Ahäj.

Igår åkte jag tåg med två av mina kollegor. Vi besökte Sthlm. Resan ner spenderade jag och R framför S´s dator och frågade alla flickor på hans Msn-lista vad dom hade på sig. Hyfsat underhållande. Sen skulle vi till Norsborg och lära oss saker.


På väg till Norsborg var jag helt säker på att min sista stund var kommen eller iallafall min mest pinsamma stund. Där satt vi i bilen och var så där stelt hövliga och trevliga mot affärssnubben, och så helt plötsligt - KÖ. Låhåång kö. Stopp. Bilolycka trodde snubben. Jag hade varit kissnödig sedan Gävle, men korkat nog inte gjort något åt det varken på tåget eller centralen. När det blev KÖ var jag således djävulusiskt kissnödig och insåg att om inte vi tog oss därifrån skulle jag A) Kissa ner mig själv och bilen B) Bli tvungen att kliva ur bilen och kissa längs vägkanten och ha halva Sthlm som publik. Så där satt jag och hade panik medan mina manliga kollegor tog det väldigt lugnt "Ja, här kan man ju bli sittande i timmar". Gnnh! Precis när jag var på väg att brista i gråt - då kom vi därifrån! Trafiken satte igång igen, vi fick åka! Jag lyckades knipa hela vägen fram till företaget och kunde kissa i toaletten som vanligt folk och utan publik. Sköhööönt. Efter att jag löst det här med naturlagen lärde vi oss en jävla massa. Fast jag minns inte så mycket av det nu. Vi avslutade iallafall dagen med en öl på nåt sunkigt hak längs Drottninggatan. Livrädd för min urinblåsa skulle få för sig att nästan brista igen så drack jag ingenting alls. Sen satte vi oss på tåget igen och dog av uttråking. Batteriet i S´s dator var dött och klantskallen hade glömt strömkabeln hemma så det blev inga fler frågor om klädsel på Msn. Typiskt.


Eftersom jag var vaken till halv sju i söndagsmorse (och bara sov till 9, vad är det för fel på mig och min sovklocka? Jag kan aldrig sova länge när jag festat. För att inte tala om matklockan - den ringer ju hela tiden istället och då kvittar det om jag är bakis eller inte), la mig sent på söndagskvällen, för sent även på måndag och så upp fem igår - sömnbristen är ett faktum. Alla symptom är tydliga. Jag halvligger i min kontorsstol, jag kryper/ålar/hasar bort till skrivaren, jag gäspar kunderna i örat, alla rörelser går i slowmotion. Detta trots att jag hällt i mig kaffe som jag annars häller i mig vin.



Ett hårt liv, I tell you.