Same old, same old...

Inget nytt. Nada. Njet. Null. Det som fått min puls att höjas över det normala (det behövs egentligen inte särskilt mycket alls, det räcker att jag småspringer i en trappa) var gårdagens shopping på en en hårsalong som hade utförsäljning på alla hårprodukter. Jag må vara tjock men jävlar vad mitt hår mår bra.

Önskar jag kunde skriva att både jag och Sivan har klasar av karlar efter oss. Så är icke fallet. Inga klasar what so ever. Inte ens vindruvor. Dock har vi bestämt att vi ska börja vårt nyttiga liv. Det innebär att vi ska börja träna, äta nyttigt och inte festa lika mycket. Eller iallafall ta mindre groggvirke i groggen och mer sprit. Jag försöker inbilla oss båda att vi kommer vara muchos heta när vi väl är smala. Måste väl säga att det hela går sådär. Har inte rört mig i onödan sen i..öö..? Fast idag har jag faktiskt ätit en morot. Och en pepparkaka.

Just det.

Få ragg på gymmet - ha! Försök slicka dig på armbågen också!

Ja, alltså...folket på Aftonbladet, dom är banne mig inte riktigt kloka. "Ragga på gymmet" - jamen tjena. Jaha? Exakt när ska man hinna ragga? Jag har fullt upp med att andas då jag tränar och jag antar att en syrgasmask inte skulle hjälpa mig särskilt mycket i min jakt på den perfekte mannen. Om jag har förstått det hela rätt så kan svett uppfattas som sexigt (nu pratar vi om svett när man tränar, inte ingrodd svett á la duschengångomåret) men jag antar att ett pionrött ansikte med svett forsande ner för hals och rygg inte är den sorten som (den manliga) omgivningen uppskattar.

Vad jag vill komma fram till alltså... För exakt vem är dom där tipsen egentligen? Alla vältränade snyggon har ju redan sitt på det torra, eller får åtminstone ligga minst en gång i veckan. Jag menar, får vi inte ligga när vi piffat till oss som mest på lördag lär vi knappast få till det i starkt ljus itryckta illasittandes, svettiga tights. Så då står ju vi där, svettiga, mindre smala och hyperventilerar med desperation i blicken efter någon som kan hjälpa en massera bort krampen i låren. Närmre än så kommer man inte nåt hanky panky på ett gym, om man inte är extremt vältränad och snygg eller extremt rik.

Breaking the law!

Systrarna var ute på stadens gator i helgen och roade sig. Eller ja, snarare oroade sig. Det vankades öltält och coverband och vi hoppades på gratis cider och kanske varsitt nyp i stieurten (visserligen var det både en cpskadad man och en snubbe som såg ut som Hitler som stötte på oss, men vi var inte tillräckligt fulla för att falla för deras charm). Ingen av våra förhoppningar slog in, istället fick vi leka föräldrar på stan och ringa polisen när ungdomarna slogs för fullt. Efter att vi lekt föräldrar kände jag att jag måste göra nåt olagligt för att vi inte skulle känna oss allt för präktiga. Jag kände mig galen och bröt mot lagen genom att urinera bakom ett elskåp. Mest för att jag inte hittade en toalett inom vettigt avstånd, men det behöver vi ju inte berätta för någon.

Ja, snart är det lördag igen.

Ja just det...

Kände mig extremt motiverad att skriva ett litet inlägg nu när Sivan tog sig tid att skriva ett. Så...eh...jaha? Det har inte hänt nånting nytt i mitt liv. Jag är fortfarande en fancy städerska, fortfarande väldigt otränad (fast jag gick ner 4 kilo när jag magsjukade mig, senast jag var så smal var när jag föddes!), fortfarande på gränsen till alkoholist, fortfarande retar jag mig på puckade journalister.. ja, livet leker fortfarande! Ja, varför inte ta ett litet exempel på hur pass puckade journalister faktiskt kan vara? (Jag vet att ni vill!) Here it goes...

