Pepping!

Som Sivan skrev ska vi bli ut på krogen ikväll. Dricka dyra drinkar, inte känna oss medelålders, kanske känna oss tjocka, men framförallt känna oss onyktra. Hurraaaa!

I´m gonna party like I never druckit hembränt before!

Systrarna goes Facebook?

Kanske? Eller inte? Jo? Nä?

Whopper Kaj Hey!

Imorgon vid den här tiden är systrarna ute och svänger sina kurviga och lurviga som aldrig förr. Eller åtminstone på väääähäääldigt länge. Minns inte ens när vi var ute här i stan tillsammans senast. Och det beror inte enbart på min antagligen för höga promillehalt förra gången det begav sig utan för att det faktiskt var mer än två veckor sedan - vilket är ungefär så länge som mitt minne räcker om det inte handlar om PLUnumret till tomater, svenska tomater, körsbärstomater och bifftomaterna på ICA Kvantum där jag jobbade som tonåring. (<-- Längsta meningen alltime.) Dom hänger fortfarande med. 8806, 8818, 8516 och... tror det var 87..? 87nånting.. Fan. Tappat bifftomaterna. Nu är jag mer eller mindre dement. Antagligen mer dement än mindre. Bra, då har jag iallafall en diagnos att skylla på och inte bara ouppmärksamhet. Gul lök slogs iallafall in i apparaturen som 4666. Men det var ju ett fjantigt nr, för lätt att minnas.

Hjälp mig. Jag är störd.

Inom loppet av 2 timmar förla jag fjärrkontrollen till steron fem gånger. Otroligt frustrerande.

Hey Mr Stupid

Jag har en snäll morbro. Så snäll att när han ibland ger mig DN gratis i 3 månader. Det jobbiga är när dessa 3 månader gått och nån snubbe från DN ringer och vill ha mig att prenumerera på tidningen. Ha! Som om jag skulle betala för nånting annat än mat och sprit?

Telefonen ringer. Jag svarar.
Försäljaren: Är det Sonja Syfilis?
Jag: Ja...
F: Du har ju haft DN nu gratis i några månader, och nu undrar jag om du vill prenumerera på tidningen?
Han börjar rabbla upp priser.
Jag: Jag är inte intresserad, jag jobbar på en tidning och kan läsa DN och en massa andra tidningar där om jag vill.
F: Jaha, så du är en kollega?
Jag: Nej, inte direkt...
F: Nähä, så du säljer tidningar?
Jag: Nej, jag jobbar som städare på en tidning, och det ligger ju tidningar lite varstans som jag kan läsa där.
F: Jaha...så du tar dom ur soporna?

Ja, eftersom jag jobbar som städare rotar jag alltid i soporna efter både tidningar och mat. Herregud. Jag blir trött på människor ibland. Rätt ofta faktiskt.

Snaaart, snaaaart är det fredag.

Ett litet tillägg

Jag har faktiskt extremt trevliga arbetskamrater om man bortser från puckade journalister. I fredags gick en av dom trevliga hem och hämtade ett par strumpor åt mig då det gått hål i mina. Och ibland får jag godis. Och jag får fribiljetter till diverse festligheter. Och idag fick jag bröd av tanten i köket. Och för några veckor sen fick jag sallad. Och förra månaden fick jag ett par foppatofflor* av en kontorsnisse. Och vaktmästarn gör allt han kan för att hjälpa mig när saker jävlas.

Och nu till det sista, smått otroliga: Jag uppfattas som glad. Trevlig. Rolig. Vänlig. Hjälpsam.

Jag tar bara ut mina inre aggressioner på journalisterna här. Och hur kul är det att läsa om allt trevligt som händer här i världen? Inte kul alls.

*Ja, foppatofflor är det fulaste som finns. Men gratis är gott. Tyvärr inte alltid snyggt.

Vad är det här för skit?

Den här veckan har bara haft otrevligheter i sitt sköte. Inte klamydia men nästan.

Måndag: 20 liter kaffe på golvet i matsalen. Detta innebär en halvtimmes förseningar i mitt redan cpspäckade schema. 5 timmar senare även 20 liter vatten i köket då diskmaskinen fått fnatt. Självklart jag som får torka upp. Övertid. Får jag lön för den övertiden? Icke.

