Helgen har gått i tjurighetens tecken. En obstinat 4-årig systerson har systematiskt sagt nej åt precis exakt allting och gett mig lite lätt huvudvärk. Ja, jag var alltså hem till byn och hälsade på. Trots tjurig 4-åring var det rätt trevligt ändå, och gratis mat är ju aldrig fel. En höggravid syster (den biologiska, inte Siv) gick upp och ner i trappen 40 gånger för att sätta igång värkarna, det enda som hände var dock att hon blev rejält svettig, flåsade och somnade i soffan. Ingen bäbis kom ut. Vilket jag faktiskt tyckte var rätt skönt, jag har så jäkla dålig koll på hur man förlöser barn.
Nu är jag åter tillbaka i stan, känner mig tröttare än någonsin men otroligt lycklig över att jag inte bor kvar i byn. Jag älskar byn, men bara korta stunder åt gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar