Jag flyttar!

Jag håller till häääär nu. Känns väldigt konstigt att börja på ny kula må jag säga...

Näe, vet ni vad.

Screw this! Jag minns inte när Siv senast skrev ett blogginlägg som var längre än 5 rader men jag har iaf lessnat på att vara ensam bloggerska på den här bloggen. So I´m leaving! Och skaffar mig en egen så länge.

Farewell.

Jag vet att jag borde skärpa ihop mig.

Men det händer verkligen ingenting. Den här helgen hade jag liksom vigt åt att inte göra nånting alls. Det enda jag gjorde var att spendera pengar på julklappar åt min kära familj. Och att köpa saker till mig. Jag måste ju också få saker! Även Thunder fick nåt, men i form av mat. Han gillade det. Jag fick även dricka vin i lördags till dansbandskampen (jag vet, jag är pinsam) och blev nästan på fyllet. Mina pensionärsfasoner finner inga gränser!

Imorse ringde min telefon 05.59. "Ska du jobba idag?" sa rösten. Jag svarade "Jag vet inte, ska jag det?". Rösten sa att det skulle jag för kära H var ledig idag. Då blev det genast jättestressigt och jag som tänkt duscha och borsta tänderna fick skippa det för att hinna till jobbet och telefonkön i hyfsad tid. 06.12 var jag på jobbet för att upptäcka att ett tidnigsbud helt enkelt skippat att jobba och folk ringde och var arga. Hyfsat många utskällningar har jag fått idag! Hurra för måndagar!

Fight the penguin

Inatt drömde jag att jag slogs med en pingvin. Siv körde bil och jag åkte med. Helt plötsligt stod en pingvin på gatan. Vi fann det otroligt exotiskt och stannade för att titta på honom/henne. Givetvis hade jag glömt att stänga rutan och vips så fick jag världens käftsmäll av pingvinen som uppenbarligen inte gillade att vi glodde. Siv försökte köra vidare men icke! Den flaxade liksom med! Och började picka på mig!

Exakt vad försökte mitt undermedvetna säga mig där?

Hamster, återigen.

Men alltså vilken taskig inställning folk har till guldhamstrar! Det är inte klokt vad folk är fördomsfulla! I söndags när jag och herrn var inne på djuraffären så mötte vi en kollega till herrn där. Hon gick omkring och glodde på fiskarna, och vad jag förstod skulle hon skaffa ett akvarium och ville ha lite råd angående vilka fiskar och växter hon skulle införskaffa. Sa jag något om det till henne? Nä. Det gjorde jag inte. Men när hon såg att jag skulle köpa en hamster sa hon "Men hamstrar är det väl bara 12-åringar som håller på med?".

PÖH! Ursäkta mig Fröken Näsvis, men exakt hur roliga är fiskar egentligen? En fisk är ungefär lika rolig som en disktrasa. Men om jag fick välja mellan att ha fiskar eller ha en disktrasa så skulle jag banne mig välja disktrasan, för den kan man åtminstone krama.

Det är iallafall sjukt smidigt att ha en hamster, jag behöver inte ha dåligt samvete för att han är ensam hela dagarna eftersom han sover hela tiden. Dessutom är han sjukt söt och mjuk och man kan klappa honom utan att man luktar fisk efteråt.

En liten fundering har dock dykt upp i mitt huvud: hur fan ska man kunna klippa klorna på en hamster? Jag läste nångonstans att när hamstern blir gammal, dvs om några månader, så kan det hända att hamstern måste ha hjälp med att klippa klorna. Eh? Klippa klorna? Om jag ska klippa dom yttepyttefjutte klorna kommer jag förmodligen klippa av hela tassen ju? Och var exakt ska jag hitta en sån lite klosax?

Finns det nån hamsterexpert som kan det här med klor?

Sitter på jobbet och googlar guldhamster

Jag känner mig nästan lite patetisk. Men bara lite.

Aj.

Jag undrar vad som händer med min kropp? Igår lagade jag mat och efter det infann sig ett magknip som jag aldrig tidigare upplevt. Så ont att jag somnade av utmattning vid halv nio. Jag börjar misstänka att det här med att bli gammal inte är någon lätt match. Samma dag som jag fyllde 25 blev jag förkyld. Några dagar senare fick jag ryggont. Och igår magknip. Är jag på väg att kola redan? Jag börjar bli orolig.

Inatt sov jag extremt dåligt, sov 20 minuter i taget. Och så ringde syrran imorse och berättade att papa åkt in på sjukhuset inatt. Jag kanske är synsk ändå som den där tanten sa?

Jag är med hamster

I lördags vankades det fest för mig och syster och lämpligt nog fick jag svinont i ryggen och kunde således inte lyfta en enda pinal. Herrn fick hoppa in och bära och kånka och ha sig medan jag fick alla dom bra sysslorna. Dvs dekorera borden och sånt mindre jobbigt. Trots att jag hade ont i ryggen så hade jag sjukt roligt, folk var fulla och glada. Siv och J var så pass fulla och glada att dom tyckte att det var en bra idé att ta med sig fel handväska när dom gick på krogen. I den handväskan fanns en bilnyckel som skulle ta oss (mig och syster) hem. Som tur är har Siv en snäll mama som fick kliva upp miss i nassen och hämta nyckeln från Siv och köra den till oss.