Fancy städerska moppar golv, mindre fancy journalist kommer fram till henne.
- Har du sett min mobil? Jag förla den igår, tänkte att du kanske har sett den? Eller kanske kan titta efter den då du går runt och städar?

Redaktionen är stor. På redaktionen ligger väääldigt många mobiler lite här och var på skrivborden. Fancy städerska frågar journalisten vad det kan tänkas vara för märke på mobilen, så jag åtminstone vet vad jag ska titta efter. Journalisten ser lite fundersam ut, tittar sig omkring och pekar slutligen på musen till en dator.
- Den ser ut ungefär som den där!

Jajustdet. Klart som fan att du inte hittar mobilen om du inte ens vet hur den ser ut. Jag sa såklart inte det till honom, som vanligt höll jag min irritation inom mig, men det var svårt ska ni veta. Tröttma säger jag bara.

Åjustja. Vi var på bröllop. Och på maskerad! Pensionärs och hårdrockstema - roligaste festen i manneminne! Sivan såg ut som Mona Seilitz och jag... eh... ja, jag var mest bara gråhårig och ful. Fyllan var extrem och så var även bakfyllan för min del. Men det var det värt. Bröllopet var fint förresten. Vi grät lite, men framförallt så var vi onyktra. Och det är ju det enda som räknas här i världen.

Nu blir det kräftor och öltält. Skål!

070809

Äh. Missade datumet med 30 min... Ja, som Vaselin kommenterade här nedan så dog vi nog lite efter Gatufesten. Mkt har hänt. Vi är latare än vanligt. Fortfarande sammanboende, fortfarande otränade och vindrickande, så inget nytt (inget överhuvudtaget) under kjolen. Inte hos mig iaf, Sonjas kjoltillstånd törs jag inte yttra mig om.

Öööööh, så vad mer? Min fina bil är fortfarande kvaddad. Väntar på kosing från lastbilsgubbens försäkringsbolag. Fick ett minor breakdown i helgen när jag åkte till hemstaden för mammas födelsedagskalas... För att göra en lång historia ändå rätt lång:

Jag hoppar på bussen här i stan, vännen J är snäll och kör mig, katten och mina 3 väskor till stationen. Hon ställer in den största väskan i bagageutrymmet, jag + katten och allt annat jox hoppar (läs: kliver på i sakteliga mak med stort besvär) in i bussen o tar en plats långt bak. Det är en torsdagkväll, rätt bra med folk på bussen men jag o Bea, som katten kallas när hon inte kallas det hon heter, får sitta ifred.

Vi gör några stopp. Folk kliver av. Vi gör ett längre stopp i "Härblåserdettamejfanjämtochpallarduintedetsåstick!" där folk både kliver av och på. Många hippies med jättestora ryggsäckar, det luktar Urkult lång väg. 4 mil senare är vi framme. Jag har ringt mamma så hon står och väntar. Klockan har hunnit bli 23.30 när jag o Bea kliver av. Ställer ner katten, säger hej till mamma och öppnar bagageutrymmesluckan. För här i norr får resenärerna minsann göra det själva. Snabb överblick. Ser inte min blåa gamla fotbollsväska. Kollar lite till, flyttar på massa hippie-väskor. Nähäpp. Flyttar på en jobbig tants malätna blommiga trötta resväska. Nope. Icke. Njet. Nä. Min väskjävel är försvunnen.

Jaha. Så nån har snott min väska. Vad lämpligt. Mor fyller 60 år imorgon och jag hade givetvis packat ner alla mina bästa grejjer för o kunna göra mig fin. Dvs. plattång, stora necessären, 4 klänningar (2 aldrig använda) 2 kjolar, en uppsjö av tröjor och linnen, massa annat såklart och mina sköna träningsskor. Bra. Självrisk på 1500:- tänker jag. Just vad jag ville bränna pengar på. Sätter mig i mammas bil och bryter ihop lite. Skyller allt på långtradarchauffören som kvaddade mig och bilen. Hans jävla fel att jag förlorat mina bästa grejjer eftersom jag var tvungen att åka bussatan. Lugnande mamma kör mig tillbaka till blås-staden för o kolla så väskan inte står kvar där bortglömd och ensam. Icke det. Den är stulen. TVÅ FÖRBANNADE SKITHÄNDELSER PÅ EN OCH SAMMA MÅNAD! Inget läge för att hamstra trisslotter iallafall, så mycket fattade jag.

