse förra veckan) som hällt ut en liter vatten på golvet. Systeryster var väl inte i det nyktraste laget och såg alltså inte sjön som låg där på köksgolvet.

Hilarous, I say.

Dags att fylla upp bearnasiekvoten nu. Maaaaaaaaatn!

Men va i...?

Ja, som ni kanske läst så ska systra mi åka till Åland. Dock inte vår vän J efter att hennes sambo gått och blivit helt skogstokig och hotat med att flytta ut om hon åkte utan honom. Jag har väl egentligen redan sagt för mycket om det hela, men seriöst, kan nån klappa till karln och ruska lite vett i honom?

Jag ska förresten vara J´s stand in under denna helg på Åland, och jag finner det hela som en utmaning. Vara trevlig i tre dygn. Ni som känner mig vet att det förmodligen kommer spåra ur redan på färjan.

Och har han inget glatt humör...

... så är han ingen busschaufför! Gubbjävelassfucker. Så får man säga. Här pendlar man 5,5 mil enkel väg flera gånger i veckan i ett län där sånt där fint som "studentrabatt" inte existerar. Det kostar 65:- enkel resa. Åker man till skolan då låt säga 4 dagar i veckan är man uppe över tusenlappen varje månad. Eftersom jag ger kära länstrafiken en sjundedel av min "inkomst", dvs lånade pengar så tycker jag ju att det borde ingå lite service. Som idag. Jag stängde butiken som jag har som extrajobb ikväll. Den stänger jag kl 20.00. Bussen hem till centrum går 20.41 enligt tidtabellen. Där måste man alltid lägga på minst 10 min, fast oftast är man bara nöjd ifall åbäket behagar komma överhuvudtaget. Så för att åka buss 1 mil som det är ut till köpcentrat där jag jobbar krävs det alltså 1h o 10 min i väntetid+restid. Det är dessutom den sista bussen som går för dagen, så de dagar busschaufförshelvetet har något roligare för sig än att köra sina turer då står man där med skägget i brevlådan. Eller med ögonbrynet i busskuren. Jag har ju faktiskt varken skägg eller brevlåda.

Öhhhh.... Hade jag nån poäng...? Ja just. Gubbdjävulen! Så kliver jag på idag och ska blippa mitt kort, så står det fint "För litet belopp kvar på kortet" eller nåt i den stilen. Gubben upprepar det fina. Jotack. Jag såg den röda lampan och hörde utbasoneringen. Jag börjar febrilt leta efter 20 kr som det kostar att åka, hittar en femma, försöker flörta mig till en biljett. Hade jag varit 19 hade det kostat en tia liksom.. Och jag har inte såååå mycket större stjärt nu än när jag var 19. Han tvärvägrar. Påstår att det inte är hans problem. Alla måste betala. Jag drar min harang om att jag dagspendlar till den blåsiga staden. He couldn't care less. Jag frågar igen. Han kollar argt på mig: Alla måste betala, så funkar det här. Vi kör några vändor till, mest för att jag gillar att tjata, kvinna som jag är. Det gick inte hem. Antar att han är en gammal ungkarl, han har uppenbarligen ingen fru som han måste vika sig för i de vardagliga diskussionerna. Han njuter säkert av att döda kattungar också... Jag frågar en sista gång: Så du menar att jag måste kliva av bussen? Är du medveten om att det här är den sista för dagen?

Då.. sker ett litet genombrott. Med väähääärldens suraste jävla min och en barsk whiskeyton säger kattdräparen: Nä, det behöver du inte. Men det här är inte OK!!! MBAH! Väluppfostrad som jag är satte jag mig långt fram i bussen, knycklar i brist på annat sönder några kvitton jag hittar i väskan, sedan tackade jag artigt för hans hjälp och sa adjö när jag fick kliva av inne i stan. Jag måste nog döda grannens pelargon eller nåt annat levande ikväll.

Mumintraditionen består!