Men det bästa med hela kvällen - jag fick en hamster! Eller jag fick en bur och alla tillbehör och så fick jag köpa en hamster själv. Sjukt bra! Hamstern heter Thunder. Eller Törsten. Det beror på vem man pratar med.

Folk - jag tycker inte om dom

Dessa kunder. Jag blir trött i själen och hjärnan. Det bara gnälls och klagas och skälls hela tiden. Jag är inte mer än människa! Jag kan också glömma bort saker! Och även när jag ber om ursäkt så kan folk ändå inte ta den ursäkten. Det ska klagas lite till, gnällas lite till och skällas lite till. Det handlar om en tidning! Jag glömde att fixa ut EN TIDNING till dig. Jag har inte slagit ihjäl ditt barnbarn. For fuck sake.

Det är alltså det som väntar en när man blir äldre. Man ska ringa alla kundtjänster som finns och klaga, gnälla och skälla. Fi fän säger jag bara.

På söndag ska jag åka hem och mysa och ta hand om lilla pappan och lilla mamman. Jag längtar hem.

Nå så fruktansvärt nyfiken

Zombie påstår att han har en present till mig. Jag är dock lite på min vakt, i fredags yrade han om att hans paket var på behörigt avstånd. Nu kanske han har ångrat sig och paketet befinner sig på obehörigt avstånd? Jag vet inte, men jag är jävligt nyfiken på vad det kan vara.

Och givetvis har jag blivit förkyld lagom till festen som vankas på lördag, fantastiskt att jag är en sån baddare på tajming.

Nu ska jag fundera vidare på presenten från Zombie. Ett suddgummi kanske?

Två hål i tanden

Igår kom mina vänner till mig och gav mig paket och hängde med mig nån timme. Jag fick vin, choklad och blomkrukor! Det som jag tycker om mest i hela världen! Vin och choklad alltså, efter det kommer herrn och sen kommer blomkrukorna. Dom fick kladdkaka av mig. Inte så fancy jag vet, men jag orkade/hann inte med nåt annat bak.. Jag har förresten världens bästa vänner. Världens bästa säger jag!

Och så en fråga: varför pratar en av tjejerna i Those Dancing Days som en j-la bäbis?! Tala ur skägget kvinna och kom ihåg att du inte är 2 år längre! Maj gad.




Dessutom har jag ett hål i en tand. Det är säkert mitt straff för att jag kallade den där tjejen för bäbis. Oh well.

Hurrey för mej

25 år fyller jag idag! Som present fick jag ett wake upcall från min kära kollega H klockan 05.45. Snacka om att jag blev överraskad! Han skrek grattis och undrade om jag hade fest. Det hade jag inte, däremot ont i halsen. Sen ville han att jag skulle komma ner och öppna porten åt honom då han glömt sin lilla plutt som gör att man kan öppna dörrarna. Så jag klev snällt upp ur sängen och kutade ner och öppnade alla dörrar så att han kunde börja jobba. 06.02 kom jag hem igen och då låg det ett paket på min kudde! Och när jag öppnat det paketet undrade herrn om jag ville ha mer paket. Det ville jag ju såklart. Två till fick jag! Och när jag öppnat dom och trodde allt var klart fick jag ett till paket! Det var nästan som julafton, fast min födelsedag.

Vid sju kom målarn, det första han sa var grattis. Jag fann det hela märkligt att han visste att jag fyllde år, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom till jobbet och såg att min kära syster satt in en bild på mig i tidningen. Fantastiskt roligt av henne.

Nu ska jag jobba lite. Och snart gå hem och baka.

Det måste vara radion

Min kollega har en radio. En jävligt jobbig radio som aaalltiiiid står på P4. Bara P4 i sig kan ju vara irriterande, men något som är nå så djävulskt irriterande är att så fort jag rör mig minsta lilla åt vänster eller höger så störs sändningen. Det knastrar som fan, piper och lever rövare. Jag biter ihop, försöker röra mig i slowmotion, ska jag hämta ett papper så försöker jag liksom smyga. Men det lyckas ju givetvis inte. Radion känner av minsta lilla rörelse. Den knastrar, piiiper. Lever rövare. Jag fortsätter bita ihop. Radion står för långt borta för att jag ska kunna nå den. Om jag kunde nå den skulle jag stampa på den. Nu sitter min kollega i vägen, men verkar inte störas av knastret som uppstår så fort jag flyttar min kroppshydda en centimeter. Jag blänger på kollegan. Jag blänger på radion. Jag säger saker som "Men guuuuuuuuuuuud vad det knastrar av den där radion!". Han hummar och fortsätter läsa Aftonbladet. Jag skulle kunna säga "Men stäng av radionjäveln innan jag tar livet av både dig och radion!". Det gör jag inte. Jag fortsätter knipa käft.