Blablabla, jadijada. Fick panikköpa ny outfit i lilla hemstaden, där finns inte så mkt men lyckades väl halvdant iallafall. Många turer blev det sen på fredagen och måndagen om denna väska. På måndag e.m ringer bussbolaget upp mig, det bolag som jag varit på som en förbannad grävling och tvingat dom att ta reda på saker och ting. Då har tydligen en tjej lämnat in väskan hos dom. Hon ställde visst ut min väska för att kunna ta ut sin och sen glömde hon ställa in den igen, och bussen åkte vidare. Ja hoppsan. Sånt som händer. "Du ska ju vara glad att du fick tillbaka den!" - har alla sagt till mig hela veckan.. jo visserligen, men jag orkar inte höra den frasen en gång till! Varför händer det överhuvudtaget?!? Mbah. Fattas bara att jag får ett skambud av försäkringsbolaget också för bilen... Imorrn ska iaf jag o Sonja svulla sprit och kräftor. Eller Sonja har legat kräksjuk denna vecka så blir väl jag som står för både spritandet och kräftandet. Hon får äran att sjunga alla snapsvisor då. Win-Win.

Sanslöst, redlöst och hejdlöst roligt.

För sliten för att gå in ordentligt på veckans bravader. Exempelvis så sjöng vi på de tre dagarna samma fucking jävla låtsatan all day long med vissa variationer. Några av dem:

Vi är så glada hurra för du har födelsedag
Vi är så glada hurra för vi ska festa idag
Vi är så glada hurra för vi ska snapsa idag
Vi är så glada hurra för vi får pizzan snart
Vi är så glada hurra för jag har kräkits idag.

Unt so weiter.

Resten måste jag smälta ett tag till. Fridns. Utan e.

Gatufestn!

Äntligen är det dags! Tre dagar med konstant fylla och en jävla massa langos! Vi inledde dock festligheterna i sorgens tecken: Sivan krockade med Hyndan! Hon skrämde slag på mig och jag var helt övertygad om att hon hade dött (fast när jag tänkte efter kom jag på att hon faktiskt hade ringt mig alldeles själv, om än chockad och ledsen, och berättat att hon och Hyndan blivit påkörda av en lastbil). Vi spenderade några timmar på akuten och hade faktiskt rätt roligt (iallafall jag, som inte var glaskross-skadad eller chockad). Jag testade en den huvudbonader som fanns där inne på Sivans rum, blåste upp engångshandskar tills dom gick sönder - ja, det var en helkväll! Och när Sivan kläckte ur sig "Brandmannen var ganska jättesöt" ja, då visste jag att hon var utom fara.

När vi åkte hemöver kände jag en enorm lättnad över att Sivan levde, hade alla kroppsdelar i hyfsat behåll, att hon fortfarande tyckte om pojkar och att hon fortfarande ville supa skallen av sig i dagarna tre.

För att vara lite seriös för en gångsskull: bilen blev skrot, Sivan lever fortfarande. Jag kunde inte vara gladare. Jag älskar henne! Min bästaste bästevän!

Och affärerna går bra?

Jag gör om och gör rätt när jag kommer på något att säga om den här skylten. Just nu tycker jag att den är förträffligt fantastisk alldeles på egen hand. Tror jag ska snickra en liknande till min o Sonjas ytterdörr. Så slipper vi äntligen alla (1) vänner som springer här stupikvarten. Ursäkta fotograferingen. Den ägde visst rum under en möhippa, go figure.

Hey, Mr. CoolProfessor

Okej. Så alla universitetsmagistrar har faktiskt inte odlat mossa istället för hår på skalpen. Alla är inte bittra halvblinda gubbar med för mycket fritid och för lite självdistans.

