Det borde ju finnas någon slags gräns tycker jag. Enough is enough liksom. Men näärå. Ont gör det, hela tiden. Jämt. Länge.
Idag går all min energi åt till att fundera ut ett sätt att ta mig till det stora köpcentret för att köpa sandpapper och penslar. Herrn har sålt bilen så jag kan inte tvinga honom att skjutsa mig heller. Typiskt. Jag har hört att man kan åka buss visserligen..
tisdag, november 04, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar