Jag är fortfarande bakis.

Yran var grejer det. Halva torsdagen spenderades i en djävulskt varm bil. För att göra det hela lite jobbigare glömde jag min biljett hemma och vi fick vända om för att hämta den. Nej, vi hade inte åkt alla 20 milen, men dock 7. Alla var vi irriterade på mig. Väl framme hade Blomkålens päron redan smällt upp husvagn och förtält och det vara bara för oss att tacka och ta emot. Festen kunde börja och som den började. Blomkålen gick ut hårt och spenderade kvällen med att leka Papphammar i förtältet (inte när han ritar Sverige som en snopp, utan när han ramlar). Siv och jag var snäppet lugnare men jag skulle vilja påstå att vi inte var så långt ifrån Papphammarmode vi heller. Kvällen spenderandes mest på golvet i förtältet, där det klämdes en hel del på mina bröst av någon märklig anledning? Efter att ha lyckats lifta in till stan såg vi Kent, Lykke Li och när Blondie lekte skyltdocka.

Fredagens förfest skedde i en stuga inne på campingområdet med ett gäng trevliga Junselebor. Mexicotema dessutom. Även Patrik Sjöberg var där. Vi drack tequila och Sivans snapsklocka blev verkligen välanvänd. Det var även denna kväll som jag körde Gustavsbergsbussen. Även E var på väg, men man kan inte klandra karln. Snapsa Gin kan aldrig vara bra. Även denna kväll blev ett smärre fylleslag.

Lördagen var dagen då husvagnsbordet vägrade vara med. På något sätt lyckades vi laga det men det tänkta myset som jag och Blomkålen skulle ha i den stooora sängen uteblev. Istället fick Kålen sova på golvet. Innan vi somnade hängde vi återigen i stugan med Junselebor och drack alkohol. Dock var rödvinet lite...strävt mot tungan tredje dagen. Men ner gick det iallafall. Och in på stan tog vi oss, och äntligen fick jag se Håkan! Fast bara lite, eftersom jag mådde mindre bra tog jag en taxi hem till husvagnen och sov som en gris. Och vaknade på söndagen till spöregn.

I spöregnet roade vi oss med att ta ner ett dyngsurt förtält. Bakfulla och trötta. Och blöta.

Nästa år ska jag ha fler öl med mig och mindre vin.