Den här snubben verkar rätt fräsig, synd bara att han inte finns vid mitt campus och att jag enbart kommer ha honom i distanskurser. Det här var iallafall hans svar angående en students undran om en bok i kurslitteraturen verkligen var nödvändig:

"Det finns inget unikt med den här boken. Allt som gås igenom på kursen finns att tas reda på, på andra håll. http://www.justfuckinggoogleit.com/ är en bra länk."

Hihihi. Jag skrattade högt för mig själv. Rolig kille. Undra om han är snygg och singel?

Probably not.




... Såååå... hur många av er kollade på länken?

Kamikaze-Mumin?

Såhär illa kan det tydligen gå om man ägs av ett barn i de lite mer fäncy delarna av vår stad (nu var kanske inte det här specifika huset ett representabelt exempel, men det har en okej adress). Gosedjuren blir tydligen mördade, eller begår självmord. Mumintrollet är väl i och för sig inte den hippaste leksak en femåring av dagen kan äga, kanske fler mumintroll går ett liknande öde till mötes?

Vet inte, tycker han ser rätt hjälplös ut?

Har ni sett den?

Min städmani alltså. Den är som bortblåst. Jag som annars skäller på Sivan när hon lägger smulor på mattan. Jag såg massor med smulor i köket men kände ingen som helst lust att dammsuga upp dom. Har det nåt att göra med att vårt annars hyfsat städade hem kommer se ut som världens knarkarkvart efter 3 dagars festande med översovande vänner i varje hörn?

Igår var systrarna på möhippa. Jag kände mig tjock. Den blivande bruden åkte mc, blev sminkad och piffad, fick ta modellbilder och spela in en singel. Charmigt naiv som jag kan vara ibland så trodde jag att hon skulle sjunga och att vi andra skulle få titta på. Så blev det inte Istället fick vi andra köra i sann barnakörs anda. Endast jag och Sivan var nyktra medan dom andra bälgde i sig öl, vin, cider etc. Ni kanske vill veta vilken låt som spelades in? Tommy tycker om mig. Fast Tommy var utbytt mot den blivande brudgummens namn. Jag sjöng alltså Tommy tycker om mig 9281237 gånger. I nyktert tillstånd. Konstigare än så blir det nog inte.

Bäst jag fuskstädar mig genom lägan nu så inte Sivan får ett vansinnesutbrott när hon kommer hem.

Nån?

Semestertider är badtider. Och badvatten med datorer brukar sluta sådär. Sådär är också engagemanget från oss systrar, och kanske även från er? Ni (du) som fortfarande läser våra sporadiska, glesa inlägg kan väl säga Hej eller valfritt könsord. Det skulle uppskattas.

Det är för övrigt en månad sedan systrarna var ute på galej i lag här i hemstaden. Och vintarmen får vila även imorgon. Märkligt. Men det kan behövas för nästa vecka blir det fira (fylla) i dagarna fyra! Minst. Och fyra langos på det. Om dan!

Do Not Disturb?

Höga Kusten gör mig lyrisk. Så sa herr Afzelius och jag kan inte annat än hålla med. Där firar jag, Sivan midsommar varje år och så även denna gång. Jag ska berätta litegrann om Höga Kusten, och främst då Norrfällsviken med omnejd där jag och min familj brukar figurera såhärårs.

• Det är verkligen vackert därute. Mycket hav, många stränder och klippor med höga berg inpå knutarna. Oftast soligt också.


• I Norrfällsviken finns en pizzeria och en fiskrestaurang. På fiskrestaurangen, som även är pub samlas på midsommarafton ALLA mellan 18-12375 år. Detta leder till att dagen efter är befolkningen istället på pizzerian för att fylla upp den sura vintarmen med lite bearnaise istället. Strömmingsspad funkar inte lika bra tydligen.


• Denna pizzeria har fantastiskt mycket personal för att vara en sådan liten säsongsrestaurang. De vet att det är ett enormt tryck på midsommar. Kassörskan är kvick och flink vilket leder till att kön för att beställa och betala går relativt fort framåt. Men det fascinerande är pizzaprocessen. Du bör inte ha bråttom iväg eller ha med dig hungriga barn/män/PMS-kvinnor. Den här gången behövde jag och min andra obiologiska lillasyster bara vänta 80 minuter på vår CiaoCiao.