Glad idag är jag. För nu har jag och systrarnas goda vän J bokat ännu en Ålandsresa! Så kan vi fortsätta vår undersökning och utöka validiteten. Stämmer det fortfarande att Ålandsungdomar bryter på finska men inte kan tala språket eftersom all undervisning sker på svenska och om svenska? Märkligt är det.

Hur som helst, skoj ska det bli! I slutet på juli smäller det. Jag får offra Storsjöyran men har ju ännu inte varit där så vet inte vad jag missar.

Det var dock lite surr om att J's sambo ville följa med.. vilket skulle innebära mycket mindre festande för mestadels hennes del men även min.. så en väldigt bad idea som jag tror hon lyckades avstyra. Puh. Vem vill åka på suparweekend med en kompis och hennes alltid nyktre pojkvän? Inte jag iallafall... Three is a crowd, ibland iallafall.

Nya ord, uttryck, expressions.

Mycket konstigt händer när man går på promenad efter vad som numer är känt som "Bävervägen". Förutom att jag lyckades svälja en liten fluga uppfann jag också ett nytt(?) ord utan min egentliga vetskap men syster snappade kvickt upp det.

I nåt sammanhang, tror vi pratade befruktning och spermier så kom ordet 'dödsel' ur min mun. Vid en dödsel... vid en födsel... egentligen är det ju inte ett så märkligt ord? När man föds är det en födsel. Då borde det ju vara dödsel när man dör.. Kanske lite märkligare dock att försöka få in kroppen samma väg vid dödseln som vid födseln, men detaljerna kan vi jobba på.

Ska meddela SAOL ögonaböj. Ögonaböj borde också finnas med om det inte redan gör det. Dödsel kanske också finns med i SAOL. Nån som är upplyst?

Brevbärarns jänta?

Ja, man börjar ju undra om jag och syster (den biologiska) verkligen är just biologiska syskon.

• Syster är blond. Jag är brunett. Visserligen är vi likbleka båda två, men det är väl också den enda likheten (höhö, likblek - likhet).
• Syster är pinnsmal (detta även efter att hon burit en bulle i ugnen i 9 månader och med alla craveings som det innebär) och jag är lönnfet. Jag har inte fött barn, jag är bara lat.
• Syster bor i en fancy villa, har barn som sagt, har utbildat sig, har fast jobb, har sambo (som lyssnar på dragsspelsmusik visserligen, så ett litet minus där), och en bil (Volvo såklart). Jag bor i lägenhet (hyfsat fancy), har inga barn (tack och lov), har ingen utbildning, inget fast jobb, en sambo som inte lyssnar på dragspelsmusik (I love you for that, Sivan), har inget körkort och alltså ingen bil heller.
• Syster spenderade dagen med att plantera blommor i rabatten samtidigt som hon vaktade klåfingrig 3-åring, bjöd på lunch, sov ner klåfingrig och tjurig 3-åring, kokade kaffe, tog fram glass, marinerade kött, tvättade, umgicks med pratglad granne och dennes två barn, grillade köttet, hängde tvätt, diskade, dammsög verandan och vattnade rabatten. Allt detta medan hennes händige sambo snickrade på det nybyggda garaget. Själv satt jag mest på en stol hela dagen, läste bok, kände mig stressad över hennes 100 järn i elden och funderade över vem kvinnan var som adopterade bort mig där vid -83.

Nostalgium

Som nedan är vi alltså i hemstaden över helgen. Och som sig bör lånade jag mammsens bil och tog med min syster på en liten cruise i lördagsnatten. Vi övervägde att gå ut på Krogen, och här menar vi Krogen för det finns typ bara en, men ekot i börsen (fantastisk definition av susning.nu) var för högljutt. Så istället var vi nyktra och körde runt, runt i norrlandsnatten. Men det fanns ju några glada själar ute på stans gator som var allt annat än nyktra. Lucky bastards.

