Dessa journalister...

Inte nog med att dom inte kan kissa i toaletten, dom har ingen aning om vad pappersåtervinning är. Märkligt anser jag, med tanke på att dom ändå gått någon slags utbildning, och dessutom läser tidningar om klimathot och har sig hela dagarna. Men icke. Dom går på toaletten, kissar utanför, bajsar men använder inte toalettborsten (såklart) och när dom inte gjort allt dom ska så lägger dom tidningen på golvet och lämnar toaletten. Vad jag vet så återvinns inga tidningar när dom ligger på toalettgolv. Men jag kanske har missat nåt.

Så har jag upptäckt ännu en fascinerande egenskap som dessa människor sitter inne med. Eller nä, det är väl snarare något dom saknar. Som typ, logiskt tänkande. Jag jobbar som städare, jag kör (drar, släpar? öö?) en cpstor städvagn, jag städar 28 toaletter per dag, jag moppar golv så jag kräks, jag torkar kaffefläckar tills jag dör - ja, ni vet, I do my thing. Så kommer det fram en liten nippertippig journalist och ställer frågan.

"Du, har du rengöringsmedel?"

Jamen vafan tror du?

Bakfylleri, bakfyllera

Ja, vi drack vin igår. Och snaps. Och cider. Vi hade roligt med andra ord. Och, OCH! vi bytte jaktmark (krog alltså)! Systrarna har annars en förmåga att röra sig inom ett visst område - Hemköp - Systemet - Ica - Krog, men igår var vi helt galna, bröt mönstret och begav oss till ett studentrum på förfest OCH gick på en fancy krog istället för vårt vanliga schabbiga hak. Båda systrarna blev tafsade på och vi kände oss mycket uppskattade. Kvällen avslutades inte på Max men däremot med en bussfärd mot Gustavsbergs för min del (ja, jag vomerade).

Mycket lyckat med andra ord.

Mindre lyckat blev det idag när vi, enligt sed, begav oss till Sibylla för att jobba lite på fetman. Till vår fasa upptäckte vi att dom slutat sälja chili cheese, ett tag tyckte jag mig kunna skönja en tår i Sivans öga, men hon höll det inom sig. Vi fick nöja oss med en kycklingburgare och strips. Det var då det brast för mig istället. Jag frågade, mycket vänligt vill jag tillägga, om jag kunde få lite rå lök på min burgare. Jag fick 5 små lökbitar. För dom fick jag betala 5 spänn. Vaihelahelvete?! Jag höll den värsta vreden inombords men sa lite halvhögt "Det var sista gången jag äter på det här stället". Tror inte att hon hörde, men ändå. Jävla sätt! Det stod klart och tydligt på listan på väggen "+ 5 kr = gurka, ost, rostad lök..." - inte ett ord om rå lök!

Man blir ju förbannad.

Ehum. Nä det är klart...

På krogen: Ena systern i samtal med en man angående dennes karriär:

Sivan: "Men hur kan du driva två sushi-restauranger? Du är ju ingen japan."
Mannen: "Nä. Men man måste ju inte vara tysk för att steka på en bratwurst heller."

Vi systrar som oftast brukar få sista ordet. Inte den här gången.

Vårvild?

Häromdan stod jag i matsalen på jobbet med utsläppt hår och väntade på att få betala maten. Det hör inte till vanligheterna att jag har utsläppt hår när jag jobbar och när en av fotograferna på tidningen fick syn på mig utbrast han "Utsläppt hår?! Du ser vild ut!".

Jaha? Du ser tjock ut. Hmpf.

Dagens visdomgjord.

Jag har varit rätt flitig på att göra om och bilda egna visdomsord (vill man ha kul får man lida pin, mfl.) men idag kläckte jag ur mig ett som kanske inte var helt offside ändå.

En manlig vän satt o beklagade sig lite över systrarnas liv - som enbart går ut på att vandra i en slinga mellan hemmet och till jobb/skola -> affären -> Systembolaget -> krogen -> söndagsskräpmaten - sen är det måndag och rutinen börjar om. Detta var han alltså lite avundsjuk på, nybliven sambo och allt. Så i ett försök att muntra upp honom eller nåt, jag vet inte, så hörde jag iallafall mig själv säga:

En liten gräsplätt på andra sidan kommer alltid att vara grönare.

