Personlig mognad.

Ok, verkligheten försöker komma ikapp mig. Den har sannerligen ökat takten på sistone, det känner jag men jag kollar aldrig i backspegeln så until verkligheten är om och förbi så är jag fortfarande 17. Verkligheten försöker förklara för mig att:

Mitt kusinbarn (... BARN! Min kusins BARN!) har nu blivit MAMMA. Detta kan bara innebära, förutom att mina föräldrar var rätt gamla (+35, detta var ändå den tidigare delen av 80-talet) när dom avlade mig, att jag börjar bli till åren. Som om inte detta vore nog har två av mina bästa piedestalpojkar från tonåren gått och gjort sina respektive på smällen. Jag hatar människor, speciellt brudarna som lägger beslag på alla mina B-planer. Alla skaffar barn utom jag (och jag vill inte heller på läääänge lääääänge). Jag skaffar istället trasiga organ och massor massor av barkvitton i handväskan.

Och just ja, också går jag runt och ritar snoppar på bilar. Undrar om inte jag är mer mogen ändå.

Den här är ungefär en vecka gammal men tagen ikväll, därav isen. Välbevarad, om jag får säga det själv.

Jag måste vara en sur krusbärskart som fallit på tok för långt från kokospalmen. Stackars min ma-ma.