• En del hade studentmössorna på sig - just like we used to have.
• En del kissade/vomerade fullt synliga vid el-skåpen - just like we used to do.
• En del stod och svajade, hickade och mumlade utanför stans gatukök - just like we used to do.
• En del gömde hembränten i buskarna utanför stället - just like we used to do.
• En del hoppade över vägräcket och genade över järnvägsspåret för att slippa gå runt - just like we always used to do.
• En del var så fulla så kompisen fick ringa dennes förälder/syskon/vemfansomhelstmednåtslagsfordontillgängligt för hämtning - just like we used to be.

Eller ja.. några av ovanstående gör vi ju fortfarande... Typ varje lördag... Nog bara studentmössan som får vara kvar i det förgångna. Fast när vi gör det så sker det ju i en helt annan stad, en mycket större stad. Och då räknas det inte.

Hem till byn

Det Syfiliska hemmet kommer stå tomt i helgen, båda systrarna åker hem till byn för att umgås med nära och kära (läs: för att äta gratis mat).

Vill bara säga en sak angående Sivans inlägg här nedanför: Uttrar gnager säkert också på saker. Iallafall om man skulle ha dom inomhus.

Ramla inte ur sanden nu, som the Dick skulle ha sagt.

Ok, så zoologer blir dom aldrig...

Var på promenad med min vän J idag. Vi gick nere vid ån som rinner genom staden, och när vi kommit en bit, ca 3km från centrum får J syn på nåt som plaskar i vattnet.

J -Vad var det?

Jag -Vet inte? En fisk kanske?

Jag böjer mig ner för att knyta skorna.

J -Jaha? En himla stor fisk isånafall! Och ben har den också! Kolla! Det är en bäver!!!

Jag reser mig upp, tittar ner mot vattnet och ser huvudet på en liten utter kika fram mellan stenarna

Jag -Nej, det är ingen bäver, det är en utter.

J-Jaha, är det dom som bygger stora trähyddor typ?

Jag -Nej, det är bävrarna.

J -Men det är dom här som gnager på träd?

Jag -Nej, det är också bävrar.

J -Jajust, det är dom som har en limpa därbak istället för svans? Visstja...

Jag sms'ar Sonja och frågar om jag får skaffa en utter till husdjur. Den var ju faktiskt skitsöt.

Sonja: Nejö, den kommer bara gnaga sönder köksbordet!

Suck. Blir man verkligen som dem man umgås med?

En sädesärla?

Fyllan värmer bäst

Det blev ju som sagt inget vin igår, men man kan ju dricka vin på en torsdag också. Som om det skulle vara nåt konstigt med en bakfull städerska? Dessutom har jag ju 28 tillfällen då jag kan kexa bäst jag vill.

Klart vi ska dricka viiiiin.

Katt i påse

Tanken var den att vi skulle fira 10.000 besökare med vin. Så blev det inte då jag somnade vid halvelvisch. Så jag har inget att berätta för er om firandet. Därför bjuder jag på några fina bilder på katt i påse. Och jag vill tillägga att det bara finns fördelar med detta.

• Katten kan lätt tas med
• Katten kan lätt slängas bort
• Katten kissar inte i din soffa
• Katten hårar inte på din nytvättade tröja
• Katten tuggar inte på dina blommor
• Katten kräks inte på din matta
  
  

Obs! Det är inte katten i påsen som brukar kissa i soffan.

Men hallå ja!

Över 10.000 besökare! När hände detta? Idag? Mycket möjligt att det är samma person som glott här 10.000 gånger, but still! Sivan är inte hemma så jag vet inte riktigt hur det här ska firas.. Får återkomma då vi gjort en överläggning. Jag röstar dock för någon typ av aktivitet där man får dricka alkohol.

Insomnia

Varför sova när man kan googla på hemförsäkringar? Eller googla om vad man kan göra med 5kg potatis som står i skafferiet och snart går till soprummet på egen hand(? fot? rot? vad?). Speciellt vad man kan göra med knölarna när man inte riktigt gillar potatis? Iallafall inte kokt... Några förslag?

