Jag har blivit lurad

När jag var liten hade jag en tendens att pula in ganska stora mängder snö i munnen, i brist på annat liksom (ja, redan då var jag svullimist). Alla mina fröknar på dagis sa alltid "Neeeeeej, inte äta snö!! Du får mask i magen!!". Minns även att mamma sa det. Och jag minns deras ansiktsuttryck. Ni vet; skräck i blicken och en otroligt konstig grimas ungefär som när nånting smakar riktigt jävla illa och man inte riktigt vet vad man ska göra, kräkas eller svälja? Iallafall, jag var livrädd för dom där maskarna men letade frenetiskt i snön ändå. Och åt massvis med snö ändå. Men såg aldrig röken av dom och fick aldrig mask i magen. Varför hota med just maskar? Lika idiotiskt som när dom sa att om man satt för nära tvn så fick man fyrkantiga ögon. Bara därför satt man ju så nära man kunde så länge som möjligt (det var ju oftast nån som kom på en och så fick man snällt gå och sätta sig i soffan igen) för att sen springa till spegeln och kolla in dom fyrkantiga ögonen. Som självklart aldrig blev fyrkantiga.

Jag levde länge i tron att snön var full med massa läskiga maskar och att jag skulle få fyrkantiga ögon och bli helt oattraktiv på köttmarknaden. Nu är jag visserligen jävligt ohet på marknaden trots att jag har fullt normala ögon men det får bli ett annat inlägg..

Sivan på väg hem från jobbet igår: "Hur var det med dom där maskarna? Finns dom verkligen? För jag har säkert svalt en deciliter snö nu!"