Men när han går på fika ser jag min öppning. Jag råkar bryta av antennen. Skulle ju givetvis bara stänga av den, men klantig som jag är råkade jag tappa den i golvet. Den landade så tokigt att antennen gick av.

Hoppsanhejsan så det kan gå.

En passande låt också, titta va unga dom va..

Bye bye pengen. Hej hej finanskrisen.

2700 spänn för 2 par glasögon har jag lagt ut idag. Som jag måste ta av mina sparpengar. Ångest. Det jag inte förstår är varför jag känner så här när jag tar av sparpengarna. Exakt vad hade jag tänkt att ha dom pengarna till om inte till sånt här? Fast 2500 kronor på alkohol (som inhandlades inför festen som nalkas) känns ju inte som en vettig grej egentligen, men å andra sidan vill jag inte att alla gästerna ska dricka hembränt och bli blinda heller. Och jag tror inte heller att dom skulle uppskatta att enbart dricka sprit till maten. Siv skulle nog uppskatta det, men hon är nog den enda. Nästa vecka ska det inhandlas ännu mer alkohol och bilen ska visst lagas lite. Det här kan ju tyckas vara fjuttigt för vissa, men i min värld är det rätt mycket pengar. Jag tycker inte om finanskriser.

Ibland önskar jag att Ingvar Kamprad var en släkting till mig och att jag fick ta del av hans miljarrrrder. Men så är ju icke fallet. Det tycker jag är synd.

Se där ja...

Fan vad smal jag kommer bli om detta är sant:

"44. En genomsnittlig chokladkaka har åtta insektsben i sig."

Man tackar, man tackar

I söndags var jag hem till byn, syster ville att vi skulle handla allt inför vår fest och jag följde snällt med till affären. När vi nästan var klara och vagnen var fylld med sjukt mycket onödiga saker (till exempel dricka, varför ha så mycket dricka i bålen? Man dricker ju inte för att det är gott) så kom en utvecklingsstörd kille fram till oss. Tydligen hade syster jobbat på det gruppboende där han bodde. Han var sjukt glad över att se syster och hans glädje yttringar hade inga gränser. Så fick han syn på mig, han plirade med ögonen, slog till mig på axeln (rätt hårt dessutom) och frågade "Hette du da?" När jag sa mitt namn fick jag till svar "Hah, vicketjävlanamn!".

Men vad i hela helvete? Tur för honom att är utvecklingsstörd. Annars har jag sagt nåt elakt tillbaka. HMPF.

Dom här tapeterna gör mig galen.

Iallafall valet av tapeter. Jag föll för en tapet på typ 2 sekunder. Men så velade jag. Herrn tyckte en annan. På något vis lyckades jag bestämma mig för tapeten jag föll för från början. Då kläcker herrn ur sig "En sån tapet har X i sin lägenhet". X står denna gång för exet. Hans gamla flamma. Han gamla flamma som jag tycker extremt lite om. Ni som känner mig vet exakt hur lite jag tycker om henne och ni vet varför.

Och jag tänker fan i mig inte ha likadana tapeter som den subban. Så nu måste jag fortsätta leta tapeter.

25 jävla år.

På torsdag. Förstår ni att rabatten på SJ snart kommer försvinna för mig? Snart är jag 26 och död. Nästan iallafall.

Och man kan ju tycka att man bör fira sin födelsedag med någon slags festlighet. Även om den stora festen är om två veckor så hade jag tänkt mig någon form av alkohol och mys även den här helgen. Men näärå, tydligen har jag i något väldigt svagt ögonblick (jag gissar att jag var full) lovat att vara barnvakt å herrns gudbarn på lördag. Jag har alltså skänkt två lediga helger åt barnvaktande. Så himla vuxet och tråkigt.

Har ni sett Siv?

Inte jag heller. På jättelänge. Man undrar om hon lever?

Jag ska fondvägga hela världen lilla mamma

Ja, det ska jag! Jag ska iallafall fondvägga en vägg i mitt vardagsrum. Ich bin glad i magen. Fast nu kommer ju det där jobbiga när man måste bestämma vilken tapet man vill ha. Vad ska jag välja? Mörk? Ljus? Grön? Brun? Beige? Åååå. Och ingen hjälp av herrn heller då han är färgblind och inte kunde bry sig mindre.

Men vet ni. Apropå färgblind. Jag har blivit blind. På riktigt. Länge trodde jag att jag inbillade mig, men igår när jag skulle kolla på tv i sängen och knappt såg vafan det stod på skärmen så lånade jag herrns glasögon - och jag såg! Jätteskarpt och bra. Jag som hela tiden skyllt på att tvn är kass. Det är ju inte tvn som är kass - det är ju jag! Det är en jobbig insikt. Jag som alltid haft bra resultat på både syn och hörseltesten. I princip dom enda test jag nånsin fått MVG på. Nu är det väl bara en tidsfråga innan jag tappar hörseln och måste ha hörapparat också.

Idag kommer min systerson hit. 4 år och spring i benen. Jag är 25 (snart iallafall) och har väldigt lite spring i mina ben. Han ska översova och vi ska leka med hans leksaker. Det kommer bli spännande.