Istället för att sova kan man också räkna. Jaja, inte fårskallar, det är uttjatat för flera decennier sedan. Jag räknar minuter. Just nu är det... 375 minuter tills min skolbuss går. Hihi. Skolbuss ja.. Åkte jag aldrig när jag gick i grundskolan men nu jävlar sitter man som en annan tomte med ryggsäcken i famnen vareviga dag. Förutom att haglöfs-ryggan blev kvarglömd på stan, förvirrad som man är, så sitter numer med ICA-kassen i famnen. Fast den börjar bli sliten... måste nog köpa en ny snart. 1,50:- för en sån också. Mer än vad vissa nudelpaket kostar. Hutlöst. 372 minuter.

Finessen med att räkna tid är ju att sömntiden bara minskar i förhållande till att själva insomningen låter dröja längre och längre. Ju mer du räknar, desto mindre får du sova och desto mer intressant blir det att räkna den faktiska tiden du skulle kunna hinna sova om du somnar NU. Okej, det gick inte men NU då? Fast man somnar aldrig, för man fortsätter räkna. Nu hörde jag att Sonja var uppe o sprang. Hon börjar arbeta om 315 minuter. Långt inlägg om absolut ingenting. Kan liknas vid Bush's styre. Alldeles för långt och sjukt onödigt. Skapar enbart irritation. 366 minuter.

Dessa journalister...

Inte nog med att dom inte kan kissa i toaletten, dom har ingen aning om vad pappersåtervinning är. Märkligt anser jag, med tanke på att dom ändå gått någon slags utbildning, och dessutom läser tidningar om klimathot och har sig hela dagarna. Men icke. Dom går på toaletten, kissar utanför, bajsar men använder inte toalettborsten (såklart) och när dom inte gjort allt dom ska så lägger dom tidningen på golvet och lämnar toaletten. Vad jag vet så återvinns inga tidningar när dom ligger på toalettgolv. Men jag kanske har missat nåt.

Så har jag upptäckt ännu en fascinerande egenskap som dessa människor sitter inne med. Eller nä, det är väl snarare något dom saknar. Som typ, logiskt tänkande. Jag jobbar som städare, jag kör (drar, släpar? öö?) en cpstor städvagn, jag städar 28 toaletter per dag, jag moppar golv så jag kräks, jag torkar kaffefläckar tills jag dör - ja, ni vet, I do my thing. Så kommer det fram en liten nippertippig journalist och ställer frågan.

"Du, har du rengöringsmedel?"

Jamen vafan tror du?

Bakfylleri, bakfyllera

Ja, vi drack vin igår. Och snaps. Och cider. Vi hade roligt med andra ord. Och, OCH! vi bytte jaktmark (krog alltså)! Systrarna har annars en förmåga att röra sig inom ett visst område - Hemköp - Systemet - Ica - Krog, men igår var vi helt galna, bröt mönstret och begav oss till ett studentrum på förfest OCH gick på en fancy krog istället för vårt vanliga schabbiga hak. Båda systrarna blev tafsade på och vi kände oss mycket uppskattade. Kvällen avslutades inte på Max men däremot med en bussfärd mot Gustavsbergs för min del (ja, jag vomerade).

Mycket lyckat med andra ord.

Mindre lyckat blev det idag när vi, enligt sed, begav oss till Sibylla för att jobba lite på fetman. Till vår fasa upptäckte vi att dom slutat sälja chili cheese, ett tag tyckte jag mig kunna skönja en tår i Sivans öga, men hon höll det inom sig. Vi fick nöja oss med en kycklingburgare och strips. Det var då det brast för mig istället. Jag frågade, mycket vänligt vill jag tillägga, om jag kunde få lite rå lök på min burgare. Jag fick 5 små lökbitar. För dom fick jag betala 5 spänn. Vaihelahelvete?! Jag höll den värsta vreden inombords men sa lite halvhögt "Det var sista gången jag äter på det här stället". Tror inte att hon hörde, men ändå. Jävla sätt! Det stod klart och tydligt på listan på väggen "+ 5 kr = gurka, ost, rostad lök..." - inte ett ord om rå lök!