Så djup var jag idag. Nu ska jag se på American Idol o svulla i mig Japanmix. Krya på er så länge.

Nähä?

Läste allas vår Aftonbladet och blev som vanligt upprörd. Missförstå mig rätt nu, jag finner det hela rätt läskigt och otäckt. Men när man läser saker som:

"En styckad kropp inlindad i plast har hittats i ett skogsområde i Alby söder om Stockholm. Polisen misstänker mord."

Mord säger ni? Nähä?

Fyra bugg och en fräsig tidning

Tänk vad mycket roligt man får uppleva när man städar toaletter och tömmer sopkorgar. Som den här tidningen, Får jag lov.

Jag kan liksom inte låta bli att hånle när jag ser den. "Tony i Black Jack om sin stora passion" - ja jävlar! "Nobba - när är det okej?" - kanske världens mest korkade fråga? Är personen i fråga ful (mer eller mindre, ful som ful, allt ligger i betraktarens ögon) så får man blåvägra, det är väl en naturlag?

Samma dag, samma man, samma fel.

Var ute på AfterSchool med tre av mina kära klasskamrater ikväll på en spansk restaurang i stan. En av kamraterna var den mannen, J som härunder dillade om att julskinkan minsann kommer från kossan.

Under middagen kom vi av någon läskig anledning in på lite mindre restauranglämpliga samtalsämnen då Jag, S och J började diskutera djur och deras parningsakter, älskogsbeteenden, fortplantning, etc. (Ja, jag vet inte. Det bara hände... Den fjärde medlemmen C satt mest tyst, generad och blev plötsligt väldigt engagerad i sin serviett.) S nämner något om kornas och tjurarnas älskog, varpå mannen i sällskapet säger "Ja, dom gillar verkligen att göra bacon dom där djuren"

Potäjto Potatå?

Storfrämmande dörö!

Jag har som bekant ett himla fancy jobb, och eftersom det är så himlarns fancy så fick jag två snazy biljetter till en himlarns fräsig musikal som ni kanske hört talas om nån gång..

Självklart bjöd jag med min skökiga syster eftersom det var en viss Måns som medverkade. Sivan är löjligt förtjust i honom, och ska jag vara riktigt ärlig så kände jag någon form av förståelse för alla stalkers här i världen ganska på en gång då han klev in på scenen. Systrarna trånade "Måååååååååååns..." i kör. Han hörde inte. Eller så brydde han sig inte. Men jag tror mer på det första.

Nog om Måns, mer om själva lokalen. Det hela utspelade sig i en hockeyarena, om man nu kan kalla det för arena. Om jag får säga det själv så var det mer som ett gigantiskt plåtskjul. Och nå så inåt helvete brant, hade det funnits bälten så hade jag varit den första att spänna fast mig i stolen, svindeln var inte långt borta. För er som inte har gjort the math så befann vi oss i Timrås Eon Arena. När systrarna anlände till rad 12, plats 3 och 4 stod människorna jag fått biljetterna av och sa "Oj, oj. Biljettstrul här dårå, lite bökigt dårå, måste kolla här i våra papper dårå, var vi ska placera er dårå". Happ tänkte jag, nu hamnar vi väl i kiosken och får sälja läsk resten av kvällen. Men icke! Vi fick sitta på rad 12, plats 3 och 4.

Det är så jääla jobbigt när det blir så där struligt.

Och som dom tanterna vi är så ville vi såklart vara ute i god tid, få parkering nära ingången (lårbenshalsen som krånglar) och hinna kisselikissa innan det var dags att klamra oss fast på våra platser. Dock var vi ute i lite väääl god tid, så pass att vi hann med en crusing i Sörberge samt en liten paus på Icaparkeringen där medan vi tryckte i oss godis. Om nån undrar så har Ica Sörberge öppet till 19.00 på lördagar. Vi tror iallafall att det var där vi var.