• Det finaste upptäckte jag nog ändå i grannbyn, Måviken. Så här fint ser det ut på en dassdörr ute vid badbryggan: Är det månne ett försök från kommunen att få fler invånare?

Miss fancy pants!

Ännu en händelserik dag på jobbet. Skulle kunna tänka mig att jag får mitt stora genombrott snart. Kan tänka mig att göra fler sånna jobb som jag gjorde idag. Fast då ska jag fan ha betalt. En av journalisterna kom fram och ville filma mig medan jag städade. Jag sa att det var okej men bara om jag inte syntes. Så han filmade min mopp medan jag låtsades städa samma fläck i typ 5 minuter. Kändes otroligt fånigt. Han skulle tydligen göra ett inslag om hushållsnäratjänster och ja, han behövde mina tjänster.

Min mopp är en kändis! Kanske mina fötter också. Jag vet inte. Måste kolla upp det. Spännande!

Hey, don´t mind the städerska!

Vet inte var jag ska börja. Min upprördhet når inga gränser. I måndags kom jag hem mallig och skröt för Sivan om att jag minsann fått en biljett till den Gatufest som nalkas inom en snar framtid här i staden. Biljetten hade jag alltså fått av tidningen där jag jobbar, tänkte för mig själv att det kanske inte alls är så jäkla pjåkigt att vara städare ändå.

PÖH!

Igår när städtant Sonja kom in på IT-avdelningen kände hon en stark röklukt. Ungefär som om nån grillat inomhus. Dimman låg tät i lokalerna. Hon anade oråd. Hon tog sig ut i trapphuset, där kände man inte av röklukten överhuvudtaget. Hon gick ut på bakgården för att slänga sopor. Där stod det 10 brandmän. Tydligen hade det brunnit i restaurangen som ligger i samma hus som tidningen. Tydligen hade dom utrymt huset. TYDLIGEN HADE DOM GLÖMT BORT STÄDERSKAN.

Diskuterade händelsen med the Dick lite senare, funderade på om dom "glömde" bort mig för att dom ångrade att dom gett mig den där biljetten. The Dick hade svaret:

"Förmodligen hade dom överstigit budget och försöker täcka över det med nån typ av brandförsäkringsbedrägerihärva! Mycket vanligt inom näringssektorn."

Idag på jobbet bjöd dom mig på choklad och glass. Jag vet inte vad jag ska tro?

Ångermanländska: lektion tre

Ja, jag har haft en välbehövlig liten paus från alla dessa lektioner om denna vackra dialekt. Nu är det dock dags igen! No more lata mig på soffan.

Ordet jag tänker ta upp idag är Komma. Nu kanske ni tror att jag menar komma som i kommatecken. Eller komma som i utlösning. Icke! Komma är återigen ett bevis på att man kan använda och göra om grammatiken precis hur man vill. Här följer ett exempel:

"Jag komma till dig sen! Ska bara..."


Ja, Ångermanländskan är underbar.

Grattis! Sucker.

Wiiiiiiiiiiii!! Sonja ringde mig idag och berättade att jag fått VG på helveteshemtentan!!! Gah, trodde jag aldrig att jag skulle fixa. Glad blev jag, stolt blev hon... tills hon började läsa lite närmare. Inte fan var det min tenta som dom hade skickat till mig. Vi är ca 25 personer i klassen och ändå skickar dom fel.

Undrar bara vilket geni i klassen som fått min då. Väntar på ett riktigt skadeglädjessamtal, kanske från Arga mamman. "Muahah, Sivan. You suck, you luckyfucker. Mitt elvaåriga bokstavsbarn fixar det här mycket bättre än dig."

Nu ska jag på stans fylletravengagemang o peta kusarna i skinkan med långa pinnar eller nåt. Jag ska hursomhelst tröstäta varmkorv och hamburgare i mängder. Sepeskola. Sepelärare. Så länge jag inte själv arbetar på skola så får jag säga sepe. Sepejävel.