Man blir ju förbannad.

Ehum. Nä det är klart...

På krogen: Ena systern i samtal med en man angående dennes karriär:

Sivan: "Men hur kan du driva två sushi-restauranger? Du är ju ingen japan."
Mannen: "Nä. Men man måste ju inte vara tysk för att steka på en bratwurst heller."

Vi systrar som oftast brukar få sista ordet. Inte den här gången.

Vårvild?

Häromdan stod jag i matsalen på jobbet med utsläppt hår och väntade på att få betala maten. Det hör inte till vanligheterna att jag har utsläppt hår när jag jobbar och när en av fotograferna på tidningen fick syn på mig utbrast han "Utsläppt hår?! Du ser vild ut!".

Jaha? Du ser tjock ut. Hmpf.

Dagens visdomgjord.

Jag har varit rätt flitig på att göra om och bilda egna visdomsord (vill man ha kul får man lida pin, mfl.) men idag kläckte jag ur mig ett som kanske inte var helt offside ändå.

En manlig vän satt o beklagade sig lite över systrarnas liv - som enbart går ut på att vandra i en slinga mellan hemmet och till jobb/skola -> affären -> Systembolaget -> krogen -> söndagsskräpmaten - sen är det måndag och rutinen börjar om. Detta var han alltså lite avundsjuk på, nybliven sambo och allt. Så i ett försök att muntra upp honom eller nåt, jag vet inte, så hörde jag iallafall mig själv säga:

En liten gräsplätt på andra sidan kommer alltid att vara grönare.

Så djup var jag idag. Nu ska jag se på American Idol o svulla i mig Japanmix. Krya på er så länge.

Nähä?

Läste allas vår Aftonbladet och blev som vanligt upprörd. Missförstå mig rätt nu, jag finner det hela rätt läskigt och otäckt. Men när man läser saker som:

"En styckad kropp inlindad i plast har hittats i ett skogsområde i Alby söder om Stockholm. Polisen misstänker mord."

Mord säger ni? Nähä?

Fyra bugg och en fräsig tidning

Tänk vad mycket roligt man får uppleva när man städar toaletter och tömmer sopkorgar. Som den här tidningen, Får jag lov.

Jag kan liksom inte låta bli att hånle när jag ser den. "Tony i Black Jack om sin stora passion" - ja jävlar! "Nobba - när är det okej?" - kanske världens mest korkade fråga? Är personen i fråga ful (mer eller mindre, ful som ful, allt ligger i betraktarens ögon) så får man blåvägra, det är väl en naturlag?

Samma dag, samma man, samma fel.

Var ute på AfterSchool med tre av mina kära klasskamrater ikväll på en spansk restaurang i stan. En av kamraterna var den mannen, J som härunder dillade om att julskinkan minsann kommer från kossan.

Under middagen kom vi av någon läskig anledning in på lite mindre restauranglämpliga samtalsämnen då Jag, S och J började diskutera djur och deras parningsakter, älskogsbeteenden, fortplantning, etc. (Ja, jag vet inte. Det bara hände... Den fjärde medlemmen C satt mest tyst, generad och blev plötsligt väldigt engagerad i sin serviett.) S nämner något om kornas och tjurarnas älskog, varpå mannen i sällskapet säger "Ja, dom gillar verkligen att göra bacon dom där djuren"

Potäjto Potatå?

Storfrämmande dörö!

Jag har som bekant ett himla fancy jobb, och eftersom det är så himlarns fancy så fick jag två snazy biljetter till en himlarns fräsig musikal som ni kanske hört talas om nån gång..