Showen? Jovars, scenen stod 4 mil bort (Njurunda skulle jag gissa på) så vi såg inte riktigt vad dom höll på med. Men det vi hörde lät bra.

Hört och sagt i dagarna

Hört:
"Hörru, vet du vad det är för vatten i ett vattenpass?"
"Öh, nä.. inte vet jag.. pass.. vadå.. finskt?
"Rakvatten"

---------------------------------------------------------------------------
Sagt:
Samtal idag på bussen mellan mig och en manlig klasskamrat. Åker förbi en liten bondgård med 4 vita kossor ute på lägdan.
Jag: Alltså..kan det verkligen löna sig att ha ett sånt där litet jordbruk?
J: Njae, det är nog bara för skojs skull, sällskapskossor kanske.
Jag: Ja, så måste det ju vara.
J: Fast tja, dom får ju lite kött. Julskinkan är ju iallafall fixad.

Är det verkligen lågstadielärare vi studerar till? Oh, poor children.

Operation Observation

Idag när jag åkte buss till min skola såg jag något som egentligen inte borde vara så märkligt, men som för stunden fascinerade mig. Två platser framför mig satt en man. Ganska alldaglig, inte särskilt mager, glasögon, såg ut att spara till helskägg, uppskattningsvis 38-43 år. Och det här är ju inte ett dugg konstigt. Han hade svart skjorta, jeans och helt normala sneakers. Några gråstänk fanns också i håret. Han satt och läste en Metro, helt i sin ordning. Det var när han var klar med Metro som det märkliga skedde...

Istället plockar han fram en annan tidning. En mörk tidning. Med fantasy-stuk. På engelska. Av det jag kunde urskilja så förstod jag att tidningen handlade om rollspel, bland annat på nätet. En massa instruktioner och vägledning o jadijada. Alltså. Märkligt nog har det här inte slagit mig tidigare, men vi (ja, jag kan gott räkna in mig själv i den här kategorin, Sonja får tacksamt vänta utanför) datanördar åldras ju faktiskt också. Vi blir åtminstone äldre på papperet även om intresset kanske inte avtar som man skulle kunna tro. Och den tidigare delen av generationen som höll på med Commodore 64, Amiga och liknande börjar ju faktiskt bli uppemåt 35-40 vårar. Huh. Ja, jag satte nästan mitt frukostsyre i halsen jag. Inte så roligt inlägg men väl en litet skrämmande observation. Innebär det här att ålderdomshempersonalen om 30 år kommer få leka krigare i medeltida outfits med gubbarna istället för typ schack, backgammon, othello eller vad som nu är populärt hos dom äldre?

Skämmes ta mej fan....

Häh, kolla in mig dårå. Vatten i knät. Höhö. Ähum.

Roligare än så blir det inte idag.

För övrigt...

Så är jag, den yngre systern (som tekniskt sett just nu är lika lastgammal som den äldre av oss men teoretiskt ett år yngre) otroligt fantastiskt ypperligt amazing på en sak i mitt liv. Jag trodde mitt livs kall var att vika ihop plastpåsar till små paket, men icke. Jag är sjuhelvetes mycket bättre på att skjuta upp saker. Helst sånt som har med skola att göra. Spelar ingen roll hur duktiga mina kamrater är, dom gör klart saker i förväg o blir stressade och håller på. Så tittar dom på mig och ser att jag är kolugn fast att skiten ska lämnas in typ nu, o då blir dom lugna av att se att jag är lugn. Och då blir jag ännu lugnare och slöare, för då känns det ju absolut inget stressigt längre när ingen annan är stressad. Så därför kommer jag sitta hemma en lördagkväll.

"Varför skjuta upp till morgondagen det du kan undvika helt."

Det här med finlandssvenskan...vad...hur...va?

