Jag om nån borde verkligen inte säga det, men jag gör det ändå. Vissa barn är fula. Riktigt fula. Det är otroligt förbjudet att säga så, men det är ju sant! Varför mygla med det uppenbara? Vissa ungar ser rent ut för jävliga ut, inte för att det är deras fel. Har man föräldrar med fruktansvärda gener kan man ju inte rå för det. En inte så närstående vän visade en bild på sitt "underverk", jag kunde nästan inte ens krysta fram ett fejkat "Oooo, va sööööööt". Det tog verkligen emot. Stackars fula barn liksom, som dessutom kommer leva i tron att han är söt (mamma och pappa säger ju det), ungefär tills han är 5-6 år då dom andra ungarna börjar bli riktigt elaka och njuter av att mobba honom för hans tredje öga i pannan.
Annat var det för mig, jag VAR jävligt söt när jag var liten. Men det gick över. Så jävla bitter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, så jääävla bitter
Skulle väl mer säga att alla barn är fula. Speciellt nyfödda. Förstår inte ens hur föräldrarna kan vara stolta. Själv skulle jag behöva skygglappar :)
//Robbeli
Äsch...vi föds fula å dör fula...big deal? Kan ju möjligen va en försvarsmekanism oxå för att inte mammor ska sno bäbisarna av varandra i grottan... =)
Skicka en kommentar