Tisdag: Sopsäckarna ger mig otrevliga överraskningar då botten hela tiden går ur dom. Onödigt extra arbete som gör mig extremt pissed off.

Onsdag: Försover mig. Börjar 06.00. Vaknar 05.52. Springer till jobbet. Hela dagen blir en enda lång försening. Sopsäckarna fortsätter jävlas, även fast jag dubbelkollar att dom är hela. Dom är inte hela. Jag river ner en lampa på ett kontor och får stå en kvart för att få upp skiten igen. Förseningen blir än mer försenad. Puckad journalist klagar på att det ligger tidningar på golv. Jag föreslår att han slänger dom. Han föreslår att jag ska göra hans jobb. Jag biter ihop och undviker otroligt nog att slå ner honom.

Torsdag: Atombomb över stan, jag blir ensam kvar och får städa upp skiten. Helt säkert.

Och du är gammal!

Var nyss på blodcentralen för att lämna plasma. Fyllde i blanketten, tog kölapp, blev inkallad, lämnade lappen till den 60åriga damen med jättestort hår a´la toksminkade tanten i Days Of Our Lives. Så bokar jag ny tid åt mig och Sonja (tänkte tvinga med henne nästa gång). Så ber hon sedvanligt om legitimation och jag räcker fram mitt körkort.

Så utbrister kvinnan: "Oj, så vacker du var."
Jag förvånat: "Mhm? Jaha... Ja det var ju fem år sedan."

Tanten ler snällt mot mig, nästan lite ursäktande och beklagande. Vafan. På kortet var jag ju nyfyllda 18 år och nästintill oförstörd. Blame me för att jag inte ser ut så längre. Och jag ser speciellt inte ut så en onsdagsförmiddag när jag ska klämma ur mig 3/4 liter vita blodkroppar på så kort tid som möjligt. Äh. Vad vet hon? Med alkohol och rätt belysning så... Jag tog iallafall med mig TVÅ ostmackor därifrån bara därför. Up hers.

Obs: Tantens look-a-like. Inte jag när jag var 18. Inte jag vid 23 heller.

I Gnarp är det snålt med mångfald.

Så en av mina studiekamrater kommer från ovanstående samhälle. De få gånger vi faktiskt studerar så gör hon och jag det ihop. Vi reser de 11 milen t.o.r tillsammans och festar tillsammans emellanåt. I lördags hade vi blivit bjudna till en av våra medstuderande till hennes hus(! fäncy fäncy för oss kombo-kollektivare vars framtida husaffär är lika avlägsen som att Per Elofsson ska stå överst på pallen igen.) Där skulle det vankas kopiösa mängder mat, sprit och bastande. Fabulöst.

Klockan blev kväll och vi blev upphämtade av E som skulle köra oss till sitt hus. På väg till huset åker vi över en viadukt som leder till en av stans förorter. På viadukten går en man. Iklädd röda bermudashorts. Och blå dunjacka. Så utbrister min vän C: "-Hallå! Vad är det där för karl som går i shorts såhärårs?? Och sen när började även karlar ha svarta tights under shortsen?!? Ser ju inte riktigt klokt ut."

Ehrm.. nä precis. Mannen hade inga svarta tights under shortsen. Hon kan ju alltid ursäkta sig med att det inte finns någon invånare med invandrarbakgrund i hennes barndomsby.

Say what?

Mina enda polare där på mitt jobb: En fönsterputsare á la 60 bast och en vaktmästare á la 60 bast han med. Oftast pratar dom om gamla minnen, gubbar och gummor. Jag läser oftast tidningen, gör allt för att inte höra vad dom pratar om och svarar endast på tilltal. Men idag kunde jag inte låta bli att höra...

"Men hörde du om Olle! Han hade gjort illa sig. Nåt med muskelfästet. Nåt med bikeps.."

Bikeps? Är det nåt gammellatinskt? Jag bara undrar.

Mitt liv som städare

Börjar dagen med att snosa från o4.00 till 04.45. Kliver upp 05.15. Går till jobbet. Dör lite av utleda på jobbet. Utför jobbet medan jag intalar mig själv att det snaaart, snaaart är fredag, lite som ett mantra. Saker och människor jävlas. Antingen översväming vid kaffeautomat, botten går ur sopsäckar eller människor som frågar (läs: kräver) saker. Svett, svordomar och skratt far ur mig.