Jamen gott folk, please explain it to me. Jag förstår inte. Hur i hela världen har någon någonsin kunnat få ihop det med någon som pratar finlandssvenska? Jag finner denna brytning nåså (norrländska för er som inte har alla kottarna i tallen) fruktansvärt avtändande att jag inte vet var jag ska börja. Att Åland överhuvudtaget har några invånare gör mig otroligt förvånad (för att inte tala om Finland!). Det som gör mig ännu mer förvånad är det faktum att dom tillhör Finland, talar finlandssvenska men inte kan ett ord finska. Vafan?! Nu kanske ni undrar hur jag kan skriva att det är ett faktum. Ett faktum är det för att Sivan och J var där en gång i somras och gjorde observationer (som var fullständigt korrekta) och faktiskt även förde samtal med x antal mer eller mindre nyktra Ålänningar. Alla sa dom samma sak "Jak pratar finlantssvenska tråtts att jak int kan ett enta ort finska, men jak är klad endå".

Ähum. Nu kom det här inlägget att handla mer om Åland än vad det var tänkt. Jag ville mest bara berätta att jag finner finlandssvenska otroligt osexigt. Som om dom har nåt mellan tänderna hela tiden, typ en pinne eller nåt. Ta ut pinn´n och ni kommer få ligga betydligt mer, ett litet tips bara.

"Vem svänger på svansen i barfotadansen, jo muumin
vem skojar och skrattar bland små hattifnattar, jo muumin"
Läs det där på finlandssvenska och ni hajar vad jag menar. Hattifnattar? Man blir alldeles till sig i trasorna. Eller inte.

Är vi dåliga människor?

Dilemma. Ponera att en flicka, vi kan kalla henne Katrin för det rimmar på Latrin, dejtar två killar. Två killar som ser ungefär lika bra ut, har ungefär lika framgångsrik karriär, har ungefär lika intetsägande familjer, bor ungefär likadant, är ungefär lika trevliga, är ungefär lika bra i sängen och ungefär lika välutrustade..

Vad gör Katrin? Är det då fruktansvärt omoraliskt av henne att välja den som har bil före den som gillar att åka med länstrafiken? Om Katrin kör en Pro/Con-lista så lär ju slutsatsen bli densamma. Den med flest användbara prylar som gynnar Katrin vinner! Å kalla henne inte materialist är du gullig. Man måste ju se om sin egen dörr... eller hur nu det där ordspråket var...

Punkt fyra tycker vi är helt befogad.

Födelsedag firades igår. Alkoholens stora flödardag. Vi är bakfulla. Go figure. Kort inlägg. Smörgåstårta väntar.

http://www.e24.se/dynamiskt/Jobb_karriar/did_15277887.asp

Kära Tomten, gör så att alla irriterande människor försvinner...

Nu ska iallafall jag också ta chansen att vara bitter och kritisk, var alltför länge sedan jag gjorde detta i skriftlig form. Men idag har jag iallafall hört det mest absurda ever. Jag läser som obekant till lärare och just nu har vi två rapporter som ska skrivas. Som sig bör har vi haft god tid på oss och som sig bör har den charmigaste halvan av klassen (dvs vi som kommer ifrån den lite större staden där det blåser lite mindre än i den andra staden där utbildningen ges) inte gjort ett enda dyft utan väntar till sista veckan innan vi börjar. Rapporterna ska vara klara om 10 dagar. Det är en mindre evighet i mina ögon.

Idag fick vi hur som haver ett tillfälle för frågestund med våra mentorer inför den avslutande finishen. Det visade sig då att ännu fler böcker skulle inkluderas i våra alster än de vi fått instruktioner om och köpt hem. Förvirringen var total, ett smärre kaos utbröt och rösterna höjdes bland oss elever och lärarna betraktade sina skosnören väldigt ingående för en stund. Men givetviiiiis var det 1 (en) kvinna i gruppen (vi kan kalla henne Arga Mamman, för så heter hon) som hade snappat upp all den här informationen för flera veckor sedan. Antagligen umgås hon med våra mentorer på fritiden och leker doktor eller annat, vet inte vad medelålders kvinnor gör på vardagskvällarna? Så till slutpoängen, Arga Mamman räcker febrilt upp handen och ut ur hennes kakhål trippar det sött fram en undran: "Var ska jag egentligen lägga mina rapporter? Jag menar, jag är ju redan klar med dem så ni kan ju få dom vilken dag som helst, ska jag kanske lägga dem i erat fack?"

