Ja, jag överlevde.

Med tanke på det massiva trycket från allmänheten som vill veta hur det gick med fjällandet..well, here it goes..

Herrn och jag fick uppgiften att handla åt 6 personer efter jobbet samma dag som vi åkte. Det gick smidigt, förutom den bortglömda köttfärsen som gjorde att jag fick vända om och ställa mig i kön from hell. Fullastade kundvagnar så långt ögat kunde nå - och så jag och min köttfärs. Det är sådana gånger jag önskar att Gud hade gett mig lite mindre humör och lite mer tålamod. Ingen kom till skada dock - förutom den där stackars kon då som jag bar på.

Resan upp gick också bra - vi stannade i Ånge och jag kände mig lycklig över att inte bo där. Väl framme så hade sällskapet i den andra bilen supit till och själva stuva-in-allt-och-alla-på-en-gång-i-stugan gick väl sådär. Det var kolsvart ute och det var rätt svårt att gå även i nyktert tillstånd. Inget ben gick av och endast en lök fick offras till fjällen.

Tanken med resan var att insupa fjälluft, men det var mest hundhår som fastnade i min näsa. Och i munnen. I ögat. Och i örat. Och i trosorna. Och i strumporna. Och i maten. Och i sängen. Överallt. Vi spenderade också rätt mycket tid att söka efter en sjö där man eventuellt skulle kunna fiska. Vi hittade en sjö efter några timmar med hjälp av tjejen på Turistinformationen. Hon kunde väldigt mycket och var väldigt säker på sin sak..."Ehh..det finns ju en sjö här nere..det borde ju finnas fisk där?". Det fanns en sjö. Dock ingen fisk. Jag roade mig med att plocka blåbär och springa ifrån myrorna.

Det var himla skönt där i fjällen. Men det bästa med hela resan var ändå söndagen. Hemfärd = IKEA! Jag fick äntligen köpa mina efterlängtade sängbord.

Snart kommer Siv hem. Jag var i lägan igår. Det känns myyycket märkligt att jag inte bor där längre.