Självklart bjöd jag med min skökiga syster eftersom det var en viss Måns som medverkade. Sivan är löjligt förtjust i honom, och ska jag vara riktigt ärlig så kände jag någon form av förståelse för alla stalkers här i världen ganska på en gång då han klev in på scenen. Systrarna trånade "Måååååååååååns..." i kör. Han hörde inte. Eller så brydde han sig inte. Men jag tror mer på det första.

Nog om Måns, mer om själva lokalen. Det hela utspelade sig i en hockeyarena, om man nu kan kalla det för arena. Om jag får säga det själv så var det mer som ett gigantiskt plåtskjul. Och nå så inåt helvete brant, hade det funnits bälten så hade jag varit den första att spänna fast mig i stolen, svindeln var inte långt borta. För er som inte har gjort the math så befann vi oss i Timrås Eon Arena. När systrarna anlände till rad 12, plats 3 och 4 stod människorna jag fått biljetterna av och sa "Oj, oj. Biljettstrul här dårå, lite bökigt dårå, måste kolla här i våra papper dårå, var vi ska placera er dårå". Happ tänkte jag, nu hamnar vi väl i kiosken och får sälja läsk resten av kvällen. Men icke! Vi fick sitta på rad 12, plats 3 och 4.

Det är så jääla jobbigt när det blir så där struligt.

Och som dom tanterna vi är så ville vi såklart vara ute i god tid, få parkering nära ingången (lårbenshalsen som krånglar) och hinna kisselikissa innan det var dags att klamra oss fast på våra platser. Dock var vi ute i lite väääl god tid, så pass att vi hann med en crusing i Sörberge samt en liten paus på Icaparkeringen där medan vi tryckte i oss godis. Om nån undrar så har Ica Sörberge öppet till 19.00 på lördagar. Vi tror iallafall att det var där vi var.

Showen? Jovars, scenen stod 4 mil bort (Njurunda skulle jag gissa på) så vi såg inte riktigt vad dom höll på med. Men det vi hörde lät bra.

Hört och sagt i dagarna

Hört:
"Hörru, vet du vad det är för vatten i ett vattenpass?"
"Öh, nä.. inte vet jag.. pass.. vadå.. finskt?
"Rakvatten"

---------------------------------------------------------------------------
Sagt:
Samtal idag på bussen mellan mig och en manlig klasskamrat. Åker förbi en liten bondgård med 4 vita kossor ute på lägdan.
Jag: Alltså..kan det verkligen löna sig att ha ett sånt där litet jordbruk?
J: Njae, det är nog bara för skojs skull, sällskapskossor kanske.
Jag: Ja, så måste det ju vara.
J: Fast tja, dom får ju lite kött. Julskinkan är ju iallafall fixad.

Är det verkligen lågstadielärare vi studerar till? Oh, poor children.

Operation Observation

Idag när jag åkte buss till min skola såg jag något som egentligen inte borde vara så märkligt, men som för stunden fascinerade mig. Två platser framför mig satt en man. Ganska alldaglig, inte särskilt mager, glasögon, såg ut att spara till helskägg, uppskattningsvis 38-43 år. Och det här är ju inte ett dugg konstigt. Han hade svart skjorta, jeans och helt normala sneakers. Några gråstänk fanns också i håret. Han satt och läste en Metro, helt i sin ordning. Det var när han var klar med Metro som det märkliga skedde...

Istället plockar han fram en annan tidning. En mörk tidning. Med fantasy-stuk. På engelska. Av det jag kunde urskilja så förstod jag att tidningen handlade om rollspel, bland annat på nätet. En massa instruktioner och vägledning o jadijada. Alltså. Märkligt nog har det här inte slagit mig tidigare, men vi (ja, jag kan gott räkna in mig själv i den här kategorin, Sonja får tacksamt vänta utanför) datanördar åldras ju faktiskt också. Vi blir åtminstone äldre på papperet även om intresset kanske inte avtar som man skulle kunna tro. Och den tidigare delen av generationen som höll på med Commodore 64, Amiga och liknande börjar ju faktiskt bli uppemåt 35-40 vårar. Huh. Ja, jag satte nästan mitt frukostsyre i halsen jag. Inte så roligt inlägg men väl en litet skrämmande observation. Innebär det här att ålderdomshempersonalen om 30 år kommer få leka krigare i medeltida outfits med gubbarna istället för typ schack, backgammon, othello eller vad som nu är populärt hos dom äldre?