En dvärg och två slipsar senare

Jomenvisst. Så var en av sommarens två höjdpunkter avklarad. The byfest. Systrarna hade som mål att dricka litervis med vin och sprit, äta kilovis med langos och åka karusell i timtal. Vi lyckades väl egentligen bara med det förstnämnda, jag har ingen koll på hur exakt många liter det rörde sig om. Måhåånga helt enkelt.

Fredagskvällen började med tokrolig fest och slutade med att Sivan lurade åt sig en skitsnygg slips:

och så liftade vi hem med en mycket trevlig ordningsvakt (Olle var hans namn förresten) kring tresnåret. Schööönt!

På lördagen drog vi till Yoka och hennes inflyttningsfest. Hon bjöd på bål och shots. Folk var trevliga och glada. Inte en lever var nykter. Vi liftade ner till byfesten och fortsatte vårt festande. Vi hann se DiLeva, göra kärleksvrål, dricka vin i gräset i säkert 45 minuter innan det var dags för det lokala coverbandet att spela. Det var då min lycka blev total. Som en skänk från ovan kom en dvärg flygandes till mig! Det kan ha varit nån som kastade den på mig i hopp att jag skulle sluta sjunga så förbannat falskt, men effekten blev tvärtom. Sällan har jag sjungit så högt och falskt som då Thomas (dvärgen alltså) kom in i mitt liv.

Iallafall, kvällen slutade med att vi, hör och häpna, liftade hem med en ordningsvakt. Olle igen! Vi erbjöd oss att betala för resan i form av en glittrig slips, han tackade nej. Sivan frågade om vi kunde åka med honom hem nästa år också. Han sa att det gick bra. Samma plats, samma tid. Sweet.



Meningar som sas frekvent denna helg:

"You said pung!"
"Jag vill inte ligga i springan!"
"Har du tagit fram storstrutn?"
"Ta en Bafucin vettja!"
"Var är telefo-oo-nen?"

Cockerspaniel a.k.a "Tunnan"

Så. Befinner mig hemma i lillstan då det varit stadsfest. Vi återkommer om den. Det här handlar dock om mina föräldrars byracka. Föräldrarna befinner sig i nordligaste delen av landet just nu, och hunden har varit några mil härifrån i grannarnas sommarstuga. Grannarna är runt 70snåret, och väldigt betuttade i den här fyrbenta varelsen. Idag så fick jag tillbaka vovven och dialogen gick ungefär såhär:

Grannfru: - Jaha, städar du eller vad gör du?
Jag: - Jo precis, har ju varit stadsfest i helgen så det kan nog behövas.
Grannfru: - Mhm. Du kan ju ge hunden mat om en timme eller så. Än har hon bara ätit en smörgås idag.
Jag: - Jaha?! Får hon bara smörgåsar hos er?
Grannfru: (skrattar som om jag vore en naiv tonåring) - Nejdå.

Behöver jag säga att hunden inte direkt är den smäckraste i stan?
Tips: Ge för fan inga smörgåsar till hundarna. Det finns nåt som kallas hundmat av en anledning. Smörgåsen kan jag ta istället.

FYI

För vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Honda, för vi har blivit med Hoooooondaaaa. Fy fan vad vi kommer bli lata(re).

Fantastiskt. Systrarna kommer inte behöva skippa en dag på bryggan/stranden för att vi inte orkar gå eller ta bussen dit. Jag kommer inte behöva ringa runt hela stan efter skjuts när bussjävlarna inte kommer dom kvällar jag jobbar sent. Vi kommer inte behöva köpa tomater för 176544:-/kg på lillIca't bredvid. Näpp. Nu blir det utflykter och billig importerad mat hädanefter! Bidrar desto mer till miljöförstöringen men jag har börjat källsortera lite bättre... Åtminstone får vi se annat än vår gata/systemet/krogen/sibyllat ett tag framöver, dvs så länge hyndan håller ihop. Bäst man håller tummarna.