Det är väl så jävla självklart att man ska lägga dom i lärarens fack!! Och är det på nåt sätt JOBBIGT att hålla på sina färdiga rapporter till inlämningsdatumet?? Och om hon nu är rädd för malar eller andra skadedjur som eventuellt kan skada hennes säkerligen superba arbeten så får hon väl låsa in dom då tills dagen är kommen. Man ställer inte en sån onödig och uppenbar fråga. Låtsasambitiösa uppmärksamhetsfjolla!!

Vilse i pannkakan.

Och utelåst från städskrubben. Japp. Klockan 0600 imorse insåg jag mitt misstag. Jag stod ute i entrén. Mitt passerkort låg kvar inne i skrubben. I was trapped! 40 minuter senare lyckades jag ta mig in i skrubben igen. Jag ska aaaaldrig glömma passerkortet fler gånger. Fruktansvärd upplevelse som innebar umgänge med läskiga tidningsbud. Nä. Inga kroppsvätskor utbyttes, men vi andades samma luft. Tillräckligt läskigt för mig iallafall. Säkert för dom också.

OCH! Systrarna har upptäckt att det finns en Frasier i vår fina stad! Lite kortare, lite tjockare - men otroligt lik (gubben alltså, inte hunden)! Systrarna har endast träffat på denna, minst sagt, märkliga man inne på Pressbyrån. Där han har uppehållit sig med att äta godis, tvingat på andra kunder sitt godis men mest av allt glott på folk. Mycket otäck men samtidigt väldigt underhållande.

En av systrarna (Sivan) fyller år på fredag. Hela 23 år. Självklart firas detta med att baka tårta på fredan, för att sedan övergå i ett spritinferno på lördan, för att sedan avslutas med att Sivans ma-ma och pa-pa kommer med smörgåstårta på söndan. Det kan ju bara inte gå fel. Eller jo, om man heter Siv kan man gå fel. Så pass att man stukar foten och bli invalid i x antal veckor. Let´s hålla våra tummar att hon inte halkar på rullgruset på lördag.

Märklig dag

Jag, som är den bittra av systrarna, och som alltid lyckas reta upp mig på nånting kan idag inte komma på nånting som retar mig eller någon som jag skulle vilja slå hårt.

Eller jo. Carola.

Sådärja. Nu känns det som vanligt igen. Irritationen kom fram som ett brev på posten. En dag för sent alltså. Eller nåt.

Kan även berätta för dig kära läsare att systrarna numera är sofflösa. No more soffliggning. En viss katt (vi kan kalla honom för Sture) fick för sig att soffan skulle fungera perfekt som toalett. En aningens äckligt. Ett plus dock för att vi aldrig behöver skälla på honom för att han glömt locket uppe.

Still alive.

Dock inte ett dugg alkoholiserade. Systrarna firade påsken på skilda håll medan det blåste Gudrun ute. Massor har iaf hänt sen sist. Eller ja, massor och massor... Korgar med hjul har iallafall tagit sig till stan! Även till vårt lilla Ica. Som ni kanske minns lovordade jag denna geniala uppfinning för en tid sedan. Nu har jag ändrat mig. Folk kan ju inte köra korgarna, har inget som helst trafikvett och parkerar hur som helst vilket leder till trafikstockning på highway to toalettpapperet. Vansinne, I say.

För övrigt så stukade syster Siv foten för några helger sen. Ja, hon var full. Ja, jag skrattade. Det som gör det ännu lustigare är att hon tog en genväg hem från krogen. Det är inte ens 50 meter från krogen och hit hem till lägenheten.

Så har vå fina Härgårman-skylt som vi så stolt förvarar på balkongen blåst omkull. Ingen av systrarna orkar ta på sig uppgiften att ställa upp skylten igen. Sivan konstaterade nöjt i lördagskväll; "Härliggerman..häh!"

Och ska jag vara helt ärlig så trodde jag faktiskt inte att det var nån som läste den bloggen längre. Därav the lack of inlägg.