Skämmes ta mej fan....

Häh, kolla in mig dårå. Vatten i knät. Höhö. Ähum.

Roligare än så blir det inte idag.

För övrigt...

Så är jag, den yngre systern (som tekniskt sett just nu är lika lastgammal som den äldre av oss men teoretiskt ett år yngre) otroligt fantastiskt ypperligt amazing på en sak i mitt liv. Jag trodde mitt livs kall var att vika ihop plastpåsar till små paket, men icke. Jag är sjuhelvetes mycket bättre på att skjuta upp saker. Helst sånt som har med skola att göra. Spelar ingen roll hur duktiga mina kamrater är, dom gör klart saker i förväg o blir stressade och håller på. Så tittar dom på mig och ser att jag är kolugn fast att skiten ska lämnas in typ nu, o då blir dom lugna av att se att jag är lugn. Och då blir jag ännu lugnare och slöare, för då känns det ju absolut inget stressigt längre när ingen annan är stressad. Så därför kommer jag sitta hemma en lördagkväll.

"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan undvika helt."

Det här med finlandssvenskan...vad...hur...va?

Jamen gott folk, please explain it to me. Jag förstår inte. Hur i hela världen har någon någonsin kunnat få ihop det med någon som pratar finlandssvenska? Jag finner denna brytning nåså (norrländska för er som inte har alla kottarna i tallen) fruktansvärt avtändande att jag inte vet var jag ska börja. Att Åland överhuvudtaget har några invånare gör mig otroligt förvånad (för att inte tala om Finland!). Det som gör mig ännu mer förvånad är det faktum att dom tillhör Finland, talar finlandssvenska men inte kan ett ord finska. Vafan?! Nu kanske ni undrar hur jag kan skriva att det är ett faktum. Ett faktum är det för att Sivan och J var där en gång i somras och gjorde observationer (som var fullständigt korrekta) och faktiskt även förde samtal med x antal mer eller mindre nyktra Ålänningar. Alla sa dom samma sak "Jak pratar finlantssvenska tråtts att jak int kan ett enta ort finska, men jak är klad endå".

Ähum. Nu kom det här inlägget att handla mer om Åland än vad det var tänkt. Jag ville mest bara berätta att jag finner finlandssvenska otroligt osexigt. Som om dom har nåt mellan tänderna hela tiden, typ en pinne eller nåt. Ta ut pinn´n och ni kommer få ligga betydligt mer, ett litet tips bara.

"Vem svänger på svansen i barfotadansen, jo muumin
vem skojar och skrattar bland små hattifnattar, jo muumin"
Läs det där på finlandssvenska och ni hajar vad jag menar. Hattifnattar? Man blir alldeles till sig i trasorna. Eller inte.

Är vi dåliga människor?

Dilemma. Ponera att en flicka, vi kan kalla henne Katrin för det rimmar på Latrin, dejtar två killar. Två killar som ser ungefär lika bra ut, har ungefär lika framgångsrik karriär, har ungefär lika intetsägande familjer, bor ungefär likadant, är ungefär lika trevliga, är ungefär lika bra i sängen och ungefär lika välutrustade..

Vad gör Katrin? Är det då fruktansvärt omoraliskt av henne att välja den som har bil före den som gillar att åka med länstrafiken? Om Katrin kör en Pro/Con-lista så lär ju slutsatsen bli densamma. Den med flest användbara prylar som gynnar Katrin vinner! Å kalla henne inte materialist är du gullig. Man måste ju se om sin egen dörr... eller hur nu det där ordspråket var...