Snaaart, snaaart är det fredag.

Blir lycklig då jag upptäcker att en toalett inte har blivit använd! Jag kan alltså skippa att städa den! Bara 29 toaletter som behöver städas alltså! Lyckan är totalt. Fem minuter senare råkar jag skvätta vatten precis i skrevet vilket gör att det ser ut som jag kissat på mig.

Snaaart, snaaart fredag.

När fredagen så äntligen kommer och jag lyckligt visslar mig fram bland sopkorgar och puckade journalister så tas jag raskt ner på jorden. "Nu är det bara 2 dagar kvar till det är måndag igen".

Det finns alltså folk som är mer pessimistiska än vad jag är. Otroligt.

Återigen

Dessa modebloggar. Dagens outfit. Seriöst, jag skiter fullständigt i om du har jeans, leggings, dyraste väskan i kvarteret, mormors gamla jacka, morfars gamla hatt eller vad fan det nu kan vara, på dig idag.

Om 100 år, tror ni verkligen att nån kommer minnas att ni anstängde er så förbannat för att se så konstiga ut som möjligt? Det är kläder. Tygstycken. Det svälter barn i Afrika för bövelen.


Jag måste förresten köpa en bärbar dator. Stationär dator är ju pinsamt. Och jobbigt. Stackars mig.

Småkakernsvänner

Ja, jag har lagt fram en motion om att vi ska bilda en fikaklubb. Än så länge är det bara jag som är riktigt på. Mest för att jag vill komma hemifrån men också för att socker är bra för kroppen.

Nå? Vilka är på? Vi sammaträder på Waynes om..öö...37 minuter. Syns där.

Blå monster

Ja, moderaterna och deras polare alltså. Jag är egentligen inte politiskt insatt, men trots det fattar jag att dom fixar räkmackor åt dom rika och hårdbröd (om ens det) till dom "fattiga".

Assfuckersfuckerasses.

Ja jävlar!

Fikade på jobbet idag, surrade om ambitiösa människor.

"Men Sonja, du verkar ju vara så ambitiös!"

Ööö? Jag jobbar som städare. Gör man det är det väl ett rätt stort tecken på att man inte är ambitiös? Jisses.

Titta vad jag fick på jobbet!

Efter att en ond man skjutit en gummisnodd på min läpp så den svällde upp till..eh..ja, den svällde upp... fick jag den här. Som tröst? Som en pik? Jag vet inte? Och om jag nu ska ta det som en pik, ska jag då ta det som att jag är tjock som en gris eller att jag är en smutsgris?

Hemma är inte alltid bäst.

Systrarna har alltså varit i sin gamla hemstad tvååååå (2) helger i rad. Och ja.. här i medelpad är vi som inte fyllt 25 än relativt unga i krogkretsen och behöver inte skämmas även om vi är ute vareviga helg. Andra bullar blir det när man åker hem. Från att vara yngst blir man omedelbart äldst på stället fast att distansen bara är 10 mil. Jag och Sonja gick från två halvfräscha 20+ till medelålders surkärringar med kolesteroligenkloggade blodkärl, och allt detta på bara 10 mil. Sverige är fantastiskt.

När vi inte var på bykrogen så var vi i affärerna (typ alla de tre som finns..). Men kära vänner... Varför, o varför var det någon som bestämde sig för att producera dessa?!? Det övergår iallafall våra förstånd. Inte en särskilt stor bedrift med tanke på att våra förstånd oftast är obefintliga, men ändock.

----------

Ja precis! En pennkanin så man får skriva med kaninens jättekuk. Festligt. Och vem vill ha en blodbägare? Ångermanland/Transsylvanien - same same uppenbarligen.

Hur många timmar av livet går åt till att leta matchande sockar egentligen?

I´d die for you.

Sivan är världens bästa bästaste vän.

Siv, om du vill ha en njure nångång så skulle jag ge dig en. Kanske min egen, kanske någon annans.

Kära Siv

Det är inte bajs på kökshanddukarna, det är bara blodpudding. You have nothing to fear.

Helgen spenderades även denna i hemstaden. Nu anser jag att jag varit hemma så mycket att jag inte behöver åka tillbaka förrän vid jul.

Om jag orkar kommer det även en eller två bilder som är mer eller mindre roliga.

Över och ut.